Hur svårt kan det vara?
Vi är hemma igen. Igår åkte vi tidigt till huvudstaden. Jag gick upp kl 4:00 och åt frukost kl 4:15!
På väg dit åt jag en macka men vi körde lite vilse så vi kom fram med inte så många minuters marginal.
Jag var lite orolig över hur dagens form var. Hade inte sovit så många timmar och kände mig ganska förkyld.
Annie möte oss och vi fick en fin tröja att springa i. Det var en Team Tjejmarathon fin tröja:)
De första 15 km gick ganska bra trots att jag började känna mig trött. Min plan var att dricka Perpetuem hela loppet och vatten. Men efter 15 km åt jag en proteinbar för att försöka få lite mer energi. Men det blev inte bättre. Allt som inte borde hända hände!
Fick ont i baksidan av låret, började känna kramp i en vad, var lite yr men framför allt hade jag mindre och mindre energi.
De sista 6 km var bara en plåga för mig. Ville gråta! Ville inte fortsätta! Jag bar min kropp så gott jag kunde. Jag gick ganska mycket de sista km. Fy vad jobbigt det var!
Men jag måste säga jag gillade banan. Vilken fin runda för att springa i! Jag blev sur för att jag inte kunde njuta och bara springa. Utan jag fick verkligen kämpa.Det var en kamp! 😦
Men jag kom i mål, oh yes!
Det var inte min dag igår. Det är så mycket som måste stämma när man springer ett lopp. Men jag är en erfarenhet rikare och har något mer att lära mig. Jag ska prata med coach och höra med honom vad han tycker. Så här vill jag inte springa igen.
Det är mycket som snurrar i mitt huvudet just nu….
Hur som helst! Allt annat var bra. Jag träffade många ultravänner och umgicks med tjejerna i vår team: Team Tjejmaraton!
Tack Annie för allt du gör, för att du hejade på oss där uppe vid Abborrbacken och fixade fina tröjor!
Tack Magda som stödde mig hela vägen och gjorde massage på mitt lår med sin vattenflaska á la Madde!! hi hi
Resten av helgen blev också bra. Vi åt på O’larys och tittade på ÅFFs match. Sedan turistade vi hela kvällen. Idag åt vi hotellfrukost och myste i stan. Åt lunch på restaurang och åkte hem.
Det är älsklings födelsedag idag. Så vi har firat mycket honom idag!!
Coynthas blogg 
Starkt jobbat! Tråkigt att du inte var i form men du kämpade på och det är huvudsaken!
Tack Linnea. Det var inte kul att springa men det är svårt just nu när jag äter mindre än vad jag borde äta för att gå ner i vikt + förkylningen+stress+ lite sömn etc.. Det är första gången jag känner mig så här! Men det kommer flera lopp eller hur? kram
duktigt av dig att kämpa vidare och komma i mål. gissar att känslan efteråt var skön!!
Tack Sara! Det var verkligen en kamp!! 😦 och ja, det var skönt efteråt men mest var det en lättnad 😉 .. kram
Jag vet hur svårt det måste varit att skriva detta inlägg. Du älskar ju att springa och njuta av det och nu var det bar en plåga! Du är en kämpe! Du är bäst! Du kommer att njuta av stockholms marathon och Tjejmarathon, det vet jag! KRAM bästa kompis!
Helt rätt Magda! Det var inte lätt att skriva inlägget men jag måste vara ärligt. Det var så, det var jobbigt! Men jag älskar att springa ändå!! Man kan inte ha bra alla dagar eller hur? Kram och tack!
Snyggt jobbat! Du såg sjukt stark ut på action fotot!
Jaa, man måste alltid vara snygg eller hur?? * skojar *
GRYMT jobbbat! Och tack själv! Det här loppet var en investering i framtida lopp- när man krigat har man igen det sen- lovar!!! DU såg stark ut hela vägen! KRAM // Annie
Tack vännen!! ❤
Så där är det ibland. Kroppen och livet är ju inte statiskt och iblanfd begriper man bara inte riktigt.
Analysera, ta lärdom och gå vidare. För du vet väl, det vänder alltid!
Du har det helt rätt Ingmarie! Tack för dina ord.. du kan det här så bra 🙂
kram
Tycker det var väldigt bra jobbat oavsett! 🙂
Jag tycker du är stark! BRa jobbaT! 😀 Kram
Pingback: Varför ska löpningen stressa mig? | Jag vill vara snygg ….och smal!