Testlöpning på TEC-banan

I lördags gick jag upp 5:00 på morgonen för att förbereda mig för att åka till Stockholm.
Vi hämtade Susanne och Pia och vi åkte upp till huvudstaden eller rättare sagt till Täby.

Kl 10:00 möte vi ungefär 35 löparvänner som också skulle testa banan. Allt började för några veckor sedan när jag skrev i min grupp som heter ”Vi som springer långt!”, att jag skulle komma med mina vänner för att testlöpa TEC-banan. Jag fick så många svar och att det var många som ville hänga med.
För mig, som är lite kontrolfreak, är det ganska viktigt att få veta hur banan ser ur, hur jag kommer att planera mitt lopp, osv.
Jonas Wängberg som är tävlingsledare på TEC erbjöd sig att visa oss banan. Han även skrev på TEC-hemsidan att det skulle bli ett sådant event.
Till slut visste jag inte exakt hur många skulle komma men vi var många som samlades på Ensta krog i Täby.

Erin, Ellen, jag och Johnny! Bästa! <3

Erin, Ellen, jag och Johnny! Bästa! ❤

Vädret var lagom kallt och det var en ganska fin dag och efter ett kramkalas startade vi!
Första varvet körde vi tillsammans. Sedan skulle man springa så många varv man kände för.
På andra varvet sprang vi fel. Jaaa! Som vanligt! Trots vi var fyra personer hittade vi inte. Fram med telefoner och försöka hitta kartan!
Fingrarna frös och jag kan meddela er att stanna och stå några minuter är inte bra. Svetten började att frysa!
Vi sprang ca 2 km fel. Men vi hittade igen.

20140127-155040.jpg

Jo, jag vet! Lite crazy! Men alltid med Hoka!

På tredje varvet bestämde vi oss för att bara springa till stugan som låg 3.5 km bort. Där fikade vi och sen sprang vi tillbaka. Men gissa vad?
Vi sprang fel igen!!
När vi var framme i Ensta krog hade vi 1.5 km för att få 30 km totalt. Vem gillar att sluta med en så ojämn siffra? Ingen! Vi joggade lite till på motionsspåret för att få 30 km.Nu var vi klara! Det var mitt första långpass efter Bislett. Nu är jag officiellt i gång med hårdträningen mot TEC! Yei!
20140127-155034.jpg
Vi duschade och bastade en stund.
Sedan kom älsklingen och hämtade oss för att sen stanna och äta på väg hem

Tack alla som kom!
Det var jättekul. Nu börjar jag att fundera på att komma tillbaka och testspringa på kvällen i mörkret med pannlampa! Någon som är sugen?

Tack teamet! Det kommer att bli så kul att ha er och supporta mig den 12 april!

20140127-155018.jpg

TeamCoyntha: Pia, Susanne och Magda!

Mexikansk djungeln

Som ni redan vet, från mitten av december och fram till jul var vi hela familjen i Mexiko och USA på semester.
Vi hade verkligen har sett fram emot denna resa och  jag hade tagit med mig skor och träningskläder.
För mig, finns inte en chans att åka på semester utan träningskläder. Det var faktiskt första gången som hela familjen ville träna under vår resa.

Det var en fantastisk upplevelse att upptäcka och bekräfta att man kan se sig omkring så mycket på ett sätt som inte alla gör, genom att springa.
De som inte springer missar tyvärr mycket! Jag önskar så mycket jag kunde förklara det!

Första veckan var vi i Puerto Vallarta på Mexikos västkust.
Vi bodde på ett fyrstjärnigt hotell några km söder om Puerto Vallarta vid Stilla havet med all-inklusive för att lyxa till det lite.
Att vi många gånger gick vi upp kl 6:00 på morgonen för att träna en stund på gymmet var inte så konstigt.
Att ha barnen med oss och peppa varandra och träna var inte heller konstigt. Vi svettades tillsammans och jag älskade det!
20140121-170643.jpg
Båda barnen tränar ganska mycket hemma också så det var en självklar aktivitet att göra det tillsammans. Mys!!!
Ibland tränade vi tidigt på morgonen eller sent på kvällen innan vi gick och la oss.

Jag ville springa mer på stranden men tyvärr var det lite svårt att hitta någonstans att springa i närheten. Att springa runt och runt hotellet var kanske inte så kul. Stranden var lite för kort och inte så kul heller att ta en runda där. Men, på andra sidan stora vägen upptäckte vi en liten väg som banade iväg genom en liten by och sen uppåt bergen genom djungeln. Det kunde bli spännande att springa. Vi gjorde det!
20140121-165026.jpg

1
Att man får se saker när man springer är för mig en det bästa som finns och bästa sättet att uppleva en stad.
Vilken upplevelse! Man kommer naturen väldigt nära!
20140121-165103.jpg
Jag var så glad att kunna visa familjen att i mitt land finns det otroliga vackra ställen. Barnen är stora nu och uppskattar allt mycket mer nu. Alla tyckte det var spännande att vara i Mexico.
2
Mexikansk djungel är stor och det är otroligt så mycket det låter i djungeln. Frågan är om det fanns andra djur än de färgglada fåglar vi såg?
Vägen gick mest uppåt och men i bland även neråt, massa stenar och rötter precis som jag gillar. Vi kan säga att det var ”mexikansk terräng” 🙂
Stundtals var växtligheten väldigt tät och bildade ett tak över vägen. Så spännande! Så vackert!
20140121-165116.jpg

Det blev ca 8 km i en riktning innan vi vände tillbaka.

20140121-165007.jpg

Det var roligt och det kom att bli fler tillfällen under resan till både löpning och äventyr.
Jag tänker berätta mer om allt spännande vi gjorde under våra semester 🙂

BAKOM MEDALJEN

medalj
Den svåraste för mig var att hitta en balans så det skulle kunna fungera med familj, jobb och träning.
Idag har jag hittat balansen.

Först tack för alla fina kommentarer jag har fått! Ni är bäst!

Det har gått nu 12 dagar sedan jag sprang 24h och kroppen skriker efter träning! Men jag tar säsongsvila nu. Jag blev förkyld efter loppet och är inte frisk än. Det verkar som mitt immunförsvar kraschade totalt efter loppet, jag hostar för mycket! Så det är bara att gilla laget. Det är bra både för kroppen och huvudet.
Nästa vecka tänker jag börja träna lugnt och träna i stort sätt vad jag känner för: lätta, korta och roliga pass i shorts och linne.

IMGP9249

Andreas Falk och jag innan starten

Jag har funderat på mitt lopp och jag vill gärna skriva ner en liten analys mest för min egen skull för att inte glömma inför nästa gång jag springer ett ultralopp eller om motivationen försvinner inför ett pass.

BAKGRUND

Jag hade ett bra träningsår förutom våren.
Från januari till april var jag lite skadad och kunde inte träna så mycket som vi hade planerat.
Men från och med maj blev träningen mer och mer regelbundet.
Vi hade som stort mål AXA Fjällmaraton i augusti.
Jag fick en bra träning under hela sommaren och även åkte till ett Trail träningsläger i Slovakien med Petra Kindlund.
Jag blev starkare och det blev ett kanonlopp i fjällen.

I september bestämde vi att köra och testa Maffetones metod.
Andreas sa att jag behövde träna i MAF-tempo minst 12 veckor och ha mycket tålamod. Det är inte säkert metoden funkar för alla och det är inte säkert alla orkar hålla lågintensivträning under så många veckor.

För mig blev det ett underbart sätt att träna. Jag orkade springa långa distanser som aldrig förut. Jag blev inte sliten efter varje pass. Jag blev bara starkare och uthålligare. Jag tränade att kunna fettförbränna på mina långpass. Jag blev inte skadad och jag längtade efter nästa pass varje gång jag kom hem.
Vi ökade mängden rejält och det var bara kul att träna.
Allt detta gav mig en starkt självförtroende och jag kände mig redo för att testa mina gränser på Bislett.

Sedan den 13 oktober bestämde jag också att inte äta socker, snabba kolhydrater och skräpmat.
Jag fick så mycket stöd man kan önskar sig: min man tog hand om min kost och han styrde min mat. Det var skönt att slippa tänka på vad jag skulle äta och laga för mat.
Han räknade hur många kalorier behövde jag för att orka träna och vägde och mätte allt jag åt.
Vi gjorde en plan. En plan som skulle göra att jag kunde gå ner i vikt men samtidigt orka träna så mycket som jag gjorde. Jo, jag vet! Det var en svår ekvation.
Coachen tyckte inte om det så mycket men vi kom fram att det var bara att testa sig fram och hitta bästa sättet för mig. Att hitta balansen!
Vi lyckades ganska bra.
Dagen jag stod på startlinjen på Bislett hade jag gått ner 4 kilo på 7 veckor. Testa att springa med 4 extra kilo vikt under 24 timmar!
Det är en stor skillnad! Jag lovar det!
Men framför allt hade jag en starkare och hälsosammare kropp.
Det var tack vore en bra kost.

20131213-134936.jpg
VAD SOM INTE SYNS I MEDALJEN FÖRUTOM LOPPET ÄR:

  • Alla många timmar på vägarna runt om i Åtvidabergstrakten och i skogen
  • Alla utnötta skor
  • Alla timmar för älsklingen framför spisen så jag kunde få mat direkt efter mina pass
  • Alla timmar med planering och strategier
  • Allt pusslande så det skulle finnas plats för träning, familj och jobb
  • Allt sms:ande och mail:ande fram och tillbaka med Andreas Falk
  • Allt småpussel för att allt ska gå ihop
  • Allt hålla sams även när det inte gått så bra hemma så jag kunde vara lugn i själen.
  • Allt peppande

Denna medalj är min medalj till mig som sprang och sprang och till min familj som är alltid med mig.
Tack.

20131213-135003.jpg

Planeringsfreak

Bara tre dagar kvar…
20131127-122541.jpg

Nu är det verkligen nära.
Imorgon är det sista arbetsdagen och sen på fredag åker vi till Oslo.
Det märks att det börjar närma sig.
I natt försökte jag sova mina sju timmar men lyckades inte så bra. Jag vaknade ofta och det första som jag hade i huvudet var Bislett tunnel!

Jag känner mig stark som aldrig förut, både fysiskt och mentalt.

MIN STATUS:
• Det är första gången jag har tränat så här bra.
• Jag har haft den kontinuitet som krävs och har inte varit sjuk eller skadad.
• Har nästan alltid hittat motivationen för att träna med glädje.
• Jag tror att MAF-träningen har gett mig mycket mer än vad jag trodde.
• Jag har byggt en ännu starkare och bra aerobic grund för att bli uthålligare.
• Jag har sprungit snitt 7-8 mil per vecka under många veckor.
• Jag har ätit bra mat som bygger en starkare kropp.
• Jag lyckades gå ner några kilo i vikt. Alltid bra att inte behöva bära 3-4 kilo mer under 24h.

FÖRBEREDELSER:
Jag kolhydratladdar inte utan jag äter som vanligt. Vill absolut inte komma till starten och känna mig tung och svullen.
Jag kommer att äta mycket ändå under loppet! 🙂
Världens största julbord ju!
Jag är en planeringsfreak och därför tycker jag att planera och ha struktur gör mig säker och trygg.
Jag håller på att finslipa alla detaljer. Vill inte missa något.
Mitt energischema är också klart med instruktioner till min älskling som är min support. Vi har pratat om vad och hur han kommer att hjälpa mig.
Jag är så glad att få ha honom vid sidan och veta att han är där för att stödja och pusha mig om jag behöver det.
Så viktigt att ha en support! Jag tycker att alla ultralöpare borde ha en 🙂
Ikväll springer jag sista passet.
Det blir ett kort distanspass på 45 minuter i MAF-tempo. Sedan är det vila torsdag och fredag.
Jag har lite abstinens av att inte springa mycket. Jag är inte van att vila!
Imorgon ska jag få massage. Bra med lite professionell hjälp med detta.
Det ska packas klart också. Nästan allt är framme på bordet. Jag har gjort högar av vad som skall med!
Man vill inte glömma något! Tur att vi åker bil till Oslo 🙂

Fokus fokus!
Jag börjar att bli redo.
Bring it on!

20131127-120812.jpg

Lördagsgodis! (energi)

20131127-120823.jpg

Bisletts naglar fixat!
(Med bara en liten sten)

20131127-120947.jpg

Energiplan fixat!

Man måste inte ladda med pasta

Är det en ren myt?

Att ladda med pasta inför ett lopp är en ren myt, säger extremsportaren Rune Larsson.
Han har vunnit lopp proppmätt på smörgåstårta, sill eller rostbiff.
”Glädjen ska vara en stark drivkraft för alla som använder kroppen”, säger han och berättar i föreläsningen med stor humor hur han hittar denna lust.

Jag tyckte det var underbart och roligt att lyssna på Rune.
Gör du det också!

Lite pepp

Idag behöver jag lite pepp.
Att inte sova tillräckligt många timmar gör att man tycker det är en lite jobbigare dag idag.
I natt låg jag vaken många timmar innan jag kunde somna. Det blev bara några timmars sömn innan det var dags att gå upp igen och åka till jobbet.
Jag hoppas jag kan sova bättre ikväll! Jag behöver det!
Jag fungerar inte annars med 3-4 sömn!
Är man löpare ska man sova minst 7 timmar per natt!
Kan det vara på grund att jag sprang så sent igår kväll? Jag var ute lite efter kl 21:00 när jag började mitt pass.
Eller är det något annat som oroa mig?
Nästa lopp kanske? 😉 Eller för mycket adrenalin i kroppen?
Ikväll ska jag packa för att imorgon åker vi till Borås!
På lördag är det dags för sista långpass innan Bislett.

”Se, inse, det finns ingenting som du inte kan göra!”
halsbandJPG

Fasen! Vilken vecka!

Andra tuffa träningsvecka avklarad!

4

Man måste springa nu när det är som vackrast!

Jag hade 5 löppass och två styrkepass. Det betyder jag tränade ca 10 timmar på en vecka.
I helgen var det dags för att köra ”Back to Back” pass. Det betyder att man springer ett långpass både lördag och söndag. Syftet är att springa med trötta ben en dag efter man har sprungit många timmar.

Mina ben är trötta på grund av all veckoträning. Har många km i benen. För många kanske det inte känns som inte så stor mängd men för mig är det många km. Jag tyckte det var spännande att ha två långpass på agendan och testa att springa dem!
Det blev ett tretimmarspass på lördag och ett tretimmarspass på söndag.

LÅNGPASS Nr. 1
LÖRDAG. Jag hade sällskap av Susanne från början av passet. Vi fick skjuts till Grebo som ligger 2 mil hemifrån. Vi sprang på grusväg och på asfalt. När vi var framme i Åtvidaberg mötte vi Sara som hängde med oss. Då tog vi en sista timme i skogen. Jag blir alltid förtrollad när jag är i skogen!
Det gick bra hela passet.
Jag brukar springa ensam men ibland är det roligt med lite sällskap. Passet gick fort. Tre timmars efter var jag glad och nöjd hemma.

20131021-201318.jpg

Långpass på lördag i skogen

20131021-201328.jpg

Hemma efter tre-timmars pass

LÅNGPASS Nr. 2
SÖNDAG: Igår när jag vaknade var det -1 grad och det regnade. Det skulle regna hela dagen, sa väderprognosen! Suck! Det är inte så kul att ta sig ut när det regnar och dessutom är det kallt. Men det gjorde jag, jag gick ut. Den här gången började jag från Björsätter. Björsätter ligger också ca 20 km hemifrån. Jag blev glatt överraskad över att benen kändes så bra. Så lätta steg!

6

Lonely runner

9

8

Bersbo Gruvan

Det är så kul att springa nu!
Allt stämmer som det ska. Benen vill bara springa, det känns lätt, energi-intaget funkar också bra och även om det små regnade var det kul.

Jag undrade många gånger hur det kunde vara möjligt att det skulle kännas så bra!
Att testa vad man ska äta och dricka på sina ultralopp är viktigt! Tror jag har lyckats hitta vad som fungerar för mig!
Mentalt är det inte längre svårt att springa tre timmars i sträck!

Jag är supernöjd med träningsveckan!
Det blev totalt 84 km och två korta styrkepass!
Herre Gud! För många är det säkert inte så många km, men för mig är det otrolig mycket!
v42
Förra veckan landade jag på 80 km och jag hade sprungit ett 50 km lopp. Men nu blev det 84 km bara på träningen!
Men bäst av allt är att idag måndag, är benen hur fräscha som helst!
Jag har aldrig sprungit så mycket som jag har gjort de senaste 7 veckor!
Jag kör i MAF-tempo förstås! Tack kroppen!
Jag mår bra!!
Det går bra nu….

Ha en fin vecka allihopa!

20131021-201341.jpg

Så vackert överallt!

 

Fredagspepp (missa inte det)

Jag vill visa er en underbar video.

Äventyret i High Tatras var verkligen  en utmaning på flera plan och var så häftigt!
Per Lundström och Charlotta Carlén hade en GoPro camera med sig och de filmade medan vi sprang.
Videon är från dagen som jag var så rädd!
Tror inte videon visar hur häftig och läskig det var!
Men se Charlottas film om denna dag!

(Lyssna när Katarina berätta i början om ”the runnable” väg!) 🙂
Trevlig helg!

#hatarbackar

I måndags fick jag en inbjudan om att springa i Hammarbybacken.
Jag bestämde mig så där spontant (som ej svensk) och bestämde mig för att åka till Stockholm och springa med några av tjejerna från fjolårets Tjejmarathon.
Det är så kul att tack vore Tjejmarathon träffas vi och att vi fortsätter göra roliga saker tillsammans.

Jag träffade Magda lite tidigare och vi laddade med tacos i La Neta. Äkta tacos alltså.

Jag hade läst och hört mycket om alla som backtränar i Hammarbybacken och har alltid velat springa där!
Kl 19:00 var vi på samlingsplatsen och där träffade vi Nina och Naiti.
Det var en underbar sommarkväll!
20130719-003137.jpg

Nina hade bestämt att vi skulle köra 10 vändor.
Det fanns olika olika vägar för att komma upp. Några lite snällare men alla jättebranta!
20130719-002503.jpg
Vi gick snabbt/joggade alla gånger upp utom den sista.
Vi sprang ner alla gånger. Vid löpningen nedförs fick vi ganska hög fart och i början kändes det lite läskigt men det blev bättre och bättre.

En sak jag lärde mig i trailläger är att ”våga” och jag vågade mer än vanlig!
Det alltid lång tid för att komma igång för mig. Så efter 3-4 km började det att kännas bättre och bättre. Jag blev inte tröttare! (ultra?)
bild

Vi hade redan gjort 7 gånger och vi bestämde oss för att springa en sista gång hela vägen upp.
Vi sa att vi skulle kunde stanna och vila några sekunder för att sedan fortsätta. Dvs springa hela vägen upp.
20130719-002451.jpg

Vilken grej!
Vi körde 8 vändor!
2
Jag som hade tränat mycket för några dagar sedan i Slovakien och trodde att benen skulle vara supertrötta.
Jag kunde hade klarat några gånger till!

Kan det vara möjligt att jag börja älska backar?
20130719-002516.jpg

Nedräkning

Nu är det nedräkning på riktigt!

Imorse fick jag peppsamtalet från coachen. Vilket bra sätt att starta dagen!
Jag känner mig laddad och vi har gått genom detaljerna! Skönt.

Det har varit lite svårt att komma i säng i tid varje natt den här veckan.
Mitt mål var att sova senast kl. 22.30 men det har inte lyckats! Jag ska verkligen försöka idag och imorgon.

Viktiga (löjliga) saker som ska fixas och bestämmas snart. Det gäller att ladda på flera plan!

  • Välja outfit. Det beror mycket på vädret så jag kan bestämma mig men det lutar åt löparkjol ändå
  • Fixa naglar – Check!
  • Ska jag fläta håret?

Och några lite viktigare saker:

  • Köra yoga idag. Lite försiktigt dock, jag vill inte ha träningsvärk på lördag.
  • Köra lite stretch-övningar också.
  • Gå igenom mitt lopp. Springa banan i huvudet.
  • Hur ska jag dela loppet och vad ska jag göra om det blir jobbigt och får en dipp?
  • Hur ska jag visualisera att det kommer att gå på ett positivt sätt.
  • Hur ska jag bära med mig Vitargo och några gel?
  • Ska jag ha ipod eller lyssna på musiken i Iphonen?
  • Vilka skor ska jag ha?

Allt är viktigt och det ingår i förberedelsen.

Jag känner mig redo och det känns som jag har tränat rätt och gjort allt jag kunde trots mitt problem i baksidan av låret under våren.
Kroppen ska vara redo för att springa Marathon på lördag. Huvudet är redo. Jag kommer att bli stark på lördag.

Tänk att det är bara jag som själv har skapat den här möjligheten att springa och njuta.
Det är jag som har tränat, ingen annan!

Kan det bli lördag nu?

20130530-140751.jpg

20130530-140903.jpg

Inte så mycket kvar