Vi hade planerat och valt en helg i maj där vi skulle kunna springa på våren. Vi hade inte räknat att vi skulle springa i snö och minus grader.
Men den här helgen gav mig det där lilla extra som jag behövde: både bra saker och dåliga saker.

Förra helgen var jag  på löparhleg tillsammans med mina fantastiska vänner Alexandra, Lisa och Carina. Vi kom på torsdag kväll efter en lång dag för oss alla. Vi hade hyrt en fin stuga och Lisa väntade på oss där. Många kramar och vi gick och la oss.

Hela fredag och lördag var vi ute från morgonen till kväll. Vårt mål var att njuta, ha kul, uppleva den vackra naturen som Höga Kusten har att erbjuda. Vi packade med oss lätt lunch och fyllde våra ryggsäckar med gott och smått för att orka vara ute hela dagen.

För mig och Alexandra var det lite extra pepp för att försöka samla några höjdmeter också. Det fick vi på köpet. Det går inte att undvika det men vi gjorde förstås allt vi kunde för att kunna nå så många toppar som möjligt.

Varje kväll vi kom hem och efter en varm dusch hade vi en härlig rutin:
* Att ge kärlek till kroppen i form av yoga, foamroll och stretching
* Ett glas vin
* En middag tillsammans
* Några snacks på altanen
* och mycket prat med många skratt

Perfekta dagar helt enkelt! Vad önskar man sig mer som löpare?
Bra sällskap, otrolig fin natur, springa, äta och sova!

Sista dagen, på söndagen planerade vi att gå upp tidigt för att hinna äta frukost, packa och städa för att kunna ta en sista runda innan avfärd hem.

Det gjorde vi. Sista förmiddagen var lika magisk som alla andra dagar men för min del var det bättre. Jag kunde äntligen släppa min prestationsångest och njuta.
Ja, det var lite tufft för mig de andra dagarna. Det hände att mitt huvud krånglade till det och det gjorde att jag hade konflikt med mitt självförtroende som löpare osv.
Det är inte så lätt för mig när jag springer med så duktiga löpare. Jag tänker alltid: jag kommer inte ikapp dem! Jag vill inte bromsa dem osv…

Men jag är tacksam över min kropp som trots nästan två veckors uppehåll pga ont i höften kunde jag hänga med. Men framför allt få möjlighet att få lära känna mina vänner bättre!

Den här gör vi om! Eller hur Alexandra, Lisa och Carina?