Igår måndag sprang jag ett kort distanspass. Meningen var att springa bara lite för att känna efter.
Min dotter är hemma och vi bestämde oss för att springa tillsammans.
Det var första gången vi gjorde det. Hon är lite skadad i sitt knä så hon frågade om vi kunde jogga lite.
Det är klart vi kan svarade jag 🙂
Vi sprang 5 km och det var en ren njutning. Jag valde en väg i skogen och på väg hem var det asfalt!
Vilken känsla det var att springa med henne!
Det roligaste var vad hon sa när vi kom hem: Det var ett skönt tempo mamma!!
Ha ha det var inte ett skönt jogg-tempo för mig, det var ett fort tempo faktiskt!
Men hon tyckte det var skönt…. hon är trots allt en aktiv fotbollsspelare !! Min lilla tjej!

Vi körde plankor i trädgården och lite rehab övningar.
Så lycklig jag var idag! Jag hoppas det inte var sista gången vi sprang tillsammans!