Testlöpning på TEC-banan

Publicerad den 27 januari 2014 av coyntha

I lördags gick jag upp 5:00 på morgonen för att förbereda mig för att åka till Stockholm.
Vi hämtade Susanne och Pia och vi åkte upp till huvudstaden eller rättare sagt till Täby.

Kl 10:00 möte vi ungefär 35 löparvänner som också skulle testa banan. Allt började för några veckor sedan när jag skrev i min grupp som heter ”Vi som springer långt!”, att jag skulle komma med mina vänner för att testlöpa TEC-banan. Jag fick så många svar och att det var många som ville hänga med.
För mig, som är lite kontrolfreak, är det ganska viktigt att få veta hur banan ser ur, hur jag kommer att planera mitt lopp, osv.
Jonas Wängberg som är tävlingsledare på TEC erbjöd sig att visa oss banan. Han även skrev på TEC-hemsidan att det skulle bli ett sådant event.
Till slut visste jag inte exakt hur många skulle komma men vi var många som samlades på Ensta krog i Täby.

Erin, Ellen, jag och Johnny! Bästa! ❤

Vädret var lagom kallt och det var en ganska fin dag och efter ett kramkalas startade vi!
Första varvet körde vi tillsammans. Sedan skulle man springa så många varv man kände för.
På andra varvet sprang vi fel. Jaaa! Som vanligt! Trots vi var fyra personer hittade vi inte. Fram med telefoner och försöka hitta kartan!
Fingrarna frös och jag kan meddela er att stanna och stå några minuter är inte bra. Svetten började att frysa!
Vi sprang ca 2 km fel. Men vi hittade igen.

Jo, jag vet! Lite crazy! Men alltid med Hoka!

På tredje varvet bestämde vi oss för att bara springa till stugan som låg 3.5 km bort. Där fikade vi och sen sprang vi tillbaka. Men gissa vad?
Vi sprang fel igen!!
När vi var framme i Ensta krog hade vi 1.5 km för att få 30 km totalt. Vem gillar att sluta med en så ojämn siffra? Ingen! Vi joggade lite till på motionsspåret för att få 30 km.Nu var vi klara! Det var mitt första långpass efter Bislett. Nu är jag officiellt i gång med hårdträningen mot TEC! Yei!

Vi duschade och bastade en stund.
Sedan kom älsklingen och hämtade oss för att sen stanna och äta på väg hem

Tack alla som kom!
Det var jättekul. Nu börjar jag att fundera på att komma tillbaka och testspringa på kvällen i mörkret med pannlampa! Någon som är sugen?

Tack teamet! Det kommer att bli så kul att ha er och supporta mig den 12 april!

TeamCoyntha: Pia, Susanne och Magda!

Vinterlöpning – why not?

Publicerad den 15 januari 2014 av coyntha

Att springa på vintern är roligt.

Igår hade jag bara en sak i huvudet: Att springa i skogen på kvällen efter jobbet.
Jag längtade så mycket!

Kl. 19:30 stack jag ut. Det var inte så kallt: ca -3 grader och målet var att springa inne i min skog. Där jag trivs bäst!
Men jag har inte sprungit så mycket där när det är vinter. Men i år bestämde jag för att göra det!
Förra veckan sprang jag där men då fanns ingen snö.
Pannlampan räckte bra. Snön gör att det blev ljusare och det var perfekt med pannlampas hjälp.
Jag är inte van att springa med pannlampa heller men jag måste träna inför TEC!
När jag var där kunde jag bara konstatera en sak: hur underbart det är att vara där!
Det är otroligt härligt att få den chansen att springa och njuta så nära naturen även på vintern.
Det finns inte så mycket som kan slå ett träningspass på snön! Jo, ett terrängpass på sommaren 🙂
Det gick inte fort och det var tungt.
Men det är så det ska vara när det finns några cm snö.

Jag kom på en sak: nästa gång någon frågar mig om varför jag springer ska jag försöka beskriva vad jag kände och upplevde igår. Det är bara glädje!
Jag tyckte det var roligt att lufsa i den vita världen runt omkring mig.
Det är svårt att förklara för någon som inte har upplevt samma sak. Jag tycker att varenda människa skulle få känna vad jag kände. Älskar den där känslan!
Jag kom hem efter 9 km och det var superskönt att duscha och äta middag.

Har du testat? Om inte, gör det! Du kommer inte att ångra det!

Tillökning i familjen

Publicerad den 13 januari 2014 av coyntha

Lugn i stormen! Inte i min familj utan i min skofamilj!

Nu när alla väskor är uppackade kan jag äntligen visa er mina nya älsklingar.
Jag var i några sportbutiker i New York i jakten på ett par Hoka One One som skulle passa för att springa i terräng.

Först var jag på Paragon Sports som är en underbar affär, med väggar av löpskor och jättemycket löpgrejor i källaren.
De hade inte Hoka dock men jag hittade lite annat, små smarta grejer som den här lilla väskan för att ha mobilen i när man springer. Smart tänkte jag!

Banjees Touch

Sedan fortsatte jakten i Nike Town. Det är självklart en cool och stor affär. Men ingen rea över huvud taget. Allt där var superdyrt! Men det var roligt ändå att kolla i den flera våningar stora butiken. Jag köpte ingenting där.
Det finns en kedja som jag gillade mycket. Den heter Super Runners Shop. De har en bra service och en stort utbud av allt. De hade några Hoka modeller och jag fick prova alla och fick tips på vilka skulle passa mig bäst. Mina älskade Bondi B. var på rea och jag kunde inte låta bli att köpa ett par.

Nu har jag skor för hela året!

Par nummer 1: Kailua Tarmac. Det är en road running sko. Läs mer om skorna här.

Par nummer 2: Kailua Trail. Ett par som tänker använda i skogen och tänker testa i snön. De har grövre sulan. Vill du veta mer om skorna? Läs här.

Par nummer tre: Bondi B. Jag hade ett par sådana och jag sprang många mil förra året. Den här modellen är som passar mig bäst. Så det blev en repris. Jag bara älskar dem! Jag även sprang SUM med mina gamla Bondi B. och det var paret vi klippte på Bislett. Läs mer om Bondi B. här.

I New York finns en affär som jag inte heller kunde missa som ligger på Broadway st. En helt fantastisk träningsklädesaffär.Den heter:Lululemon Athletica.

De har de skönaste träningskläder som finns. Deras specialitet är Yoga-kläder men de har också löpkläder. Min familj tyckte de var för dyra! Men jag passade på och köpte några linnen. De är så snygga och sköna!

Bislett redan nu?

Publicerad den 13 november 2013 av coyntha

Känner ni igen det?

Igår var en regnig och kall dag här i Linköping. Temperaturen låg runt 4 grader och det lockade inte mig att springa ute.
Jag hade sprungit 6 timmar i lördags i regnet och det räcker just nu.
Plötsligt fick jag ett bra förslag från Göran. Här på jobbet finns en korridor i källaren som går mellan alla hus som finns på Universitetet. Han föreslog att jag kunde springa där istället.
Jag tänkte: varför inte?
Det är alltid kul att testa nya ställen och det här var perfekt träning inför Bislett!
Det gav samma känsla men istället för att springa runt, runt, runt sprang jag en lång sträcka.
GPS:en fungerade inte där men enligt tiden det tog från en sida till den andra kan jag gissa att korridoren var ca 800m lång.

Jag sprang 49 minuter fram och tillbaka.
Det var en bra mentalträning och det är alltid bra att ha genomfört ett löppass!
Kul att hitta alternativ träning 🙂

Därefter sprang jag till gymmet och tog ett Core-Dynamicpass.
Jag trodde jag visste vad det var för pass men det visade sig att vara ett coreträningpass till en ny nivå med Core Dynamic.
Träningen sker oftast parvis med en Tränare vs en Tränande och med hjälp av Dynamax medicinbollar, 3-6 kg.
Roligt, intensivt och effektivt! Passet var 45 minuter.

Jag var helt nöjd med att har tränat ett dubbelpass trots mycket jobb.

Mina nya älsklingar

Publicerad den 01 november 2013 av coyntha

Jag har köpt ett par nya Hoka One One skor.
Modellen heter Stinson Tarmac.

Allt började när min vän Sonny skulle åka till Arizona i USA och han skulle köpa några par skor.
Sonny erbjöd sig att ta hem ett par skor till mig med.
Jag fick ringa affären och pratade med en jättekunnig kille där.
Jag förklarade att jag ville köpa ett par Hoka och jag ville ha ett par Bondi B till. Han föreslog en annan modell.
Den här modellen är efterföljande modell till Bondi B och Mafate.
De är också ett par skor som passar bra för asfalt och väg men också lätt trail.
Jag beställde ett par och Sonny hämtade dem åt mig.

I lördags hämtade vi mina nya skor. Jag har redan sprungit två pass i dem och sen första steget kändes de rätt!
Jag är van nu, med att springa i Hoka!
Inga skavsår och ingenting konstigt!
Jag har blivit så beroende av Hoka, jag erkänner det.
Min plan är att springa med de nya skorna nu i Borås och om de känns bra jag kommer att springa på Bislett i dem också!

Underbar helg

Publicerad den 28 oktober 2013 av coyntha

Helgen är slut. Det var en bra helg med mycket träning.
Jättekul att ha klarat av min 9:e Maffetone vecka!

Jag hade ett Back to Back på schemat igen att köra.
Det börjar att bli ganska mycket träning på mitt konto men det känns helt rätt. Det är verkligen roligt att träna. Det är den här perioden som jag tycker är den bästa av ett ultralopp.

PASS Nr.1
Jag vaknade med en konstig känsla i kroppen. Hade haft huvudvärk nästan hela veckan och var lite osäker hur det skulle det gå. Jag var helt enkelt inte så sugen på att springa. Man kan inte bara ha bra dagar!
Det småregnade och det var mörkt! Jag behövde springa tidigt på morgonen för att hinna med allt jag hade planerat för dagen.
Startade i Björsäter igen.
Från första steget kändes det inte bra. Det var segt, pulsen var hög och det kändes bara tråkigt!
Jag hade dessutom en så in h*vete träningsvärk både i benen och armarna! (Tack kettlebelspasset!)
Benen var inte lätta, jag försökte äta mina gel och mina mackor lite oftare men det hjälpte bara en stund. Sen blev det tungt igen.
Jag gillade inte den känslan. De senaste veckorna har jag haft bara bra känsla. Men inte i lördags.
Tog fram pannbenet och jag fick verkligen kämpa. Jag lyckades.
Jag kom hem efter tre timmar och var supernöjd!
Pratade med coachen och han sa att det var bara äta bra för att återhämta mig och kunna springa på söndag!

Mina vyer när jag springer långpass i MAF-tempo.

Energipaus

Nöjd efter att hade tränat pannbenet!

PASS Nr.2
Igår, söndag var vi i Stockholm. Jag behövde springa tre timmar igen så jag gick upp 5:30 på morgonen och gick ut och sprang 40 minuter själv. Sen kom mina ultravänner Magda och Cecilia och möte mig i receptionen på hotellet. Vi sprang en fin runda. Först i Haga Parken och sen en bra bit runt Brunnsviken. Det var en perfekt höstdag med duggregn. Tiden gick fort. Det går fort när man har det roligt. Den bästa var att det gick mycket bättre att springa och benen var pigga trots att jag fortfarande hade träningsvärk. Ibland har jag lite svårt att förstå varför jag nästan alltid får en kick på slutet av mina pass. Sista timmen går alltid bättre och jag känner mig starkare! Vi kom tillbaka till hotellet efter 2:30 timmar. Vilket bra pass!

Kl 6:20 på en söndag?

Vi träffade älsklingen och vi åt alla en bra frukosthotell!
Jag är verkligen nöjd med båda passen även om lördagenspasset inte var lika kul.
Men son sagt, man kan inte bara ha bra pass! Det ingår i träningen!
Jag stängde veckan med 78 km och två styrkepass. Jag klarade ännu en bra vecka!

Idag börjar min 10 Maffetone vecka och målet börjar att närma sig!
Det är bara 5 veckor kvar till Bislett!

Magda, jag och Cecilia

Mina ultravänner!

En älg på vatten!

Jag ger inte upp

Publicerad den 04 oktober 2013 av coyntha

Kampen fortsätter 🙂

Jag har sprungit nästan i sex veckor nu enligt MAF-träning.
Det har gått som tåget. Ibland bra och ibland inte så bra. Men i stort sätt bättre för varje dag som går.
Pulsen har en stor betydelse här!
Jag skulle har gjort ett test den här veckan men vi struntade i det. Det är svårt att avgöra om det går bra eller inte när pulsen är så varierande beroende på dagsformen.
Jag har haft mycket som kan påverka negativt med att få ett bra resultat.
Coachen och jag bestämde oss för att så länge det känns bra i kroppen så är det det bästa betyget.
Jag mår bra. Har redan tränat snitt 6.5 mil per vecka under 5 veckor utan att känna mig sliten, utan att bli sjuk och med känslan av att vara stark.
Jag känner också som att mina steg har blivit lättare! Det känns inte som elefantstegen jag brukade ha.

Andreas och jag har planerat lite till de kommande veckorna inför mitt 24-timmars lopp Bislett den 30 november.
Jag tänker köra två bra ultralångpass: SUM den 12 oktober och 6h i Borås den 9 november.

Höstmörkret

Publicerad den 25 september 2013 av coyntha

Igår stack jag ut när klockan var 19:00.
Jag har saknat så mycket att springa i skogen och igår bestämde jag mig för att ta en kort runda i skogen och sedan fortsätta på gatorna.
Det var bara 4.5 km i skogen så jag trodde det var lagom innan det skulle bli mörkt.
Men nää, jag hann inte.
Medan jag sprang blev det mörkt och jag hade ingen pannlampa med mig. Jag kände mig ganska ensam och blev rädd. Rädd att trampa fel för jag inte kunde se så mycket och rädd att ett djur skulle komma nära utan att jag skulle märka det.
Men jag kunde inte heller springa fort, jag såg inget!
Det var lite läskigt men jag tyckte ändå det var spännande och framför allt så skonsamt för mina knän.
Jag blir alltid så glad av den känslan jag får i skogen.
När jag kom ut till gatan blev det mycket enklare att bara springa och göra klar mitt pass i min MAF-fart!

Totalt blev det 80 minuter och jag kom hem ganska nöjd.

Att springa i skogen ger mig så mycket glädje!
Det är i skogen där jag mår som bäst när jag springer!

Bild: Före passet i skogen

Bild efter passet i skogen

Mina HOKA har kommit!

Publicerad den 13 mars 2013 av coyntha

Det är vinter igen.

Det hade snöat hela natten och när jag vaknade och tittade ut genom fönstret såg jag vinter igen.
Såååå mycket snö! Ca 20 cm snö.
Så jag bestämde mig för att springa på gymmet.
Jo, jag vet det är roligare att springa ute men just nu vill inte mina fötter springa i Icebugs och mina broddar har gått sönder.
Jag sprang på löpbandet och det var det perfekta tillfället för att premiärtesta mina HOKA ONE ONE
Dottern skickade dem från USA förra veckan och jag har varit så nyfiken på att springa i dem.
Vi köpte dem för ett superbra pris där borta i USA!
Det går inte att köpa HOKA i Sverige än men det verkar som de kommer snart till svenska marknaden.
Mina skor är modellen Bondi B Women.
Första km kändes det lite konstigt. Sen blev det bättre och bättre.
Jag fokuserade på tekniken och skorna hjälpte mig enormt med att ha bättre hållning.
Skorna är sköna, som att gå på bomull, foten sitter inte tight i dem och de väger inte mycket trots att de ser så stora ut.
Ja, jag tycker de ser superstora ut men det är skönt att få en sådan härlig känsla.
Jag fick mycket stöd och jag tror och hoppas att de kommer att hjälpa mig för att undvika skador.
Ju mer jag sprang desto skönare de blev. Det blev 14 km på löpband!!
Herregud!! Det är så tråkigt att springa på löpbandet men med mina Hoka blev mycket enklare men det var som att jag inte ville sluta springa.
Vi får se hur det känns på riktiga långpass. Återkommer med rapporten då.
Jag tänker springa med dem ute så fort snön försvinner.
De kommer garanterat bli ett av mina favoritskor!
Läs vad Andreas tycker om sina HOKA!