Back to back

I veckans schema hade jag ett Back to Back i helgen men jag insåg att jag inte skulle hinna göra dem som jag brukar.
Jag pratade med coachen och han fixade så jag skulle inte missa det. Det är ett viktigt pass inför ett ultralopp.

Sagt och gjort. Jag skulle köra onsdag och torsdag. Men hur lyckas man klämma in två 3h-pass i vardagen?
Jo, men mycket hjälp hemma och med mycket disciplin och vilja.

Pass nr.1

I onsdags hade jag med mig löparkläderna i en väska till jobbet. Efter jobbet bytte jag om och tog bussen hem. Men jag gick av en busshållplats som ligger ca 21 km hemifrån. Jag sprang hela vägen till Åtvidaberg. När jag började att springa var det fortfarande ljust men ju mer tiden gick desto mörkare blev det. Jag tog fram pannlampan och körde på.

Det var en märklig känsla att springa helt ensam. Jag fokuserade på ljuset som pannlampan visade och musiken. Blev lite rädd i mörkret men det gick bra ändå.
När jag kom till Åtvidaberg hade jag fortfarande ca en timme till att springa.
Hela passet hade gått bra men den sista halvtimmen blev en kamp.
Jag hade inte så mycket energi kvar i kroppen men jag gav inte upp.
Det blev ett pass på tre timmar.
När jag kom hem var jag sååå trött men glad. Som tur var hade älsklingen lagat middag för mig.
För första gången smakade jag blodkorv med bacon och lingon. Jag tyckte det var jättegott och enligt Rune Larsson är det bra löparmat!
Efter duschen gick jag direkt till sängen. Det tog inte så många minuter innan jag somnade.

Pass nr.2

I går, torsdag ställde väckarklockan 3:15 på morgonen! Herre Gud! Är man dum i huvudet eller vadå?
Jag sov från klockan 22:15 till klockan 03:15. Inte så många timmar men jag var taggad för att köra andra passet. Jag gick upp, åt lite frukost och fyllde vatten i min rygga.
Ut igen i mörkret!
Men nu vågade jag inte springa på ensliga vägar mot någon annan by. Utan jag sprang lite var som helst runt Åtvidaberg.
Jag fick sällskap på gatorna 🙂

Benen var mycket fräschare idag än igår. Det var lättare att springa och tiden gick ganska fort.
När man börjar springa så tidigt tappar man lite koll på hur mycket klockan är.
Det var, igen, underbart att se hur dagen vaknade och jag var en del av det.
Sprang runt Bysjön och vyn jag hade framför mig var magisk!

Jag behövde inte längre pannlampan. När klockan var 5:30 det var redan ljust! Jag kunde passa på och springa den korta sträckan i skogen som jag älskar så mycket!

Tyvärr räckte inte tiden exakt till tre timmar men nästan!
På passet testade jag att äta bara lite vit bröd. En skiva per timme! Det kändes som det funkade!
Jag ville testa att äta något. Jag brukar bara dricka på mina långpass.
Jag kom hem precis i tid för att duscha och åka till jobbet.

Det var inte lätt att klämma två 3h-pass mitt i veckan. Men det går om man verkligen vill.
Jag ville det. Jag kommer att bli upptagen hela helgen!
Jag är säker på att de här två passen var viktiga för min träning inför TEC. Bra pannbensträning men också bra mängd med timmar!
Sen att träna med pannlampa är också bra men framför allt att träna när benen är trötta och kroppen vill vila eller sova. Att gå upp kl. 3:15 är det inte den optimala tiden för att gå ut och springa. Men det är lite så det känns när man springer hela natten på en tävling!
Ganska bra med nästan 6 mil på två dagar i MAF-tempo!