Berlin Marathon 2010

(Obs. Jättelångt inlägg igen!)

Söndag
Temperatur: regn och regn: 12 grader

FRUKOSTEN
Vi vaknade kl5:00 och gick ner till hotellets frukost! Det var kul att vara där. Hotellet öppnade frukosten redan kl 5.00 för de flesta gästerna skulle springa idag. Bland annat fanns alla nigerianer där. Stämningen började att kännas och nerverna med.
Nigerianer åt spagetti och bröd som frukost!!
Vet ni vad? Jag har aldrig sett en sådan lyxig, fin, varierade och det-fanns-allt på en hotellfrukost!!

Bild: Frukosten

Bild: frukosten

Herre Gud! Det var synd jag inte kunde äta så mycket. Jag var fortfarande mätt. Jag beställde havregrynsgröt och de gjorde självklart gröt åt mig.
Min frukost var: 2 skivor rostat bröd med sylt, halv portion fruktsallad med yoghurt och flingor, halv portion gröt med mjölk och socker, 1 glas apelsinjuice, 500ml vatten och kaffe med mjölk.
Den särklass dyraste frukost jag har ätit! 25€=250kr per person!!!
Älsklingen åt dock all gravad lax, lufttorkad skinka, brie- och ädelost och vaktelägg han kunde hitta.

Bild: Jag med dyraste frukosten någonsin! 🙂

LOPPET
Vi var på plats kl 8.00. Jag måste säga att det var så otroligt stor area och det var svårt att hitta. Det fanns inte så många skyltar och de flesta funktionärer pratade inte så mycket engelska. Vi hittade efter en bra stund stället för att lämna kläderna.
Vi gick förbi elit tälten:

Bild: Ser nu skylten Det står: elit women. hi hi

Jag fick några lycka-till-sms.
Att få barnens sms rörde mig så mycket att jag nästan började gråta! 🙂
Jag fick också Mias sms och jag blev så peppad!
Älsklingen kunde inte följa med mer. Vi skillde oss åt och pussade mig lycka till.
Nu var jag ensam där. Att hitta tältet med mitt nummer för att lägga mina kläder var nästan omöjligt.
Jag visste att klockan började att bli mycket och högtalaren ropade ”15 Minuten, um zu starten”. Men jag lugnade mig. Jag ville inte va stressad.

Vi fick en adidas plast-poncho och det var lite kul att se alla löpare med en sådan. Det regnade men jag tyckte ändå det var perfekt väder.
Hellre regn än för varmt!! Tolv grader var skönt!

Jag hälsade ett gäng löpare från Mexico!! Kul!!

Bild: Löparna från Mexico

Min taktik var att dela loppet i bitar om 7km.
Jag skulle springa 6 X 7km. Jag skulle dela mina gel i sju också. Dricka vid varje vätskekontroll.
Målet var att springa minst alla km under 7min/km.
Coach Sirpa föreslog att springa lite fortare men jag ville minst orka att springa alla under 7 min/km.

Jag startade i sista gruppen H.
Alla som springer för första gången springer i sista gruppen. Varje gång en grupp startade släppte de ballonger!

Stämningen var på topp. Jag kände mig full av glädje och fokuserade på att njuta och ha det kul. Det skulle vara en skön sightseeing-tour i Berlin!

TV skulle sända hela loppet direkt.

Bild: Redo för sändningen 🙂

Först var det dags för de som skulle tävla med rullstolar! Vad snabba de var!
Vad duktiga!

Bild: Kul  va?

Vid starten:

Loppet startade.

Bild: Starten.

Jag fick tips från Mia att äta gel även om jag var pigg. Om man väntar tills man behöver gel är det för sent.
Jag tog lite gel redan i kilometer 3 och kilometerna rullade på fortare än vad jag väntade mig. Det var så roligt att springa med så mycket folk från så olika länder.
Jag kollade inte så ofta på klockan för jag ville inte stressa mig med tiden. Efter den första 7an slängde jag min poncho. Det var för varmt att springa med den. Alla andra började också att slänga sin poncho även om det fortfarande regnade. Jag var glad över att ha valt en långarmad funktionströja under linnet! Det var skönt att ha en tröja när det blåste. Jag hade vantar också.

Jag har aldrig så många gånger sett min flagga!
Mexicos flagga!
Mexikaner i publiken och mexikaner som sprang. Vad kul!
Varje gång jag sprang förbi en person från Mexico sprang jag intill och pratade och hejade.
Och varje gång jag såg en person i publiken med Mexicos flagga skrek jag: Viva Mexico, som betyder: Heja Mexico.
De svarade direkt med massa pepp till mig. Jag kände hur mitt hjärta slog volter och jag blev så peppad och glad 🙂 🙂

Det fanns många musikband hela vägen. Jag sprang utan musik för att kunna njuta allt. Jag ville inte missa något. Vilken stämning!

Man kunde se olika outfits hi hi

Bild: En viking? 😉

Bild: En björn med Asics skor?

Publiken hejade hela vägen trots regnet:

Bild: publiken.

Den här blå linjen följde jag i 42195 meter:

Och jag var där, jag som för tre år sedan inte hade trott jag ville springa en marathon!

När jag hade passerat de tre första 7:orna = 21km kände jag mig så glad och jag var fortfarande jättepigg. Jag hade hitills gjort allt som jag hade planerat och det var här jag skulle träffa älsklingen. Men vi missade varandra. Synd!:(

Nu var det att springa till nästa 7an = 28km.
Här vid km 24 började det kännas tungt. Benen blev jättetrötta och sega. Här började jag att tänka att det var mycket kvar till målet men jag slog snabbt bort tanken.
Jag skulle fokusera bara på de sju kilometer jag sprang nu. Jag åt en gel. Vid nästa vätskekontroll tog jag energidricka, banan och äpple. Jag försökte fokusera på att bara komma till km 28.

Efter km28 var det fokus till nästa 7an= 35km. Då började benen att kännas bättre. Det var helt plötsligt lättare att springa 🙂
Jag var alltid glad och njöt av vackra Berlin men framför allt av all peppning från publiken. Taktiken följde jag ganska bra.
Jag åt och drack vid varje station och mådde aldrig dåligt. Jag pratade här och där med folk. Tiden gick fort.
Efter det jag passerade 30km tänkte jag att det inte var mycket kvar!! Ha ha bara 12km till! hi hi

Vid km35 började jag känna igen området. Det var den gata med alla märkeskläder som jag hade varit förra året. Jag kände igen den stora kyrkan som var bombad. Jag hade sprungit en 7a till!
Efter km35, fokus var att komma till km37. Där skulle jag träffa älsklingen och där skulle jag få en cola!mums!
Jag brukar annars aldrig dricka cola men just då längtade jag efter det!
Att springa två kilometer till var inte mycket.
Spring spring, bara två till! Ja, nu skulle jag träffa honom och jag skulle ge honom mitt bälte och armbältet.
Ja, han var där! Jag kunde inte missa honom. Han är världens bästa supporter! Söt!!!!!! 🙂

Bild: Visst kunde jag inte missa honom?

Jag fick min cola och en puss.
Jag drack halva. Mums!! Det passar mig så bra med att dricka cola när jag springer långa pass eller långa lopp.

Nu insåg jag att det var verkligen BARA 5 kilometer kvar och benen var pigga. Svackan var borta. Jag ville ge allt jag hade kvar.
Vi sprang genom fina byggnader i Berlin. Mer och mer folk överallt! Så kul!

Jag tog min sista gel med vatten och halv banan. Jag var ganska less på bananer… usch! Men jag visste det skulle hjälpa mig med den sista biten.

När jag såg framför mig den stora och fina bågen som heter Brandenburger tor kände jag hur jag fick gåshud i hela kroppen.

Bild: Brandenburger tor.


Det var jag, där och hade sprungit nästan en marathon i Berlin!
Det var nu 40km avklarade!! YES!!! 🙂  Att passera mattan var magiskt!!

Kom igen nu! Ta all kraft du har nu!!

Det var vad jag gjorde. Jag började att springa om många och det kändes hur mina ben sprang. Nu skulle ingen springa om mig. (Jag såg efteråt hur snabbt sprang jag de sista kilometerna!)
Här fanns massa publik som hejade. Mitt namn hörde jag många gånger!! Kul!

NU var jag där!
Jag spurtade!
Jag hade gjort det igen!
Det var lika stort som i juni i Stockholm!!
Jag var i målet!
Medaljen var min!

Vilken grej! Jag kände hur stolt jag var över min prestation!
Jag klarade galant min andra maraton!

Bild: Jag fick ett armband med min tid: 4:41: 48
PB på maraton!! Nästan 7 minuter bättre än Stockholm Marathon!

Jag tänkte på min man, mina barn, mina bröder och min pappa i Mexico, mina vänner… alla som hade hjälpt mig att nå min dröm!
Min dröm att kunna springa en maraton i Berlin!

Bild: I did it! 🙂

Efter målet fick vi en ”plast-filt” för att inte frysa. Det var kanon tycker jag. Det var en lång väg att gå till tälten där man hämtade sina påsar.

Efteråt träffade jag älsklingen i ”the family reunion” i bokstaven S.
Där var han! Med ett stort leende som kramade och kramade mig!! Vi grät igen! Jag tackade honom igen!
För att han har varit min största supporter! Han har varit alltid där när jag är borta så många timmar för att träna!

Bild: kärlek!

Vi kollade en bra stund på dem som kom i målet. Det var så roligt att vara publik också.
Sedan köpte vi en jättelång (1/2 meter) korv innan vi gick till hotellet.

Bild: Ska man återhämta sig?

Efter jag duschade gick vi ut igen för att äta!! Vi skulle fira nu!! Yes!
Men det var inte så långt firande! Jag var trött.

Jag vill tacka alla som har varit med mig i den här resan.
Alla som har hjälpt mig att nå min dröm. Det betyder så mycket.
Tack för alla sms, alla samtal, alla kommentarer på bloggen och alla som skickade massa energi till mig.
Ni är alla bäst!

Just nu lever jag i min marathon-bubbla!!
Jag vill inte sluta nu. Jag njuter och är stolt över att har nått mitt mål.

Jag är en maratonlöpare nu!
Jag är lycklig!

28 tankar om “Berlin Marathon 2010

  1. Ja, gud vad underbart!! Jag vill springa marathon NU nar jag laser din berattelse!! Fantastiskt bra jobbat och du verkar ju ha hallit ihop loppet jattefint ocksa, inga svackor eller sa! Superprestation! Vi kanske ses vid Stockholm marathon 2011?

  2. Vad duktig du är! Och man vill verkligen springa marathon nu på direkten när du skriver om Berlin 🙂 Nån gång hoppas jag också kunna springa där!

    Stort grattis till din fina prestation!!

  3. Vad underbart härligt! Stort grattis till dig och din fantastiska prestation!

    Men även ett stort tack för att du låtit oss vara med dig på den här resan, så mycket som du har peppat mig i min löpning är helt otroligt 😀 Du är bäst!

  4. El mejor inlägg de todos. Las emociones del momento se contagian al leer tu resumen. Eres la mejor! Enhorabuena luchadora! Tanto por haber llegado tan lejos como por tu nuevo record personal 😉
    Un fuerte abrazo campeona

  5. Åh vad bra skrivet. Du är så duktig tjejen! Var jättestolt över dig själv! Tänk vad du har ändrat ditt liv mycket senaste två-tre åren. Från att aldrig ha sprungit till att nu ha klarat marathon x 2!! Fantastiskt! Du är säkert en stor inpiration för många många! Fortsätt att vara den du är – för du är grym! Kram o grattis från en stolt coach

  6. Ping: Topploppet « Jag vill vara snygg ….och smal!

  7. Du ÄR grym! Man blir ju nästan rädd ju – 7 min bättre än Sthlm!!! WOW!!
    Tack för ett lååååånt inlägg, det gillar jag, vilken upplevelse det måste ha varit!
    Trevlig helg!
    KRAM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.