Igår skrev jag på Facebook och Twitter att jag skulle försöka gå upp kl 5:00 för att hinna springa innan jobbet. Jag fick som vanligt mycket stöd (press) och jag var tvungen att göra det!
Jag förberedde mina saker: kläder, skor, strumpor, Garmin mm
Det fanns inga ursäkter för att inte gå upp! Ingen återvändo typ 😉
Jag sov inte så bra, kanske för att jag visste jag skulle gå upp tidigt och ville inte försova mig.
När klockan var 5:35 var jag ute på gatan. Det var mörkt men det var fint och tyst.
Hade på mig pannlampan. Det var bra för att då var fortfarande mörkt.
Jag hann springa ca 2km när jag mötte tjejerna som också skulle springa idag.
Vi var fem stycken tjejer som glada och pigga sprang på Åtvidabergsgatorna!
Vi pratade och njöt när dagen började bli lite ljusare. Susanne tyckte jag överdrev lite med pannlampan men jag var ute ensam först och det kändes på något sätt lite tryggare.
Vi sprang 5 km tillsammans på knapp 30 minuter.
Sedan sprang jag till stationen för att hämta bilen. Älsklingen hade redan åkt till jobbet och parkerade bilen där.
Jag tog en liten omväg för att komplettera en mil.
Hemma duschade jag snabbt och åt frukost! Vad gott med en bra frukost efter en mil!
Det blir säkert flera gånger till med morgonlöpning!
Jag undrar om det finns ett bättre sätt att starta dagen?
Brrr, jag blir trött och frusen bara av att läsa om det! Starkt gjort att verkligen komma upp och iväg – jag hade nog bara stängt av klockan och rullat in mig i täcket igen om det hade varit jag! 🙂