Igår var det den dagen!
Dagen som jag för 19 år sedan tänkte aldrig skulle komma, då kändes som en evighet hit!
Men…. evigheten tog slut, igår åkte hon.
Hon börjar ett nytt äventyr i en annat land!
Jag tänkte: hon är stor och hon klarar sig själv nu! 🙂 och så kom tårarna!
Att komma hem och hitta ett tomt och tyst rum var det konstigt känsla.
Vi är så stolta över henne!
Lycka till älskade dotter!
Coynthas blogg 
Åh, vad tomt det måste vara. Men stolt ska du minsann vara. Jag var också i USA ett år och det är verkligen det bästa jag gjort för att öppna ögonen och förstå världen lite bättre och det gav en bra kick i karriären.
Stackars mamma Conny! Vi får försöka hitta på något sätt att pigga upp dig på. Jag ska till Stockholm och köpa en bok i morgon efter jobbet – ska du med? Annars är som sagt axeln preparerad och klar för tårar!
Det måste vara jättetufft. Min äldsta är 14 år och jag vill inte tänka på de dagen än.
Mvh, Pernilla be
Ánimo Conny! Los primeros dias son los más duros. Por suerte hoy en día existe el Skype para que podais estar en contacto. Un abrazo muuuuuyyy grande
Jobbigt men bra på samma gång. Tänk vilken upplevelse hon får möjlighet till! Kram