Status: Har varit hos sjukgymnasten

Publicerad den 16 februari 2015 av coyntha

I torsdags var jag hos min sjukgymnast.
När jag dit var jag rädd för att få ett dåligt besked.

Jag berättade för honom om Arcticsäventyret. Efter det han hade gjort en minutiös undersökning även med ultraljud fick jag veta att det var en liten muskelbristning, dvs bara mikrofibrer i muskeln som gick sönder. De läker fortare och de har redan börjat att läka. Jag fick lite blödning inuti under loppet men ingenting farligt.

Jag får avvakta en till två veckor till innan jag börjar att springa igen. Sen det är bara köra!

Jag fick övningar att göra och behöver få massage i mina vader hemma, i knävecket och baksida låren. Tur att jag har en Jag ska inte vila helt. Jag ska aktivrehaba med allt förutom att springa. Kan köra cykel, crosstrainer, etc.. även promenader och powerwalk så länge det inte gör ont.

Andreas har fixat några dagars program och vi kollar nu hur det känns. Annars, mår jag superbra. Jag känner mig helt återhämtad och vill bara träna. Min kropp skriker efter träning!

Den bästa av allt är att känna hur motivationen kommer tillbaka. Den mentala delen har jag fortfarande lite problem med! Det går upp och ner. Men jag jobbar med det!
Jag vill inte se tillbaka. Nu gäller att fokusera mot mina nya mål.
Jag har ett stort äventyr framför mig!

Goda nyheter

Publicerad den 04 december 2014 av coyntha

Det går framåt!

Idag har det varit en bra dag och jag har hunnit att göra massor. Redan när klockan var kl 12:00 på dagen kände mig mycket effektiv!
Säg aldrig: jag hinner inte okej? 🙂

I morse gick jag upp kl 04:30 och körde 65 minuter på den älskade crosstrainern. Duschade, åt frukost och pendlade 35 km till Linköping. Hade tid hos sjukgymnasten. Sen köpte en kaffelatte på väg till jobbet. Klockan 09:30 var jag på plats för att jobba.

Vad sade sjukgymnasten då?

Han kollade med ultraljudet och jag fick ett bra besked.
Höger hälsena är frisk nu! Yei!
Vänster är fortfarande lite irriterad men det är bara fortsätta med tåhävningarna och väntar på att den ska läka.
Jag får öka distans mer nu. Det får bli successivt precis som jag har gjort hittills!
Det känns sååå bra!
Jag hoppas att kunna hinna köra några riktiga grisiga långpass snart igen!

Jag har varit så envis och duktig som har alternativtränat mycket. Nu är det dags!
Åh vad jag är taggad!

Torsdagskjol

Min status

Publicerad den 13 november 2014 av coyntha

Svara

Här har jag spenderat många timmar!

I morgon har jag tid hos sjukgymnasten igen. Förhoppningsvis sista stötsvågbehandlingen.
I morgon kommer han också att bedöma om jag får springa nu eller om jag behöver vänta ännu mer.
Den här är min ÅTTONDE vecka utan löpning! Fattar ni?
Jag har inte sprungit sen Black River Run. Jag har aldrig vilat i så många veckor. Jag trodde inte det var möjligt!
Men okej, jag har inte vilat från träningen. Coachen har sett till att jag får bra träning eller träning som ska behålla min kondition.
Kroppen känns fräschare än någonsin. Det är första gången på månader (för att inte säga några år) som jag inte har ont i kroppen. Det kanske är ett tecken på att jag behövde vila? Eller som sjukgymnasten säger: det är inte konstigt efter så många tuffa lopp på ett år!

Jag ska nu berätta vad jag har gjort under åtta veckor.
Det är nämligen så att jag har gjort allt jag kan för att bli av mitt problem:
* Har lyssnat på coachen
*Excentriska tåhävningar 4-5/dag
* Stötsvågbehndling minst 1/vecka
* Jag har inte gått mer än nödvändig
* Har inte gått barfota ens inomhus
* Jag har alternativtränat nästan varje dag: crosstrainer, trappmaskin eller roddmaskin + core och lite yoga.

Sist men inte minst har jag smort mina hälsenor med en magisk gel!
När vi var i USA och skulle köpa löparskor sa killen i affären att jag behövde deras magiska gel! Jag tänkte: Varför inte?
Den heter Doctor Hoy´s. Jag smörjer tre gånger om dan och innan träningen. Det känns bra och jag tror att den har hjälpt. Eller kanske är bara en placebo, men ni vet, i min situation man gör verkligen allt.

Jag har tränat de senaste två veckorna mer intensivt. Coachen ville att vi skulle hålla mängden uppe. Så det har blivit att köra 80 minuter kondition varje dag med högre puls en min MAF-puls. Sååå långtråkig och jobbigt! Men om det finns en person som är envis så är det jag!
Andreas ville inte öka mer än så trots att jag ville (för konditions skull) träna dubbeltpass eller så. Han var försiktig med att inte öka dosen för att om han skulle lägga på för mycket nu så skulle läkningen gå långsammare.

Imorgon är det dags igen. I morgon får jag veta om när kan jag springa igen!
Håll tummarna för mig!

Ett besked

Publicerad den 13 oktober 2014 av coyntha

Jag har varit hos sjukgymnasten. Han är specialist på idrottsskador här i Linköping och det kändes jätteproffsigt att få hjälp på det här sättet.

Efter Black River Run kunde jag inte gå de första dagarna. Jag visste det skulle ta tid innan jag kunde börja springa igen. Det tog en vecka innan det började kännas bättre. Fötterna var inte längre så svullna och jag kunde ha höga klackar på en fest.
Jag har haft ont på ovansidan av fötterna och i ett knä men det har blivit mindre och mindre ont.

Nu har det gått tre veckor och min plan var att idag kunna börja springa igen. Det kändes riktig bra och jag bara väntade att få besked från sjukgymnasten, komma hem, byta om och gå ut och springa!

Han kollade jättenoga på allt: ben, fötter, hälarna. Han även gjorde ultraljud på fötterna.

Det onda i fotleder, i vader och i knäna var inget att vara orolig för. Det är överbelastning och vad man kan förvänta sig av ett så långt lopp. Det kommer gå över av sig själv och den är nästan borta nu (95 % kan jag säga).
Däremot var det besvärligare med hälsenorna som visade tecken på att vara förtjockade. Vad jag har heter Hälsenetendinos. Vänster hälsena var 2 mm tjockare och höger 1.5 mm. Det kan man behandla med excentriska tå-hävningar och stötvågsbehandling. Jag börjar redan på torsdag med första stötvågsbehandling och ska få den en gång per vecka under en månad.

Och jag skall inte jogga eller springa utan får hitta alternativ träning i minst ett par veckor: simma, cykla, roddmaskin, etc. Jag kan även jobba mycket med core, styrka, yoga. Efter det får han avgöra och sen kan jag börja att springa igen. Men jag måste absolut träna annat som inte belastar fötterna.
Det jag tror det jag kommer att träna mest nu är TÅLAMOD!

Men det känns bra ändå, tror jag. Jag vill verkligen vara bra. Jag har haft ont i hälarna i många månader. (Ja, jag hade inte sagt så mycket, jag vet) och ibland har jag haft svårt att gå framför allt när jag går upp på morgnarna.
Huvudsaken är att han hittade inga allvarliga skador och allt är bra. Jag har stadiga ben, sa han 🙂

Nu väntar jag på att prata med coachen och göra en plan. När jag börjar att springa igen kommer jag att köra hårt.
Jag kommer vara starkare för att springa Artic Ultra i januari!
Jag kommer att springa mitt bästa 100-miles lopp!

Alternativ träning

Publicerad den 09 oktober 2014 av coyntha

Efter jag kom i mål på Black River Run var jag helt slut. När jag säger helt slut menar jag det. Det fanns ingenting kvar i min kropp. Jag slet i så många timmar så jag inte kunde röra mig.
Jag visste jag skulle betala konsekvenserna efter det.
Följande 30 timmar efter loppet var inte kul. Jag kunde inte ligga, jag kunde inte sitta, jag kunde inte gå. Inte sova heller. Det kröp i benen och jag hade mycket ont. Framför allt i mina fötter och ben.
Dag efter dag blev allt lite bättre. Men redan då bestämde jag mig att den här gången skulle jag inte börja träna förrän jag var helt återställd.

Jag måste erkänna att första veckan efter loppet ville jag definitiv inte träna. Men efter 8 dagar började suget att komma tillbaka.
Då började att kännas jobbigt att inte kunna träna.
Att vilja träna men känna smärtan i fötterna var inte bra. Dagarna när man inte tränar går ganska långsamt kan jag meddela!

Coachen och jag planerade min comeback.
Jag skulle börja alternativträna för att inte belasta benen och fötter. Inte ett enda löparsteg tills jag är helt frisk.
Sedan förra veckan började jag att gå till gymmet. Jag började med 40 minuter kondition varje dag och lite yoga. Oj vad stel och seg jag var!
Sen i måndags har vi ökat till 60 minuters kondition plus 2-3 styrkepass/yoga. Idag är det torsdag och jag har kört varje dag. Jag börjar till och med att gilla crosstrainern och roddmaskinen, ha-ha (not!)
Så skönt att svettas och få lite endorfiner i kroppen.

60 minuter = 9.1 km = 350 kcal = jobbigt

Jag ska till sjukgymnasten på måndag för att få rehab-övningar och jag vill gärna höra att jag är frisk och kan köra igen.

Jag kanske får testa att jogga lite i helgen. Det jag vet, är jag mår jättebra och har nästan inget ont alls.
När jag börjar att träna igen, då tänker jag inte ha några pauser.

Jag ska komma i mitt livs form i nästa 100-miles i januari!

Min höft

Publicerad den 23 november 2013 av coyntha

Rapport

Jag har varit hos sjukgymnasten idag.
Som jag berättade förut har jag haft ont i höftkammen sen jag sprang i Borås.
Jag ville kolla det innan jag ger mig i på en sån stor påfrestning som Bislett om en vecka.
Han sa att jag har en överbelastning av musculus tensor fasciae latae, dvs en längsgående muskel i låret.
Det är samma som löparknä fast i andra ändan av muskeln, i höften.
Det brukar bero på att marken man springer på lutar åt sidan. Det är så klart oftare på löpare som springer mycket på landsväg och asfalt. Landsvägen lutar ju utåt för att regnvattnet skall rinna av vägen. De senaste månaderna har jag tränat mest på asfalt, tyvärr.
Jag fick några rehab övningar, stretch övningar och voltaren-kur på 5 dagar.
Om jag springer ska jag få ismassage direkt när jag kommer hem.
Han tejpade höften och vi kommer att fortsätta göra det hemma. Att använda kinesisk tejp är för att förebygga eller rehabilitera skador. Att tejpa en skada är ett bra alternativ till ett skydd vid rehabilitering och återgång till träning.
Kinesiologytaping påverkar aktiveringen av det neurologiska systemet, kroppens informationsprocessor och cirkulationssystemet.

Jag fick springa. Jag ska stretcha och rehaba alla dagar innan vi åker till Oslo.

Det kommer att bli bra eller hur?

Stretch övning hos sjukgymnasten

Min diagnos, min plan

Publicerad den 08 februari 2013 av coyntha

Jag besökte AccesRehab i tisdags och träffade David Felhendler.
Det verkar som mitt problem inte är hälsenan som jag trodde.
Jag har problem med ischiasnerven.
Det känns mer när jag springer långt.
Den börjar i nedre delen av korsryggen, går genom bäckenet och säte till baksidan av låret och underbenet och ända ut i tårna.
När nerven blir irriterad eller kommer i kläm inne i ryggen kan man få smärtor, domningar eller till och med muskelsvaghet i benet.
Mina symptom stämde bra: Smärta på baksidan av låret, ned i vaden och helt ut i foten.
Precis vad jag känner! När smärtan strålar neråt så kan det betyda att ischiasnerven är irriterad, svullen och eller inflammerad.
David kollade och krackade ryggen och även fötterna. Han kan sitt jobb!

Kroppen har en fantastisk förmåga att läka sig själv så prognosen för ischias är mycket god och de allra flesta blir helt återställda och smärtfria efter några dagar/veckor.
Skönt att höra det!
Jag har tagit en iprenkur i en vecka och har vilat från löpningen. Så det känns mycket bättre redan nu.

Min läxa:

Efter behandlingen ska jag vila i två dagar innan jag börjar att träna igen.
Jag får springa och öka successivt. Jag ska springa så länge det inte gör ont.
Jag ska alltid lyssna på kroppen. Att springa 1 eller 2 och även 3 mil får inte göra ont. Om det gör ont måste jag sluta och vila.
Sitta så lite som möjligt under dagen. Jag ska höja mitt skrivbord och försöka stå minst halva tiden på jobbet.
Stressa mindre. Stress har hjälpt mig att få problemet.
Ska träna mer corepartiet. Mycket mer styrka för ryggens muskulatur, magmuskler, bäcken, höften mm.
Öva med att andningen. Man oftast andas högt upp i bröstkorgen. Att lära sig djupandas är ett sätt att effektivisera andningen så att man använder även magen mer optimalt när man andas.

Dag efter behandlingen har jag haft ont i kroppen. Men jag visste det skulle vara så efterbehandlingen.
Jag är glad och övertygad att snart kommer det att kännas bättre. Jag ska komma tillbaka om två veckor så David kan kolla hur har det gått.
Nu har det gått 11 dagar sen sist jag sprang!
Jag ska verkligen göra allt för att bli av problemet.

Det får ta den tid det tar. Det är jag beredd på!!

När det gör ont

Publicerad den 30 januari 2013 av coyntha

(Bild från internet)

I morse var jag hos sjukgymnasten och fick veta att jag har överbelastad låret.
Det verkar som när jag springer och det gör ont i hälsenan ändrar jag mitt löpsteg som påverkar baksida låret också.
Jag har haft ont i baksida låret i några dagar nu.
Efter helgens km blev det inte bättre.
Jag blir ledsen.Som löpare vill man inte höra tråkiga nyheter.
Coach Andreas har peppat mig och sa att vi har fixat värre saker än det här.
Han kommer att hjälpa mig för att bli bra snabb igen. Bästa coachen som alltid finns där!
Jag behöver bara bestämma mig att få bukt med detta en gång för alla.
Andreas tycker att just nu är det viktigaste att få bort inflammationen i hälsenan, den vill jag INTE ha där.
Så länge det finns en obalans kommer jag att få reaktioner på det och eftersom jag springer så mycket så blir reaktionerna ganska stora.

Jag ska rehaba allt jag kan och stretcha, framförallt framsida och baksida lår, rumpa, höftböjare och speciellt vader och hälsena.
Jag ska ta en kur på tablett i 7 dagar samt smörja och köra tåhävningarna!

F*n!
Men snart är jag bra igen!

Ja… idag är jag ledsen. Man kan inte alltid ha en bra dag. Idag är det mindre bra.

Det är inte hälsosamt

Publicerad den 08 januari 2013 av coyntha

Svara

– Du tänker inte springa igen ett 24h lopp va?

Imorse var jag hos sjukgymnasten här i Linköping. Det var en ny sjukgymnast som jag träffade idag för första gången.
Jag förklarade mitt problem. Att jag har haft ont i foten. Jag fick berätta hur mycket jag tränar och hon frågade sen när har jag fått mer ont. När jag berättade att det var efter att jag hade sprungit ett 24h lopp blev hon shockad!
Hon sa: –det är inte hälsosamt att springa ett 24h lopp?
Men efter ett tag förstod hon lite mer vad det är att springa ultra och att jag har en coach.
Hon kollade noga mina fötter och diagnosen var: hälseneproblem speciellt i vänster foten!
Men de var ganska bra trots att jag hade överbelastad de för mycket.
Lösning:
* Tejp. Hon tejpade hälen för att få mer stöd när jag springer. Hon även visade mig hur ska jag göra det själv.
* Excentriska tåhäv: Det är A och O för friska hälsenor.
* Håll mina hälsenor varma. Speciellt nu när det är kallt ute är det bra att behålla värmen. Kanske med extra tubsockor och trä över som extra värme för hälsenorna.
Så jag tänker göra alla de tre saker som är ganska enkla. Jag fick återkomma om tre veckor för att se om jag blir bättre. Jag hoppas verkligen det.
Angående sjukgymnastens kommentarer, ska jag säga som coachen sa:
”Hennes okunskap kring ultra är inget att bry sig om. Inget att lyssna på” hi hi
Det är sant, så länge hon gör sitt jobb!

Nästa vecka är det dags att börja öka min träning!

Här en video om övningen: Excentriska tåhäv

Rosa tejp

Publicerad den 08 augusti 2012 av coyntha

Svara

Jag har varit nyss hos sjukgymnasten i Linköping. Han tejpade mig med kinesisk tejp och är dessutom rosa.Som kommer att matcha mitt linne jag kommer att ha på mig på lördag. Som Magda sade: Kinesisk tejp och armvärmare är nya svarta på OS. Vi är trendiga! ha ha
Jag hoppas det hjälper något…

Det närmar sig… verkligen!!
Det är bara tre dagar kvar…