Om coyntha

Jag är en tjej från Mexiko som bor i Sverige. Har bott här sedan år 2000 . I min blogg skriver jag om mitt liv, min familj men mest om min väg för att bli en ultralöpare.

Följ med på g2haundiak

Dont stop when you are tired! Stop when you are done!

Idag den 13e juli springer jag g2haundiak. Starten går ikväll kl. 23:00 i Beasain.

Ett lopp som är 88 km med ca 6000 höjdmeter. Maxtiden är 21 timmar.

Det verkar vara ett av de tuffaste ultratrail loppen i världen! Jag kommer att fightas mot reptiderna som är tuffa! Det är svår terräng och jäkligt brant!

Jag har aldrig varit så nervös som idag! Dels för att jag har varit sjuk (hostar fortfarande) och dels för att jag känner mig otränad. Har jag sprungit tillräckligt mycket?
Peppa gärna via messenger om ni vill, jag ser de genom klockan!

Du kan följa mig live på:

http://www.ehunmilak.com/eu/

Jag har gps på mig och mitt nummer är: 1391

När livet sätts på prov

Ibland går dagarna förbi utan att vi ens reflekterar över vad vi har gjort. Speciellt nu under den långa vintern. Man bara längtar efter våren och sommaren. Men tänker inte på hur man spenderar sina dagar.
För min del har det varit nästan på rutin: jobbet, träning, äta och sova. Lite då och då försöker jag hitta något roligt att göra så att det bli lite spännande att se fram emot!

Förra helgen ändrades min vardag totalt. Det var i torsdags när jag fick ett sms från Göran medan jag var på ett möte. Han skrev att han var på akuten!
Jag fick inte veta något mer förrän på eftermiddagen när han smsade igen och sa att han fick inte åka tillbaka till jobbet igen utan blev inlagd med en allvarlig sjukdom som heter lungemboli, det betyder proppar i lungorna. Hjärtat blev lite trött eftersom en propp hade skadat en del av lungorna.

Jag blev chockad och mycket ledsen! Jag skulle åka tillen fantastisk löparhelg i Skåne med kompisar och plötsligt det som hade varit så viktigt inte längre viktigt. Jag spenderade resten av dagarna på sjukhuset bredvid min älskling. Jag åkte hem bara för att sova.
Vilka dagar! Så mycket oro och så mycket ångest! Jag kunde inte se mitt liv utan honom!


ÄNTLIGEN HEMMA!

På söndag kom vi äntligen hem. Han mådde bättre och vi tänkte att nu var det bara att ta det lugnt så han kunde återhämta sig.
Vi tyckte det luktade konstigt i trappan på väg till källaren men vi trodde att vi hade slarvat med att diska burkarna som låg i återvinningen.
Innan det var dags att sova gick jag ner för att starta tvättmaskinen. Vad hittade jag?
Vatten! Det var fullt med vatten i källaren! Lukten var så äckligt stark!
Åh nej! Vi kunde inte göra mycket när klockan var så mycket!

DAGEN EFTER

När vi vaknade var källaren full med vatten! Och lukten!! Vi blev ledsna men vi behövde göra något och lösa problemet.
Det blev många samtal: hemförsäkringen, rörmokare , kommunen mm. Mycket folk som kom hemma och försökte hitta felet. Vi fick inte använda avloppet i huset.


Efter nästan två dagar fick vi beskedet: avloppssystemet är trasigt. Därmed kunde vi inte stanna hemma. Vi måste gräva runt huset till gatan och byta hela avloppssystemet. Det kommer inte att bli gratis det!
Vi har flyttat tillfälligt till Linköping tills det går att använda avloppet hemma igen. Efter påsken kommer allt jobb påbörjas!

På skärstorsdag tog vi en liten båtresa bara för att njuta, äta gott och slappna av! Det var så mysigt!


Ja, det har hänt mycket i våra liv men vi klagar inte.
Den viktigaste är att Göran är på bättringsvägen och mår bra. Vi är tacksamma för det och vi uppskattar allt ännu mer.
Allt i huset kommer att ordna sig! Det är bara materiella saker!

Mitt liv utan min livskamrat skulle inte vara ett liv! Tacksam att det gick bra!
Nu firar vi vår kärlek!
Glad påsk!

Kycklingsoppa – my way

Jag fick frågan hur man gör den underbara soppan vi åt till lunch igår.
Här kommer receptet!


Ingredienser:

  • Ca en halv liter vatten
  • 1 buljongtärning
  • 1 hel kyckling eller 500 gr kycklingfilé
  • 1 Gul lök
  • 2 vitlöksklyftor
  • 2 tsk oregano
  • salt
  • 2 morötter
  • 1 stor potatis
  • 1/2 zucchini
    Till servering:
  • 1 lime
  • lite koriander
  • Några droppar chilisås (Jag hade Valentinasås från Mexico)

Gör så här:

  1. Koka upp kycklingen i vatten med buljong, lök, vitlök och oregano på låg värme.
  2. Låt sjuda med locket på sned i cirka 35 minuter.
  3. Skala morötter och potatis. Skär alla grönsaker till små tärningar. Lägg dem till kycklingen som kokar. Koka 15 minuter till.
  4. Filtrera fonden. Låt fonden rinna genom en sil.
  5. Dra isär kycklingens fibrer med två gafflar.
  6. Servera soppan med grönsaker och kyckling. Garnera med lite koriander.
  7. Ha gärna några droppar lime och chilisås på!
    Tips:
    Om det blir soppa över kan man förvara i kylskåpet över natten och ta bort fettet som ligger på ytan dan efter. Det går också bra att frysa soppan.

 

Fortsätt Upp!

En Fat Ass-ultra över och runt Hammarbybacken

Igår var jag i Stockholm och spenderade hela förmiddagen i Hammarbybacken tillsammans med många löpare som också ville ha kul. Vi fick en fantastisk dag och vi fick även sol.
Alla som ville vara med mötes upp i backen och sprang ihop!

Skidbacken var stängd över helgen inför världscupstävlingen i parallellslalom. Vi fick vara i backen om vi respekterade deras arbete. Inga andra löpare sprang där än oss!

Dagen började kl 5.00 på morgonen när väckarklockan ringde hemma hos Magda för att hinna byta om och äta lite frukost. Johnny och Ellen från Pace on earth hämtade mig klockan sex för att vara i god tid i backen.

”Fortsätt Upp!” var ett träningstillfälle på rundbana i Hammarbybacken. Vi kunde springa hur långt vi ville. Det var upp till oss och vi skulle sikta på att vara klara vid 15:30!


Vi var 4-5 personer som startade kl 7:45! Banan gick från vindskyddet i Vemdalsbacken och vidare upp i Trysilbacken och över toppen. Efter en högersväng ner mot skorstenen var det vänster som gällde hela vägen runt Hammarbybacken och tillbaka till vindskyddet. Varvet var knappt två kilometer långt och bjöd på ungefär 90 höjdmeter.
Vid vindskyddet var det en eld igång och vi hade ett tält ståendes där vi kunde lämna eventuell packning. Alltså var det vindskyddet som var start och mål.



Jag testade att springa på banan längst till vänster som var lite mindre halt. Det funkade trots att det var lerigt och halt ändå. Det var så kul att träffa kända ansikten hela tiden. Folk kunde dyka upp lite när de ville. På två olika ställen fick man ta hjälp av rep för att ta sig upp. Jag hade ett par gamla Altra Löne Peak som jag hade dubbat själv, de funkade ganska ok. Men kanske inte alla gånger? Som här på bilden!


Jag pausade vid varje varv och drack lite vatten och kanske åt något. Jag hade energi hela tiden och jag tyckte det var bara kul trots att jag var jätteosäker på hur kroppen skulle kännas. Jag har inte tränat backar sedan i somras och jag hade inte tränat något tufft pass heller.

Jag, Krister och Ellen! Yei!

Heja! Upp upp!

Det enda jag har kört är min runstreak som jag började med i december. Dvs jag har sprungit varje dag sedan dess. Ibland 8-10 km och ibland bara 4-5 km. Men det visade sig att kroppen svarade när jag ville pressa lite. Så kul! Det är kanske inte så dumt det här med runstreak, men jag återkommer med en utvärdering efter den 31 januari som #runstreak2018 slutar.

Jag  var ultranöjd med att åka hem nu med ca 1100 höjdmeter i löparbenen och mycket löparglädje i själen! Jag hann inte springa mer på grund av att bussen åkte hemåt kl 15.00. Klockan 12:45 lämnade jag Hammarbybacken och åkte till T-centralen. Där hann jag med lite mat och kaffe.


Tack Stockholm Multisportklubb – som står bakom Ursvik Ultra för att ni ordnade det! Det var ett fantastiskt sätt att spendera en lördag! Det här måste göras om!

Varför runstreak?

Runstreak är inte ett sätt att samla kilometer och tro att bara för att man springer varje dag kommer man att bli en bättre löpare på en månad.


VAD ÄR RUNSTREAK?

Runstreak är att springa varje dag. Det finns några enkla regler: springa minst 20 minuter eller/och minst 1.6 km, ombytt och den ska hamna inom ett kalenderdygn.

Just nu pågår en Runstreak-utmaning under hela januari. Dvs om man är med i utmaningen ska man springa hela 31 dagar under januari. Det är ett event som mina vänner på Pace on Earth arrangerar. Jag tyckte det var kul att göra det tillsammans med många andra och få lite pepp på vägen. Så jag är med.

Det finns många åsikter angående runstreak. Jag var en av de som inte tyckte det var något bra. Byta om och svettas i 20 minuter och behöva duscha? Nä, det var det inte värt!
Jag har läst en del bloggare som har skrivit just precis att de inte tycker runstreak är en bra idé. Jag håller inte med!

MIN BAKGRUND

Jag har sprungit i ca 8 år och springer idag ultralopp. Det betyder att jag har en del rutin angående träning och en del km i benen. Man behöver tid för att kunna förstå sin kropp och hur ska man kunna få en bra träningseffekt. Det är viktigt att förstå syfte med vad vi gör inför varje pass. Det ger mer resultat att veta varför man gör ett pass. Det är så klart också viktigt med lite variation.
FullSizeRender 26

FÖRSTA FÖRSÖK

För ungefär ett år sedan körde jag en runstreak. Då satte jag som krav att jag skulle springa minst 5 km varje dag. För att i min värld, det var inte värt att byta om för att springa bara 2 km? Inte ens värt att behöva duscha osv?
Så minst 5 km lät rimligt! Jag skulle förstås springa längre om jag hade tid på vardagar och långpass på helgerna. Det var en bra plan!

Så här skulle jag hålla en längre tid eller för alltid? Det trodde jag. Men det jag inte visste var att istället för att få något tillbaka blev det bara ett krav eller ett måste för mig. Det var inte kul. Det gav mig bara ångest inför varje pass. Ibland var jag trött och jag tvingade mig att gå ut ändå, så som man brukar göra när man har ett schema att följa.
Men jag var på fel spår. Jag krävde ännu mer av mig då. Jag hade inga vilodagar och det blev bara jobbigare och jobbigare. Kroppen skrek efter vila eller något annat. Löpningen var inte kul längre och jag blev inte en bättre löpare. Jag bröt efter 125 dagar.

img_8745

MIN NYA RUNSTREAK
Från 1 december 2017


Jag började 1 december med en min egen #löparjulkalender i jakten för att få tillbaka träningsglädje och inspiration efter en tuff höst. Jag sprang 1 km den 1st december, 2 km den andra december … 24 km den 24e december. Lite jobbig utmaning men den gav mig det jag letade tillbaka till och jag var så nöjd och stolt med lite över 300 km på 24 dagar. Jag fortsatte december ut och fick ihop 31 dagar och därmed en månads runstreak.

Nu är jag med tillsammans med ca 700 personer på Pace on Earths event. Jag ska nu fortsätta att runstreaka men den här gången är helt annorlunda.
Det sägs så mycket om en runstreak. Det är många som inte tycker det är ok. Det är många som undrar om hur kan det vara bra om kroppen aldrig får vilodagar. Hur ska man göra om man är sjuk osv.

Jag har funderat och kom fram om varför jag vill göra en runstreak, hoppas det hjälper er alla som är fundersamma eller tveksamma:

  • Med ett schema tex att göra tre pass i veckan mår jag inte bra om jag missar ett pass. Med runstreak kan jag springa pretentionslöst. Jag vill framför allt bli av min prestationsångest jag alltid har haft.
  • Jag vill kunna gå ut minst 20 minuter om dagen och det ska vara så enkelt och självklart som om att borsta tänderna.
  • Jag tror på att min runda kommer att ge mig glädje medan jag springer.
  • Jag vill lära mig att kunna klappa mig på axeln och berömma mig för passet jag gjorde idag. Dvs jag vill tycka jag är duktig istället.
  • Jag vill känna jag är en nöjd löpare med den träningen som blir av.
  • Jag tror stenhårt att de dagarna jag bara springer 20 minuter är bästa återhämtningen. Rörelse är alltid bra och ännu bättre om det är varje dag.
  • Jag får utrymme att springa längre om jag vill eller om jag har ett lopp som mål. Jag kan lätt springa mina längre rundor utan problem. Jag har en bra grundträning som gör att min kropp är stark och alltid redo att springa.
  • Jag vill kunna springa längre distanser precis när som helst. T. ex. ett maraton imorgon, varför inte?
  • Jag spenderar tid ute och andas.

FÖRDELAR:

  • Att tänka det är bara 20 minuter av min dag känns lätt. Alla har 20 minuter. Detta istället för att titta på tv eller Facebook eller hur? Om jag springer 10 minuter och vänder tillbaka det är helt görbart.
  • När jag är ute och springer tänker jag inte på prestation. Jag tänker inte: – nu måste jag springa fort eller göra bättre tid än igår. Det är inte syftet.
  • Jag kan variera mina pass och träna de passen jag brukar som jag känner för. T. ex. långpass, distanspass osv.
  • Jag blir glad varje gång jag är ute. Det är min tid, min belöning även om det är bara 20 minuter.
  • Sover bättre om jag rör på mig varje dag
  • Behåller bättre min kost så länge jag tränar. Tränar jag varje dag, äter jag bättre varje dag.
  • Jag bygger en bra bakgrund. Jag tror jag kommer att bli ännu mer uthållig. Om vi tänker att jag springer 20–25 minuter 3–4 gånger/vecka och har kraft för 2 distanspass/kvalitépass + minst 1 långpass.
  • Jag hinner att träna annat om jag vill: styrka, gruppass och yoga
  • Jag återhämtar mig snabbare
  • Jag har tid att göra andra saker de dagar jag springer kort, med gott samvete. T. ex umgås med familjen, gå på bio, läsa en bok osv. Annars brukar jag mår dåligt när jag missar ett pass.
  • Jag är så bra! Jag springer varje dag!

NACKDELAR

  • Det kan bli lite jobbigt att gå ut. Jag har dock inte upplevt det än den här gången. Jag tänker att 20 minuter är ingenting jag inte kan göra. Vad är 20 minuter/dag av mitt liv?
  • Jag hittar inte mer…

SUMMA SUMMARUM


Ta inte runstreak som är sätt att samla massa km. Det handlar inte om det. Om du gör det finns en risk att du inte kommer orka en lång period och därmed inte få någon träningseffekt.

Springer du långt varje dag, speciellt om du är nybörjare, du kommer inte att ha vilo-dagar (20 minuter) och du kommer inte orka. Skaderisken är större.

Springer du fort varje dag, du kommer inte att utvecklas och din kropp och hjärnan kommer att börja pusha dig att sluta springa.

Jag får återkomma med utvärderingen när januari är slut. Jag lovar!

Du bygger, även om du inte tror på det nu, en bra träningsbakgrund. Du kommer att bli starkare både i din kropp och mentalt.

Våga jogga.
Våga ta det lugnt.
Våga testa bara 20 minuter när du vill bara vara ute och andas och njuta av det privilegium du har att just du och då har en kropp som kan springa varje dag!

 

2017 är slut

Ett år till är slut och det är dags för mig att summera året som gått. Lite siffror och några upplevelser får det bli i dagens inlägg!

FullSizeRender 26

I år hade jag inte så svårt att välja vilka lopp jag skulle springa. I januari fick jag en plats för att springa The OCC: Orsières-Champex-Chamonix, at the UTMB® igen. Då var det enkelt att ha det loppet som mitt stora mål. I år skulle jag klara loppet. Punkt slut.
Alla andra lopp jag sprang skulle vara träning inför OCC.

Jag planerade hur säsongen skulle se ut för att komma i så bra form som möjligt till Chamonix.
Min riktlinje var att ha kul! Att springa saker som gav mig något tillbaka!
Det är inte bara lopp som gör mig lycklig! Jag älskar att springa och uppleva nya ställen.Jag blir fortfarande förvånad varje gång jag inser jag kan transportera mig med mina egna fötter. Bästa känsla som finns! Jag kan, jag orkar!

  • Att jag se den fantastiska naturen som gör det värt att springa och leva på det sättet jag gör!
  • Att få njuta av att vara ute själv och inte bli rädd! Det är inte så självklart för en person som växte upp i Mexico mitt i ett asfaltsmonster som Guadalajara, staden jag kommer ifrån, som har ca 10 miljoner invånare.
  • Att få umgås med så många likasinnade som jag och har haft tur att träffa ett gäng nya vänner som nu finns i mitt liv.

MINA LOPP 2017

TEC – Täby Extreme Challenge stod först på min planering. Här är det alltid kul att springa och det var två år sedan jag sprang sist. Jag valde 50-miles och det kändes lagom för att kunna fortsätta träna några dagar efter loppet. Lagom för att njuta stämningen och allt folk runt omkring i Täby-skogen.



GÖTA KANAL RUN som var mycket mer än att bara springa fem maraton på fem dagar! Här upplevde jag hur löpningen kan ge så mycket kärlek. Det blev 200 km men vi kom längre än så, resan vi gjorde inom oss. Tillsammans skapade vi minnen för livet. Vi delade många timmar och vi hann prata om allt mellan himmel och jord. Allt det här gjorde oss till bättre människor!

Hela resan var stor! Men det var ännu större alla samtalen, skratten och kärleken längs vägen! Så magiskt! Den här är en av de mest fantastiska saker jag har gjort och jag är så tacksam för de nya vänner jag har fått 25 personer jag delade hela fem dagar med!
Jag kommer för alltid bära med mig dessa fem dagar i mitt hjärta!


LIGHTHOUSE RUN ÖLAND

I slutet av juli åkte vi till Öland.
Lighthouse Run arrangerar långdistans löpupplevelser för välgörenhet.
Målet var att springa mellan Långa Erik och Långe Jan under 3 dagar (170 km) och samla in pengar åt stiftelsen Min Stora Dag.
Löpningen i sin enkelhet gav en fantastisk helg med många fler minnen i löparhjärtat. Jag sprang inte sista dagen på grund av att problemet med benhinnorna kom tillbaka och jag behövde fortsätta träna inför mitt stora mål i augusti.



ANDRA SMÅ LOPP, TRÄNING OCH BLEV SUPPORT

Därefter var några små lopp som också var träning. Men mitt fokus var att ha kontinuitet i min träning. Det blev många km och framför allt mycket backträning. Att bo i ett så platt ställe gör inte det lättare. Jag gjorde allt för att hitta backar. Det blev många svängar till skidbacken i Kisa, många besök till Glasberget i Falerum och många timmar i lilla Sockertoppen i Åtvidaberg. Mitt mål var att känna mig stark i backarna! Lyckades ganska bra!

Jag supportade min vän Richard Andersson på Trosa Backyard och vann. Jag blev också support under Black River Run åt några av mina Göta Kanal Run vänner. Jag tycker det är roligt att hjälpa och supporta. Så i år har jag också blivit officiell en support i ultravärlden.

The OCC: Orsières-Champex-Chamonix, at the UTMB®

Resan till Chamonix blev höjdpunkten på året. Jag hade en plan, jag var fokuserad och visste hur skulle jag göra för att hinna komma i mål. Reptiderna är tuffa och den här gången lyckades jag trots sämsta vädret i Mont Blanc. Jag kom i mål och min dröm blev uppfylld! Jag blev en stolt OCC-finisher!



NEW YORK MARATHON

Först en vecka i Pennsylvania för att hälsa på sonen som spelade sin sista fotbollssäsong på college. Det var fantastiskt att vara med honom och heja i de sista matcherna hela vägen till finalen. Att kunna umgås med honom, hans kompisar och uppleva hans college-miljö.
Mitt hjärta stannade hos sonen medan jag sprang NYCM. Alla hade pratat så mycket om loppet och det blev visst som alla hade sagt. Superfin stämning och ett fint och bra arrangerat lopp. Det blev check på det i min Bucket lista. Men jag insåg och bekräftade en gång till att jag får mycket mer på loppen som är närmare naturen än att springa på gatorna!
img_5385

IMG_1192

24-TIMMARS LOPP

En fin resa tillsammans med min vän Helena och min älskling. Ett fint lopp med alla svenskar och norska kompisar. Jag gjorde ett försökt att springa enligt ”backyard principen”. Jag ville se om det funkade och springa 16 mil på 24 timmar. Det gick bra första 6-7 timmarna. Sedan kunde jag inte hålla km som jag hade tänkt. Jag ändrade målet till att springa minst 130 km för att få medalj.
Det var roligt och jag åkte hem med en till fin medalj om halsen. Nöjd ändå!



LÖPARJULKALENDER

Det handlade om att springa enligt julkalendern från 1 december till den 24e december. Jag började med att springa 1 km den första december, 2 km den andra december, 3 km den tredje december … osv tills den 24e december där man springer 24 km på julafton.
Jag fick en rejäl dos motivation och framför allt hittade löparglädje tillbaka! Efter 311 km på 24 dagar är jag i gång igen. Året slutade med att springa varje dag året ut! Tanken är att fortsätta med en runstreak minst hela januari som en rivstart!

img_5838

ÅTVIDABERGSPLAKETTEN 2017

Jag vann Åtvidabergsplaketten. Ett pris som Åtvidabergskommun delar för årets idrottsprestation. Så tacksamt! Första gången jag får ett pris för att göra det jag älskar. Lite stolt blev jag!

RUNSTREAK

Jag började (om) den 1 december och tänker fortsätta minst hela januari. Jag anmälde mig till utmaningen hos Pace on Earth och ska göra det tillsammans med massa andra som också anmälde sig. Den här gången ska bara vara en rolig grej utan någon krav. Jag ska göra det varje dag, minst 20 minuter och ska lära mig att känna mig duktig och inte vara så hård mot mig. Vem vet? Jag kanske fortsätter efter januari-utmaningen! Nu har jag redan kört 31 dagar i alla fall.

FullSizeRender 25

Totalt sprang jag 12 lopp/äventyr under 2017:

  1. TEC 50 miles
  2. Blodomloppet med jobbet (en mil)
  3. Göteborgsvarvet (som hare)
  4. Stockholm maraton (som farthållare)
  5. Göta Kanal Run (200 km-ish)
  6. Lighthouse Run i Öland (110 km)
  7. Jonköping halvmaraton
  8. OCC i Chamonix ( I UTMB vecka) 57 km – 3800 höjdmeter. Alperna FINISHER!
  9. Stockholm halvmarathon (som hare)
  10. New York Maraton – check på min bucket list!
  11. Bislett 24 hours indoor challenge
  12. Löparjulkalender – 300 km på 24 dagar

SIFFROR

  • Jag sprang 2836,5 km under 2017. Det vill säga snitt 54,39 km per vecka.
  • Totalt löpningspass under 2017: 250 st.= 375:40:41 timmar
  • Totalt träningspass: (annat än löpning bl.a styrka och yoga) 88 pass=55:14:49 timmar.
  • Totalt träningstimmar under 2017: 433:42:25 timmar

Mitt mål var att springa 300 km per månad men det räckte inte. Jag hade en dålig träningshöst och det syns där september var den sämsta månaden men även oktober var inte så bra. Jag får försöka nu i 2018 att springa 300 km per månad!

Skärmavbild 2017-12-31 kl. 15.15.39

Stark och stolt över mitt löparår! Jag ser fram emot ett nytt 2018!
Bring it on!

#Löparjulkalender

Jag är i en Facebookgrupp som heter Lonesome Runners och i slutet av november läste jag om en utmaning som jag tyckte det lät rolig: att springa enligt julkalender 1-24 december.


Jag har haft en tuff höst där jag har prioriterat bort det som jag älskar mest och som gör att jag mår bäst: min träning. Det har varit mycket på jobbet, nya arbetsuppgifter som kräver mycket av mig. Jag har blivit spanskalärare på Medborgskolan och har dessutom har jag gett mexikanska matlagningskurser. Allt detta har krävt mycket mer tid av mig än vad jag trodde.
Det har blivit många långa dagar per vecka och när jag kommit hem har jag varit helt slut. För att inte tala om höstvädret som inte har hjälpt heller.

Löparjulkalender passade mig bra. Jag behövde något roligt som var utmanande och så jag kunde fokusera på min löpning igen! Jag bestämde mig för att köra löparkalender!

Det handlade om att springa enligt julkalendern från 1 december till den 24e december. Jag började med att springa 1 km den första december, 2 km den andra december, 3 km den tredje december … osv tills den 24e december där man springer 24 km på julafton.

Allt började bra. Ganska lätt de första 10 dagarna!
Efter det började att bli svårt. Problemet blev i stort sätt att hitta tiden för att springa mitt i julkaoset, familjen och jobb för att springa ganska många km per dag. Men som jag brukar säga, det finns tid om man riktigt vill och det krävdes mycket planering så klart.


Till exempel en dag sprang jag kl. 4.30 på morgonen 7 km. Efter jobbet skulle vi julhandla. Jag bytte om och sprang till Shoppingcentret, 6 km. Vi julhandlade och åkte hem med bil till Åtvidaberg. När vi kom till Åtvid släpptes jag av vid entrén och sprang 7km hemåt. Då fick jag ihop 20 km den 20e december.

Sista dagarna blev ännu svårare. Speciellt den 22e och 23e december. Fredagen den 22e gick jag upp kl. 4.00 för att springa 22 km innan jobbet för att efter jobbet åkte vi till en Viking line-resa. På lördag den 23e december kom vi hem till Åtvidaberg kl 21.00. Jag hade då bara tre timmar innan dagen var slut för att springa 23 km. Gissa om jag var sugen på att gå ut och springa? Men jag var beredd och bestämd! Bytte om och gick ut. Det var tufft! Som tur var hade jag kolhydratladdat ordentligt! Ha ha, men efter 14 km började regna och blåsa så mycket. Jag kom hem och bytte till torra kläder och tog min fantastiska UTMB-regnjacka och gick ut igen.


Jag nöjt och kände mig stolt och stark med att inte banga! Jag fixade 23 km även om det inte var gratis!

Äntligen kom den 24:e december. Sista luckan! Även idag var pusslig men jag lyckades bra! Jag sprang på eftermiddagen 16 km och kom lite innan Kallen Anka var slut. Så skönt att vara ute, och märkligt att inte se en enda människa! Alla tittade på TV. Jag duschade snabbt och vi hade en jättemysig jul. Ganska sent på kvällen, när alla var trötta var det dags för mig att springa de sista 8 km. Det var nu min tid, min julklapp: Jag sprang i mörkret med julmusik i öronen och ett stort leende på läpparna!


När jag kom hem hade jag klarat att springa hela löparjulkalendern: 300 km på 24 dagar! Så jäkla stolt!

Reflexioner:

  • Jag är i gång igen efter en dålig höst
  • Det var roligt att ha ett mål att springa varje dag
  • Inspirationen kom tillbaka
  • Superviktigt att hitta något som motiverade mig att hålla igång.
  • Kroppen mår kanon
  • Jag har nu börjat en runstreak
  • Jag tänker inte vila eller sluta springa efter julkalendern. Jag ska springa varje dag även om det inte kommer att bli lika mycket
  • Jag förväntar mig en bra träningseffekt
  • Tack för allt stöd jag har fått! Ni är bäst!

Tillsammans kan vi göra mycket!


Det blev inte så mycket sömn natten från torsdag till fredag eftersom jag var för uppspelt av alla känslor. Jag vaknade tidigt på fredag morgon, och medan alla sov tog jag fram mobilen. Jag började att läsa alla kommentarer och alla peppande ord från min facebook, samt gick genom alla swish överföringar till min mobil. Jag grät, tårarna kunde inte sluta rinna.

Tack alla underbara ni som har peppat, stöttat och swishat! Jag visste att ni hade swishat många många gånger eftersom jag kände ett konstant plingande i min telefon medan jag sprang, men att jag skulle få så här mycket stöd hade jag aldrig kunnat föreställa mig! Det blev verkligen en morot, och det gav mig styrka att fortsätta och aldrig ge upp när det kändes som tyngst. Det var fantastiskt att veta det var så många som följde mig genom min dotters rapport och sociala medier och Utmbs hemsida. Tack vare er, kände jag mig aldrig ensam uppe i bergen, och jag kände verkligen att jag sprang för fler än bara mig själv.
Jag är överväldigad över generositeten och kärleken ni har visat mig och min familj i Houston. Jag kommer aldrig glömma allt ni har gjort för oss! Jag är galet tacksam!

Vi samlade 10 609 kr. Jag önskar att jag kunde krama varenda en av er underbara människor och tacka er personligen, men tyvärr är det lite svårt. Därför vill jag nu säga TUSEN TACK från hela mitt hjärta, till ALLA som har stöttat oss! Ingen nämnd ingen glömd!

När jag ringde till min familj för att berätta vad vi hade gjort för dem, började vi alla att gråta.  De kunde de inte tro det var sant! De var så glatt överraskade och jättetacksamma!
De har Förlorat så mycket tack vara stormen, så de är verkligen i behov av detta stöd. De är verkligen glada och hälsar att de kommer att få mycket bra användning av pengarna!
Tack tack tack!

All kärlek från oss!
Jag är så varm i hjärtat – Tillsammans kan vi göra så mycket i denna världen!

Ska vi göra OCC tillsammans?


Imorgon den 31e augusti springer jag The OCC: Orsières-Champex-Chamonix, at the UTMB® med start kl. 8:15

Ett lopp som är 57 km med ca 4000 höjdmeter. Maxtiden är 14.5 timmar. Vi har fått varning att det förväntas ”heavy rain” på kvällen. Oj oj! Det kommer att bli ännu jobbigare! Men jag försöker inte tänka så mycket på det.

Loppet går i två länder. Starten går i Schweiz i bergsbyn Orsières. Dalen erbjuder på unika landskap på östra sidan av Mont Blanc.

OCC-banan går genom naturen i en mysig atmosfär innan man kommer till Champex. Sista delen är magisk (och tuff) innan man kommer i mål i Chamonix.

Imorse skrev jag om natur katastrofen, orkanen Harvy, som har drabbat min bror och hans familj i Houston, Texas.
Med denna katastrof i åtanke, vill jag att mitt lopp ska räknas för något mer än mig. Jag vill fråga er, min fantastiska löpar-community, om ni vill hjälpa mig att ge betydelse till detta lopp och samtidigt hjälpa min familj i Houston som står hemlösa på grund av stormen. Hjälp mig att komma i mål genom att skänka lite pengar för varje kilometer jag tar mig fram på loppet, som insamling till min familj i Houston. Till exempel, om ni skänker 1-10 kr per avklarad kilometer jag springer, kommer ni att ha skänkt mellan 57-570 kr per person.
Ni får gärna swisha till 073 9745285. Det kommer att bli en extra morot att ta mig igenom loppet. Varje gång det plingar i mobilen kommer jag att veta, att vi gör det här tillsammans för en bra ett bra ändamål!
Tack från hela mitt hjärta!

Du får gärna följa mig live på:

Alternativ 1
* Följ min gps-sändare som uppdaterar kontinuerligt via dotvision, finns som app för android men om man har en iphone så gäller hemsidan (följande länk):
http://live2.dotvision.com/live?guid=bca50306-f8d4-48da-943d-9288f98af1d0&lang=fr&intro=true&utm_source=urls.fr&utm_content=OCC17

Alternativ 2

* Livetrail, finns både som app eller att man kollar via hemsidan, fördelen med appen är att man kan få uppdateringarna som notifikationer.
Sök efter mitt bib nummer: 11220. Här uppdateras endast vid varje checkpoint  i följande länk:
http://utmbmontblanc.com/en/live/runner/11220