Tillsammans kan vi göra mycket!


Det blev inte så mycket sömn natten från torsdag till fredag eftersom jag var för uppspelt av alla känslor. Jag vaknade tidigt på fredag morgon, och medan alla sov tog jag fram mobilen. Jag började att läsa alla kommentarer och alla peppande ord från min facebook, samt gick genom alla swish överföringar till min mobil. Jag grät, tårarna kunde inte sluta rinna.

Tack alla underbara ni som har peppat, stöttat och swishat! Jag visste att ni hade swishat många många gånger eftersom jag kände ett konstant plingande i min telefon medan jag sprang, men att jag skulle få så här mycket stöd hade jag aldrig kunnat föreställa mig! Det blev verkligen en morot, och det gav mig styrka att fortsätta och aldrig ge upp när det kändes som tyngst. Det var fantastiskt att veta det var så många som följde mig genom min dotters rapport och sociala medier och Utmbs hemsida. Tack vare er, kände jag mig aldrig ensam uppe i bergen, och jag kände verkligen att jag sprang för fler än bara mig själv.
Jag är överväldigad över generositeten och kärleken ni har visat mig och min familj i Houston. Jag kommer aldrig glömma allt ni har gjort för oss! Jag är galet tacksam!

Vi samlade 10 609 kr. Jag önskar att jag kunde krama varenda en av er underbara människor och tacka er personligen, men tyvärr är det lite svårt. Därför vill jag nu säga TUSEN TACK från hela mitt hjärta, till ALLA som har stöttat oss! Ingen nämnd ingen glömd!

När jag ringde till min familj för att berätta vad vi hade gjort för dem, började vi alla att gråta.  De kunde de inte tro det var sant! De var så glatt överraskade och jättetacksamma!
De har Förlorat så mycket tack vara stormen, så de är verkligen i behov av detta stöd. De är verkligen glada och hälsar att de kommer att få mycket bra användning av pengarna!
Tack tack tack!

All kärlek från oss!
Jag är så varm i hjärtat – Tillsammans kan vi göra så mycket i denna världen!

Min son. Mitt hjärta.

Idag är det exakt 21 år sedan jag blev mamma andra gången.
Även om han är stor nu kommer han att vara min lilla pojke!

imageHan är i Kina på en kurs. Han åkte tillsammans med några kompisar från universitet och kommer tillbaka till USA den 3 juni.
På sommaren kommer han att jobba och spela fotboll. Han var uttagen till den första liggan i USA för att spela med dem.
Det som gör mig lite ledsen är att det är inte säkert han hinner komma några dagar hem.
Men vad gör man inte för dem?
Jag vet att han ha det bra och följer sina drömmar!
Då får mamma vänta tills nästa gång vi ses!
img_4796Det är han som uppfyller mina dagar med så mycket kärlek även om han är långt borta!
Han som har längsta ögonfransar i världen!
Han som är den goaste som finns.
Han som är alltid där för mig!
Han som värmer mig med sitt leende.
Det är han: mitt alldeles hjärta!

Felicidades mi amor!

Påskdagar

Jag tränade inte mycket i början av  veckan. Efter ultraintervallerna bestämde jag att vila några dagar och få energi tillbaka. På påsken är man ledig många dagar, vad passar bättre än att träna lite mer?
Jag njuter mer mina dagar hemma om jag tränar. Känslan efteråt ni vet…
Så planen var att träna minst ett pass varje dag.

SKÄRTORSDAG

Första löppass i veckan. Jag struntade att titta på klockan idag. Jag ville bara springa i skogen. Njuta av den lilla solen och de få plus graderna på eftermiddag. Det var skönt. Älskar sådana pass som man bara springer för att jag älskar det.
Jag måste äta lite mer innan mina pass för att ha mer energi. Jag var lite trött. Men kom glad hem. Några påskkäring kom och knackade dörren! Jag gillar påsk.

by en påskkäring 🙂

LÅNGFREDAG

Jag har som tradition att springa långpass på en långfredag. Vad annars?
Jag tog en ny runda på Östgötaleden och det var spännande med att upptäcka nya ställen även om ibland kändes det lite läskigt när det var tyst och tomt. Jag sprang lite fel för att vissa ställen var dålig markerad. Älskar att springa i skog och stigar! Jag var trött på slutet men jag var så nöjd med ett långpass på långfredag!

PÅSKAFTON

Det blev inget pass alls idag. Dagen bara gick förbi och efter middagen orkade jag inte gå ut eller träna styrka. Det var kanske en signal från kroppen för att vila?
Hur som helst dagen efter skulle bli träning igen.

PÅSKDAGEN

Idag bjöd dagen på en fantastisk morgon. Vi ändrade klockan så det betydde att jag gick upp kl 5:00 för att börja springa kl 8:00 (7:00). Jag ville vara klar med mitt pass i god tid för att hinna göra alla saker som vi hade planerat för påskdagen.
Det blev en halvmara runt Bysjön och i skog. Det var soligt och jag fick en så stor vårkänsla.
Tyvärr mina ben är inte så glada just nu. Jag känner mig stel på båda baksida av låren och i knävecken. Jag ska köra lite yoga ikväll. Jag kan inte hålla någon fart på mina långpass.Hm, hoppas det går över.

ANNANDAG PÅSK

Idag hade jag mindre tid att träna. Vad passade bättre än ett kortare men effektivare pass? Dagen var fin och solig. Det blev premiär för intervaller utomhus.
Jag joggade 4 km som uppvärmning och sen körde jag korta intervaller på löparbanan. Det blev 12 X 1 min (med 1 min ståvila). Jobbigt!
Lite nerjogg på väg hem och jag var klar med dagens pass. Så nöjd med att våga springa lite snabbare än jag brukar.
På löpbandet brukar jag bara sätta en viss fart och följer. Jag brukar inte våga köra för fort. Jag är alltid rädd för att inte orka. Men idag var det bara jag som satte farten på fötterna, haha
Jag vågade och tänkte: jag kör så här så länge jag orkar! Det gick!

Total antal pass: 4 stycken
Totalt: 68.65 km
påsk2
påsk1

Resten av dagen var det lite städning och sen ägnade dagen med att göra ett mexikansk rätt som heter tamales och som tar jättemånga timmar. De blev jättegoda!

Idag är det dags att jobba igen men det blir en kort vecka och en spännande helg som väntar!

SOCKERFRI

Jag fortsätter med min sockerfria utmaning. En sak till som vi bestämde hemma: vi köpte ingen godis i påsk. NOLL socker hemma. Det gick bra. Ingen godis. Är så stolt över mig! Jag är inte sugen längre. Mitt delmål är att fortsätta så tills jag står på startlinjen av ett lopp!

 

Stolt

Jag har varit i USA i två veckor. Målet med resan var att hälsa på barnen som pluggar och spelar fotboll på college i North Carolina. Dottern på UNCP i Pembroke och sonen på LRU i Hickory.

Båda åkte dit genom att söka stipendium för att spela fotboll, utbilda sig och uppleva en helt ny värld för dem.

Det har varit så svårt för mig att se dem lämna hemmet. Men det var ännu svårare när sonen åkte nu i augusti. Det har påverkat mig så mycket så att det känts som rena rama depressionen. Har gråtit massor och kunde inte träna ordentligt.

Nu känns det bättre. Jag vet att de har det bra. Det var stort att se de spela men framför allt att ta del av det som nu är deras värld!

Det blev mycket körning från ena staden till den andra!
Det blev dagar fulla med kärlek och skratt!

Det var med mycket vemod och saknad vi tog planet hem. Det värker i mammashjärtat men jag är stolt över att de har vågat följa sina drömmar! För mig är de vinnare och jag vet de kommer att lyckas i livet!

Det är dags för mig att fokusera lite på mig. Det är alltid skönt att vara hemma igen och få ordning på rutinerna igen. Den första är att äta nyttigt och gott som jag brukar. Har saknat det mycket!
Har nästan fått ångest av att se hur dåligt folk i USA äter. Det var svårt att hitta bra ställen att äta på!
Fokus nu: äta bra och träna bra (rehaba mina fötter)
Jag ska till sjukgymnasten på tisdag och sen hoppas jag att kunna börja springa igen!

IMG_0905.JPG

Dottern på borta match i South Carolina

IMG_0935.JPG

Rosa hemma match i Pembroke. Rosa tröjor för att stödja Bröstcancer.

IMG_0811.JPG

Min bror kom på besök också. Här med min dotter!

IMG_0752.JPG

Selfie (självklart) med Michelle och Amber!

En stolt pappa också!

En stolt pappa också!

IMG_0745.JPG

Lagbild på Michelles träningen

 

IMG_0747.JPG

Coach Lars (som är svensk) och Michelle på träningen

Sonen på matchen!

Sonen på matchen!

IMG_0892.JPG

På besök på Lenoir-Rhyne Universitet i Hickory, NC

Vi tar en tur runt sonens universitet

Vi tar en tur runt sonens universitet

Jag njuter av att vara med honom :)

Jag njuter av att vara med honom 🙂

 

Mexikansk djungeln

Som ni redan vet, från mitten av december och fram till jul var vi hela familjen i Mexiko och USA på semester.
Vi hade verkligen har sett fram emot denna resa och  jag hade tagit med mig skor och träningskläder.
För mig, finns inte en chans att åka på semester utan träningskläder. Det var faktiskt första gången som hela familjen ville träna under vår resa.

Det var en fantastisk upplevelse att upptäcka och bekräfta att man kan se sig omkring så mycket på ett sätt som inte alla gör, genom att springa.
De som inte springer missar tyvärr mycket! Jag önskar så mycket jag kunde förklara det!

Första veckan var vi i Puerto Vallarta på Mexikos västkust.
Vi bodde på ett fyrstjärnigt hotell några km söder om Puerto Vallarta vid Stilla havet med all-inklusive för att lyxa till det lite.
Att vi många gånger gick vi upp kl 6:00 på morgonen för att träna en stund på gymmet var inte så konstigt.
Att ha barnen med oss och peppa varandra och träna var inte heller konstigt. Vi svettades tillsammans och jag älskade det!
20140121-170643.jpg
Båda barnen tränar ganska mycket hemma också så det var en självklar aktivitet att göra det tillsammans. Mys!!!
Ibland tränade vi tidigt på morgonen eller sent på kvällen innan vi gick och la oss.

Jag ville springa mer på stranden men tyvärr var det lite svårt att hitta någonstans att springa i närheten. Att springa runt och runt hotellet var kanske inte så kul. Stranden var lite för kort och inte så kul heller att ta en runda där. Men, på andra sidan stora vägen upptäckte vi en liten väg som banade iväg genom en liten by och sen uppåt bergen genom djungeln. Det kunde bli spännande att springa. Vi gjorde det!
20140121-165026.jpg

1
Att man får se saker när man springer är för mig en det bästa som finns och bästa sättet att uppleva en stad.
Vilken upplevelse! Man kommer naturen väldigt nära!
20140121-165103.jpg
Jag var så glad att kunna visa familjen att i mitt land finns det otroliga vackra ställen. Barnen är stora nu och uppskattar allt mycket mer nu. Alla tyckte det var spännande att vara i Mexico.
2
Mexikansk djungel är stor och det är otroligt så mycket det låter i djungeln. Frågan är om det fanns andra djur än de färgglada fåglar vi såg?
Vägen gick mest uppåt och men i bland även neråt, massa stenar och rötter precis som jag gillar. Vi kan säga att det var ”mexikansk terräng” 🙂
Stundtals var växtligheten väldigt tät och bildade ett tak över vägen. Så spännande! Så vackert!
20140121-165116.jpg

Det blev ca 8 km i en riktning innan vi vände tillbaka.

20140121-165007.jpg

Det var roligt och det kom att bli fler tillfällen under resan till både löpning och äventyr.
Jag tänker berätta mer om allt spännande vi gjorde under våra semester 🙂

Från Mexico

Jag har äntligen packat upp alla väskor.
Det var en glad överraskning att inse det kom lite mexikansk mat i väskan i alla fall!

Man får resa med bara en väska på 23 kilo och det är inte mycket. Speciellt när man åker under julen och vi får några presenter och man vill förstås ta med några viktiga saker hem.
Jag begränsade mig och köpte bara några saker. Det som inte syns på bilden är 3 kilo majs tortillas.
Ah godisar syns inte heller. Jag har redan ätit mina!

20140112-222002.jpg

Sedan shoppade vi i New York också. Det blev en del extra vikt i väskorna 🙂
Men man måste  ha plats för kanske ett eller två par löparskor och lite till?

Motivation, tacksamhet

Denna kortfilm visar ordets makt att radikalt förändra ditt budskap och din påverkan på världen.
Titta till slutet … och ler …. och bli motiverad. 🙂

Vi kan göra en bättre värld tillsammans!

När vi var i Mexico; dagarna innan jul såg vi tiggare i varenda gata, i varenda hörn och vid nästan alla rödljus!
Alla ville ha lite pengar. De kanske ville ha mat på bordet? De kanske behöver mata sina barn?
Barnen som tiggde pengar frös och var hungriga?
Det tigger för de inte har andra möjligheter som vi har haft! De är inte lata utan de vill verkligen förtjäna varje peso de får. Ingenting är gratis i livet.
Alla fick några pesos från oss. Våra barn frågade varför gjorde vi det?
Vi svarade att några kronor kanske kan hjälpa lite och vi kanske kunde ge dem lite glädje.
Livet är inte alltid rättvist och det gör ont.
Det är verkligheten och det är mitt land.

På julafton, när vi skulle riva av pappren på paketen, var det svårt att ändå släppa denna bild från näthinnan.
Vi önskade vi hade oändligt med mynt.
Att ha en bil full med julklappar och påsar med olika affärer var inte bästa scenariot vi hade framför oss.

Om livet vore en tävling så finns det de som startar långt bakom startlinjen:

Foto bu Göran Sedvall

Foto by Göran Sedvall

Foto by Göran Sedvall

Foto by Göran Sedvall

Foto by Göran Sedvall

Foto by Göran Sedvall

Hejdå New York

Det har gått tre veckor sen jag skrev ett inlägg här på bloggen.
Tre veckor som har varit underbara.

(Jag skrev inlägget igår när vi började resan hem)

Men hur börjar jag ett inlägg nu?
Det är så mycket jag skulle vilja berätta.
Så många upplevelser, så många platser, så många personer jag träffade, så många känslor.
Många fina städer. Tre olika länder.

Först spenderade vi en vecka med en road trip vid Mexicos kust. Vi bodde 5 nätter i ett All-inklusive paradis som var precis vid Stilla Havet.
Andra veckan var vi i min hemstad: Guadalajara och vi umgicks med mina bröder och deras respektive och min pappa samt alla våra släktingar. Många kramar och skratt. Många timmar tillsammans med goda vänner också. En fin jul och vi träffades även i en minnesstund i kyrkan med min mamma som är i himmelen.
Sista veckan i staden som aldrig sover, NYC. Vi spenderade nyårsafton på Time Square. Vi turistade så mycket vi kunde det kalla vädret tillät oss och vi shoppade så klart. Enligt nyheterna var det snökaos, men tyckte det var som en vanlig svensk vinter. Problemet var bara att vi inte hade så mycket vinterkläder. Magiskt att springa i Central Park och Brooklyn bridge. Vi hann även hälsa på Frihets gudinnan.

Nu sitter vi i Toronto, 5 timmar innan vi åker hem till Sverige. Jag har ett ledset hjärta efter att har sagt hejdå till min lilla älskling som fortsätter sina studier i Pembrokes Universitet i North Carolina. Tre veckor med mycket kärlek. Vi njöt varenda sekund!

Det var underbar semester och jag är inte redo för att börja jobba igen 🙂 men längtar efter att börja träna hårt och framför allt att springa i skogen igen.
Jag vill skriva min årskrönika och kanske några inlägg om de roligaste sakerna vi gjorde under semestern.
20140105-205300.jpg
Bild: San Blas, Nayarit – Stilla havet
20140105-204847.jpg
Bild: Puerto Vallarta – Stilla havet
20140105-204903.jpgBild: Puerto Vallarta – Stilla havet
20140105-205001.jpgBild: Löprunda i parken
20140105-205516.jpgBild: med mina kära och fina vänner
20140105-205742.jpgBild: Löprunda med brorsan i hemstaden
20140105-205008.jpg
Bild: Man måste titta på Frihets Gudinna

Hemma

Jag är hemma.

Efter 28 timmars resa landade vi i Guadalajara i Mexico. Även dottern reste från New York och vi mötes igår!
Vad jag längtade efter att krama henne!

Känslan av att komma hem är den bästa som finns.
Det var tre år sedan vi var här senast.

Idag lånade vi pappas bil och åkte till kusten vid Stilla havet.
20131216-190606.jpg
Första stopp är i San Blas, en pytteliten by i Nayarit kusten.
Det är helt underbart!
Barnen säger att det är nästan som i filmer om Mexico!
Alla är så vänliga och hjälpsamma!
Vi åt vid havet stora räkor, tacos med grillad fisk och vi bara njöt!
20131216-191754.jpg
Vi bor på ett fint hotell i kolonial stil.
20131216-190523.jpg
Imorgon fortsätter vi vår road trip vid den mexikanska kusten!

Snart dags för tacos! (Äkta tacos)

BAKOM MEDALJEN

medalj
Den svåraste för mig var att hitta en balans så det skulle kunna fungera med familj, jobb och träning.
Idag har jag hittat balansen.

Först tack för alla fina kommentarer jag har fått! Ni är bäst!

Det har gått nu 12 dagar sedan jag sprang 24h och kroppen skriker efter träning! Men jag tar säsongsvila nu. Jag blev förkyld efter loppet och är inte frisk än. Det verkar som mitt immunförsvar kraschade totalt efter loppet, jag hostar för mycket! Så det är bara att gilla laget. Det är bra både för kroppen och huvudet.
Nästa vecka tänker jag börja träna lugnt och träna i stort sätt vad jag känner för: lätta, korta och roliga pass i shorts och linne.

IMGP9249

Andreas Falk och jag innan starten

Jag har funderat på mitt lopp och jag vill gärna skriva ner en liten analys mest för min egen skull för att inte glömma inför nästa gång jag springer ett ultralopp eller om motivationen försvinner inför ett pass.

BAKGRUND

Jag hade ett bra träningsår förutom våren.
Från januari till april var jag lite skadad och kunde inte träna så mycket som vi hade planerat.
Men från och med maj blev träningen mer och mer regelbundet.
Vi hade som stort mål AXA Fjällmaraton i augusti.
Jag fick en bra träning under hela sommaren och även åkte till ett Trail träningsläger i Slovakien med Petra Kindlund.
Jag blev starkare och det blev ett kanonlopp i fjällen.

I september bestämde vi att köra och testa Maffetones metod.
Andreas sa att jag behövde träna i MAF-tempo minst 12 veckor och ha mycket tålamod. Det är inte säkert metoden funkar för alla och det är inte säkert alla orkar hålla lågintensivträning under så många veckor.

För mig blev det ett underbart sätt att träna. Jag orkade springa långa distanser som aldrig förut. Jag blev inte sliten efter varje pass. Jag blev bara starkare och uthålligare. Jag tränade att kunna fettförbränna på mina långpass. Jag blev inte skadad och jag längtade efter nästa pass varje gång jag kom hem.
Vi ökade mängden rejält och det var bara kul att träna.
Allt detta gav mig en starkt självförtroende och jag kände mig redo för att testa mina gränser på Bislett.

Sedan den 13 oktober bestämde jag också att inte äta socker, snabba kolhydrater och skräpmat.
Jag fick så mycket stöd man kan önskar sig: min man tog hand om min kost och han styrde min mat. Det var skönt att slippa tänka på vad jag skulle äta och laga för mat.
Han räknade hur många kalorier behövde jag för att orka träna och vägde och mätte allt jag åt.
Vi gjorde en plan. En plan som skulle göra att jag kunde gå ner i vikt men samtidigt orka träna så mycket som jag gjorde. Jo, jag vet! Det var en svår ekvation.
Coachen tyckte inte om det så mycket men vi kom fram att det var bara att testa sig fram och hitta bästa sättet för mig. Att hitta balansen!
Vi lyckades ganska bra.
Dagen jag stod på startlinjen på Bislett hade jag gått ner 4 kilo på 7 veckor. Testa att springa med 4 extra kilo vikt under 24 timmar!
Det är en stor skillnad! Jag lovar det!
Men framför allt hade jag en starkare och hälsosammare kropp.
Det var tack vore en bra kost.

20131213-134936.jpg
VAD SOM INTE SYNS I MEDALJEN FÖRUTOM LOPPET ÄR:

  • Alla många timmar på vägarna runt om i Åtvidabergstrakten och i skogen
  • Alla utnötta skor
  • Alla timmar för älsklingen framför spisen så jag kunde få mat direkt efter mina pass
  • Alla timmar med planering och strategier
  • Allt pusslande så det skulle finnas plats för träning, familj och jobb
  • Allt sms:ande och mail:ande fram och tillbaka med Andreas Falk
  • Allt småpussel för att allt ska gå ihop
  • Allt hålla sams även när det inte gått så bra hemma så jag kunde vara lugn i själen.
  • Allt peppande

Denna medalj är min medalj till mig som sprang och sprang och till min familj som är alltid med mig.
Tack.

20131213-135003.jpg