Ja nu finns det ingen återvändo. Det är dags för mig att konfrontera mitt problem: jag är livrädd för backar. Jag vet för länge sedan hur mycket jag h-a-t-a-r att springa backar.
Jag tror det var därför jag anmälde mig för att springa Fjällmarathon i augusti. Hur ska det gå kan man undra?
Jag har ingen aning. Men det är en morot för att börja träna ordentligt backarna.
Så jag pratade med coachen och han skulle hjälpa mig att backträna.
Tiden är här nu. Från och med idag kommer jag att ha lite mer fokus på backar.
Idag sprang jag första Distansbackepass.
Hur gick det?
Det gick okej. Kanske? Jag bara vet att det var jobbigt. Men jobbigt ska det vara.
Jag måste jobba mentalt och bli bättre. Jag vet jag är starkare. Så det är bara öva på det.
Jag sprang en slinga som tog 10 min och slingan hade en jättebacke. Jag sprang om och om det 6 gånger. Fy….vad jobbigt det var! Hjärtat jobbade 100%!
Men jag tänkte hela tiden om tekniken och andningen. Jag tror det kommer att bli bra.
När jag kom hem hade jag sprungit 12 km. Jag är nöjd.
Man blir bra på det man tränar eller hur?
Nu kör vi… mot backarna!

Dags att köpa nya skor!