Hemma

Jag är hemma.

Efter 28 timmars resa landade vi i Guadalajara i Mexico. Även dottern reste från New York och vi mötes igår!
Vad jag längtade efter att krama henne!

Känslan av att komma hem är den bästa som finns.
Det var tre år sedan vi var här senast.

Idag lånade vi pappas bil och åkte till kusten vid Stilla havet.
20131216-190606.jpg
Första stopp är i San Blas, en pytteliten by i Nayarit kusten.
Det är helt underbart!
Barnen säger att det är nästan som i filmer om Mexico!
Alla är så vänliga och hjälpsamma!
Vi åt vid havet stora räkor, tacos med grillad fisk och vi bara njöt!
20131216-191754.jpg
Vi bor på ett fint hotell i kolonial stil.
20131216-190523.jpg
Imorgon fortsätter vi vår road trip vid den mexikanska kusten!

Snart dags för tacos! (Äkta tacos)

Den omöjligaste!

På min utflykt i mitt trailläger upplevde jag på tredje dagen den största saken i mitt liv som jag någonsin gjort.
Jag kunde inte föreställa mig hur det skulle bli.
Jag är överväldigad med allt som hände där uppe på lägret i High Tatras.

Jag ska här försöka berätta vad jag upplevde på just den tredje dagen men jag tror inte det finns ord att beskriva dagen.
Vår slovakiska ledare Katarina hade lovat en ”runnable” sträcka de första 10 km och sen skulle det fortsätta lite brantare med svårare underlag.
Jaha, tänkte vi. Idag kommer vi att kunna springa lite mer än de andra dagarna!
Vi laddade med vatten i ryggsäckar, gel, bars och även en liten lunch för att äta där uppe.

IMG_5068

Innan vi började gick vi genom dagen igen. Vi hade några meeting points där vi alla väntade på varandra.
Viktigt med att hålla ihop oss som en grupp trots att vi sprang i olika tempo.
IMG_5197

IMG_5198
Bild: Här visar Katarina den ”runnable” väg!

Det var en varm dag. I början var vi inne i skogen. En lite tuffare vanlig terräng än vi är vana i Sverige men lite runnable var det i alla fall. Det var uppåt dock!
Man kunde inte bara springa utan man fick gå trots allt.
Här är en bild vid första pausen:
alla
Efter cirka 10 km kom vi upp till en fin grön sjö.
Där tog vi en liten paus för att få lite energi i kroppen och fylla vatten i ryggsäckar.

IMG_5208
Nu började den riktiga stigningen. Vi körde på.
Det blev brantare och brantare och svårare förstås.  Vi började gående på den steniga stigen!
Gud vad jobbigt det var!
Men det som blev jobbigare var höjden och de smala stigarna.
Om ni inte vet, jag är höjdrädd och den här höjden hade jag aldrig kunnat föreställa mig! Jag blev panik!
Jag kunde inte titta neråt och försökte bara fokusera på mina steg och tittade på marken hela tiden. Vågade inte lyfta huvudet trots de magnifika vyerna.

945393_10200100001607914_1454710630_n
Bild: Where is the trail?

Jag träffade Katarina som väntade på oss och hon sa: jag är här för att hjälpa er!
Då blev jag ännu räddare! Vaddå hjälpa oss?
IMG_5210
Jo, nu kom den svåraste delen.
Det fanns fasta kedjor för att få hjälp att kunna klättra!
IMG_5211
Vi väntade på att resten av gruppen kom dit också.
Bakom oss var Ondrej (som är super erfaren klättrare) och han föreslog väg, dvs på vilka stenar skulle man trampa på.
Vilken tur att mina nya Dynafit skor har bästa greppet som finns!
Det gick bra ändå!
IMG_5214
Bild: Jag är första tjejen där uppe 🙂

Vi kom upp men vi var inte klara där än. Vi skulle fortsätta upp till 2100 m höjd!
Här sprang man inte alls. Det var inte lätt. Det blev mycket klättrandres på den steniga stigen, ibland med händerna mot knäna, ibland kröp vi. Stora steg för att nå stenarna uppåt!
Benen klagade inte alls. Däremot blev andningen tyngre ju mer uppåt vi gick. Ju högre desto svårare var det att andas.
Jag vet inte om det var pga. rädslan och hur i panik jag var men det var inte lätt! Vi gjorde några korta pauser för att få in luften i lungorna och andas men vi ville mest komma till toppen nu.
1040824_10151782654526913_1235253451_o
Bild: Paus för att andas

När vi nådde toppen tog vi en bar till innan vi fortsatte.
Nu var det lite bredare stigar men ännu mer stenigt. Här hade jag inte lika mycket problem för att fortsätta!
1013523_10200099797122802_1202436524_n

Här skulle vi springa nu. Lite lättare?
570_10200099991967673_1418634734_n
Mitt sällskap under första delen:
1070013_405935586189217_1128524287_n
Tog sista biten tillsammans med Anders och Katarina och vi fick ett bra tempo där!
Vi pratade hela tiden och jag blev så glad att jag hade klarat det!
Vi sprang sista biten, eller vi hoppade fort från en sten till den andra för att nu kunde vi ses nu husen och liften vi var på väg till.
Men precis några meter vår meeting point ramlade jag!
Jag hade inte en chans att reagera! Jag hade lite fart i benen och jag bara kände hur mycket ont det gjorde. När jag kom fram och mötte alla andra insåg jag hur många små stenar och grus hade jag i handflatan.
Jag tror att när man har klarat en utmaning man slappnar av och då kommer en olyka!
Det var lite det som hände mig!
IMG_5244

IMG_5250
Bild: Dagen efter

21369_10200099996927797_2093669776_n
Bild: Ser ni stigan?

Den här dagen kommer jag alltid att minnas.
Det var dagen jag kämpade mot min rädsla! Det var den jobbigaste och störst jag har gjort i mitt liv.
Efter den dagen känns det som ingenting kan vara svårare nu.
Jag gillar att utmana mig och den här var en riktig utmaning som jag också klarade!

IMG_5237
Äventyret i High tatras är i särklass den absolut häftigaste som jag har gjort!
Ingenting är omöjligt!    

Så vackert!

Dag 1- Venedig

Vi började dagen med hotellfrukost!
Vad?? Det är inte idag jag ska springa maraton!
BARA KOLHYDRATER!! Inga proteiner och inga fibrer.

Men kaffet var gott, riktigt gott! Äkta Kaffe-latte!

Är det så här italiernarna äter frukost? En amerikanare som satt med oss sa att det här är en bra frukost för att vara i Italien.
Det regnade när vi gick ut och letade efter en bankautomat för att kunna betala hostellet. Vi blev blöta och trötta och vi frös! Tillbaka till rummet för att värma oss lite. Vi somnade! Varma blev vi inte. Det finns ingen värme i rummet ännu, på den här tiden på året.

När vi var redo för att gå ut igen var klockan 14. Det regnade inte längre men jag frös fortfarande.Vi har inte rätt kläder! Vi trodde inte det skulle vara så här kallt. Det kändes kallt trots att solen sken. Det blåste mycket.
Men vi glömde fort att vi frös när vi började att se alla vackra ställen i Venedig!
Gud!! Jag kunde inte stänga munnen… kolla här, kolla där!!! Allt är ännu bättre än mina drömmar sedan jag var liten och ännu bättre än på filmer!
Vi stod på en bro när en gondol åkte under! Och gondoljären sjöng på italienska!! ”O solo mio” och ”Volare ooh-oh”. Vi började nästan gråta!! Vilken känsla!! Så romantiskt!

Vi hittade en Osteria och åt en två rätters middag. Det var ”menu turistico”. Jättemysigt ställe för att äta.
Sedan gick vi förbi många underbara museum, kyrkor och kom fram till San Marco torget!
Idag ville vi bara kolla området. Det finns så otroligt mycket att se! Vi vet nu var vi vill komma tillbaka för att se mer!

Men imorgon ska vi till mässan och hämta nummerlappen. Det är inte i Venedig utan i Mestre och man måste åka båt eller buss.

Dags att sova!! För övrigt vill jag kommentera att jag fortfarande fryser! Det finns ingen värme i rummet och vi har FYRA filtar på sängen!! Kan det vara så att efter ha varit blöt så blev svårt att hitta värmen i kroppen igen?Spännande med alla dagar som kommer!!
Oh vackra Venedig!
20111021-093102.jpg
Kakor- och godisbutiker över allt!
20111021-093109.jpg

En dag i Malmö

Idag var vi en stund på Malmö Halvmaraton för att heja de som sprang. Jag träffade Linda vid startområdet. Temperaturen var perfekt för att springa. Kanske lite för blåsigt men annars bra.
Det är första gången vi ses på riktigt och det är alltid kul. Vi har följt varandras bloggar ett bra tag.
Vi snackade och jag peppade henne!

Det var en konstig känsla att vara där med vanliga kläder och inte springa.

Man har helt en annan vinkel på det hela.
Jag önskade lycka till och åkte till stan.

Som tur var kunde vi se alla löpare där när de passerade de två första kilometerna.


Vi hejade på Linda självklart!

Efteråt hade vi tid för att fika, titta runt och shoppa lite!!
Jag hittade fina grejer på ZARA! Jag gillar den affären!
Vad köpte jag? Ett par svarta legins, ett linne, en tröja, en höst halsduk och lite kläder till sonen.


När vi var klara åkte vi hem för att hinna och se Åtvidabergs fotbollslags match på tv.
Nu äter vi en supermiddag med lite vin och trevlig sällskap!
Imorgon åker vi hem igen.
Ah….. och glöm inte… Zlatan är in town!! 😀

Vad har ni gjort?
Jag tänker på alla som springer Midnattsloppet nu!!

Hemma igen

Igår åkte vi till huvudstaden för att kolla på vårt fotbollslag ÅFF!
Det regnade men det var kul att heja på Åtvidaberg som spelade mot Brommapojkarna!
Efter matchen stannade vi och sov på hotellet.
Det var ett trevligt hotell i Bromma. Hotellet heter Mornington och har ett superbra gym!
Imorse tränade jag på gymmet. Det blev 30min core.

Vi hann att göra massa saker innan vi åkte hem igen.
Först åkte vi förbi Sirpa och David till deras nya lägenhet!! Alltid trevligt att träffa dem!
Sedan åkte vi till city.
Gamla Stan är ett måste!

Vi shoppade lite och fikade där!

Sedan lite mer shopping i stan….

Bild: Tror ni jag köpte nåt här???? 😛

Innan vi åkte hemåt stannade vi i XXL som ligger i Bromma blocks. Jag var nyfiken på att se vad de säljer. De säger att där hittar man allt man kan tänkas behöva inom sport- och vildmarksutrustning – oavsett om man är motionär eller tränar på elitnivå. Deras specialitet är att sälja de kända märkesvarorna billigare än någon annan.
Mmm ja, det fanns mycket att titta på. Men jag tyckte inte det var billigare. Jag köpte en vattenflaska!!

Bild: Jag…. och ja, jag blundar!! 🙂

Men precis mit i mot fanns en Stadium och där hittade jag några grejer!

Nu är vi hemma igen. Vi kom ganska sent så jag hann inte att springa. Men imorgon ska jag göra det!
Dags att sova nu….

Godnatt!

Prag i bilder. Dag 2

One picture tells more than words!

U N D E R B A R      S T A D!


Foto privat: Göran Sedvall


Foto privat: Göran Sedvall


Foto privat: Göran Sedvall


Foto privat: Göran Sedvall


Foto privat: Göran Sedvall


Foto privat: Göran Sedvall


Foto privat: Göran Sedvall


Foto privat: Göran Sedvall


Foto privat: Göran Sedvall

Nu är det dags att sova…. imorgon smäller det! 🙂

Prag. Dag 2

Morgonjogg.
Temp: 10 grader
Distans: 4km
Klockan 7:30 var Magda och jag ute och sprang på några av Prags broar!
Eller vi sprang inte vi joggade. Det var skönt så benen kunde sträcka sig lite efter resan.

Vi sprang över Karls bron självklart och en polis tog en bild på oss:

Glada efter 4km. Nu ska vi turista och njuta!

kram på er!

Prag. Dag 1

Våren har kommit till Prag.
Det blommar överallt! Vilken skönt känsla!

Vi åkte buss och tunnelbana till hotellet.

Det är alltid spännande att uppleva en ny stad. Därför tyckte vi det var så bra att komma i god tid till Prag. Två dagar innan loppet.

Vi kom till hotellet och lämnade våra väskor. Vi tyckte rummet var fräscht och fint. Vi har dessutom fri internet.

Det första vi gjorde var att åka och hämta nummerlapparna.

Japp. Prag är redo för loppet!

Välkomna! Här hämtar vi allt 🙂

Checking the chip!!
Japp, det funkar! Men gu…. är det bara jag som är inte från Tjeckia???

Sedan var det fika dags och vi passade på att köpa en latte här!!
Starbucks Coffee förstås!
Men efter ett par timmar var vi hungriga!

Och det blev tjeckisk mat, mums!

När vi kom ut restaurangen det regnade lite..
Nu är det verkligen dags att sova.
Det har varit en lång dag.

God natt på er!!  k r a m!!