och träningen då?

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/240/770536/files/2014/12/img_1542.jpg
Den här är min andra vecka med mer strukturerad träning. Mängden har ökat en del och kroppen har protesterat en del också. Men framför allt min hjärna som säger att det räcker. Att jag ska springa hem igen efter några kilometer. Det känns nästan som att jag har glömt hur man springer mer än 2 kilometer!

Förra helgen körde jag en Back to back. Jag sprang 120 minuter på lördag och 120 minuter på söndag. Det var tufft för att vara första veckan med några längre löppass.
Det har varit svårt att komma igång. Inte för att jag känner mig så otränad men mest för att jag tycker det är jobbigt att orka mer än en timme. Efter 8-9 km  vill min hjärna gå hem. Den säger att det räcker. Men benen är inte riktig trötta. Det har bara känts långtråkigt!

Den här veckan blev 5 löppass, ett pass i crosstrainer och några korta yogapass. I helgen blev det Back to back igen men lite längre. Problemet var temperaturen som helt plötsligt sjönk jättemycket!
I lördags var det runt -7 grader och vi sprang i helt ny snö! Det var magiskt! Det kändes inte kallt men det var så klart lite svårare för låren. Jag hade fint sällskap!

I söndags sprang jag själv från Grebo – hem i -15 grader. Det var ett bra test. Om jag ska springa ett 100-miles i januari måste jag förstås springa i kyla. För första gången jag upplevde att vattnet frös i slangen på min ryggsäck och jag försökte hitta en lösning. Jag la slangen innanför  mina kläder. Det tog ca en timme för att kunna dricka igen. Jag märkte också hur obehagligt det är att öppna en gel eller ta fram en näsduk när man fryser i händerna. Jag frös förresten mycket om händerna hela passet! Min mobil stängdes av och jag kunde inte lyssna på musik!
Jag konstaterade också vilka kläder som kan funka bättre, vilka skor borde jag ha, etc.

Jag är nöjd med veckan med ca 7 mil. Men framför allt att jag långsamt får tillbaka en bra löparkänsla. Jag har några veckor till att jobba med!
Som tur är jag också ledig några dagar till och jag kommer att hinna med att springa på dagen i ljuset!

Den 31e kommer vi att springa sista löppass! Springer du också?

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/240/770536/files/2014/12/img_1543.jpg

Äntligen!

drug
En hel vecka har gått och jag har äntligen kommit i gång med träningen på riktigt igen. Eller inte 100 % än men det känns som jag tränar åt rätt håll.

Det är bara 7 veckor kvar till Arctic Ultra och det är nu som jag skulle behöva komma upp i rejäl mängd för att ha en ärlig chans att lyckas!
Det är lite riskabel att öka för fort men jag har inget annat alternativ. Coachen har en plan och vi har pratat om det. Vi tror det skulle kunna funka men jag vill inte skada mig igen. Vi måste öka successivt ändå.
Jag börjar inte från noll (som tur) och tror absolut inte jag är så otränad men jag måste vara ärlig med mig själv: jag har inte sprungit på 9 veckor! Jag måste springa och jag måste springa många km. Det är långpassen som behöver komma regelbundet nu.

I veckan blev det 3 löparpass, 3 crosstrainerpass, 2 korta styrkepass och 3 yogapass. Det känns bra. En bra första vecka med lite mer löpning/jogging.

Igår hade jag ett första lite längre pass på 90 minuter. Jag sprang på dagen och jag bara älskar att göra det när det är ljust. Jag passade på att springa i skogen. Min älskade skog som jag har saknat så mycket. Kroppen kändes konstig! Jag tror att kroppen frågar mig: ‘vad håller du på med? Vi har inte sprungit på länge….’
Men efter 30-40 minuter började att kännas bättre.
Jag känner mig inte tyngre men det går inte fort ändå. Det är inte meningen jag ska springa fort eller på en viss puls just nu. Jag ska köra de kommande två veckorna på känsla. Det skulle inte stämma min MAF-puls ändå. Tanken är att fortsätta träna MAF efter det.

Det var underbart att vara tillbaka i löparkläder och löparskor!
Jag ska fortsätta att göra allt jag kan för att komma i bästa formen till Arvika!

IMG_1351.JPG

Goda nyheter

1377971_10151635711552391_73379547_n
Det går framåt!

Idag har det varit en bra dag och jag har hunnit att göra massor. Redan när klockan var kl 12:00 på dagen kände mig mycket effektiv!
Säg aldrig: jag hinner inte okej? 🙂

I morse gick jag upp kl 04:30 och körde 65 minuter på den älskade crosstrainern. Duschade, åt frukost och pendlade 35 km till Linköping. Hade tid hos sjukgymnasten. Sen köpte en kaffelatte på väg till jobbet. Klockan 09:30 var jag på plats för att jobba.

Vad sade sjukgymnasten då?

Han kollade med ultraljudet och jag fick ett bra besked.
Höger hälsena är frisk nu! Yei!
Vänster är fortfarande lite irriterad men det är bara fortsätta med tåhävningarna och väntar på att den ska läka.
Jag får öka distans mer nu. Det får bli successivt precis  som jag har gjort hittills!
Det känns sååå bra!
Jag hoppas att kunna hinna köra några riktiga grisiga långpass snart igen!

Jag har varit så envis och duktig som har alternativtränat mycket. Nu är det dags!
Åh vad jag är taggad!

IMG_1321.JPG

Torsdagskjol

 

En ny utmaning: yoga varje dag

Julyoga

Julyoga

Jag är medveten om hur viktigt det är att ha en rörligare och mjukare kropp för att kunna orka springa långt.

Jag har funderat mycket kring hur jag skulle kunna göra för att hinna till gymmet och köra yogapass oftare. Har även försökt köra själv många gånger men jag hittar inte vilka övningar jag ska göra.

Igår bestämde jag mig för att köra en egen utmaning. Jag vill pressa mig lite för att verkligen köra yoga. För att kunna se ett resultat måste jag köra varje dag.
Från och med idag och tills mitt lopp i januari tänker jag utmana mig att yoga varje dag minst 15 minuter utöver min vanliga träning.

Jag började kl. 5:00 i morse. Till hjälp har jag köpt en prenumeration på Yogobe.com
Det funkade bra. Jag måste lära mig mer hur jag hittar alla pass och vilka som passar mig bättre. Det finns många och bra pass att välja på!

Jag tror det kommer att bli bra!
Yoga för löpare är vad jag behöver som komplement till min träning! 
Vill du hänga med?

IMG_1314.JPG

Alternativträning: min väg tillbaka

Vad tycker ni? Är alternativträning ett bra upplägg inför ett 100-miles lopp?
Kan man verkligen träna bra med annat än att springa och var redo för 100-miles?

mexican
Den alternativa träningen är inte över som jag trodde. För två veckor sedan fick jag besked om att kunna börja träna lite.
Jag började med att jogga. Första två gångerna joggade jag 20 minuter. Ingen smärta.
Nästa gång 40 minuter. Ingen smärta.
I lördags testade jag hela 10 km på Tunnelrun. Ingen smärta.

Nu har jag fått ett mer ordentligt schema från coachen och den här veckan har jag tränat med mer struktur.
Sedan jag skadade mig tränar jag medvetet med fokus varje gång. Jag ser mig själv springandes i kylan i januari. Jag ser mig stark i en vit miljö! Jag tycker det är viktigt med den mentala delen också.

I somras när jag sprang Axa Fjällmaraton var jag efter loppet på en föreläsning med Johan Johansson som hade sprungit UTMB 100-miles och kom på 15:e plats i 2013. Det var jätteintressant och bland allt annat berättade han vad han hade svarat när han fick följande fråga: Vad hade du gjort annorlunda när du tränade för ett sådant lopp jämför med vad du gjorde?
Johans svar fastnade i mitt huvud. Han hade tränat mycket. Han hade sprungit mycket. En stor mängd kilometer för att han trodde han behövde orka springa jättelångt.
Han sa att idag hade han ändrat sitt träningsupplägg. Han hade tränat annat. Hade använt alternativträning för att komma ännu starkare. Han tyckte det var viktigt att ge variation till musklerna så de kunde få mindre belastning. Han tyckte att simma, cykla, cross-traina mm skulle ha varit bättre för sin träning.

När jag började att träna annat på grund av jag inte kunde springa tänkte jag på hans ord. Jag pratade med Andreas och han var säker på att det går att träna sig stark genom alternativträning. Men coachen påpekade att jag också behövde tro på det. Jag måste erkänna att i början var det svårt. Jag bara tyckte det var jobbigt och tråkigt. Men dag efter dag blev roligare eller i alla fall blev det lättare att köra mina pass.
Jag har kört många veckor med ganska intensiva och långa pass på crosstrainer, trampmaskin och roddmaskin.  Jag har också kört core, funktionellstyrka och lite yoga.
Allt med bara ett syfte: att inte tappa konditionen och den dagen jag skulle kunna springa igen skulle jag inte börja från noll.
Viktigaste av allt: Jag skulle inte springa med smärta längre!

Gjort och sagt!
Dagen kom och jag har börjat att jogga. Men jag kör fortfarande alternativträning.
De första passen har varit fyllt med löparglädje! Att kunna vara ute igen och röra på mig i naturen är den bästa som finns. Men det är segt! Det går långsamt just nu.
Jag vet det kommer att släppa. Det bara tar tid för löparmusklerna att hitta tillbaka igen.

Jag är stark. Nu börjar det. Nu börjar på riktig min väg tillbaka!
Arctic Ultra är den 30 januari. Då kommer jag att stå där på startlinje!

IMG_1231.JPG

 

Första testet avklarat

I lördags var vi i Stockholm för att göra samma sak som alla andra 42000 skulle göra: försöka springa i en tunnel.
IMG_1215

Den här gången var det inte i tunneln på Bislett stadion i Oslo som jag gjorde förra året. Många av mina ultravänner var där och sprang 24-timmars.
I år var det i Stockholm. Det var nämligen Tunnelrun som var 10 km långt.
Min plan var att jogga/gå och testa om hälsenorna gillade det.
Det var första gången jag joggade och det gick bra.
Det var skönt att inte ha tidpress eller prestationsångest. Jag bara körde på känsla. Man kunde inte ha klockan där så jag hade ingen aning om vilken fart jag hade. Men det var ointressant för mig. Målet var att klara hela milen utan smärta.
Passade på att kolla omgivningen. Stannade på både vätskekontrollerna, den ena serverade vatten och sportdryck. Den andra serverade glögg och pepparkakor 🙂

Glögg på ett lopp! :)

Glögg på ett lopp! 🙂

I mål kom jag med en skön känsla!

Testet var avklarat och idag efter två dagar känner jag inget i hälsenorna. Det är mest lite träningsvärk och det är helt normalt när mina löparmuskler inte är vana att springa!

Åtvidaberg var bra representerade!

Åtvidaberg var bra representerade!

Nu har jag fått ett schema från coachen och idag börjar min väg tillbaka till nästa mål: Arctic Ultra den 30e januari!
Min träning kommer att öka successiv!
Jag är så laddad!

En fundering om hur sociala medier påverkar mig

IMG_8578

Hur mår du? Man brukar fråga ”hur mår du?” varje morgon när man kommer till jobbet till exempel.
Till den här frågan brukar man svara: jo, tack det är bra! Även om man inte mår så bra. Just nu mår jag inte så bra som jag skulle vilja angående min träning och löpning.

Löpningen är en stor del i mitt liv och jag är så glad för det.
Jag är glad att ha ett intresse som styr ganska mycket över vad jag vill, vad jag drömmer om och mina mål.
Jag är glad att löpningen har öppnat möjligheter i mitt liv.
Jag vill alltid hitta nya äventyr, nya utmaningar.
Jag vill inte stanna där jag är idag även om jag är jättenöjd med allt jag har gjort hittills.

Men vad händer när kroppen säger stopp?
Vad händer när jag har misshandlat min kropp med mycket överbelastning och inte får springa just nu? Jo, det är nu som jag känner att allt har rasat och att jag bara befinner mig i vakuum.
Som om någon har tryckt på en pausknapp. Den känslan gillar jag inte.
Det blir inte lättare av att läsa allt om alla andras träning på sociala medier. För att jag är ganska aktiv på sociala medier.
Det är svårt att inte känna mig avundsjuk. Grejen är att jag inte mår bra när jag ser alla underbara bilder på de fina passen i skogen eller någonstans.
Det är inte okej. Jag borde vara glad! Förstår ni min känsla?

Hur gör ni för att hantera detta?
Det är faktiskt ett svårt ämne. Varför måste vi alltid visa den lyckliga sidan? Just nu har jag det svårt.
Börja att känna ångest av att se hur tiden rinner i väg!
Det är bara 11 veckor kvar till mitt fjärde 100-miles lopp!

Men mitt största problem är den stora saknaden! Jag saknar att springa såå otrolig mycket!
Jag vill kunna vara ute och njuta av att springa i skogen, att känna hur den kalla luften går i min näsa!
Och jag vill såklart hinna att träna hårt! Ja, ja! Jag alternativ tränar kondition och styrka med hjälp av coachen men ändå.

Så just nu är det inte många inlägg om träning men de kommer!
Snart är jag ute och springer igen!

IMG_1043.JPG

#birka 12-timmar över Ålands hav

Ännu en löpargalenskap som Sverige ännu inte skådat!
Vad säger ni om att springa 12-timmar på Birkas däck mitt i natten 15-16:e november?
10371329_10152733987064479_5318758514792119123_o
Galenskapen har ingen ände och i det här fallet kommer den att gå runt, runt!
På en Finlandsbåt Jag och ett gäng härliga löparkompisar ska springa över Ålands hav. Ett 12-timmars lopp ombord på ett kryssningsfartyg från Sthlm-Åland den 15 november.
Vi springer för att vi kan! För Tjejmarathons insamling till Panzisjukhuset!

Idén började egentligen som ett skämt. Det var på slutet av augusti när vi träffas varje år för att springa.
Vi var på bussen tidigt en söndagsmorgon och vi var på väg ut för att springa i ösregn och blåst, vi skojade och skrattade om att de flesta nog väljer att stanna inne i detta väder och om hur galna vi egentligen är som ger oss ut.
Någon annan kommenterade att tjejträffar oftare sker ombord på en Ålandsbåt med vin och dans istället för joggingrundor i ösregnet. Då frågade någon annan, mest på skämt, men kan man inte springa på en Ålandsbåt? Nu är det verklig och det är snart!

10649945_10152782711309479_470224288871955070_n

I Skåne medan vi väntade på bussen i ösregn och blåst!

Vi kommer att få sällskap av en Sveriges bästa ultralöpare! Andreas Falk kommer att springa med oss!
Ni får gärna utmana honom! Hur mycket tror ni han kommer att springa på 12h?

Vi kommer att springa på natten från 20:00-08:00, ute, högst upp på båten, ute på havet i mörka november.
Mitt mål är att minst två maraton (84,4 km). Jag behöver din hjälp!
10688068_10152733987019479_7713279457033131431_o
10649055_10152733987059479_5242853444097546864_o
10371329_10152733987064479_5318758514792119123_o

Hur?
Vad säger ni att peppa mig med 25kr (eller hur mycket ni vill skänka)per maraton jag springer? Det skulle motiveras mig massor och att orka fortsätta kämpa, hela natten, i novemberblåsten, ute på havet!
Om jag når mitt mål betyder det en utgift för dig på 50 kr. Visst låter det som en bra plan?
Inte ens vad en lunch kostar ute på stan men för kvinnorna som behöver tas omhand på Panzisjukhuset kan det betyda liv eller död.

Så snälla… Gilla och följ oss på vår Facebook hemsida sidan och skänk en slant! Varför? Jo, för att du ka! För att vi kan!

Vill du köpa ett armband som stödjer insamlingen?

Lämna en kommentar här eller maila mig till coyntha@gmail.com allt pengar går direkt till insamlingen!
Vill du ge en donation till detta kan du gå in här. Varenda krona går direkt till Panzi.

I media: Travel News skrev om oss!

YMCA

De två första dagarna i New York har vi tränat i de berömda YMCA-gymmen. De öppnar kl5:00 så det passade oss bra med jetlag i kroppen.

Ett gym med absolut allt man kan behöva, många pass och även en pool!

Jag tränade på crosstrainer. Det fanns tre olika typer och jag vet inte vad som var skillnaden. Testade två av dem. De hade tv och jag passade på att titta på en kanal från Mexiko. Maskinerna hade även Iphonekontakt både för Iphone4 eller 5.

Jag även testade att cykla i en spinningcykel. Skönt med träning även om man är på semester. Första dagen 60 min och andra dagen 80 min.

Jag som trodde jag skulle kunna springa massor när jag skulle vara på semester! Jag får inte springa än men jag följer mitt alternativa schema. Jag jobbar med konditionen och längtar efter att springa igen.

Jag får besöka alla gym på alla hotell under semestern!

IMG_0659.JPG

Ser ni mig där?

IMG_0660.JPG

IMG_0661.JPG

Bilden på min bana på skärmen!

Jag utmanar dig

Jag skulle vilja verkligen utmana er med att ställa sig på en crosstrainer och köra mer än 30 minuter!
Har ni testat?

För det första är det riktig tråkigt för mig och det känns som en evighet att träna med crosstrainer!
För det andra finns bara en tanke i mitt huvudet: jag vill springa ute och njuta hösten!
bild 3
Jag har kört nu i ca två veckor på gymmet och börjar att vänja mig vid att köra på de här maskinerna.
Jag fick mitt alternativa träningsschema från coachen igår. Vi har kommit överens om att jag kommer att köra så här så länge jag inte får springa. Jag ska köra på crosstrainer, i bassängen, roddmaskin eller cykel. Jag får välja men huvudsaken är att köra som Andreas har skrivit. Det blir olika tempopass, distanspass med olika pulstempo.

Igår hade jag som första riktiga pass: 70-80 min distanspass (11.5km och 454 kcal). Det betyder att jag ska alltid ha en ansträngning som är hårdare än min MAF-puls. Jag ska se till att det är jobbigt när jag tränar.
Jag körde fort. Utan stopp. Det finns två crosstrainer på gymmet. Det kom killar en efter en och körde på maskinen bredvid. De körde en stund och gick. Sen kom nästa, körde lite och gick. Ha ha de bara tittade på mig.
Ja! Det ni!
Det var kul att se att jag orkade faktiskt köra i högtempo hela passet. Jag vet inte hur snabbt det gick egentligen, men det kändes bra. Bra att få svettas igen. Bra att få lite endorfiner och på något annorlunda sätt känna mig stark.

För att det krävs, enligt mig, lite ultravilja för att köra i en maskin hela 71 minuter!!
Testa ni! Berätta gärna!
bild 1
passet