På toppen


Idag har vi varit i Åreskutan men vi sprang inte dit utan vi tog linbanan istället.
Vädret var underbart mellan 9-10 grader och en vi hade en fin sol med oss.
Att vara där uppe och få känslan, fjäll-känsla!
Det var också spännande att se alla MTB cyklister åka ner. Shit vad tuffa de är!
Vi vandrade en bra stund och njöt!

Sedan åkte vi ner igen och kikade i Stadium Åre. De hade ett bra sortiment med Salomon grejer men jag köpte i.n.g.e.n.t.i.n.g! (än…)
Innan vi åkte tillbaka till stugan åt vi pizza-buffe och handlade de sista grejer för att laga middagen.

Älsklingen blev sushi-mästare och gjorde godaste sushi som finns för oss! Vi åt hur mycket som helst, utan gräns!
Han skämde bort oss som ska springa imorgon. Annie, Ebba och Annies mamma kom också hit. Vi åt och åt och hade det mysigt!


Sedan var de dags att hämta nummerlappen och goodispåsen på Sporthallen i Vålådalen!
Hjälp! Nu är det på riktigt!
Dags att dricka Resorb igen och kanske äta lite till?
Oj oj!!

20120810-213845.jpg

Rekade första 3.5 km – AXA 2012

Efter middagen kom Magda och familjen till stugan också. Vi bor i Edsåsdalen och starten ligger precis där, bara 1 km från vår stuga.
Från och med 2012 starten är vid skidskyttevallen nedanför Köja i Edsåsdalen, på ett stort gräsfalt.
Vi sprang de första kilometern längs en bred och lite stening led.
Det var blött men ahhh så fint det var!
Vi sprang också längs en bred och jämn grusväg. Vi passerade många av de nylagda spången och det var också bra för att testa Icebugs där.
Vi bestämde oss att springa tillbaka efter ca 3.5 km.
Det räckte för idag! Det blev totalt 7 km.
Snart kommer vi att springa många många km så det var bra att spara kraften 🙂
Vi hittade många hjortron längs vägen. Mums!
Vädret var också bra 8-9 grader även om klockan var 20:30. Inget regn. Skönt!
Det är snart dags att sova och ladda!! God natt!!20120809-214455.jpg

20120809-214509.jpg

20120809-214604.jpg

Mer backar

Ja, jag som älskar backar! ha ha

Den här vecka har jag kört två pass med korta och snabba backintervaller. Coachen har lagt schemat  för att få lite fart (om det är möjligt?) på benen. Det är ingen idé att köra långpass nu. Gjort är gjort.
När jag sprang passade på att värma upp och jogga ner i skogen. Backen jag springer backintervaller är en lång backe som jag springer upp och gå ner. Det är den största backe vi har i Åtvidaberg (tror jag)
Det är jobbigt men jag hoppas det är en bra träning.
Backen heter Kurtsbacke och det har alltid varit en plåga för mig att springa där. Jag brukade stanna varje gång vi kom dit när vi tränade innan sommaren. Men nu springer jag det 🙂
Det tar ungefär 1 minut för att komma till toppen.

Än så länge har alla pass blivit ca 9 km pass och jag har sprungit utan smärta. Det är ett bra kvitto för mig. Men jag undrar hur det kommer att gå med längre distans?
Hur som helst. Jag gör allt jag kan just nu.
Vi får hålla tummarna!
Det är bara 8 dagar kvar…

Backträning

Det går framåt. Små steg men framåt.
I fredag träffade jag min lagkamrat Magda på sitt jobb för att backträna tillsammans.
Vi var i Väsby. Det är en teknikbacke, en lång backe (skidbacke) på ca 1 km.
Vi sprang först ca 3 km dit och körde backintervaller: (35 sek + 25 sek ståvila) 6 gånger.
Sedan sprang vi tillbaka till bilen och det blev 9 km totalt.
Jag passade på och testade mina Speed Cross skor och de funkade kanon!
Det var mycket snack och planering av vårt upplägg kring AXA som närmar sig med stormsteg!
Sedan åkte vi hem till Magda för att duscha snabb och åka till Arlanda för att sonen kom tillbaka från sin morfar i Mexico.

20120730-005517.jpg

Teknikpass

Igår var jag i Stockholm för att träffa coach Andreas.
Vi hade planerat att ses för att köra ett teknikpass med fokus på backteknik.
Jag tog pendeltåget till Sollentuna.

När jag kom utanför spärrarna var han där och väntade på mig!!
Själva Andreas Falk 🙂
Det är inte varje dag man har äran att träna med en av Sveriges bästa ultralöpare eller hur?
Vi åkte till en slalombacke i Sollentuna. Där fanns också gott om ställen att springa, bland annat elljusspåret.
Jag fick öva på hur man springer och går uppför en backe, hur armarna ska röras, hur ska man ta varje steg, osv.
Vi gjorde samma sak på väg neråt.
Hur viktiga råd som helst! Det var roligt och givande!!
Han är bra coachen!

Nu är det bara köra och träna själv inför mitt största kommande mål: Axa Fjällmarathon i agusti.
Efter backpasset gick vi till en fotbollsplan så Andreas kunde visa mig några övningar som säkert kommer hjälpa mig mycket för att träna bort mitt löparknä.

Efter nästan två timmar åkte jag tillbaka till stan igen och åt lunch. Jag hade lite tid innan det var dags att åka hem igen så jag gick in några affärer.
Utan att vara så medveten var jag med ett par ursnygga nya löparskor!!
Det var verkligen en chans jag kunde inte missa.
Nu har jag ett par Salomon SpeedCross 3!

Originalpriset var 1499 kr. Men igår kostade dem: 899 kr
Billigt va?
Men… jag hade 20% rabatt som medlem. Så skorna kostade bara: 719 kr!

Jag är sugen för att gå ut i skogen och testa dem! Nu, pronto!!

20120704-145914.jpg

Varför ska löpningen stressa mig?


Jag har funderat mycket efter Lindingö Ultra och hur det gick för mig. Det är inte tiden som gjorde mig ledsen.
Nej, det var omständigheterna. När jag inte har kontroll på min kropp, när det inte går som jag vill och framför allt när jag inte njuter när jag springer. Då är det inte kul.
Jag springer inte för att stressa mig och bli ledsen. Jag springer inte heller för att lida och önskar jag inte var där.
Jag springer för att stressa av mig. Jag springer för att hålla mig vältränad och i bra form. Jag springer för att jag älskar vad löpningen ger mig.

I lördags var det många faktorer som gjorde att loppet inte var roligt:

  • Nästan två veckor förkyld.
  • Tio dagar utan träning.
  • Ca. två månader där jag har legat på underskott för att gå ner i vikt.
  • Stress på jobbet.
  • Lite sömn.

I lördags kände jag direkt att det inte var min dag. Det är självklart att det är tufft för kroppen att vara sjuk och det tar lite på krafterna.

Jag har varit ledsen. Ledsen för att jag inte hade kul i lördags.
Varför springer jag?
För vem?
Jag vill inte känna mig så. Jag vill hitta den där härliga känslan…

Klart jag blir besviken om jag har tränat ganska bra hela vinter och sedan kommer jag för att springa ett lopp och inte orka alls!!
Men igår, hade jag ett långpass att springa och jag bestämde mig för att springa för att hitta känslan.
Det var därför jag inte valde någon asfaltsbana utan jag sprang bara i Elljusspåret och inne i skogen. Det är terränglöpning som ger mig känslan.
Jag struntade i klockan. Jag bara sprang och sprang. Tänkte mycket på tekniken som Andreas hade visat oss, om hur man springer i terrängen. Jag gillar det mjuka underlaget. Tempot varierade hela tiden. Det spelade ingen roll. Jag levde och dagen var helt underbar.
Jag sprang de sista två kilometerna hemåt på asfalten och då ökade jag bara för att känna att jag kan!
Det funkade det också! Det är aldrig fel att lägga in lite tempo, det ger en bra effekt i kroppen.
Totalt blev en halvmara och jag var glad.
Jag hade känslan.
Det var magiskt!

Dagens tips som jag hittade hos underbara  Jessica.
Varför springer vi?
Här är en ”short film about trail running”. Njut!

Trots lite regn


Igår var det dags att springa ett backpass. Jag klagade på Twitter att jag inte ville springa alls, jag hittade på ursäkter och frågade även om jag kunde bli sjuk igen om jag springer i regnet.
Alla pressade mig och såg till så jag slutade gnälla.
Ultrazebban sa att jag skulle ändå bli blöt av svett! ha ha
UltraCarina pressade mig ganska hårt också!
Sedan frågade jag mina tjejkompisar som springer onsdagar och de sa också att lite regn gör väl inget!!
Då så. Jag träffade gänget kl. 19:00. Vi sprang i elljusspåret. Vi sprang två gånger i varje backe. Det är kul att springa i regn, det är t.o.m. skönt. Man kan liksom andas bättre.
När jag kom hem hade jag sprungit 8.5 km. Det kändes bra.
Som ni märker har jag inte sprungit mycket de senaste dagar men det kommer! Jag är på gång igen.

I tisdags körde jag styrka hemma. Jag tränade plankor och kettelbels.
Och idag… ja!! Jag har t.r.ä.n.i.n.g.s.v.ä.r.k mest i benen!! Aj aj!
Hoppas det försvinner för på lördag springer jag Lindingö Ultra med Team Tjejmarathon.

Älskar att hata backar!

Ja nu finns det ingen återvändo. Det är dags för mig att konfrontera mitt problem: jag är livrädd för backar. Jag vet för länge sedan hur mycket jag h-a-t-a-r att springa backar.
Jag tror det var därför jag anmälde mig för att springa Fjällmarathon i augusti. Hur ska det gå kan man undra?
Jag har ingen aning. Men det är en morot för att börja träna ordentligt backarna.
Så jag pratade med coachen och han skulle hjälpa mig att backträna.
Tiden är här nu. Från och med idag kommer jag att ha lite mer fokus på backar.
Idag sprang jag första Distansbackepass.
Hur gick det?
Det gick okej. Kanske? Jag bara vet att det var jobbigt. Men jobbigt ska det vara.
Jag måste jobba mentalt och bli bättre. Jag vet jag är starkare. Så det är bara öva på det.
Jag sprang en slinga som tog 10 min och slingan hade en jättebacke. Jag sprang om och om det 6 gånger. Fy….vad jobbigt det var! Hjärtat jobbade 100%!
Men jag tänkte hela tiden om tekniken och andningen. Jag tror det kommer att bli bra.
När jag kom hem hade jag sprungit 12 km. Jag är nöjd.
Man blir bra på det man tränar eller hur?
Nu kör vi… mot backarna!

20120409-124439.jpg
Dags att köpa nya skor!