Igår stack jag ut när klockan var 19:00.
Jag har saknat så mycket att springa i skogen och igår bestämde jag mig för att ta en kort runda i skogen och sedan fortsätta på gatorna.
Det var bara 4.5 km i skogen så jag trodde det var lagom innan det skulle bli mörkt.
Men nää, jag hann inte.
Medan jag sprang blev det mörkt och jag hade ingen pannlampa med mig. Jag kände mig ganska ensam och blev rädd. Rädd att trampa fel för jag inte kunde se så mycket och rädd att ett djur skulle komma nära utan att jag skulle märka det.
Men jag kunde inte heller springa fort, jag såg inget!
Det var lite läskigt men jag tyckte ändå det var spännande och framför allt så skonsamt för mina knän.
Jag blir alltid så glad av den känslan jag får i skogen.
När jag kom ut till gatan blev det mycket enklare att bara springa och göra klar mitt pass i min MAF-fart!

Totalt blev det 80 minuter och jag kom  hem ganska nöjd.

Att springa i skogen ger mig så mycket glädje!
Det är i skogen där jag mår som bäst när jag springer!

Bild: Före passet i skogen

Bild efter passet i skogen