Topploppet

Sådär ja. Det var sista loppet för i år. Kanske?
I lördags var jag  i Stockholm med mitt lag som skulle springa i Topploppet.
Det var första gången som tidningen Topphälsa anordnade loppet.
Det var en fantastiskt vacker höstdag!
Vårt lag: ”vi vill vara snygga och smala” var taggad!
Vi kom i god tid till Hagaparken och kunde se att de hade arrangerad bra.

Bild: Jag, Sara och Susanne!

För mig var det ett stort frågetecken om hur mina ben och hela kroppen var.
Kan jag springa var min fråga?
Jag hade inte laddat alls. Jag hade inte förberett mig med någonting. Det kändes mest som en grej jag borde göra för att jag hade ett lag. Det var en kul sak att göra och kanske för att komma igång igen.
Jag hade inte tränat någonting sedan Berlin Marathon.
Hur som helst!
Stämningen var bra. Det var ca 3000 löpare som skulle springa Topploppet för första gången.
Min taktik var att benen skulle bestämma farten och om de ville gå det skulle jag göra det.
Loppet var att springa två gånger ett 5 km varv.
Vi startade.

Bild: Starten (lånad från Topploppets hemsida)

Benen var lite stela men det gjorde inte ont att springa. Det var bara segt.
Första kilometern var svår att springa på den smala vägen och med många löpare men för en gång skull var jag inte stressad med tiden eller med att försöka springa om folk.
Första kilometern gick på 6.20 ha ha (Inte så fort va?) 😉
Jag tog det ganska lugnt och ville inte pressa mig för mycket.
Efter andra kilometern kunde jag springa lite fortare men fick mjölksyra direkt.
Stop. Jag ville inte pressa min kropp för hårt.
Pulsen var lite hög också. Stop igen.
Jag sprang första varvet och drack vatten vid 5km.
Här tänkte jag att jag kanske borde gå lite… jag kände hur mina ben vägde 100 kilo var, typ!
Men nä…. jag gick inte. Hellre springa långsamt än gå!
Jag njöt inte så mycket faktiskt. Det var lite jobbigt att se hur jag önskade springa fortare men varken kunde eller ville. Coach Sirpa hade sagt att jag skulle lyssna på kroppen.
Jag ville bara komma i mål så det var slut ha ha
Det fanns en liten hejarklack vid 4.5km och 9.5km (samma ställe) de hejade och hjälpte mig varje gång jag sprang förbi.
Det var Nilla och Cizzi!! Vad kul att se några bekanta ansikten!
Det var det. Jag kom i mål och blev glad överraskad att klockan stannade vid: 58.55 (nligt min Garmin)
Inte dåligt!!
Helt okej!!
Det var inte lätt men inte för jobbigt heller om man tänker jag hade en mara på ryggen för bara 6 dagar sedan!!
Mellantider:
km1: 6:20
km2: 5:40
km3: 5:50
km4: 5:45
km5: 5: 55
km6: 6:18
km7: 5:50
km8: 6:05
km9: 5:30
km10: 5:40

Efteråt hämtade vi påsarna med maten från Blueberrys och vi satt i gräset för att ha picknick.
Jag var besviken med vad vi fick: det var bara en liten macka, en liten dricka, en liten äpple och en liten bar. Jag tycker att loppet inte var direkt billigt för att få så lite. Vi var hungriga!
Goodiebag vid målet hade inte så mycket heller. Men men men…
Vi minglade lite. Det var många kända ansikten från olika bloggar. Jag pratade lite med Ella!
Jag såg också Terese, Milla, Åsa, Frida och mm. Kul!
Jag träffade söta Lotta!

Bild: Jag, Cizzi och Lotta.

Som Lotta skrev istället för att heta Topploppet borde heta Bloggloppet hi hi.

Det var också några kändisar som sprang. Bland annat min” kompis” (?) Katrin 🙂

Bild: Jag, Katrin Zytomierska och Sara.

Vi hade bussbiljetterna till kl 18.30 men tyvärr tog allting på Hagaparken slut och de hade börjat att packa ihop sina saker. Det fanns inget mer att göra där. Jaha, det var bara åka till stan och fika där istället.
Jag vet inte om jag kommer tillbaka nästa år. Det kanske blir bättre nästa år?

Den viktigaste för mig är jag vet jag kan fortfarande springa.
Coyntha är på gång igen! 😉

8 thoughts on “Topploppet

  1. Under timmen efter ett marathon! Jag är imponerad! 🙂 Har läst på fler ställen att de är lite besvikna på Topploppet, hoppas arrangörerna läser bloggar och tar åt sig av kritiken så det kan bli bättre nästa år.

    Det är ju förresten Höstmilen i Kolmården (tror jag) senare i oktober. Jag och Fredrik tänkte springa. Skönt att springa i skogen på hösten!

    http://www.hostmilen.nu/

    Kram!

  2. Hej igen..kul att se dig på Topploppet även om det var ett tag sen vi var i NY tillsammans….och människor man inte har någon närmre relation till kommer man inte ihåg! Men som sagt …jag har ”tjyvkikat” då och då på din blogg, och du är så duktig med din ”löparkarriär”, respekt säger jag bara! Ha det gott!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.