Nu är jag hemma igen efter en fin helg i Göteborg. Jag åkte igår tidigt på morgonen tillsammans med ett gäng tjejer från Åtvidaberg. Vi var 9 st som sprang!
När vi var framme för att hämta nummerlappen blev jag igen förvånad om hur mycket folk det var där. Det var 56,000 anmälda!!
Jag har blandade känslor angående Göteborgsvarvet. Det är roligt att se hur många vill springa det. Det är största halvmarathon i världen!! Men samtidigt vet jag inte om jag gillar så mycket trängsel. Enorma köer för allting. Det är definitivt inte en lätt bana att springa om man vill persa. Men det kan vara roligt om man gillar vara med i en sådan stor fest.
Hur som helst jag var där för att ha det kul med mina kompisar, för att hälsa andra löparvänner som också skulle springa och för att testa formen.
Enligt coach Andreas skulle vara ett bra träningspass i ett lagom bra tempo och testa formen.
Enligt Madde skulle vi testa hur det kändes med lite mer mat i kroppen.
Temperaturen var perfekt trots att vi alla trodde skulle vara kallt och regn. Jag kände mig fin med min nya löparkjol och stark med min Tjejmarathon tröja.

Min plan var att springa på känsla men framför allt jag skulle inte ta i för mycket. Jag skulle försöka behålla ett lagom  tempo så jämt som möjligt.
Jag hade med mig två en-timmes-flaskor med Perpetuem. En per timme och en tredje flaska med vatten. Den här gången hade jag också med mig en Snickers! Det var allt.

Vi började att springa och det kändes okej. Men km efter km började jag att känna mig starkare och starkare. Jag kollade pulsen då och då och lät mig inte springa fortare. Jag ville behålla pulsen mellan 75-80%.
Efter 10 km tänkte jag att loppet hade börjat och jag njöt av att kunna styra mitt tempo. Jag drack regelbundet och åt min Snickers vid 15 km. Jag mådde aldrig svag utom jämt stark.
Det är lite kul när man springer om folk och inte var helt slut.
Sista km i mål ökade jag bara för att se jag hade mycket mer att ge. Jag kom i mål och mådde bättre än någonsin efter ett målgång.

Det kan låta lite fånigt att åka hela vägen till Göteborg, springa ett lopp och inte vara helt slut. Men det var jättebra övning pass för mig. Tänk att kunna hålla ett lagom tempo under hela 21 km? Jag behövde det här för min självförtroende! Jag behövde veta att jag kan!
Jag kom i mål på 2:08:14 , snitt tempo 6:05/km och snittpuls 77%! (Det blev ett lopp i distanspass tempo! 🙂 ) Inte konstigt att jag mår så bra idag. Det blev verkligen ett bra träningspass!

Nu har jag fått bekräftelse: Jag kan springa! Jag har tränat!
De kommande tre veckor blir det fokus på att prestera på Stockholm Marathon, vikten får vänta lite.
Jag har också fått min träning för att toppforma inför loppet. Så spännande!!

Här är Åtvidabergs gänget:

Självklart firade vi på kvällen: