Löparhelg i Höga Kusten

Vi hade planerat och valt en helg i maj där vi skulle kunna springa på våren. Vi hade inte räknat att vi skulle springa i snö och minus grader.
Men den här helgen gav mig det där lilla extra som jag behövde: både bra saker och dåliga saker.

Förra helgen var jag  på löparhleg tillsammans med mina fantastiska vänner Alexandra, Lisa och Carina. Vi kom på torsdag kväll efter en lång dag för oss alla. Vi hade hyrt en fin stuga och Lisa väntade på oss där. Många kramar och vi gick och la oss.

Hela fredag och lördag var vi ute från morgonen till kväll. Vårt mål var att njuta, ha kul, uppleva den vackra naturen som Höga Kusten har att erbjuda. Vi packade med oss lätt lunch och fyllde våra ryggsäckar med gott och smått för att orka vara ute hela dagen.

För mig och Alexandra var det lite extra pepp för att försöka samla några höjdmeter också. Det fick vi på köpet. Det går inte att undvika det men vi gjorde förstås allt vi kunde för att kunna nå så många toppar som möjligt.

Varje kväll vi kom hem och efter en varm dusch hade vi en härlig rutin:
* Att ge kärlek till kroppen i form av yoga, foamroll och stretching
* Ett glas vin
* En middag tillsammans
* Några snacks på altanen
* och mycket prat med många skratt

Perfekta dagar helt enkelt! Vad önskar man sig mer som löpare?
Bra sällskap, otrolig fin natur, springa, äta och sova!

Sista dagen, på söndagen planerade vi att gå upp tidigt för att hinna äta frukost, packa och städa för att kunna ta en sista runda innan avfärd hem.

Det gjorde vi. Sista förmiddagen var lika magisk som alla andra dagar men för min del var det bättre. Jag kunde äntligen släppa min prestationsångest och njuta.
Ja, det var lite tufft för mig de andra dagarna. Det hände att mitt huvud krånglade till det och det gjorde att jag hade konflikt med mitt självförtroende som löpare osv.
Det är inte så lätt för mig när jag springer med så duktiga löpare. Jag tänker alltid: jag kommer inte ikapp dem! Jag vill inte bromsa dem osv…

Men jag är tacksam över min kropp som trots nästan två veckors uppehåll pga ont i höften kunde jag hänga med. Men framför allt få möjlighet att få lära känna mina vänner bättre!

Den här gör vi om! Eller hur Alexandra, Lisa och Carina?

 

Altra-ambassadör

Det var på tiden!
Jag har blivit altra-ambassadör. Bättre person kunde de inte hitta!

Jag har alltid sagt hur nöjd jag är med Altraskor. Alla mina fotproblem försvann när jag hittade Altra. I många år hade jag testat nästan alla möjliga märken och hade alltid ont någonstans: från skador, att få ont,  till konstiga ställen med skavsår och fula blåsor.

img_1125

Mina favoritskor: Torin. En sko för att springa nästan över allt men främst använder jag de på gymmet och på asfalt. Även på lätt terräng funkar de bra!

Altra passar mig och mina fötter. De får plats och det finns olika modeller för alla smaker och olika underlag. Det finns ett rätt par beroende på var ska jag springa och hur långt ska jag springa.

img_1151

Lone Peak 4

img_1152

Superior 3.5 Mina favorit!

img_1153

King MT 1.5

Har du testat Altra skor? Vad tycker du?

2019 kommer att bli ett bra löparår!

 År 2018 var inte mitt bästa löparår. Mycket hände i livet och jag tappade fokus ganska tidigt. Göran blev sjuk och mycket på jobbet men även att vi gjorde många spännande resor. Jag fortsatte ändå framåt och deltog i några lopp. Mest för att ha kul men jag startade inte ett enda lopp som jag kände mig väl förbered för.

Nu blir det en ändring på det!

ÅRETS MÅL

Jag har ett tydligt mål och det känns bra:  jag ska springa CCC den 30e augusti (Courmayeur-Champex-Lac-Chamonix). Loppet är 101 km och 6100 hm+ med starten i Courmayeur, Italien och mål i Chamonix, Frankrike. Det är alltså ett av loppen under UTMB veckan runt Mont Blanc. För att få starta loppet behövde jag först samla ITRA-poäng genom att springa några lopp, ansöka till loppet och vara med på ett lotteri. Den 14 januari fick jag besked om att jag hade fått en startplats för det efterlängtade loppet.
Bildresultat för ccc utmb

För två år sedan klarade jag OCC, 56 km och 3900 hm+. I år  blir det nästan dubbelt så mycket och jag tar emot utmaningen med öppna armar! Det kommer att bli så kul!

ccc

TRÄNINGSPLAN

Jag har blivit med coach och det känns så rätt. Han är en erfaren bergslöpare och jag har följt honom på sina magiska lopp han har sprungit. Mikael Melto kommer att hjälpa mig med min träning från och med nu fram till loppet i augusti. Jag gillar hans träningsfilosofi som matchar så mycket med mitt sätt att se på träningen och löpningen. Vi har börjat att prata ihop oss och han har tagit fram ett träningsschema. Han har kollat på alla detaljer och han älskar siffror, som jag ha ha.

Vi har några viktiga punkter som vi kommer att jobba på. T. ex. behöver jag bli lite snabbare i berg för att inte springa loppet med stressen av att klara reptiderna. Vi tänker starta med en grundperiod för att sedan fokusera på en intensiv backträningsperiod under sommaren.
fjäll.jpg

CCC är huvudmålet och jag har bestämt mig för att inte springa massa lopp dessförinnan. Det kan bli några lopp bara som träning. Jag vill inte spendera tid med återhämtning och missa träning.

Det finns så många andra viktiga saker som vi kommer också att jobba med: sömn, kost, mental träning, alternativ träning mm.

Det kommer att bli så spännande. Framför allt jag har hittat motivationen att träna med struktur som jag har saknat lite. Så roligt att ha en proffs med mig och kunna hitta mina svaga punkter och jobba med att bli starkare.

VARFÖR EN COACH?

Det är många år sedan jag hade en coach. När jag tränade med A. Falk lärde jag mig mycket. Det var han som hjälpte mig att bli en ultralöpare. Sedan dess har jag tränat själv.
Eftersom jag har haft ett tufft år men brist på motivation funderade jag på vad jag behövde för att inspirera mig att träna och framför allt hitta glädje igen.
Jag behövde en ändring. Jag behövde andas på nytt sätt.
Mikael lyckades inspirera mig! Det kändes rätt från början. Han är den rätta coachen att hjälpa just mig med att nå mina mål!

Så beslutet var enkelt! Men hans erfarenhet och  noggrannhet kommer vi att komma lång med min träning! Det är jag säker på!
Har jag en coach och ett program, är det lättare för mig att bara följa.

coach

VAD DRIVER MIG?

Det är resan till startlinjen i Courmayeur. Jag älskar att ha ett mål och jobba mot det. Men jag tycker om mycket mer jobbet, träning för att komma dit! Det är så spännande att se hur kroppen kommer att reagera. Kämpa, njuta, utvecklas!

Jag kommer att dokumentera min resa till CCC här och på mina sociala medier. Följ gärna mig och peppa!

Nu kör vi 2019!
pepp

Tjörnarparen Ultra 50 miles

Lerigaste och blötaste lopp jag har sprungit. Åtta mil i decembermörkret i skogarna kring Skåneleden + ca 7 km felspringning.
Finns inget bättre sätt att avsluta säsongen 2018 på än Tjörnarparen!

Loppet går i utmanande och bitvis teknisk terräng, till stora delar längs Skåneleden men även helt obanade sträckor. Ackumulerad stigning är ca 1145 meter. Starten gick kl 09:00 i Tjörnarp och efter drygt 20 timmar nådde jag målet och stod som finisher.

Här en intervju på ultradistans.se om min race.

Berätta lite om dig själv
Jag är en mexikansk tjej som flyttade till Sverige efter det jag träffade min stora kärlek för 18 år sedan. Jag började att springa ganska sent i livet och hittade fort det som behövdes för att trivas: löpningen. Efter att ha testat några kortare lopp blev jag förälskad i att utmana mig själv med ultradistanser. Sen kom också kontakten med naturen och då blev jag fast!

Vad var det som lockade med Tjörnarparen?
Egentligen skulle jag bara springa för att göra sällskap med min kompis Magdalena som behövde 4 itra poäng för att kunna söka till OCC nästa år. Vi skulle göra det tillsammans. Det var hennes första 50 miles. Jag visste inte så mycket om loppet då.
När loppet närmade sig insåg jag det inte skulle bli en dans på rosor.

Har du sprungit loppet tidigare?
Nej, det var första gången i år. Jag hade läst om många kompisar som hade sprungit året innan.

Vad hade du för mål med loppet?
Målet med loppet var att ta sig igenom, dvs komma i mål. Det handlade absolut inte att maxa på grund av att jag inte hade tränat som jag hade velat under hösten. Bl. a. blev jag påkörd av en cykel och behövde vila mm
Huvudmålet var att hålla humöret uppe och tycka att det var kul att springa. Njuta så mycket som möjligt!

Hade du nån support med dig eller fixade du allt på egen hand?
Ingen support den här gången. Jag klarade mig helt själv. Kontrollerna var inte täta och vi fick inte så mycket att äta mer än små saker som chips, choklad, nötter etc. Två gånger klarade vi oss hela 20 km utan kontrollstation. Det var många timmar helt ensam och det blev viktigt att ha vätska och energi med sig. Jag kan tänka mig att det är därför man får ganska många itra-poäng.

Hur viktigt är support för dig?
Det är viktigt att ha support när det går. För min del är det viktigaste för mig att supporten ger mig pepp och att jag kan gråta en tår när jag behöver. Jag känner mig inte ensam. Jag brukar ha Göran, min man som support och han känner mig bra och vet vad jag behöver. Men det är mest peppen som ger mig mest.
Tyvärr är många av mina lopp inte så lätta att ha support.

Vad var det bästa med loppet?
Det var många saker som var bra. Jag älskar de små lopp som gör att man känner sig hemma, väl omhändertagen och det är så mysigt att komma till varje kontroll. Det är viktigt att få lite kärlek varje gång man kommer till det varma tältet!
Loppet var tufft men jag gillade just att det var svårt. Det blev svårare när det blev mörkt och svårt att navigera. Regnet under hela loppet och några få grader gjorde inte sakerna lättare. Det var kanske just det som gjorde loppet roligare och utmaningen växte för varje timme som gick.

Är du nöjd med din insats?
Jag är otrolig nöjd och stolt över att har kommit i mål och vara finisher. Jag är mest nöjd över att kunna behålla humöret på topp och att känna mig stark trots allt vi hade emot oss. För mig var det rekord på att springa så många timmar i mörkret och regn.

Lärde du dig något som du inte visste innan?
Ja. Hur jag hanterade allt för att hålla mig varm och springa i mörkret under så många timmar. Att hitta markeringar och att tävla i en obanad terräng. Att hantera rädslan för vildsvin som jag visste fanns överallt. Som tur såg vi inga men vi hörde dem!

Definitivt ett lopp som jag rekommenderar: Lerigaste och blötaste lopp jag har sprungit. Åtta mil i decembermörkret i skogarna kring Skåneleden + ca 7 km felspringning.
Finns inget bättre sätt att avsluta säsongen 2018 på än Tjörnarparen!

Half Marathon Des Sables – Del 1

När vi lämnade Fuerteventura var jag inte längre samma person som kom till ön en vecka tidigare.

– Hur svårt kan det vara att springa 120 km? –
Så var mina tankar när vi äntligen bestämde oss för att göra det här. På pappret var alla distanser inte helt omöjliga och vi skulle ha gott om tid varje dag. Att det senare visade sig vara helt tvärtom är en annan historia.

Fuerteventura har inte några hemligheter för oss längre! Ultrakärlek och vilja var några av de saker vi upplevde på Fuerteventura. Här fanns inga filter.
BILD1.JPG

UTMANINGAR

Att springa och leva i en temperatur mellan 37-42 grader är inte enkelt. Men att springa med en tung ryggsäck (ca 8 kg inklusive 2 liter vatten) och 85 % fuktighet gjorde inte utmaningen enklare. Att leva alla fyra dagar i ett hett och fuktigt klimat och även sova i tält. Att ha försörjt oss på frystorkad mat som ibland åt vi kall för det var omöjligt att tända elden. Att ha varit svettig, sandig, smutsig och kladdig. Att har delat samma erfarenhet med ca 300 löpare och haft ett gemensamt mål har gjort den bästa upplevelsen i mitt liv.
BILD2.jpg

BIVOVUAC (CAMPING)

Livet på campingen. Vi spenderade 3 nätter på Bivovuac (campingen) och vi fick varsitt tält. Campingen låg i öknen. Det enda vi kunde se var sand och ännu mer sand. vid horisonten var en rad av vindkraftverk som gav ett fint utseende till det hela.
Vi var placerade i cirklar i grupper av 6 personer. Carina och jag var grannar och på vänster sida hade vi en pappa och en son från Kanada. På min högersida hade jag en man från Iran.

img_3252

Bivouac (campingen)


De andra svenskarna var nära i en annan cirkel: Anna, Maria och Lisa (Thomsens trio) bodde bara några meter från oss. Christian bodde i en tredje cirkel. Men varje kväll träffades vi för att äta tillsammans.

img_3272

Lisa, Maria, jag och Carina. (Anna bakom kameran)

Huvudproblemet på campingen var vem som kunde lyckas tända elden. Jag hade mitt lilla kök som jag aldrig klarade att starta. Frustrerande! Det blåste för mycket! Jag var hungrig och behövde värma vatten till min frystorkade mat.

Första dagen fick vi erbjudande från en erfaren rysk kvinna som hade lyckats så bra med att starta en eld. Hon hade en sorts tändblock. Hon bjöd alla som ville att varma vatten. Vilken tur! Jag var nära kollaps utan mat!

De andra två kvällarna värmde vi vatten hos Maria, Anna och Lisa. Maria hittade ett sätt att undvika vinden genom att göra väggar med stenar och på så sätt skydda köket. Vi hjälpte till med att hitta torra pinnar och med lite papper kunde hon få en fin eld.
Vi passade på att värma lite extra vatten för att fixa frukostar redan på kvällen. Vi orkade inte att värma vatten på morgonen och dessutom hade vi inte hunnit.

img_3275

Marias dubbelt kök!

img_3276

Kvällarna var fantastiska. Alla gjorde ungefär samma sak: vi umgicks, vilade under det stora tältet (en gemensamma yta med tak) där vi la våra liggunderlag och sov eller bara pratade lite. Några försökte tvätta/skölja sina kläder osv.
img_3212

En sak som var lite märkligt var att se hur ena löparen efter den andra försvann. Om någon bröt loppet kom de aldrig tillbaka till campingen. Det var nästan lite sorgligt att titta in i ett tält och se det tomt. Efter andra dagen var det mer än 60 tomma tält.

Tiden vi spenderade på campingen var rolig. Vi var som en stor familj! Alla hjälpte varandra så gott man kunde. Det fanns folk från så många olika länder och det bästa var att vi alla hade gått genom samma sträcka på dagen oavsett om några var snabbare än andra. Det bästa var att vi var där på samma villkor. Alla var smutsiga, svettiga, hungriga, trötta och solbrända. Vi andades samma luft. Ultrakärlek när det var som bäst!

VILODAGEN

Efter andra löpardagen som var den längsta fick vi en vilodag. Alla löpare hade kommit tillbaka till campingen på olika tider så några vaknade före de andra.
Det fanns ett sjukhus-tält. Alla som hade något problem köade där för att få hjälp. Carina och jag var där. Vilken service! Även om det tog nästan två timmar tills det var vår tur, var det värt!

img_3428

Sjukhus-tält: el parque

Jag hade två blåsor på tårna och Carina hade en miniblåsa och hade fått värmeutslag. Vi kände oss nästan lite bortskämda.
img_3264

Efter det fick vi en överraskning! Det kom en pick-up full med is och coca cola!! Jag som hade hallucinerat en dag innan i öknen om att få en coca cola!
Fattar ni? Vilken grej! Playitas skickade det till oss! Mitt i öknen! Snacka om godaste coca cola ever! De prickade av vårt startnummer på en lista så alla fick EN coca cola!
img_3257img_3258img_3260

Sen kom nästa överraskning. Det kom en yoga-ledare från Playitas. Hon var svensk och ledde oss stela löpare genom superbra övningar för att försöka bli lite vigare. Hon frågade vilka våra problemområden var och hon gick genom alla ställen vi hade sagt var lite stela.
Att köra stretch/yoga i öknen var annorlunda och en sak som bara händer en gång i livet, tror jag! Hon berättade för oss att hon jobbar på Playitas och hon fick bara instruktioner att åka till öknen och leda ett pass för ett gäng galna ultralöpare som nu hade sprungit i två dagar! Hon fick en gps, en karta och en jeep! Där var hon och hon var så imponerad att det fanns folk som gör sådana här tokiga saker!

Ungefär 500 meter från campingen fanns ett rad bajamajor. Man behövde gå dit och det var bra att de inte placerade dem nära campingen. Det var också i det området som fanns täckning. Det saknade jag inte mycket. Första gången på länge sedan jag var nästan helt bortkopplad från allt som har att göra med sociala medier och internet. Så skönt!
img_3281.jpg

img_3222

Bajamajor och fullmåne

När klockan var kl20.00 brukade vi säga godnatt. Älskade att stänga mitt tält och kunna gå djupt i mina tankar och min egen lilla bubbla. Den känslan!
img_3425

img_3284

Mitt hem!

Hur kan man bli så nöjd och lycklig när man inte hade så mycket mer än en ryggsäck, kläderna och skorna vi hade på oss?
För mig var det en helt ny upplevelse att känna mig så naken. Min själ och mitt hjärta var helt öppna för att ta emot ännu mer intryck! Jag välkomnade allt som skulle hända nästa dag! 

 

 

Följ oss på HalfMDS

Dagen D är här!

Idag den 24 september kl 9.30 startar äventyret på Fuerteventura, jag har startnummer 273 och min team-mate Carina  har startnummer 271. Tillsamans är vi Team Göta Kanal Run och vill du följa oss kan du göra det här!

Det går även att skicka meddelande till oss som vi kommer att få varje kväll! Det borde jättekul att få pepp från er! 

Nu kör vi!


Det finns fler sätt att följa loppet;

Känslor och tankar inför HalfMDS

Jag sitter på flygplanet på väg till Kanarieöarna. Det är första gången för mig att komma så nära man kan komma Afrika utan att vara i Afrika. Bara det känns exotiskt!


Dagen D är imorgon och jag kan inte förklara känslan av att veta att imorgon i den här tiden är vi redan ute och springer. Som jag har längtat och planerat för att komma till den här dagen! Det känns overkligt. Är det verkligen snart dags?

Snart landar vi. Vi ska åka buss till Playitas. Där ska vi packa och förbereda våra väskor för registrering, nummerlappsutdelning och för att få road booken.

Efter chatten med Anders, som har hjälpt mig enormt mycket med bra tips och lånat mig en sovsäck, och pratat med Carina; tror jag jag behöver packa om min väska (igen). Jag ska dra ner några gram till.

Prognosen ser ok ut antar jag, för att vara ett lopp i öken. Det blir snitt 31 grader och soligt men 85% fuktighet och 0% regn. Oavsett kommer det att bli tufft.
Hur är det att springa i sanden?


Varför så många tankar?

Jag tror jag är rädd. Det är så mycket nytt trots alla ultralopp jag har i bagaget. Det är så mycket så jag inte vet hur kommer det att bli. Inte lätt att släppa tankarna. Samtidigt älskar jag utmaningen. Älskar att våga hitta på nya saker. Älskar att testa mina gränser och jag ser fram emot att komma i mål efter fantastiska dagar i det okända.


Vill bara komma fram… eller inte?
Så spännande! Återkommer efter incheckning!

_ Det finns inga gränser om vad det är möjligt!” – pace on earth

Energi under HalfMDS

Som sagt zip-påsar har blivit ett måste nu!

Jag har packat maten jag ska äta per dag. På det här sättet behöver jag inte leta i hela ryggsäcken och så vet jag vad jag ska äta på en dag.

Loppet kräver att ha med sig minst 2000 kcal per dag och jag ligger på ungefär så.

Basmat är frystorkade mat för de stora måltiderna. Sen har jag lagt en dels blocks, gels, sportdryck, nötter, torkade kött, Wasa sandwich och några riskakor. Jag har tagit bort allt med choklad att göra. Det är ingen idé att inte ens försöka. Det kommer att bli jättevarmt och jag har ingen lust att bli bara kladdig. Jag brukar inte var så sugen på choklad när jag springer ultra.

Jag har med mig också små påsar med salt och några tubs med kaffe. Några CLIFS bars får komplettera min energiplan.

Dags att sova nu efter en lång dag i Stockholm. Imorgon åker vi….
God natt!

Utrutsning: kläder, övrig och min necessair till HMDS

Men ett antal resor per år har jag lärt mig att packa min väska bättre. Men den här gången har jag verkligen minskat till max! Jag har försökt packat en mindre variant av allt och som inte väger mycket!
Här är min packning som är verkligen minimalistisk. För övrigt zip-påsar äger!

KLÄDER:

  • 2 tåstrumpor Injiji
  • 1 calvs Gococo
  • 1 vanliga Gococo strumpor till vilodagen
  • 2 handsvettband Gococo
  • 2 buffar: TNT och Eco trail Stockholm
  • 2 trosor Björn Borg
  • 1 långärmad tröja SOC
  • 1 short Röhnisch
  • 1 tunn vindjacka Salomon
  • 1 par vantar
  • 1 BH Röhnisch
  • 1 tshirt Göta Kanal Run (med klippta armar)

Min plan är att prioritera fötter och underkläder för att undvika blåsor och skavsår. Samt känna mig ren. Så har jag resonerat:

* En t-shirt. Eftersom jag svettas så mycket misstänker jag att det kommer vara bra att ha en t-shirt att byta till.
* Jackan är avgörande. Även om det är varmt kommer det att blåsa mycket.
* Calvs och strumpor från Gococo är för att återhämta mig på campingen och ifall jag fryser kan de funka som värmeplagg.
* Långarmad tröja och shorts är mina ”mys” kläder på campingen och vilodag.

img_3144-1

ÖVRIGA ARTIKLAR

Det behövs en del saker som är obligatoriska och andra som jag bara måste ha.

  • Powerbank: eftersom vi inte kommer att kunna ladda varken telefonen eller klockan. Jag kommer att använda min mobil minimalt men vill kunna ta några bilder och kunna ringa eller smsa om det behövs. Vem vet? Det kanske kan komma någon bild på sociala medier också.
  • Stavar: Vi kommer att springa i öken, berg och strand. Jag tror det kommer att bli bra att ha mina stavar speciellt när vi är i bergen!
  • Bliswool: Det är ull som man kan ha inuti strumporna eller de ställen man kan få skavsår. Jag tänker ha nära tårna. Den ska funka för att undvika framför allt blåsor.
  • Mini sy kit: alltid bra att ha nål och tråd. Med dem går att ”fixa” allt.
  • Toapapper: jag har vikt den i en liten zip-påse. Det är också ett måste.
  • Disktrasor: två stycken (den blåa runda) som  kommer att funka som handduk.
  • Mini first aid kit: plåster, tejp, alcohol pad och två compeed.

MIN NECESSÄR

För mig var det viktigt att ha med mig hygienartiklar. Allt ligger i fina zip-påsar. Det ser mycket ut men det blir ganska kompakt när jag har packat allt.

* Solskydd. Det är obligatoriskt.
* Vaselin i små individuella förpackningar. Det är det vita/gröna i första zip-påse. Superbra att undvika en helt burk.
* Våtservetter. Några stycken också i individuella förpackningar.
* En liten påse Ice Power
* 3 st. våtservetter som är deodorant. Man kan använda de båda för att göra sig ren och förebyggande inför dagen efter. Den ska sitta på plats hela natten.
* 2 st. paket näsdukar.
*Pannlampa + extra batteri. Obligatoriskt.
* Tändare. Obligatoriskt. Jag har även lagt tändstickor.
* Kök och bränsle. Obligatoriskt.
* 1 kåsa
* 1 lång sked
* 1 liten schweizisk kniv som jag fick från älsklingen
* 10 st. säkerhetsnålar. Obligatoriska.
* Hygienartiklar: Alcogel, tandborste, tandkräm, body lotion, kam/spegel, pocket soap, snoddar.

Det ser mycket ut men jag har verkligen valt små saker och som väger lite.
Packningen pågår….

Nästa utmaning: Half MDS

Om exakt fem dagar är jag ute någonstans i Fuerteventura och springer årets stora mål. Det här är inte en spontan anmälan. Tvärtom det har varit inplanerat sedan många månader. Det har varit mycket att tänka på: Jag har läst och frågat runt, jag har valt noggrant all utrustning mm.

LOPPET GÅR DEN 24-27 SEPTEMBER

img_3139

Half Marathon Des Sables är ca 120 km lång tävling i 4 etapper varav en av dagarna är en vilodag. Vi kommer att springa i en för mig helt annorlunda miljö. Något som jag  aldrig har gjort förut. Det verkar vara fantastiskt spännande: öken, berg och strand. Kan man ha det bättre?

Det som har lockat mig mest är att få testa något helt nytt för mig: loppet är 100% självförsöjande. Det innebär att varje löpare måste bära med sig allt som kan behövas för att vara ute på äventyr under fyra dagar.
Det enda vi kommer att få är vatten. Organisationen kräver minst 2000 kcal per dag som energi och en del utrustning som är obligatorisk. Mer om allt detta kommer i ett separat inlägg.
Skärmavbild 2018-09-19 kl. 21.16.44.png

SVÅRIGHET

Det är några saker som kan oroa mig men som gör det ännu mer spännande att våga ta utmaningen. Framför allt när det handlar om saker som är (just nu) utanför min kontroll.

  • Jag är inte så van att springa i 30 grader
  • Inte heller att springa med mycket vikt i ryggsäcken
  • Hur kommer det att bli att springa i öken, i sanden?
  • Kommer jag att kunna vila så många nätter i ett tält?
  • Har jag tillräcklig mat med mig? Kommer jag att bli hungrig?
  • Har jag allt jag behöver? Kläder och mina personliga saker?
  • Vad gör jag om jag får stora blåsor som kan komma om jag har mycket sand i strumporna
    …. you name it!

TEAM

Den här gången springer jag inte ensam. Jag springer med min vän Carina Lindbäck. Vi är anmälda som team och som team måste vi båda komma i mål. Vi träffades förra året när vi båda sprang Göta Kanal Run 2017.  Efter det fick jag en vän för livet och nu ville vi dela en sådan upplevelse tillsammans.

Vi är stolta att heta ”Team Göta Kanal Run”. Vi kommer att stödja varandra och framför allt tycker vi att man blir dubbelt så lyckliga när vi är två och gör det tillsammans.


PROGRAM

Vi åker på söndag från Arlanda och flyger till Fuerteventura. Där ska Apolloresor hämta oss för att transportera alla som flyger i samma flygplan som oss till Playitas.

Samma dag ska vi gå genom utrustningskontroll och registrera oss. Bl. a presentera läkarintyget mm.

Starten går på måndag morgon och vi hoppas komma i mål på torsdag eftermiddag. Alla dagar kommer vi att bo på en camping som heter Bivouac. På dagarna springer vi med alla våra saker. Det blir lättare för var dag eftersom vi kommer att äta en del av sakerna vi har i våra ryggsäckar.

MER OM LOPPET

Här kan ni läsa mer om loppet. 
På söndag när vi är på plats kommer ni att få en länk för att kunna följa oss om ni vill.

Just nu har jag bara loppet i huvudet. Försöker ladda på bästa sättet genom att sova så mycket jag kan och äta bra mat.
Sista detaljerna börjar att falla på plats!!

Packningen pågår…..
Så spännande!