Känslor och tankar inför HalfMDS

Jag sitter på flygplanet på väg till Kanarieöarna. Det är första gången för mig att komma så nära man kan komma Afrika utan att vara i Afrika. Bara det känns exotiskt!


Dagen D är imorgon och jag kan inte förklara känslan av att veta att imorgon i den här tiden är vi redan ute och springer. Som jag har längtat och planerat för att komma till den här dagen! Det känns overkligt. Är det verkligen snart dags?

Snart landar vi. Vi ska åka buss till Playitas. Där ska vi packa och förbereda våra väskor för registrering, nummerlappsutdelning och för att få road booken.

Efter chatten med Anders, som har hjälpt mig enormt mycket med bra tips och lånat mig en sovsäck, och pratat med Carina; tror jag jag behöver packa om min väska (igen). Jag ska dra ner några gram till.

Prognosen ser ok ut antar jag, för att vara ett lopp i öken. Det blir snitt 31 grader och soligt men 85% fuktighet och 0% regn. Oavsett kommer det att bli tufft.
Hur är det att springa i sanden?


Varför så många tankar?

Jag tror jag är rädd. Det är så mycket nytt trots alla ultralopp jag har i bagaget. Det är så mycket så jag inte vet hur kommer det att bli. Inte lätt att släppa tankarna. Samtidigt älskar jag utmaningen. Älskar att våga hitta på nya saker. Älskar att testa mina gränser och jag ser fram emot att komma i mål efter fantastiska dagar i det okända.


Vill bara komma fram… eller inte?
Så spännande! Återkommer efter incheckning!

_ Det finns inga gränser om vad det är möjligt!” – pace on earth

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.