… jag hade s.m.ä.r.t.a!!

Det har gått 10 dagar sen jag sprang mitt första 24h lopp och jag har hunnit att analysera lite.
Det känns nästan overklgit och det är svårt att förstår hur långt sprang jag och att det har hänt på riktigt.
Ultra är fantastisk!
Allt smärta och alla jobbiga stunder försvinner och jag har bara trevliga stunder i mitt huvudet.
Det är svårt att förklara för någon varje gång jag får frågan om varför gjorde jag det!
… men varför?
Det är svårt att berätta att jag nästan äslkade den där banan där jag sprang runt och runt!
Att det var mysigt på sitt eget sätt!
Att kunna umgås under så många timmar med så många galna löpare!
En av mina närmaste vänner blev arg på mig när hon såg bilderna på mina fötter. Hon sa att jag var dum i huvudet som utsätter mig för gör mig illa!
Hon kunde absolut inte acceptera jag kunde gilla det!

Jag älskar utmaningar.
Jag älskar att kriga mot mig själv och jag tävlar bara mot mig!

Jag har aldrig i mitt liv (förutom när mina barn föddes) fått så mycket smärta som jag hade söndag och måndag efter loppet.
Det var i hela kroppen! Jag kunde inte röra mig, jag kunde inte ens lyfta en fot några centimeter.
När jag log på sängen kunde inte byta positionen! Det gjorde ont överallt: höften, benen, fötter, naglar, axlar, etc.
Dessutom hade munnen varit så torr så jag hade små skavsår i läpparna.
Var det värt? Jajamensan!
Det var en smärta som påminde mig vad jag hade gjort!
Det var som en hat-kärlek som var där och jag bara älskade det!

Jag har lärt mig mycket under 24 timmar. Så nu tänker jag skriva ner några saker som jag inte vill glömma.
Jag måste fundera om hur kan det bli bättre.
Det finns ganska mycket att utvärdera:

* Jag måste skaffa ett par större skor. Minst 1.5 storlek större än mina vanliga.
* Jag får inte glömma klippa kort kort mina naglar. Jag glömde det den här gången.
* Sova mer en natt innan. Jag sov inte så många timmar på fredag.
* Mäta ordentligt så jag har tillräckligt energidrick med mig. Vitargon räckte inte för hela natten.
* Dricka mer vatten om det är så varmt. Jag hade skavsår i läpparna.
* Smörja ännu mer tårna för att försöka undvika blåsorna.
* Varför blev jag så kissnödig? Måste fråga coachen… vad gjorde jag fel?
* Varför orkade jag inte äta vanlig mat? Jag nästa mådde illa när jag såg maten.
* Ta med ett schema för att ha kunna skriva ner energiintaget.
* Att ha med mig minst två par skor till. Helst mycket större än mina vanliga.
* Fortsätta jobba och träna både fysiskt och mentalt.

Visst! Man glömmer snabbt smärtan och vill bara göra om det men lite bättre!

Ett stort tack till alla som har skrivit så underbara kommentarer och stort tack till alla som stöttade mig!
Ni är bäst!