Stolt

Jag har varit i USA i två veckor. Målet med resan var att hälsa på barnen som pluggar och spelar fotboll på college i North Carolina. Dottern på UNCP i Pembroke och sonen på LRU i Hickory.

Båda åkte dit genom att söka stipendium för att spela fotboll, utbilda sig och uppleva en helt ny värld för dem.

Det har varit så svårt för mig att se dem lämna hemmet. Men det var ännu svårare när sonen åkte nu i augusti. Det har påverkat mig så mycket så att det känts som rena rama depressionen. Har gråtit massor och kunde inte träna ordentligt.

Nu känns det bättre. Jag vet att de har det bra. Det var stort att se de spela men framför allt att ta del av det som nu är deras värld!

Det blev mycket körning från ena staden till den andra!
Det blev dagar fulla med kärlek och skratt!

Det var med mycket vemod och saknad vi tog planet hem. Det värker i mammashjärtat men jag är stolt över att de har vågat följa sina drömmar! För mig är de vinnare och jag vet de kommer att lyckas i livet!

Det är dags för mig att fokusera lite på mig. Det är alltid skönt att vara hemma igen och få ordning på rutinerna igen. Den första är att äta nyttigt och gott som jag brukar. Har saknat det mycket!
Har nästan fått ångest av att se hur dåligt folk i USA äter. Det var svårt att hitta bra ställen att äta på!
Fokus nu: äta bra och träna bra (rehaba mina fötter)
Jag ska till sjukgymnasten på tisdag och sen hoppas jag att kunna börja springa igen!