Idag är första dagen av många lediga dagar. Solen skiner och det är bara bra.
Min moster kom igår från Mexico. Det värmer i hjärtat att ha mina kära så  nära oss.
Jag hade glömt hur det känns att umgås med släktingar. För att vi också har släktingar!! 🙂
Varje gång vi ska fira nåt i Sverige känns det som vi är så ensamma medan alla andra firar med sina familjer.

Det är så många känslor i mitt huvudet just nu. Jag måste landa lite… jag är fortfarande i min marathon-bubbla!
Men som Janne säger, ”Bara för att man stoppade klockan efter mållinjen på marathon så stannar inte allt”…
Men idag kunde jag inte hålla mig in i huset längre. Vem kan när det är så fint väder?

Jag satte på löparskorna och gick ut. Det var dags att ge sig ut på en träningsrunda igen. Oh yes!

De två första kilometer var tunga. Men det gör inte ont någonstans alls. Otroligt efter 42 km!!
Men sedan hände det. Jag joggade som vanligt.
Vilken tur jag har!!
Jag kan jogga/springa och verkligen vara i kontakt med naturen som man kan bara göra när man springer!
Skönt att inse jag mår bra, mina ben är starka och min själ är full med löparkärlek!!
Det blev 7 km i 6:18 min/km tempo.

Jag äslkar att springa! ❤