V.33 är över och det var en annorlunda vecka för mig.
Jag har haft tuffa dagar och det har inte varit så kul. Många starka känslor inblandade och ett riktigt krig för att må bra.
Jag gråter då och då fortfarande men det känns lite bättre dag för dag!
Att har brutit Axa Fjällmaraton förra helgen hjälpte inte precis så mycket.
Jag har en stor utmaning framför mig den 20-21 september i Västerås. Det blir mitt tredje 100-miles lopp som ingår i The Swedish 100-miles challenge.
För att kunna genomföra det måste man träna!
Jag känner att efter GAX har det varit svårt att komma igång på riktigt. Dels för att jag vilade helt 9 dagar för att återhämta mig och dels för att jag inte har mått bra!
Det har känts långtråkigt att springa, min puls har varit hög i varje pass, benen har varit sega och svaga, etc.
V.33 var min ”komma igång vecka”
Jag har fått mycket hjälp av min coach (och han har haft mycket tålamod) med min träning. Han har anpassat min träning för att springa ändå men inte pressa mig för mycket.
Igår sprang jag långpasset ganska sent på kvällen. För mig är det sent att gå ut och springa kl 20 efter en lång helg och lite sömn. Men det gick bra. Det var en fin avslutning för veckan. Det regnade mycket!
Lite konstigt att det tog 10 km innan pulsen äntligen stabiliserade sig och jag kunde springa lite mer fritt och lite snabbare utan att stanna varje 200 meter. Nu var det roligt att springa igen.
Det blev ett magiskt pass i regnet! Jag och världen!
Nu när jag ser hur mycket hann jag träna blev jag glatt överraskad! Det blev en bra träningsvecka trots allt! Jag sprang 87 km den här veckan.
Det är bara fyra veckor kvar till Black River Run och det är läge nu att öka mängden!
Jag hoppas att nu är jag i gång på riktigt. Det känns så i alla fall. Jag vill ändå kolla mitt hjärta och vill veta varför har jag mått som jag har gjort. Jag ringde Vårdcentralen och i morgon kommer jag att få prata med en läkare! Hoppas det inte är något allvarligt!
Gårdagens outfit
Coynthas blogg 