Igår hade jag ett distanspass på schemat.
Klockan blev för mycket när det var dags att gå ut.
Men jag hade tänkt om passet hela dagen och ville så gärna göra det. Samtidigt var jag för trött… orkade verkligen inte! (Kändes som i alla fall!)
Jag invigde min nya CRAFT reflexväst som jag köpte på Löplabbet igår.
Mitt mål var att behålla samma tempo hela passet och inte sänka det när det var en backe och att inte stanna alls.
Jag hade musiken på och det var bara att köra!!
De första 3-4 km var så sega, som vanligt. Sedan blev det mycket bättre.
Att springa när det är mörkt är faktiskt roligt också!
Jag kom hem efter 12 km och mådde sååå bra.
Kroppen var trött, jag ville gå och sova…
Men jag räknade inte att efter en stor endorfinkick skulle vara svårt att sova.
Från att vara supertrött blev jag jätte pigg! #vinst?

Hur reagerar du när du springer på kvällen?