Fortsätt Upp!

En Fat Ass-ultra över och runt Hammarbybacken

Igår var jag i Stockholm och spenderade hela förmiddagen i Hammarbybacken tillsammans med många löpare som också ville ha kul. Vi fick en fantastisk dag och vi fick även sol.
Alla som ville vara med mötes upp i backen och sprang ihop!

Skidbacken var stängd över helgen inför världscupstävlingen i parallellslalom. Vi fick vara i backen om vi respekterade deras arbete. Inga andra löpare sprang där än oss!

Dagen började kl 5.00 på morgonen när väckarklockan ringde hemma hos Magda för att hinna byta om och äta lite frukost. Johnny och Ellen från Pace on earth hämtade mig klockan sex för att vara i god tid i backen.

”Fortsätt Upp!” var ett träningstillfälle på rundbana i Hammarbybacken. Vi kunde springa hur långt vi ville. Det var upp till oss och vi skulle sikta på att vara klara vid 15:30!


Vi var 4-5 personer som startade kl 7:45! Banan gick från vindskyddet i Vemdalsbacken och vidare upp i Trysilbacken och över toppen. Efter en högersväng ner mot skorstenen var det vänster som gällde hela vägen runt Hammarbybacken och tillbaka till vindskyddet. Varvet var knappt två kilometer långt och bjöd på ungefär 90 höjdmeter.
Vid vindskyddet var det en eld igång och vi hade ett tält ståendes där vi kunde lämna eventuell packning. Alltså var det vindskyddet som var start och mål.



Jag testade att springa på banan längst till vänster som var lite mindre halt. Det funkade trots att det var lerigt och halt ändå. Det var så kul att träffa kända ansikten hela tiden. Folk kunde dyka upp lite när de ville. På två olika ställen fick man ta hjälp av rep för att ta sig upp. Jag hade ett par gamla Altra Löne Peak som jag hade dubbat själv, de funkade ganska ok. Men kanske inte alla gånger? Som här på bilden!


Jag pausade vid varje varv och drack lite vatten och kanske åt något. Jag hade energi hela tiden och jag tyckte det var bara kul trots att jag var jätteosäker på hur kroppen skulle kännas. Jag har inte tränat backar sedan i somras och jag hade inte tränat något tufft pass heller.

Jag, Krister och Ellen! Yei!

Heja! Upp upp!

Det enda jag har kört är min runstreak som jag började med i december. Dvs jag har sprungit varje dag sedan dess. Ibland 8-10 km och ibland bara 4-5 km. Men det visade sig att kroppen svarade när jag ville pressa lite. Så kul! Det är kanske inte så dumt det här med runstreak, men jag återkommer med en utvärdering efter den 31 januari som #runstreak2018 slutar.

Jag  var ultranöjd med att åka hem nu med ca 1100 höjdmeter i löparbenen och mycket löparglädje i själen! Jag hann inte springa mer på grund av att bussen åkte hemåt kl 15.00. Klockan 12:45 lämnade jag Hammarbybacken och åkte till T-centralen. Där hann jag med lite mat och kaffe.


Tack Stockholm Multisportklubb – som står bakom Ursvik Ultra för att ni ordnade det! Det var ett fantastiskt sätt att spendera en lördag! Det här måste göras om!

Mina tankar innan loppet

Nu är det nära.
Jag är på plats och har gjort allt jag kan inför loppet. Som Andreas Falk brukade säga till mig: jobbet är gjort!
Men hur tänker jag egentligen?


Som ni alla vet, jag är höjdrädd och har verkligen jobbat mycket för att bli av den eller åtminstone för att bli lite bättre. Nu tänker ni:-  Hur kan hon vara höjdrädd och hålla på att springa i bergen?
Sant! Mycket sant!
Kan det vara för att jag alltid vill utmana mig till det yttersta?
Kan det vara för att jag alltid vill visa för mig själv att allt kan gå om man bara vill?
Kan det vara för att jag vet att man blir bra på det man tränar?

Jag frågade Camilla, som har sprungit det här loppet några gånger om det fanns ”farliga” ställen på loppet. Hon svarade att – det finns ställen på banan som känns ”farliga” och där du INTE vill ramla.
Frågade även om det fanns några stup. Hon sa kanske inte direkt, men många ställen som är väldigt branta. Oppsan!
Å andra sidan, jag vet att jag normalt sett är ganska rädd av mig, men på lopp kan jag tåla mycket mera. Framåt framåt! Tänk inte mycket!

Det borde gå bra, jag har ju liksom inget annat val än att fortsätta framåt. Alla andra gör ju det 😉 Så jag får inte fundera för mycket!

En annan sak som oroar mig är natten. Även om jag har sprungit och  tränat en del i mörkret och ensam. Efter min nattupplevelse på LTBCN vill jag vara säker att jag kan se hela natten. Jag tänker på hur mycket vikt i västen jag kan bära och om jag orkar ha en extra lampa, det vore katastrof om jag blev utan ljus.

Annars har vi rekat runt omkring här och allt otroligt vackert! Vi bor i en liten by som heter Bourg Saint-Pierre och just här passerar vi på loppet. Här är en av de matkontrollerna.

Jag laddar med den fina energin som finns här. Sover och äter bra.
Det är verkligen magiskt här. Svårt att beskriva.

 

Det är dags igen

Snart är det dags för att stå på en startlinje igen. Fyra dagar kvar.
Jag har inte berättat om mina löparplaner för i år men mitt första lopp är den 30 april. Dvs på lördag och vi åker till Barcelona redan i morgon, onsdag.
Jag ska springa LTBCN: Long Trail Barcelona som är en kortare variant av UTBCN: Ultra Trail Barcelona.
Det är ett ultra bergslopp på 70 km med 3100 höjdmeter.

Jag tyckte det var lagom långt för att vara mitt första lopp för i år.
Redan efter UTMB bestämde jag att i år skulle jag springa så mycket jag kunde i berg.
Min plan är att lära mig att springa där!
Loppet går ca 4 mil utanför Barcelona. Starten och målet är i den lilla byn Begues.

Jag ser loppet som en del av min träning för att lära mig att springa ett bergslopp. Jag har sprungit många lopp på asfalt, terräng, fjäll mm men ingenting i berg.  Jag behöver veta mer hur ska jag hantera energin, vätskan, utrustningen, stavar, mörkret, skor som passar, etc.
SnipImage

Det kommer att bli spännande att åka dit och springa utan att toppforma. Jag har haft kontinuitet med min träning men tyvärr inte så mycket backträning. Jag har ingen aning hur det kommer att gå men jag  tänker ha kul iallafall!

Det blir några fina dagar i förhoppningsvis värme. Några dagar semester är aldrig fel.

Ny variant för backträning

Jag har hittat en pärla på gymmet. Härom dagen frågade jag om de hade en trappmaskin och jag fick svar, nej men de hade istället en AMT-maskin.

Jag hade aldrig hört talas om en sån förut. Det är en maskin där jag kan bestämma min egen rörelse, från att trampa upp och ned, hur stort rörelseutslag jag vill ha, till löpsteg.
Det lät fantastiskt för att vara sant, tänkte jag.
Det verkar ännu bättre än traditionella trappmaskiner!

Den här maskinen var konstruerad med en enda anledning; en friare rörelse. AMT-maskin ger oss friheten och variationen att konstruera ett unikt träningspass varje gång vi trycker på ”start”.

Jag kan välja att:

* Styra steget och forma det som jag vill
* Köra som en trappa upp och ner
* Köra som mer cirkel- eller ellipsformade rörelser.
* Jag kan variera steget under ett och samma träningspass.

Idag hade planerat ett backpass men jag kom så sent från jobbet och det är så kallt så jag bestämde mig för att testa den här maskinen och köra ett backpass på gymmet istället.
Tricket med den här maskinen är att hålla igång hela passet. Mitt mål var att variera stegen eftersom det går att trampa på olika sätt.
Jag valde att variera steget och intensiteten för varje ny låt. Det var kul att testa olika varianter och efter en halv timme fattade jag hur den funkade.
Gud vad det tog på mina ben!
De är döda nu!
Mycket bra och skonsam träning som kommer hjälpa mig att bygga bra muskler för uppförsbackar. Bra träning väldigt likt backträning och löpning men man slipper slitaget!
Hej backträning! Här ska det tränas och bli stark!

 

Fy f*n! Det som inte får hända!

I onsdags efter att ha tränat ett 6-timmars backpass i Kungsberget, Gävle tog jag tåget från Centralstationen i Stockholm för att åka hem.

image

Ellen och jag!

Jag sprang tillsammans med Ellen- Pace on earth och vi var på jakt efter många höjdmeter!
image
Vi sprang upp och ner i den stora skidbacken. Vädret var med oss i början men sen blev det regn, hagel, åska, lera, massa insekter som bet och ännu mer regn. Men det skulle inte stoppa oss! Nej! Vi tränar för att klara UTMB så det här var inget.
image
Nöjda efter 6-timmar och knappt 2000 hm åkte vi till Stockholm.

Jag klev in tåget och ställde min väska i bagageutrymmet vid ingången, som är avsett för större bagage. Från min plats ca 2-3 meter bort trodde jag att jag skulle kunna ha koll. Men det blev inte så.

Efter femton minuter skulle jag gå på toa och såg då inte min väska. Jag fick panik. Någon hade stulit den i den 2-3 minuterna som det tog från jag gick på tåget tills tåget åkte från Stockholm. Någon hade gått på tåget, tagit väskan och gått av, allt medan andra passagerare steg på och satte sig på sina platser.

Jag hade tränat ett backpass och hade all min utrustning för att testa under passet, allt som jag tänkte ha på UTMB. Allt är borta. Jag har ingenting nu och är så jävla ledsen!

De sakerna som var i väskan bland annat är: ryggsäck (väst) Salomon Advanced S-Lab hydro, stavar: Black Diamond Z, skor: Altra Olympus, gps klocka: Garmin 310XT, kompressionstights 2Xu och Power Woman, strumpor Gococo och Injinji, calfs Salomon, buff: Icebugs och Trail runner nation, sport BH: SOC och Casal och sport trosor mm.
Jag kände mig nöjd med min utrustning och att jag var redo för mitt livslopp. Nu har jag ingenting, har inte råd med allt igen och har ingen lust att leta och beställa allt igen.

Jag är så ledsen och det är sådana saker som inte ska hända. Tjuvarna behöver inte mina saker!
Fy fan vad surt!!
Tack för alla fina ord jag har fått och alla som vill gärna stödja mig! Jag uppskattar allt!

Ett outforskat Omberg

En fantastisk omgivning!
En underbar dag!
Det var en härlig mix av sol och regnskurar i skogen

Idag var det dags för långpass i terräng igen. Det är inte många långpass kvar innan GAX100.
Jag hade hört mycket om ett underbart ställe här i Östergötland som ligger i Ödeshög. Området för att springa heter Omberg och det finns många stigar och man kan även följa Klosterleden.
Vi packade lite matsäck  och vatten och vi åkte dit. Vädret var inte så bra. Men vi kan säga det var ett perfekt löparväder.
Växlande molnighet och regn. Men som ni brukar säga: det finns inget dåligt väder!
IMG_3388
IMG_3406
Väl framme hittade vi först Klosterleden och följde den. Många backar, härlig terräng och underbar miljö. Olika träd och olika underlag. Vi även sprang i Bokskogen, vi hittade många sevärda ställen som ruiner och fornminnen från medeltiden, ett gammalt kloster, etc.

IMG_3404

Så smart att har lagt hönsnät på spångarna så det inte blir halt.

IMG_3411

IMG_3390
Det små regnade ofta, sen kom alltid solen fram igen, det blåste en del framför allt när vi sprang längs Vättern i den gröna skogen! Så vackert!
IMG_3454
IMG_3459
IMG_3487
Vi stannade många gånger för att njuta och ta några bilder.
Vid de värsta skurarna fick vi gömma oss under en gran. Imponerande hur bra granar skyddar mot regnet. Man kunde se att det var helt torrt på marken fast regnet vräkte ner.
IMG_3439 IMG_3489
När vi började bli hungriga stannade vi i en koja. Det var tur för att då började att regna massor. Problemet var att jag började att frysa.
Note to my self: ha alltid tändstickor i ryggsäcken! Det hade varit så skönt att kunna tända lite eld och värma oss. Jag passade på att äta lite, tog ett ägg och kesella jag hade med mig. Mums!
IMG_3418


Konstig nog, precis efter det kom solen fram igen. Såå vackert!
Det var ett bra terrängpass. Det kändes inte långt alls, det var mest backar, många rötter och många stenar. Det vill säga: perfekt!

IMG_3488

IMG_3444

Kolla på terrängen och backarna!

IMG_3442
IMG_3433
IMG_3435
Jättenöjda åkte vi hem igen. Det är lite långt att köra med det var helt värt!
Där måste jag komma tillbaka och springa ännu längre!
Rekommenderas!

Sugen på att springa Fjällmarathon nästa år?

Äventyret är slut för den här gången.
Jag är hemma igen och idag har jag min sista semesterdag!

Jag lever fortfarande i fjällmarathonbubblan!
Ska skriva en lång rapport om loppet under dagen men ni kan få njuta av årets film från AXA Fjällmaraton 2013 än så länge!
Vill du sugen för att springa nästa år?
Se och njut!

#hatarbackar

I måndags fick jag en inbjudan om att springa i Hammarbybacken.
Jag bestämde mig så där spontant (som ej svensk) och bestämde mig för att åka till Stockholm och springa med några av tjejerna från fjolårets Tjejmarathon.
Det är så kul att tack vore Tjejmarathon träffas vi och att vi fortsätter göra roliga saker tillsammans.

Jag träffade Magda lite tidigare och vi laddade med tacos i La Neta. Äkta tacos alltså.

Jag hade läst och hört mycket om alla som backtränar i Hammarbybacken och har alltid velat springa där!
Kl 19:00 var vi på samlingsplatsen och där träffade vi Nina och Naiti.
Det var en underbar sommarkväll!
20130719-003137.jpg

Nina hade bestämt att vi skulle köra 10 vändor.
Det fanns olika olika vägar för att komma upp. Några lite snällare men alla jättebranta!
20130719-002503.jpg
Vi gick snabbt/joggade alla gånger upp utom den sista.
Vi sprang ner alla gånger. Vid löpningen nedförs fick vi ganska hög fart och i början kändes det lite läskigt men det blev bättre och bättre.

En sak jag lärde mig i trailläger är att ”våga” och jag vågade mer än vanlig!
Det alltid lång tid för att komma igång för mig. Så efter 3-4 km började det att kännas bättre och bättre. Jag blev inte tröttare! (ultra?)
bild

Vi hade redan gjort 7 gånger och vi bestämde oss för att springa en sista gång hela vägen upp.
Vi sa att vi skulle kunde stanna och vila några sekunder för att sedan fortsätta. Dvs springa hela vägen upp.
20130719-002451.jpg

Vilken grej!
Vi körde 8 vändor!
2
Jag som hade tränat mycket för några dagar sedan i Slovakien och trodde att benen skulle vara supertrötta.
Jag kunde hade klarat några gånger till!

Kan det vara möjligt att jag börja älska backar?
20130719-002516.jpg

Veckan går fort

Redan torsdag. Tiden går verkligen fort.

Jag känner mig taggad och ganska motiverad med för att träna just nu.
Det är roligt!
Även om för Andreas den här vecka är min ”kom i gång vecka” efter maran har jag tränat ganska okej.
Här kommer en lite sammanfattning:
MÅNDAG
Sprang 10 km i skogen. Jag ville testa i skogen på samma ställe som jag ramlade i lördags. Det gick bra att springa den här gången.
TISDAG
Orkade inte rehaba hemma. Fick en spark i ändan från coachen och tränade. Tränade i gräset!
Så skönt efteråt men att det kan vara så svårt ibland att sätta i gång!
ONSDAG
Tufft, backigt och underbart distanspass med mina grannar. Jag visste inte vi hade en liten skidbacke så nära! Där kommer att springas mycket nu innan fjällmarathon. Vi kom hem efter 10 svettiga km!
TORSDAG
Vaknade med ännu mer träningsvärk efter mitt rehab/styrka pass i tisdags. Så efter jobbet tog jag ett Yogapass. Såååå skönt! Det känns lite bättre nu.

Klockan är nästan kl 22 och jag är helt slut. Det har varit fullt upp på jobbet. Så jag tror jag lägger mig snart!
God natt!

20130613-215335.jpg

20130613-215346.jpg

20130613-215359.jpg

20130613-215410.jpg

På toppen


Idag har vi varit i Åreskutan men vi sprang inte dit utan vi tog linbanan istället.
Vädret var underbart mellan 9-10 grader och en vi hade en fin sol med oss.
Att vara där uppe och få känslan, fjäll-känsla!
Det var också spännande att se alla MTB cyklister åka ner. Shit vad tuffa de är!
Vi vandrade en bra stund och njöt!

Sedan åkte vi ner igen och kikade i Stadium Åre. De hade ett bra sortiment med Salomon grejer men jag köpte i.n.g.e.n.t.i.n.g! (än…)
Innan vi åkte tillbaka till stugan åt vi pizza-buffe och handlade de sista grejer för att laga middagen.

Älsklingen blev sushi-mästare och gjorde godaste sushi som finns för oss! Vi åt hur mycket som helst, utan gräns!
Han skämde bort oss som ska springa imorgon. Annie, Ebba och Annies mamma kom också hit. Vi åt och åt och hade det mysigt!


Sedan var de dags att hämta nummerlappen och goodispåsen på Sporthallen i Vålådalen!
Hjälp! Nu är det på riktigt!
Dags att dricka Resorb igen och kanske äta lite till?
Oj oj!!

20120810-213845.jpg