När dagen är slut är jag också slut.

Men hur gör man för att ändå gå ut och springa?
Idag var en sådan dag. Jag ville inte gå ut, jag ville inte byta om, jag var hungrig och ville sitta på soffan.
Men jag hade ett fartlekpass på schemat och i mitt huvudet finns bara ett mål hela tiden som börja att närma sig. Knapp tre veckor!
Jag kunde  nästan höra coachens ord!! hi hi
Jag byte om, drack lite energi och hämtade min vän Nilla.
Vi träffade de andra tjejer som brukar springa varje onsdag. Så himla bra att få sällskap när man behöver det.
De ville testa mitt fartlekpass.
Vi körde så här:

* 10 min uppv.
* 40 min i distanspass med 6 fartökningar
* 10 mn nedjogg.
Totalt: 60 min

Det små regnade hela tiden, ibland sprang vi emot vinden och det blåste ganska mycket. Men det gick bra. När man har sällskap gör att tiden går lite snabbare.
Jag hade koll på klockan och ungefär varje 5-6 min gjorde vi en ökning i olika längder.
Det var ett tufft pass och även nu börja att kännas i rumpan och benen.
Men så underbart att springa ute, trots regnet, trots mörkret, trots hugern, trots allt!
En mil blev det och vi var nöjda!
Nu är det dags att sova!
Godnatt!