Att springa 161 km

20140411-185908.jpg

Jag har funderat på det här med att springa 161 km. Varför är det lite skrämmande?

Jag har sprungit distansen eller nästan, en gång. Det var när jag sprang 24-timmars i Bislett. Jag vet hur det känns och jag vet hur jobbigt kan det vara men jag tror ändå det inte är samma sak.
Den här gången springer jag ute och inte på en 400-metersbana inomhus.
Den här gången springer jag i en lång 10-kilometersbana med blandat underlag: cykelväg, grus och skog. Jag måste bära med mig min energi och vätska själv för att klara en mil utan support. Men det som skrämmer mig mest är natten. Även om jag har sprungit på natten själv blir jag rädd för att vara i skogen när man är såå trött!
Å andra sidan, det var på natten när jag var som starkast på Bislett!

Jag har mitt team med mig. De har lovat att göra allt de kan så jag kan ha det bra under loppet. De kommer även varva med att pace:a mig efter 100 km. Det betyder att (om jag vill) kommer jag inte att springa ensam efter det. De ska se till att jag rör på mig framåt!

Jag tror att den här gången kommer jag att springa ensam mycket under dagen. Det kommer att bli en enda kamp för att komma i mål. Det kommer att bli bara jag och banan och miljön på ett helt annat sätt än när jag sprang inomhus. Men jag tror jag kommer att trivas också!
När man springer ute använder man andra muskler, det är mer varierande och jag kanske kommer att kunna springa med mindre smärta?

Som min ultrakompis Johnny sade till mig: Vi behöver bara jobba med att älska TEC-banan!
Vi behöver trivas på banan, njuta av att vara där ute och röra på oss framåt hela tiden!
Vi måste känna oss trygga med våra starka ben och underbara kroppar!
Vi måste känna vi gör precis det vi skall göra!

Nu kör vi!

 

20140411-185924.jpg

Fantastiskt lunch! Älskar sushi!

Motivation, tacksamhet

Denna kortfilm visar ordets makt att radikalt förändra ditt budskap och din påverkan på världen.
Titta till slutet … och ler …. och bli motiverad. 🙂

Vi kan göra en bättre värld tillsammans!

När vi var i Mexico; dagarna innan jul såg vi tiggare i varenda gata, i varenda hörn och vid nästan alla rödljus!
Alla ville ha lite pengar. De kanske ville ha mat på bordet? De kanske behöver mata sina barn?
Barnen som tiggde pengar frös och var hungriga?
Det tigger för de inte har andra möjligheter som vi har haft! De är inte lata utan de vill verkligen förtjäna varje peso de får. Ingenting är gratis i livet.
Alla fick några pesos från oss. Våra barn frågade varför gjorde vi det?
Vi svarade att några kronor kanske kan hjälpa lite och vi kanske kunde ge dem lite glädje.
Livet är inte alltid rättvist och det gör ont.
Det är verkligheten och det är mitt land.

På julafton, när vi skulle riva av pappren på paketen, var det svårt att ändå släppa denna bild från näthinnan.
Vi önskade vi hade oändligt med mynt.
Att ha en bil full med julklappar och påsar med olika affärer var inte bästa scenariot vi hade framför oss.

Om livet vore en tävling så finns det de som startar långt bakom startlinjen:

Foto bu Göran Sedvall

Foto by Göran Sedvall

Foto by Göran Sedvall

Foto by Göran Sedvall

Foto by Göran Sedvall

Foto by Göran Sedvall

BAKOM MEDALJEN

medalj
Den svåraste för mig var att hitta en balans så det skulle kunna fungera med familj, jobb och träning.
Idag har jag hittat balansen.

Först tack för alla fina kommentarer jag har fått! Ni är bäst!

Det har gått nu 12 dagar sedan jag sprang 24h och kroppen skriker efter träning! Men jag tar säsongsvila nu. Jag blev förkyld efter loppet och är inte frisk än. Det verkar som mitt immunförsvar kraschade totalt efter loppet, jag hostar för mycket! Så det är bara att gilla laget. Det är bra både för kroppen och huvudet.
Nästa vecka tänker jag börja träna lugnt och träna i stort sätt vad jag känner för: lätta, korta och roliga pass i shorts och linne.

IMGP9249

Andreas Falk och jag innan starten

Jag har funderat på mitt lopp och jag vill gärna skriva ner en liten analys mest för min egen skull för att inte glömma inför nästa gång jag springer ett ultralopp eller om motivationen försvinner inför ett pass.

BAKGRUND

Jag hade ett bra träningsår förutom våren.
Från januari till april var jag lite skadad och kunde inte träna så mycket som vi hade planerat.
Men från och med maj blev träningen mer och mer regelbundet.
Vi hade som stort mål AXA Fjällmaraton i augusti.
Jag fick en bra träning under hela sommaren och även åkte till ett Trail träningsläger i Slovakien med Petra Kindlund.
Jag blev starkare och det blev ett kanonlopp i fjällen.

I september bestämde vi att köra och testa Maffetones metod.
Andreas sa att jag behövde träna i MAF-tempo minst 12 veckor och ha mycket tålamod. Det är inte säkert metoden funkar för alla och det är inte säkert alla orkar hålla lågintensivträning under så många veckor.

För mig blev det ett underbart sätt att träna. Jag orkade springa långa distanser som aldrig förut. Jag blev inte sliten efter varje pass. Jag blev bara starkare och uthålligare. Jag tränade att kunna fettförbränna på mina långpass. Jag blev inte skadad och jag längtade efter nästa pass varje gång jag kom hem.
Vi ökade mängden rejält och det var bara kul att träna.
Allt detta gav mig en starkt självförtroende och jag kände mig redo för att testa mina gränser på Bislett.

Sedan den 13 oktober bestämde jag också att inte äta socker, snabba kolhydrater och skräpmat.
Jag fick så mycket stöd man kan önskar sig: min man tog hand om min kost och han styrde min mat. Det var skönt att slippa tänka på vad jag skulle äta och laga för mat.
Han räknade hur många kalorier behövde jag för att orka träna och vägde och mätte allt jag åt.
Vi gjorde en plan. En plan som skulle göra att jag kunde gå ner i vikt men samtidigt orka träna så mycket som jag gjorde. Jo, jag vet! Det var en svår ekvation.
Coachen tyckte inte om det så mycket men vi kom fram att det var bara att testa sig fram och hitta bästa sättet för mig. Att hitta balansen!
Vi lyckades ganska bra.
Dagen jag stod på startlinjen på Bislett hade jag gått ner 4 kilo på 7 veckor. Testa att springa med 4 extra kilo vikt under 24 timmar!
Det är en stor skillnad! Jag lovar det!
Men framför allt hade jag en starkare och hälsosammare kropp.
Det var tack vore en bra kost.

20131213-134936.jpg
VAD SOM INTE SYNS I MEDALJEN FÖRUTOM LOPPET ÄR:

  • Alla många timmar på vägarna runt om i Åtvidabergstrakten och i skogen
  • Alla utnötta skor
  • Alla timmar för älsklingen framför spisen så jag kunde få mat direkt efter mina pass
  • Alla timmar med planering och strategier
  • Allt pusslande så det skulle finnas plats för träning, familj och jobb
  • Allt sms:ande och mail:ande fram och tillbaka med Andreas Falk
  • Allt småpussel för att allt ska gå ihop
  • Allt hålla sams även när det inte gått så bra hemma så jag kunde vara lugn i själen.
  • Allt peppande

Denna medalj är min medalj till mig som sprang och sprang och till min familj som är alltid med mig.
Tack.

20131213-135003.jpg

Formtoppa?

Jag har kört 12 veckor med Maffetoneträning och som Andreas säger: jobbet är gjort nu!

Nu är det bara 11 dagar kvar till Bislett 24-timmars och jag är nu inne i den sista perioden innan en tävling.
Det är den delen som kallas att Toppforma.
Vi fortsätter ändå med några MAF-pass i veckan men med några tempoökningar. Inte lika många kilometer som förut.
Nu är det verkligen viktigt att våga vila, det är då formen skall komma.

Igår hade jag svårt att gå ut och springa.
Kontaktade coachen och jag sa att jag inte orkade, ville inte säga att jag var lat.
Ha ha vad trodde jag?
Att han skulle tycka synd om mig och säga att det var helt ok att stanna hemma?
Nejdå, han sa på sitt smart sätt att: Du har väl stuckit iväg och kört nu…. (ajdå)
Jag gjorde det.
Jag hade inte trötta ben utan jag var bara inte sugen på att gå ut.
Meningen just nu är inte att springa med trötta ben och idag har jag det viktigaste passet i hela veckan.
Det är också viktigt att köra precis som coachen har skrivit.
Vi är i Toppformvecka ju!
Och det blev ett bra pass!
På schemat hade jag bara 50 min i MAF-tempo och det gjorde jag.
Otrolig hur lätt det kändes och så njutbart!
Problemet jag hade är att jag hade inte ätit något sedan kl. 11:30 då jag åt lunch.
Jag blev så hungrig medan jag sprang men jag hade god mat serverad på bordet när jag kom hem! ❤

Jag har två viktiga saker att följa utöver träningen:

  • Sova minst 7 timmar per natt
  • Äta bara bra mat. Kör en strikt kostschema just nu.

Det känns så spännande och jag ser fram emot att åka till Oslo!
Det är så mycket som ska förberedas innan dess…

1

2JPG

En röd lampa i håret! Så inga bilar missar mig 🙂

 

Lite pepp

Idag behöver jag lite pepp.
Att inte sova tillräckligt många timmar gör att man tycker det är en lite jobbigare dag idag.
I natt låg jag vaken många timmar innan jag kunde somna. Det blev bara några timmars sömn innan det var dags att gå upp igen och åka till jobbet.
Jag hoppas jag kan sova bättre ikväll! Jag behöver det!
Jag fungerar inte annars med 3-4 sömn!
Är man löpare ska man sova minst 7 timmar per natt!
Kan det vara på grund att jag sprang så sent igår kväll? Jag var ute lite efter kl 21:00 när jag började mitt pass.
Eller är det något annat som oroa mig?
Nästa lopp kanske? 😉 Eller för mycket adrenalin i kroppen?
Ikväll ska jag packa för att imorgon åker vi till Borås!
På lördag är det dags för sista långpass innan Bislett.

”Se, inse, det finns ingenting som du inte kan göra!”
halsbandJPG

Om mat

De senaste veckorna har jag ätit riktig bra.

För mig är kosten en viktig del för att klara mina utmaningar. Om jag ska orka träna som jag gör just nu måste jag också äta rätt.
Jag har fått mycket hjälp hemma. Min man har tagit hand om det just nu. Han tycker att om han hjälper mig borde det gå lättare för mig att både äta rätt, äta i tid och hinna att göra lite annat än springa och laga mat 🙂
Det är så viktig att ha stöd hemma!
Sedan några veckor tillbaka det är han som ”bestämmer” mina luncher och middagar.
Bra mat som ger mig energi och gör att jag mår bra.
Han funderar, väljer och mäter!
Jag ska inte äta för mycket, bara så det räcker för att orka!
2
Ja! Jag bygger en stark kropp men samtidigt vill jag tappa fett som jag inte behöver i kroppen!
Svår ekvation eller hur?
Sedan den 13 oktober har jag inte ätit en enda godis eller snabba kolhydrater eller skräpmat förutom när jag springer långpass.
Jag behöver inte dem. Det är så enkelt när jag vet varför vill jag avstå!
Jag har ett mål!

Middagen igår var som vanligt jättegott, enkelt och precis lagom stort!
Vad var det?

Var så goda:
• 160 gr Fläskytterfilé (192 kcal)
• 150 gr potatis (110 kcal)
• 25 gr Sparris (6 kcal)
• 100 gr Blomkål (28 kcal)
• 30 gr Rödvinssås (15 kcal)
• 150 gr Tomater. (29 kcal)
Skiva, krydda och stek Fläskytterfilen på medellåg värme. Göran gillar att steka så lite som möjligt, precis så det blir genomstekt, då blir köttet josigt.
Klyfta potatisen, salta och krydda med torkad dill och sätt i ugnen.
Koka sparris och blomkål, han föredrar att koka lite för lite så krispigheten bevaras. Salta.
Rödvinssåsen var färdigköpt. Tomaterna smakar mer med vinäger, salt och eventuellt några droppar olivolja.
Totalt: 379 kcal!
middag

Energi in och energi ut

Jag har funderat en del angående kosten.
Hur bra eller dålig äter jag?

Hur mycket påverkar min träning och min välmående?
diet

Hur fungerar min kropp?

Just nu har jag fokus. Jag bantar inte och går inte på diet. Jag skulle aldrig kunna orka träna som jag gör det med en diet.
Mitt fokus är att äta bra mat, rätt mat som ger mig energi för att orka träna och framför allt orka springa ett 24-timmars lopp.
Jag har under flera månader tränat så min kropp använder fettet som bränsle. För att springa ultralopp behöver jag det. Jag tror det går ganska bra nu, speciellt med min MAF-träning som gör att jag springer i lågintensiv puls mest hela tiden.
20131024-143846.jpg

Hur gör man då?
Jag är ingen expert men jag känner min kropp rätt så bra. Jag har också försökt gå ner i vikt  på olika sätt. Men jag vet att det inte finns några magiska genvägar.
Det är så enkelt som att äta mindre än vad man förbrukar. Punkt.
Jag har fått hjälp hemma. Göran lagar nästan allt min mat, han kollar så jag äter tillräckligt med kalorier och att jag äter balanserad mat. Vi köper bara bra mat och jag äter absolut inte socker och inte snabba kolhydrater heller (förutom vid mina långpass). Vi äter aldrig färdig-mat.
Det har inte varit svårt. Härom dagen hörde jag Annies och Saras Podcast om ”Varför är det så svårt med hälsa”. Där hörde jag något som Annie sade som passade mig perfekt: om man vet om varför ska man inte äta visa saker är det enkelt att avstå. Om det är det man vill förstås.
Jag vet exakt varför jag inte behöver äta socker och snabba kolhydrater just nu. Jag har ett mål. Det är enkelt.

Jag vill självklart gå ner några kilo till om det går. Det är alltid lättare att springa om man inte behöver bära mer kroppsvikt under så många timmar.
Sedan jag sprang Axa Fjällmarathon har jag varit så fokuserad och jag gör allt jag kan för att komma till loppet så väl förbered som jag bara kan.

Vad gör jag nu?

  • Tränar enligt mitt program som jag får från coachen. Än så länge enligt Maffetone metod under 12 veckor.
  • Äter bra mat som ger all näring jag behöver för att bygga en stark kropp
  • Sover så mycket jag kan. Försöker sova minst 7 timmar per natt
  • Försöker hantera stressen på jobbet så det inte påverkar mig (så gott det går!)
  • Njuter av den här tiden. Alla veckors tränings/förberedelser jag håller på nu är bästa tiden som finns! Man ska njuta hela vägen till loppet den 30 november.

 

I söndags gjorde jag en sak bara för att försöka ha lite extra koll.
Jag räknade lite.
Intressant att se resultatet.
Under mitt långpass jag åt:
2 skivor vitt bröd 150 kcal
2 mtsk jordnötssmör 182 kcal
2 st powergel
3 dl vitargo Pure 832 kcal
Totalt: 1386

Träning på tre timmar:
Totalt ca 2600 kcal (Jag förbrukade)

Det ger:
2600-1386 = 1214 kcal minus

Det betyder jag hade kunnat äta 1214 kcal utöver min vanlig mat om jag ville.
Men jag gjorde inte det. Jag åt mina tre måltider som ger mig balans och jag mår bra.
Men jag åt inte mer än så. Och jag går ner i vikt även om det inte går så fort.
Och jag har inte bråttom.
Jo, jag drack ett glas mjölk med O´boy som återhämtningsdryck direkt när jag kom hem efter långpasset men det tror jag behövs.

Frågan är: får man verkligen moffa sig vad som helst efter ett långpass? Gå man ner i vikt om man äter vad som helst?
Behöver man verkligen äta mer än vanligt mat efter ett långpass?
Jag är övertygad att kroppen återhämta sig fortare om man äter bra efter några timmars träning om man äter rätt.
Vad tycker du?

Exempel på mina måltider:

20131024-143656.jpg

20131024-143704.jpg

20131024-143801.jpg

Att lyssna på kroppen

Igår kändes det att någonting var fel med mig. Jag har så mycket att göra på jobbet så jag trodde jag bara var stressad.
På lunchen passade jag på att träna på gymmet. Det blev ett Corepass på 25 minuter. Det kändes bra.
På kvällen när jag kom hem kände jag mig supertrött!
Jag kände mig sjuk.
Förresten, jag har inte berättat att i måndags vaknade jag med ett jättemunsår på läppen!
Det är andra gången jag får dem efter ett lopp!
Andreas och jag tror det har att göra med immunförsvaret är svagt pga av all ansträngning och stress. Hur som helst, igår kände jag mig varm och jättetrött!
Så valet var lätt: att vila!

Jag tror kroppen säger ifrån när det är lite för mycket!
Jag bestämde mig för att lyssna på signalerna. Drack ingefärste och la mig tidigt!

Idag mår jag mycket bättre!
Så jag hoppas på att testa min nya pannlampa ikväll!

20131017-161233.jpg

20131017-161302.jpg

Träning: Fem tuffa veckor

Min träning går åt rätt håll. Det känns så i alla fall.

Fick mitt schema för de kommande veckorna och nu är jag inne i den tyngsta perioden innan Bislett.
Det kommer att bli 5 rätt tuffa veckor.

Först två grundveckor med fokus på att komma upp i mängd.
Sedan kommer två tävlingsförberedande veckor med mängd och ett par pass med lite högre fart.
Sista veckan är med bara tre pass och det är för att veckan efter ligger 6-timmars i Borås så Andreas vill att vi tar det lite lugnt den veckan som är sista tuffa veckan innan Bislett.

MINA PLANER
Just nu är jag verkligen fokuserad och jag har bara en sak i huvudet: Bislett!
Det finns tre viktiga delar för mig som jag måste träna om jag vill orka och springa ett långt lopp.

1. Den mentala biten
Jag försöker att träna den mentala biten så gott det går. Ett sätt för mig är att visualisera mig i loppet. Hur det känns medan jag springer, hur mycket ont det gör, hur jag springer runt och runt i en liten bana, vad gör jag om jag får ont i magen och bland annat hur det känns när vi är klara efter 24 timmar.

2. Rätt kost
Jag jobbar med att äta rätt. För att orka en sådan påfrestning på kroppen måste man fylla den med bra mat.
Samtidigt som jag vill lära min kropp att kunna prestera med mindre mängd mat. Många gånger springer man ett ultralopp med inte så mycket mat i kroppen.
Samtidigt som jag försöker att använda fett som energi. Maffetone är den perfekta metoden för att öva fettförbränningen!
Jag är övertygad om att man inte behöver äta 4000 kcal/dag för att kunna orka springa långt.
Bra mat, mindre portioner med mycket bra fett, proteiner och kolhydrater.
Jag ligger precis på gränsen så jag orkar springa!
Vill komma i bra form till Bislett!
Jag kolhydratladdar definitiv inte 🙂

3. Träning
Försöker att inte glömma mina styrkepass och corepass. Samtidigt har jag bestämt mig för att köra minst ett yogapass per vecka. Jag tycker det hjälper mycket att köra yoga för att vi löpare är ganska stela.
Det är så bra att ha en coach. En sådan coach som jag har, så det är han som har koll på min träning och vad jag behöver!
Vi tror att MAF-träning är en bra ultraträning för mig. Oavsett om metoden är bra eller inte för mig är det bra att träna många kilometer i låg puls som är mitt ultratempo.
Jag vet att jag är ganska uthållig men man kan alltid bli mer uthållig.
Nu är vi i vecka nummer 7 och det känns bra. Vi tänker köra minst 12 veckor.
Stark och lätt.

Så nu är det bara köra!
Det är 7 veckor kvar till Bislett!

20131009-135116.jpg

20131009-140257.jpg

20131009-135154.jpg

Vad händer med mig?

Bloggar inte ofta just nu.
Har haft Twitterpaus.
Orkar inte så mycket.

Löpningen har inte känts bra och nu har det gått några veckor men jag försöker se allt som händer på ett positivt sätt.
Efter Stockholm Marathon har det inte varit så lätt. Det känns så i alla fall. Mitt lopp var inte en upplevelse så som jag ville ha den.

För 10 dagar sedan sprang jag fyra ultraintervaller och det gick inte heller så bra att springa alla fyra intervaller så som jag hade önskat.
Vad hände då?
Det är en bra och svår fråga.

Jag har en svacka och sådana måste jag också acceptera och försöka gå vidare men framför allt vill jag gärna veta vad det är som pågår.

När jag sprang den fjärde ultraintervallen fick jag precis samma känsla som på Stockholm Marathon efter 28 km.
Det var tungt och jag hade ingen kraft att springa. Det var inte så roligt längre.

Jag har tränat bra och har haft kontinuitet så det borde inte kännas sämre än förra året.
När jag springer vill jag springa för att det är kul, för att jag älskar att göra det och för att njuta varje steg jag gör.
Men nu var det inte roligt! Jag orkade inte helt enkelt.

Har funderat mycket och har pratat mycket med Andreas också.
Han anpassar mitt program beroende på dagsformen.
Vi tror att jag måste verkligen ta det lugnt just nu.
Varför?
Jo, jag har haft en supertuff period på jobbet nov-juni. För mycket stress, för mycket ansvar, för lite sömn.
Allt detta gör att kroppen säger ifrån. Jag trodde jag var starkare och kunde hantera det men när det blir för mycket kunde jag inte, tydligen.
Mina symptom kan vara ganska lika som när man är övertränad. Jag är inte övertränad utan jag är för trött.
Så sedan förra veckan testar vi ett nytt upplägg.
Andreas har minskat min träning. Jag lovade att försöka sova mer, äta bra och ta det lugnt på jobbet.
Nu börjar en lugnare period och jag ska verkligen göra mitt bästa för att inte stressa de sista dagarna innan sommarlovet.

Jag tränar lite, lugnt i det tempot som min kropp vill.

Man kan inte ha bara bra dagar.
Den positiva sidan är att det kommer alltid nya dagar och då uppskattar man dem ännu bättre.
På lördag är det Tjejmarathon. Det ska bli en test för mig.
Jag hoppas att det blir bra.

 

20130625-230145.jpg

Jag delar min skog, där jag mår som bäst med dig!

20130625-230156.jpg