Mitt mål på dagens uppgift:
Att kunna hålla ett stabilt och jämnt MAF-tempo, och hålla energinivån jämn under hela loppet.

Prognosen i min SMHI-app såg inte så lovande ut. Jag tycker inte det är lockande att springa i regnet när det är bara 4-5 grader. Men man kan inte göra något åt det så det var bara att försöka klä på sig ordentligt och inte tänka så mycket på vädret.

Magda, Pia och jag hämtade nummerlapparna i Norrby IFs klubbstuga innan kl 9:00. Sen åkte vi direkt till tävlingsområdet för att göra i ordning våra saker. Vi tog fram en parkbänk och det fick duga som energistation för oss.

Vi samlades kl 9:05 och vi gick alla tillsammans till startområdet som var ca 600 meter bort.
Loppet gick på en bana 1295 m lång kring Ramnasjön mitt i Borås. Den var ganska flack med två små nästa osynliga backar som gav lite variation till banan.
Det var Reima som ledde oss dit.

Det var kul att träffa många kända ansikten i Ultra-familjen. Som vanligt många kramar innan starten.
Jag hann även att träffa två tjejer som också hade sprungit Tjejmarathon! Kul! Samt Anneli som också hade sprungit samma lopp!
Träffade även fina Alice och vi peppade varandra.
Marie och Daniel var också där, redo! ❤

Loppet är fortfarande litet och det kändes mysigt. Jag älskar de små loppen med bra personlig stämning.
När starten gick det var fortfarande uppehåll. Skönt.

Att springa det här loppet var en generalrepetition på mina första 6 timmar i Bislett. Vi skulle testa skorna, spring/gå schemat och energiplanen.
Andreas och jag hade skrivit ett energischema som skulle följas. Göran som är nästan alltid med mig på alla mina lopp är min support och han skulle ge mig allt vad jag behövde. Hans uppgift blev svårare och svårare under loppet på grund av regnet.

Timme nr 1
Det gick så segt i början. Det är alltid så för mig. Mina ben behöver många km innan det börjar att kännas bra. Men jag fokuserade på att bara komma igång. Bestämde mig att för springa från början i min egen bubbla. Jag ville inte vara så social, dels för att pulsen går upp och dels för att jag ville njuta av min löpning.
Den känslan! Att börja gå redan från första varvet! Det ingår i min plan och jag skulle testa. Jag hade en gång-sträcka per varv!
Jag sprang ca 1 km och gick ca 295 m varje varv. Alla tittade på mig som: ”ska du börja gå redan nu??”
Jag började första timmen med Vitargo.
Göran gav mig en 2dl flaska var 15 min. Det gick smidigt för jag behövde inte stanna vid varvningen.
Jag fick också två salttabletter per timme.

Timme nr 2
Nu var det dags att äta gel. Tre stycken fick jag under andra timmen + 6dl vatten i små flaskor självklart.
Det regnade rejält nu. Ni ska veta att det regnade nästan alla de 6 timmarna!
Kroppen var på gång nu, på riktigt. Pulsen höll sig låg som det skulle och jag hittade mitt tempo. Alla km skulle springas under 7 min.
Banan var längre än den som vi kommer att springa på Bislett. Kul att springa en lite längre sträcka!
Men jag hade inte räknat med att det var bara asfalt och ni vet hur mycket asfalten kan slita på benen!

Timme nr 3
Nu tog jag en toapaus. Jag började frysa om händerna så jag passade på att byta vantar!
Jag tycker, som alltid på ett lopp, att det är sååå orättvist att killarna behöver bara några sekunder för att kissa!
Vi behöver lite mer än så och kan inte bara kissa vid sjön 🙂
Dessutom var bajamajorna lite höga så man behövde ta 2-3 trappsteg upp!

Tredje timmen var min mackor-timme. Jag skulle ta vitt bröd med jordnötssmör. Göran började också att frysa. Så han gick till bilen och lämnade mina mackor i en plastpåse! Det funkade bra.
Men efter jag ätit en macka började jag att få så ont i magen. Det blev bara värre och värre!
När Göran kom tillbaka till vårt bord sa jag till honom att jag inte ville ha mer mackor!
Vi bytte genast till gel. Nästa varv fick jag en gel istället.
Problemet var inte bara att jag fick ont i magen utan jag kände mig trött!
Mackorna gav mig inte någon energikick!

Timme nr 4
Nu var det kämpigt. Jag brukar ha en dipp här. Det var ännu svårare när jag också hade ont i magen.
Men det var bara att kämpa på. Jag visste att det skulle gå över. Bara fokuserade på att nu hade halva loppet gått, osv.
Jag inbillade mig att jag hade tränat bra. Att jag var stark och magen skulle snart kännas bra igen.
Den här timmen körde vi med Vitargo igen. Det blev bra. Magen vilade från att tugga på något.
Jag stannade aldrig vid bordet med mat serverades på loppet! Jag behövde inte äta annat.
Stämningen var bra trots att nu kunde man börja att se alla snabba som hade sprungit för fort och som började gå.
Maran passerades på bättre tid än Stockholm Marathon i juni! Mitt mål var att passera maraton på under fem timmar!

Timme nr 5
Vad bra. Nu var det bara två timmar kvar. Magen mådde bättre och jag fortsatte med gels och vatten.
Den här timmen var skönast! Jag hade musiken på mig och trots att det regnade mycket fortfarande kändes allt toppen.
Jag kände mig stark. Jag behövde aldrig byta kläder.
Min lila SOC jacka fungerade bra! Jag hade underställströja nära kroppen och en långärmad tröja till.
Jag var glad att för att för en gång skull ha valt rätt kläder!
Jag körde hela loppet med mina nya Hoka Stinson Tarmac! Såå bra skor!
Det var bara ta varv efter varv och njuta!

Timme nr 6
Nedräkning!
Sista timmen!
Tiden går fort när man har det roligt!
Den här timmen blandade vi med Vitargo och Gel.
Hade en hel timme på mig för att komma lite över 50 km som var mitt mål för dagen.
De sista 30 minuter ökade jag tempot något. På de sista tre varven ökade jag farten och samtidigt peppade de löpare som jag hade runtomkring mig. Det var kul att känna mig stark och glad efter nästan sex timmar! Tack kroppen!
Och så kom skottet. Alla stannade, och väntade på att Reima skulle komma med sitt mäthjul.
Några andra funktionärer kom med värmeboxar med en överraskning som jag hade aldrig haft förut på ett lopp: varma hamburgare!!!
Det är inte ofta en hamburgare har smakat så gott.

Jag sprang 52,264 m och kom på 23:e plats av 50 tjejer som sprang trots mina gå-sträckor.
Helt nöjd att ha sprungit med jämna tider i mitt MAF-tempo. Pulssnitt 140 och alla km under 7 minuter.
Jag kände mig nöjd med dagen. Det var mitt sista långpass och min sista tuffa vecka!
Tack Andreas, du hade rätt igen! 🙂

Jag lärde mig massor. Jag vet vad det funkar och vad det inte funkar.
Jag har en bättre aning om hur mina första 6 timmar på Bislett kommer att se ut.
Vi kommer att putsa lite mina schema. Bland annat skall vi göra schemat så att det är lätt att pricka av hur mycket vitargo, gel och piller som går åt per timme, samt att pappret skall fungera även om den blir blöt. Om pennan inte fungerar skall man kunna trycka ett hål som markering.

Med hjälp av min älskade support kommer det att bli sååå bra. Han har verkligen koll nu på vad och hur vill jag äta och dricka. Vilka är mina mellantider, vilka skor passar mig bra, etc. Så viktig med att ha så mycket stöd!
Det kommer att bli så kul att springa den 30:e november! Längtar!

Ja, lite trött efteråt. Bilden i omklädningsrummet.

Fina Alice och jag! ❤