Reflexjacka

image

  
Jag har äntligen hittat en funktionsjacka som är helt i reflexmaterial. Jag hade fått tips om olika jackor men ingen som jag var helt nöjd med. Den här jackan hittade jag på nätet i England. Jag tyckte först den var lite för dyr och var dessutom svårt att veta vilken storlek skulle passa mig. Jag mailade dem och fick så bra service att det blev lätt att bestämma mig för att beställa den. En bra service gör mycket för oss kunder! Bra där!

IMGP9372

Modellen heter: Proviz – REFLECT360 Running Jacket – Womens och det är en löparjacka! De har även cykeljacka och en del andra saker i samma material. Jag fick som bonus ett reflexarmband med rött ljus som även blinkar.

Jag har testat jackan nu några gånger och jag är helt såld! Jackan lyser verkligen! Det ser lite roligt ut! Det ser ut som en det vore bara en jacka som springer själv i mörkret! Den fungerar perfekt.
image
Skönt att skippa reflexväst. Jackan fungerar dessutom som vindjacka, andas bra och har några strategiska fickor för att bland annat ha min stora mobil med hörlurar!
Det finns inga ursäkter längre för att springa i mörkret! Ut nu!

image

 

 

Jag är f-n inte duktig!

IMG_0035
Igår slutade jag tidigare på jobbet för att ta en löprunda i det fina höstvädret. Varför inte springa när hösten är som vackrast nu? Jag behövde det efter en tuff  jobbvecka!
Mina kollegor tyckte jag var duktig!
Jag får ofta höra: –Vad duktig du är!
Jag antar att det finns många löpare som väl känner igen det eller hur?

Jag springer inte för att jag är duktig! Samma sak som när jag inte äter en bulle på fredagsfikat för att vara duktig!
Inte f-n är jag duktig när jag ute och springer en vacker höstdag och andas hög luft. Jag är duktig när jag städar huset eller när jag tvättar kläder.

Varför springer jag då och varför så långt?

För mig är löpningen mer än att träna för att tävla. Jag är inte en löpare som kommer att vinna någon tävling. Jag anmäler mig gärna till några lopp som en morot. För att träffa ultravänner, för att utmana mig! Det är kul att ha ett mål med ett lopp! Men jag springer gärna mina egna rundor.
Jag vet att jag kan springa långa sträckor och det gör att jag kan planera olika äventyr. Gärna distanser som utmanar mig! Till vardags kan jag lika gärna springa till ett fint ställe. Gillar att springa från A till B.
Jag har sprungit en bra bit på Östgötaleden och tycker det är jättekul!

Jag kan ta min ryggsäck med vätska, energi och lite pengar och springa i väg.
Jag springer, njuter, fotograferar, andas och kanske till och med tar en fika om det finns ett ställe som säljer fika. Det är under mina långpass jag känner jag lever! Hur kunde jag annars se och uppleva allt jag har framför mig? Om jag sitter hemma i soffan missar jag allt!
Jag som inte växte upp i den fina svenska naturen uppskattar jag enormt allt jag ser!
Det är så vackert oavsett vilken årstid  vi är!

När jag är ute har jag tid för att rensa huvudet, ladda om och andas friskluft. Jag älskar den frihetskänslan jag får! Jag känner mig stark och modig när jag vågar ta en väg som jag aldrig sprungit förr och ändå vågar, och att hitta hem igen!
Eller när jag går ut och springer i mörkret helt själv! Det kräver lite mod från mig. Men jag gör det och det känns så bra efteråt! Jag kan!

Igår var en sådan dag! Jag bytte till löparkläder och sprang från jobbet (Från Linköpings Universitetet) till Ljungsbro längs Göta Kanal.
Sprang förbi slussarna!
IMG_0038
IMG_0037

IMG_0036
En fin miljö och kom fram till min vän Gun som bor där. Vi åt tillsammans och hade en bra stund med intressanta samtal. Sen sprang jag tillbaka till Linköping. Sprang förbi stan och mot Åtvidaberg. Jag blev hämtad några km senare. Jag sprang inte hela vägen hem för att det började bli mörkt och jag hade inte reflexer på mig och jag ville inte springa så långt!
Det räckte väl bra med drygt 35 km för dagen!

image

Så svaret på frågan om varför springer jag är: för att jag kan och jag njuter av att göra det!
IMG_0041

IMG_0042

Det härdar och jag blir starkare!

Igår började jag min 11:e vecka med Maffetoneträning.
Det är min sista tuffa vecka innan Bislett.

Efter jobbet igår var det kallt och regnigt! Det var bara 4.5 grader.
Vem vill gå ut och springa efter en lång dag?
Fick lite pepp på Facebook, Twitter och hemifrån. Här lovades att en varm soppa skulle stå på bordet efter träningen!
Okej då. Jag bytte om och stack ut.
Det var mörkt!
På schemat stod 60 min i MAF-tempo med en tempoökning på mitten på 20 minuter. Det var inte så långt pass så det skulle gå fort.
Benen kändes lätta och pulsen var låg. När jag sprang de 20 minuterna på mitten var det självklart jobbigt, som det ska vara!
Medan jag sprang de sista 20 min tänkte jag på hur lottad jag kände mig med att kunna springa på natten, med regn som kom i ansiktet och jag mådde så bra!
Det var en magisk stund som var bara min!
Jag njöt och blev stolt över att ha gått ut och sprungit!

Som Maria skrev till mig: What doesn’t kill you make you stronger!
sant

IMG_1094

20131105-201652.jpg

Att älska eller hata att springa på en löparbana!

Mjukt underlag, inga backar, skonsamt för kroppen.
Tråkigt?

20131103-101616.jpg

Här ska spendera kommande tre timmar?

Som ni vet det är snart dags att springa Bislett som går inomhus i en liten bana på 525 meter. Coachen tyckte det vore bra om jag kan träna några pass på ett underlag så likt som möjligt som på loppet.
Igår stod på schemat tre timmar långpass.
Skulle jag kunna klara att springa 180 minuter runt, runt, runt på en löparbana? Det kändes jobbigt när jag var hemma. Jag hittade på massa ursäkter för att fördröja starten så mycket som möjligt.
Klockan hann att bli 11:00 när jag var på Edberga IP för att springa.
Mitt huvudet var också redo.
Dagen var inte så fin, det var 7 grader och molnigt.

Jag valde att springa med en långärmad tröja och väst. Det visade sig vara fel val. Jag frös om armarna även om jag rörde mig hela tiden.
En fördel med att springa på en bana är att jag behövde inte bära någonting. Jag kunde lägga min väska på marken.
Jag hade min vätska, bars och mackan där när jag behövde dem.
Jag delade passet. De första två timmarna delade jag på 30 min. Sista timmen delade jag på 20 minuter.
Det gick lättare än vad jag trodde! Det var en överraskning att jag tyckte det var helt ok att springa där också!
Hur stark är huvudet?
Jag visste att jag skulle springa så här och det kändes lätt.
Jag var inne i bubblan direkt.
Benen bara jobbade på. Det blev lättare och lättare, varv efter varv.
Hemligheten för mig är att alltid ha energi i kroppen. Då orkar jag mer och mer.
Jag gick några meter emellanåt, hann kolla alla sociala medier självklart!

Det var ett bra tillfälle att testa mitt energischema. Den här gången sprang jag utan Vitargo, som jag annars brukar springa med på alla mina långpass. Jag körde med bara vatten för att testa hur mycket jag skulle sakna Vitargon.
Det gick bra.
Första timmen åt jag gels. Andra timmen åt jag två mackor med jordnötssmör och sista timmen med gels igen.
Perfekt!

Jag fick en överraskning de sista 45 minuterna av passet. Sara och Göran kom för att göra mig sällskap. De sprang med mig och tiden jag hade kvar på passet gick snabbt!

Hela passet hade jag jättelåg puls! Min klocka pep aldrig. Vilken grej! Att springa hela långpasset fortare än jag i vanliga fall brukar springa mina MAF-långpass och hela tiden med låg puls!

Jag sprang 69 varv!
Visst var det bra träning?
Huvudsaken är att det inte kändes svårt varken fysisk eller mentalt!
_G1L9131

Sara och jag!

Sara och jag!

_G1L9144

Kvällens midddag

Morgonpass

Ska vi göra allt för att ha en bra dag idag?

Kl 8:00 på morgonen var jag ute för att springa mitt pass som inte blev av igår.
Vilken fin höstmorgon!
Det är inte varje dag man får chans att springa när det är ljust på en vardag men idag är jag ledig och passade på.
Bestämde mig för att springa med tom mage och drack bara lite kaffe.
Kroppen var inte helt vaken och benen var lite tunga. Men det gick bra att springa ändå.
På mitt schema stod det att  jag skulle springa med lite fart mitt i passet och det blev 20 tuffa/jobbiga minuter där i mellan.
Kom hem jättenöjd och jättehungrig efter en mil.
Nu ska jag duscha och ladda för att imorgon står långpass på schemat!

Kan ni tror att om en exakt en månad har jag redan kommit i mål på Bislett? Yei!
Jag hoppas jag har gett absolut allt jag kunde då!
Trevlig helg!

20131101-111658.jpg

Jag är f*n en löpare!

Första gången i mörkret!

Igår mådde jag bra. Ingen förkylning och kraften var tillbaka. Så jag bestämde mig för att ta en tur. Klockan var nästan 19:00 när jag kom ut.
Det var självklart dags att ta fram pannlampan. Jag köpte en billig variant som jag fick tips om och ville testa den.
Vädret är inte så kul just nu på kvällarna! Det var lite kallt och regnigt, men jag ute var jag ändå!

Började att springa på gatorna utan att starta pannlampan. Jag tycker det räcker bra med gatubelysningen och en reflexväst när man springer när det är mörkt. Efter 5 km kände jag för att springa i skogen. Men skulle jag våga?
När jag kom till skogen var det helt svart. Men pannlampan lyste bra så att jag kunde se var jag satte fötterna.
Jag började springa några meter och ångrade mig. Sprang tillbaka till gatan. Men sen tänkte jag bara: hur svårt kan det vara? 😉
Sprang tillbaka till skogen och tänkte köra en km eller något, men när jag var väl där kunde inte låta bli så jag bara fortsatte!
Det var så läskigt! Jag var rädd!
Jag tänkte bara på om hur många ögon som säkert tittade på mig!
Jag tänkte på hur ensam jag var där!
Men framför allt tänkte jag på att för några år sedan hade jag aldrig vågat!
Att springa helt själv i mörkret och i skogen: ALDRIG!

Efter 2.5 km fick jag plötsligt en endorfinkick! Helt plötsligt var det kul! Det var spännande och jag kände att jag, igen hade vunnit mot en rädsla!
Där var jag, ensam, i tystnaden, i mörkret i en regnig natt! Mina ben bara sprang och sprang.
Det spelar ingen roll om det är backigt eller svårt. Man tänker inte på annat än att springa och njuta!
Lite roligt att min puls gick upp direkt trots att jag inte sprang fort! Kan det vara ett täcken på hur rädd jag var?
Jag kom hem jättenöjd efter 90 minuters löpning! Yei!

Jag kände mig som värsta löpare!
Jag är f*n en löpare!
Som Maria skrev: Jag är en löpare som springer på asfalt, på stigen, i skogen, på banan, uppför backen, i snön, i regnet, på natten, på dagen, i ljuset, i mörkret, ensam, med sällskap……
Jag springer långt, jag springer kort, jag springer snabbt, jag springer långsamt!

Jag älskar att springa!
Igår var det underbart att få uppleva och känna på löpningen i en helt annan nivå!

20131018-155008.jpg

Så här mycket kunde jag se med pannlampan!

 

20131018-155014.jpg

20131018-155020.jpg

Mörkt i skogen!

 

Morgonjogg

Igår gick jag upp kl. 5:00 för att springa ett morgonpass. Det var jätteskönt att springa i mörkret och det var inte kallt. Det var ca 15 grader. Fick sällskap av Älsklingen som sprang 8 km också.

Det är så skönt att gå upp och springa. Det krävs bara lite planering och lägga fram alla kläder så man bara hoppar i kläderna. Frukosten smakade så gott!
Jag sprang enligt mitt schema 70 minuter i MAF-tempo.
Fick massor av energi under dagen men jag blev också jättehungrig!

Brukar du morgonträna?

mörkret med älskling

20131009-115702.jpg

20131009-115713.jpg

Höstmörkret

Igår stack jag ut när klockan var 19:00.
Jag har saknat så mycket att springa i skogen och igår bestämde jag mig för att ta en kort runda i skogen och sedan fortsätta på gatorna.
Det var bara 4.5 km i skogen så jag trodde det var lagom innan det skulle bli mörkt.
Men nää, jag hann inte.
Medan jag sprang blev det mörkt och jag hade ingen pannlampa med mig. Jag kände mig ganska ensam och blev rädd. Rädd att trampa fel för jag inte kunde se så mycket och rädd att ett djur skulle komma nära utan att jag skulle märka det.
Men jag kunde inte heller springa fort, jag såg inget!
Det var lite läskigt men jag tyckte ändå det var spännande och framför allt så skonsamt för mina knän.
Jag blir alltid så glad av den känslan jag får i skogen.
När jag kom ut till gatan blev det mycket enklare att bara springa och göra klar mitt pass i min MAF-fart!

Totalt blev det 80 minuter och jag kom  hem ganska nöjd.

Att springa i skogen ger mig så mycket glädje!
Det är i skogen där jag mår som bäst när jag springer!

20130925-141135.jpg

Bild: Före passet i skogen

20130925-141142.jpg

Bild efter passet i skogen

20130925-141241.jpg

Kantarellsoppa

Just nu finns kantareller och svampar över allt.
Soppa är verkligen den perfekta maten så här års!
Perfekt med värmande soppor nu under hösten dessutom.
Jag är en älskare av soppor, speciellt soppor som smakar mycket och är mer åt det krämiga hållet.
Här bjuder jag på en soppa som är härlig att njuta till lunch men även till en god middag. Passa på och njut som vi gjorde framför en film och med kaminen på 🙂
20121026-150838.jpg

  • en liten lök
  • palsternacka
  • morot
  • röd paprika
  • smör tills stekning
  • ca 150 gr kantareller
  • 1 l köttbuljong
  • grädde
  • mjölk
  • creme freche
  • dijonsenap
  • soja
  • sal/vitpeppar

Fräs grönsakerna i smör.
20121026-150849.jpg
Fräs svampar också. Salta och peppra svampen och lägg dem i kastrullen tillsammans med grönsakerna.
20121026-150859.jpg
Häll i buljongen och sjud i ca 20-30 minuter. Vispa samman grädde, mjölk, creme freche och senap och rör ner bladningen i soppan.
Koka i 5 min. Smaka av med soja, salt och peppar. Om en tjockare soppa önskas, red av med Maizenamjöl utrört i vatten.

Enjoy!

20121026-150910.jpg