Half Marathon Des Sables – Del 1

När vi lämnade Fuerteventura var jag inte längre samma person som kom till ön en vecka tidigare.

– Hur svårt kan det vara att springa 120 km? –
Så var mina tankar när vi äntligen bestämde oss för att göra det här. På pappret var alla distanser inte helt omöjliga och vi skulle ha gott om tid varje dag. Att det senare visade sig vara helt tvärtom är en annan historia.

Fuerteventura har inte några hemligheter för oss längre! Ultrakärlek och vilja var några av de saker vi upplevde på Fuerteventura. Här fanns inga filter.
BILD1.JPG

UTMANINGAR

Att springa och leva i en temperatur mellan 37-42 grader är inte enkelt. Men att springa med en tung ryggsäck (ca 8 kg inklusive 2 liter vatten) och 85 % fuktighet gjorde inte utmaningen enklare. Att leva alla fyra dagar i ett hett och fuktigt klimat och även sova i tält. Att ha försörjt oss på frystorkad mat som ibland åt vi kall för det var omöjligt att tända elden. Att ha varit svettig, sandig, smutsig och kladdig. Att har delat samma erfarenhet med ca 300 löpare och haft ett gemensamt mål har gjort den bästa upplevelsen i mitt liv.
BILD2.jpg

BIVOVUAC (CAMPING)

Livet på campingen. Vi spenderade 3 nätter på Bivovuac (campingen) och vi fick varsitt tält. Campingen låg i öknen. Det enda vi kunde se var sand och ännu mer sand. vid horisonten var en rad av vindkraftverk som gav ett fint utseende till det hela.
Vi var placerade i cirklar i grupper av 6 personer. Carina och jag var grannar och på vänster sida hade vi en pappa och en son från Kanada. På min högersida hade jag en man från Iran.

img_3252

Bivouac (campingen)


De andra svenskarna var nära i en annan cirkel: Anna, Maria och Lisa (Thomsens trio) bodde bara några meter från oss. Christian bodde i en tredje cirkel. Men varje kväll träffades vi för att äta tillsammans.

img_3272

Lisa, Maria, jag och Carina. (Anna bakom kameran)

Huvudproblemet på campingen var vem som kunde lyckas tända elden. Jag hade mitt lilla kök som jag aldrig klarade att starta. Frustrerande! Det blåste för mycket! Jag var hungrig och behövde värma vatten till min frystorkade mat.

Första dagen fick vi erbjudande från en erfaren rysk kvinna som hade lyckats så bra med att starta en eld. Hon hade en sorts tändblock. Hon bjöd alla som ville att varma vatten. Vilken tur! Jag var nära kollaps utan mat!

De andra två kvällarna värmde vi vatten hos Maria, Anna och Lisa. Maria hittade ett sätt att undvika vinden genom att göra väggar med stenar och på så sätt skydda köket. Vi hjälpte till med att hitta torra pinnar och med lite papper kunde hon få en fin eld.
Vi passade på att värma lite extra vatten för att fixa frukostar redan på kvällen. Vi orkade inte att värma vatten på morgonen och dessutom hade vi inte hunnit.

img_3275

Marias dubbelt kök!

img_3276

Kvällarna var fantastiska. Alla gjorde ungefär samma sak: vi umgicks, vilade under det stora tältet (en gemensamma yta med tak) där vi la våra liggunderlag och sov eller bara pratade lite. Några försökte tvätta/skölja sina kläder osv.
img_3212

En sak som var lite märkligt var att se hur ena löparen efter den andra försvann. Om någon bröt loppet kom de aldrig tillbaka till campingen. Det var nästan lite sorgligt att titta in i ett tält och se det tomt. Efter andra dagen var det mer än 60 tomma tält.

Tiden vi spenderade på campingen var rolig. Vi var som en stor familj! Alla hjälpte varandra så gott man kunde. Det fanns folk från så många olika länder och det bästa var att vi alla hade gått genom samma sträcka på dagen oavsett om några var snabbare än andra. Det bästa var att vi var där på samma villkor. Alla var smutsiga, svettiga, hungriga, trötta och solbrända. Vi andades samma luft. Ultrakärlek när det var som bäst!

VILODAGEN

Efter andra löpardagen som var den längsta fick vi en vilodag. Alla löpare hade kommit tillbaka till campingen på olika tider så några vaknade före de andra.
Det fanns ett sjukhus-tält. Alla som hade något problem köade där för att få hjälp. Carina och jag var där. Vilken service! Även om det tog nästan två timmar tills det var vår tur, var det värt!

img_3428

Sjukhus-tält: el parque

Jag hade två blåsor på tårna och Carina hade en miniblåsa och hade fått värmeutslag. Vi kände oss nästan lite bortskämda.
img_3264

Efter det fick vi en överraskning! Det kom en pick-up full med is och coca cola!! Jag som hade hallucinerat en dag innan i öknen om att få en coca cola!
Fattar ni? Vilken grej! Playitas skickade det till oss! Mitt i öknen! Snacka om godaste coca cola ever! De prickade av vårt startnummer på en lista så alla fick EN coca cola!
img_3257img_3258img_3260

Sen kom nästa överraskning. Det kom en yoga-ledare från Playitas. Hon var svensk och ledde oss stela löpare genom superbra övningar för att försöka bli lite vigare. Hon frågade vilka våra problemområden var och hon gick genom alla ställen vi hade sagt var lite stela.
Att köra stretch/yoga i öknen var annorlunda och en sak som bara händer en gång i livet, tror jag! Hon berättade för oss att hon jobbar på Playitas och hon fick bara instruktioner att åka till öknen och leda ett pass för ett gäng galna ultralöpare som nu hade sprungit i två dagar! Hon fick en gps, en karta och en jeep! Där var hon och hon var så imponerad att det fanns folk som gör sådana här tokiga saker!

Ungefär 500 meter från campingen fanns ett rad bajamajor. Man behövde gå dit och det var bra att de inte placerade dem nära campingen. Det var också i det området som fanns täckning. Det saknade jag inte mycket. Första gången på länge sedan jag var nästan helt bortkopplad från allt som har att göra med sociala medier och internet. Så skönt!
img_3281.jpg

img_3222

Bajamajor och fullmåne

När klockan var kl20.00 brukade vi säga godnatt. Älskade att stänga mitt tält och kunna gå djupt i mina tankar och min egen lilla bubbla. Den känslan!
img_3425

img_3284

Mitt hem!

Hur kan man bli så nöjd och lycklig när man inte hade så mycket mer än en ryggsäck, kläderna och skorna vi hade på oss?
För mig var det en helt ny upplevelse att känna mig så naken. Min själ och mitt hjärta var helt öppna för att ta emot ännu mer intryck! Jag välkomnade allt som skulle hända nästa dag! 

 

 

Följ oss på HalfMDS

Dagen D är här!

Idag den 24 september kl 9.30 startar äventyret på Fuerteventura, jag har startnummer 273 och min team-mate Carina  har startnummer 271. Tillsamans är vi Team Göta Kanal Run och vill du följa oss kan du göra det här!

Det går även att skicka meddelande till oss som vi kommer att få varje kväll! Det borde jättekul att få pepp från er! 

Nu kör vi!


Det finns fler sätt att följa loppet;

Känslor och tankar inför HalfMDS

Jag sitter på flygplanet på väg till Kanarieöarna. Det är första gången för mig att komma så nära man kan komma Afrika utan att vara i Afrika. Bara det känns exotiskt!


Dagen D är imorgon och jag kan inte förklara känslan av att veta att imorgon i den här tiden är vi redan ute och springer. Som jag har längtat och planerat för att komma till den här dagen! Det känns overkligt. Är det verkligen snart dags?

Snart landar vi. Vi ska åka buss till Playitas. Där ska vi packa och förbereda våra väskor för registrering, nummerlappsutdelning och för att få road booken.

Efter chatten med Anders, som har hjälpt mig enormt mycket med bra tips och lånat mig en sovsäck, och pratat med Carina; tror jag jag behöver packa om min väska (igen). Jag ska dra ner några gram till.

Prognosen ser ok ut antar jag, för att vara ett lopp i öken. Det blir snitt 31 grader och soligt men 85% fuktighet och 0% regn. Oavsett kommer det att bli tufft.
Hur är det att springa i sanden?


Varför så många tankar?

Jag tror jag är rädd. Det är så mycket nytt trots alla ultralopp jag har i bagaget. Det är så mycket så jag inte vet hur kommer det att bli. Inte lätt att släppa tankarna. Samtidigt älskar jag utmaningen. Älskar att våga hitta på nya saker. Älskar att testa mina gränser och jag ser fram emot att komma i mål efter fantastiska dagar i det okända.


Vill bara komma fram… eller inte?
Så spännande! Återkommer efter incheckning!

_ Det finns inga gränser om vad det är möjligt!” – pace on earth

Energi under HalfMDS

Som sagt zip-påsar har blivit ett måste nu!

Jag har packat maten jag ska äta per dag. På det här sättet behöver jag inte leta i hela ryggsäcken och så vet jag vad jag ska äta på en dag.

Loppet kräver att ha med sig minst 2000 kcal per dag och jag ligger på ungefär så.

Basmat är frystorkade mat för de stora måltiderna. Sen har jag lagt en dels blocks, gels, sportdryck, nötter, torkade kött, Wasa sandwich och några riskakor. Jag har tagit bort allt med choklad att göra. Det är ingen idé att inte ens försöka. Det kommer att bli jättevarmt och jag har ingen lust att bli bara kladdig. Jag brukar inte var så sugen på choklad när jag springer ultra.

Jag har med mig också små påsar med salt och några tubs med kaffe. Några CLIFS bars får komplettera min energiplan.

Dags att sova nu efter en lång dag i Stockholm. Imorgon åker vi….
God natt!

Utrutsning: kläder, övrig och min necessair till HMDS

Men ett antal resor per år har jag lärt mig att packa min väska bättre. Men den här gången har jag verkligen minskat till max! Jag har försökt packat en mindre variant av allt och som inte väger mycket!
Här är min packning som är verkligen minimalistisk. För övrigt zip-påsar äger!

KLÄDER:

  • 2 tåstrumpor Injiji
  • 1 calvs Gococo
  • 1 vanliga Gococo strumpor till vilodagen
  • 2 handsvettband Gococo
  • 2 buffar: TNT och Eco trail Stockholm
  • 2 trosor Björn Borg
  • 1 långärmad tröja SOC
  • 1 short Röhnisch
  • 1 tunn vindjacka Salomon
  • 1 par vantar
  • 1 BH Röhnisch
  • 1 tshirt Göta Kanal Run (med klippta armar)

Min plan är att prioritera fötter och underkläder för att undvika blåsor och skavsår. Samt känna mig ren. Så har jag resonerat:

* En t-shirt. Eftersom jag svettas så mycket misstänker jag att det kommer vara bra att ha en t-shirt att byta till.
* Jackan är avgörande. Även om det är varmt kommer det att blåsa mycket.
* Calvs och strumpor från Gococo är för att återhämta mig på campingen och ifall jag fryser kan de funka som värmeplagg.
* Långarmad tröja och shorts är mina ”mys” kläder på campingen och vilodag.

img_3144-1

ÖVRIGA ARTIKLAR

Det behövs en del saker som är obligatoriska och andra som jag bara måste ha.

  • Powerbank: eftersom vi inte kommer att kunna ladda varken telefonen eller klockan. Jag kommer att använda min mobil minimalt men vill kunna ta några bilder och kunna ringa eller smsa om det behövs. Vem vet? Det kanske kan komma någon bild på sociala medier också.
  • Stavar: Vi kommer att springa i öken, berg och strand. Jag tror det kommer att bli bra att ha mina stavar speciellt när vi är i bergen!
  • Bliswool: Det är ull som man kan ha inuti strumporna eller de ställen man kan få skavsår. Jag tänker ha nära tårna. Den ska funka för att undvika framför allt blåsor.
  • Mini sy kit: alltid bra att ha nål och tråd. Med dem går att ”fixa” allt.
  • Toapapper: jag har vikt den i en liten zip-påse. Det är också ett måste.
  • Disktrasor: två stycken (den blåa runda) som  kommer att funka som handduk.
  • Mini first aid kit: plåster, tejp, alcohol pad och två compeed.

MIN NECESSÄR

För mig var det viktigt att ha med mig hygienartiklar. Allt ligger i fina zip-påsar. Det ser mycket ut men det blir ganska kompakt när jag har packat allt.

* Solskydd. Det är obligatoriskt.
* Vaselin i små individuella förpackningar. Det är det vita/gröna i första zip-påse. Superbra att undvika en helt burk.
* Våtservetter. Några stycken också i individuella förpackningar.
* En liten påse Ice Power
* 3 st. våtservetter som är deodorant. Man kan använda de båda för att göra sig ren och förebyggande inför dagen efter. Den ska sitta på plats hela natten.
* 2 st. paket näsdukar.
*Pannlampa + extra batteri. Obligatoriskt.
* Tändare. Obligatoriskt. Jag har även lagt tändstickor.
* Kök och bränsle. Obligatoriskt.
* 1 kåsa
* 1 lång sked
* 1 liten schweizisk kniv som jag fick från älsklingen
* 10 st. säkerhetsnålar. Obligatoriska.
* Hygienartiklar: Alcogel, tandborste, tandkräm, body lotion, kam/spegel, pocket soap, snoddar.

Det ser mycket ut men jag har verkligen valt små saker och som väger lite.
Packningen pågår….

Nästa utmaning: Half MDS

Om exakt fem dagar är jag ute någonstans i Fuerteventura och springer årets stora mål. Det här är inte en spontan anmälan. Tvärtom det har varit inplanerat sedan många månader. Det har varit mycket att tänka på: Jag har läst och frågat runt, jag har valt noggrant all utrustning mm.

LOPPET GÅR DEN 24-27 SEPTEMBER

img_3139

Half Marathon Des Sables är ca 120 km lång tävling i 4 etapper varav en av dagarna är en vilodag. Vi kommer att springa i en för mig helt annorlunda miljö. Något som jag  aldrig har gjort förut. Det verkar vara fantastiskt spännande: öken, berg och strand. Kan man ha det bättre?

Det som har lockat mig mest är att få testa något helt nytt för mig: loppet är 100% självförsöjande. Det innebär att varje löpare måste bära med sig allt som kan behövas för att vara ute på äventyr under fyra dagar.
Det enda vi kommer att få är vatten. Organisationen kräver minst 2000 kcal per dag som energi och en del utrustning som är obligatorisk. Mer om allt detta kommer i ett separat inlägg.
Skärmavbild 2018-09-19 kl. 21.16.44.png

SVÅRIGHET

Det är några saker som kan oroa mig men som gör det ännu mer spännande att våga ta utmaningen. Framför allt när det handlar om saker som är (just nu) utanför min kontroll.

  • Jag är inte så van att springa i 30 grader
  • Inte heller att springa med mycket vikt i ryggsäcken
  • Hur kommer det att bli att springa i öken, i sanden?
  • Kommer jag att kunna vila så många nätter i ett tält?
  • Har jag tillräcklig mat med mig? Kommer jag att bli hungrig?
  • Har jag allt jag behöver? Kläder och mina personliga saker?
  • Vad gör jag om jag får stora blåsor som kan komma om jag har mycket sand i strumporna
    …. you name it!

TEAM

Den här gången springer jag inte ensam. Jag springer med min vän Carina Lindbäck. Vi är anmälda som team och som team måste vi båda komma i mål. Vi träffades förra året när vi båda sprang Göta Kanal Run 2017.  Efter det fick jag en vän för livet och nu ville vi dela en sådan upplevelse tillsammans.

Vi är stolta att heta ”Team Göta Kanal Run”. Vi kommer att stödja varandra och framför allt tycker vi att man blir dubbelt så lyckliga när vi är två och gör det tillsammans.


PROGRAM

Vi åker på söndag från Arlanda och flyger till Fuerteventura. Där ska Apolloresor hämta oss för att transportera alla som flyger i samma flygplan som oss till Playitas.

Samma dag ska vi gå genom utrustningskontroll och registrera oss. Bl. a presentera läkarintyget mm.

Starten går på måndag morgon och vi hoppas komma i mål på torsdag eftermiddag. Alla dagar kommer vi att bo på en camping som heter Bivouac. På dagarna springer vi med alla våra saker. Det blir lättare för var dag eftersom vi kommer att äta en del av sakerna vi har i våra ryggsäckar.

MER OM LOPPET

Här kan ni läsa mer om loppet. 
På söndag när vi är på plats kommer ni att få en länk för att kunna följa oss om ni vill.

Just nu har jag bara loppet i huvudet. Försöker ladda på bästa sättet genom att sova så mycket jag kan och äta bra mat.
Sista detaljerna börjar att falla på plats!!

Packningen pågår…..
Så spännande!

Följ med på g2haundiak

Dont stop when you are tired! Stop when you are done!

Idag den 13e juli springer jag g2haundiak. Starten går ikväll kl. 23:00 i Beasain.

Ett lopp som är 88 km med ca 6000 höjdmeter. Maxtiden är 21 timmar.

Det verkar vara ett av de tuffaste ultratrail loppen i världen! Jag kommer att fightas mot reptiderna som är tuffa! Det är svår terräng och jäkligt brant!

Jag har aldrig varit så nervös som idag! Dels för att jag har varit sjuk (hostar fortfarande) och dels för att jag känner mig otränad. Har jag sprungit tillräckligt mycket?
Peppa gärna via messenger om ni vill, jag ser de genom klockan!

Du kan följa mig live på:

http://www.ehunmilak.com/eu/

Jag har gps på mig och mitt nummer är: 1391

Varför runstreak?

Runstreak är inte ett sätt att samla kilometer och tro att bara för att man springer varje dag kommer man att bli en bättre löpare på en månad.


VAD ÄR RUNSTREAK?

Runstreak är att springa varje dag. Det finns några enkla regler: springa minst 20 minuter eller/och minst 1.6 km, ombytt och den ska hamna inom ett kalenderdygn.

Just nu pågår en Runstreak-utmaning under hela januari. Dvs om man är med i utmaningen ska man springa hela 31 dagar under januari. Det är ett event som mina vänner på Pace on Earth arrangerar. Jag tyckte det var kul att göra det tillsammans med många andra och få lite pepp på vägen. Så jag är med.

Det finns många åsikter angående runstreak. Jag var en av de som inte tyckte det var något bra. Byta om och svettas i 20 minuter och behöva duscha? Nä, det var det inte värt!
Jag har läst en del bloggare som har skrivit just precis att de inte tycker runstreak är en bra idé. Jag håller inte med!

MIN BAKGRUND

Jag har sprungit i ca 8 år och springer idag ultralopp. Det betyder att jag har en del rutin angående träning och en del km i benen. Man behöver tid för att kunna förstå sin kropp och hur ska man kunna få en bra träningseffekt. Det är viktigt att förstå syfte med vad vi gör inför varje pass. Det ger mer resultat att veta varför man gör ett pass. Det är så klart också viktigt med lite variation.
FullSizeRender 26

FÖRSTA FÖRSÖK

För ungefär ett år sedan körde jag en runstreak. Då satte jag som krav att jag skulle springa minst 5 km varje dag. För att i min värld, det var inte värt att byta om för att springa bara 2 km? Inte ens värt att behöva duscha osv?
Så minst 5 km lät rimligt! Jag skulle förstås springa längre om jag hade tid på vardagar och långpass på helgerna. Det var en bra plan!

Så här skulle jag hålla en längre tid eller för alltid? Det trodde jag. Men det jag inte visste var att istället för att få något tillbaka blev det bara ett krav eller ett måste för mig. Det var inte kul. Det gav mig bara ångest inför varje pass. Ibland var jag trött och jag tvingade mig att gå ut ändå, så som man brukar göra när man har ett schema att följa.
Men jag var på fel spår. Jag krävde ännu mer av mig då. Jag hade inga vilodagar och det blev bara jobbigare och jobbigare. Kroppen skrek efter vila eller något annat. Löpningen var inte kul längre och jag blev inte en bättre löpare. Jag bröt efter 125 dagar.

img_8745

MIN NYA RUNSTREAK
Från 1 december 2017


Jag började 1 december med en min egen #löparjulkalender i jakten för att få tillbaka träningsglädje och inspiration efter en tuff höst. Jag sprang 1 km den 1st december, 2 km den andra december … 24 km den 24e december. Lite jobbig utmaning men den gav mig det jag letade tillbaka till och jag var så nöjd och stolt med lite över 300 km på 24 dagar. Jag fortsatte december ut och fick ihop 31 dagar och därmed en månads runstreak.

Nu är jag med tillsammans med ca 700 personer på Pace on Earths event. Jag ska nu fortsätta att runstreaka men den här gången är helt annorlunda.
Det sägs så mycket om en runstreak. Det är många som inte tycker det är ok. Det är många som undrar om hur kan det vara bra om kroppen aldrig får vilodagar. Hur ska man göra om man är sjuk osv.

Jag har funderat och kom fram om varför jag vill göra en runstreak, hoppas det hjälper er alla som är fundersamma eller tveksamma:

  • Med ett schema tex att göra tre pass i veckan mår jag inte bra om jag missar ett pass. Med runstreak kan jag springa pretentionslöst. Jag vill framför allt bli av min prestationsångest jag alltid har haft.
  • Jag vill kunna gå ut minst 20 minuter om dagen och det ska vara så enkelt och självklart som om att borsta tänderna.
  • Jag tror på att min runda kommer att ge mig glädje medan jag springer.
  • Jag vill lära mig att kunna klappa mig på axeln och berömma mig för passet jag gjorde idag. Dvs jag vill tycka jag är duktig istället.
  • Jag vill känna jag är en nöjd löpare med den träningen som blir av.
  • Jag tror stenhårt att de dagarna jag bara springer 20 minuter är bästa återhämtningen. Rörelse är alltid bra och ännu bättre om det är varje dag.
  • Jag får utrymme att springa längre om jag vill eller om jag har ett lopp som mål. Jag kan lätt springa mina längre rundor utan problem. Jag har en bra grundträning som gör att min kropp är stark och alltid redo att springa.
  • Jag vill kunna springa längre distanser precis när som helst. T. ex. ett maraton imorgon, varför inte?
  • Jag spenderar tid ute och andas.

FÖRDELAR:

  • Att tänka det är bara 20 minuter av min dag känns lätt. Alla har 20 minuter. Detta istället för att titta på tv eller Facebook eller hur? Om jag springer 10 minuter och vänder tillbaka det är helt görbart.
  • När jag är ute och springer tänker jag inte på prestation. Jag tänker inte: – nu måste jag springa fort eller göra bättre tid än igår. Det är inte syftet.
  • Jag kan variera mina pass och träna de passen jag brukar som jag känner för. T. ex. långpass, distanspass osv.
  • Jag blir glad varje gång jag är ute. Det är min tid, min belöning även om det är bara 20 minuter.
  • Sover bättre om jag rör på mig varje dag
  • Behåller bättre min kost så länge jag tränar. Tränar jag varje dag, äter jag bättre varje dag.
  • Jag bygger en bra bakgrund. Jag tror jag kommer att bli ännu mer uthållig. Om vi tänker att jag springer 20–25 minuter 3–4 gånger/vecka och har kraft för 2 distanspass/kvalitépass + minst 1 långpass.
  • Jag hinner att träna annat om jag vill: styrka, gruppass och yoga
  • Jag återhämtar mig snabbare
  • Jag har tid att göra andra saker de dagar jag springer kort, med gott samvete. T. ex umgås med familjen, gå på bio, läsa en bok osv. Annars brukar jag mår dåligt när jag missar ett pass.
  • Jag är så bra! Jag springer varje dag!

NACKDELAR

  • Det kan bli lite jobbigt att gå ut. Jag har dock inte upplevt det än den här gången. Jag tänker att 20 minuter är ingenting jag inte kan göra. Vad är 20 minuter/dag av mitt liv?
  • Jag hittar inte mer…

SUMMA SUMMARUM


Ta inte runstreak som är sätt att samla massa km. Det handlar inte om det. Om du gör det finns en risk att du inte kommer orka en lång period och därmed inte få någon träningseffekt.

Springer du långt varje dag, speciellt om du är nybörjare, du kommer inte att ha vilo-dagar (20 minuter) och du kommer inte orka. Skaderisken är större.

Springer du fort varje dag, du kommer inte att utvecklas och din kropp och hjärnan kommer att börja pusha dig att sluta springa.

Jag får återkomma med utvärderingen när januari är slut. Jag lovar!

Du bygger, även om du inte tror på det nu, en bra träningsbakgrund. Du kommer att bli starkare både i din kropp och mentalt.

Våga jogga.
Våga ta det lugnt.
Våga testa bara 20 minuter när du vill bara vara ute och andas och njuta av det privilegium du har att just du och då har en kropp som kan springa varje dag!

 

2017 är slut

Ett år till är slut och det är dags för mig att summera året som gått. Lite siffror och några upplevelser får det bli i dagens inlägg!

FullSizeRender 26

I år hade jag inte så svårt att välja vilka lopp jag skulle springa. I januari fick jag en plats för att springa The OCC: Orsières-Champex-Chamonix, at the UTMB® igen. Då var det enkelt att ha det loppet som mitt stora mål. I år skulle jag klara loppet. Punkt slut.
Alla andra lopp jag sprang skulle vara träning inför OCC.

Jag planerade hur säsongen skulle se ut för att komma i så bra form som möjligt till Chamonix.
Min riktlinje var att ha kul! Att springa saker som gav mig något tillbaka!
Det är inte bara lopp som gör mig lycklig! Jag älskar att springa och uppleva nya ställen.Jag blir fortfarande förvånad varje gång jag inser jag kan transportera mig med mina egna fötter. Bästa känsla som finns! Jag kan, jag orkar!

  • Att jag se den fantastiska naturen som gör det värt att springa och leva på det sättet jag gör!
  • Att få njuta av att vara ute själv och inte bli rädd! Det är inte så självklart för en person som växte upp i Mexico mitt i ett asfaltsmonster som Guadalajara, staden jag kommer ifrån, som har ca 10 miljoner invånare.
  • Att få umgås med så många likasinnade som jag och har haft tur att träffa ett gäng nya vänner som nu finns i mitt liv.

MINA LOPP 2017

TEC – Täby Extreme Challenge stod först på min planering. Här är det alltid kul att springa och det var två år sedan jag sprang sist. Jag valde 50-miles och det kändes lagom för att kunna fortsätta träna några dagar efter loppet. Lagom för att njuta stämningen och allt folk runt omkring i Täby-skogen.



GÖTA KANAL RUN som var mycket mer än att bara springa fem maraton på fem dagar! Här upplevde jag hur löpningen kan ge så mycket kärlek. Det blev 200 km men vi kom längre än så, resan vi gjorde inom oss. Tillsammans skapade vi minnen för livet. Vi delade många timmar och vi hann prata om allt mellan himmel och jord. Allt det här gjorde oss till bättre människor!

Hela resan var stor! Men det var ännu större alla samtalen, skratten och kärleken längs vägen! Så magiskt! Den här är en av de mest fantastiska saker jag har gjort och jag är så tacksam för de nya vänner jag har fått 25 personer jag delade hela fem dagar med!
Jag kommer för alltid bära med mig dessa fem dagar i mitt hjärta!


LIGHTHOUSE RUN ÖLAND

I slutet av juli åkte vi till Öland.
Lighthouse Run arrangerar långdistans löpupplevelser för välgörenhet.
Målet var att springa mellan Långa Erik och Långe Jan under 3 dagar (170 km) och samla in pengar åt stiftelsen Min Stora Dag.
Löpningen i sin enkelhet gav en fantastisk helg med många fler minnen i löparhjärtat. Jag sprang inte sista dagen på grund av att problemet med benhinnorna kom tillbaka och jag behövde fortsätta träna inför mitt stora mål i augusti.



ANDRA SMÅ LOPP, TRÄNING OCH BLEV SUPPORT

Därefter var några små lopp som också var träning. Men mitt fokus var att ha kontinuitet i min träning. Det blev många km och framför allt mycket backträning. Att bo i ett så platt ställe gör inte det lättare. Jag gjorde allt för att hitta backar. Det blev många svängar till skidbacken i Kisa, många besök till Glasberget i Falerum och många timmar i lilla Sockertoppen i Åtvidaberg. Mitt mål var att känna mig stark i backarna! Lyckades ganska bra!

Jag supportade min vän Richard Andersson på Trosa Backyard och vann. Jag blev också support under Black River Run åt några av mina Göta Kanal Run vänner. Jag tycker det är roligt att hjälpa och supporta. Så i år har jag också blivit officiell en support i ultravärlden.

The OCC: Orsières-Champex-Chamonix, at the UTMB®

Resan till Chamonix blev höjdpunkten på året. Jag hade en plan, jag var fokuserad och visste hur skulle jag göra för att hinna komma i mål. Reptiderna är tuffa och den här gången lyckades jag trots sämsta vädret i Mont Blanc. Jag kom i mål och min dröm blev uppfylld! Jag blev en stolt OCC-finisher!



NEW YORK MARATHON

Först en vecka i Pennsylvania för att hälsa på sonen som spelade sin sista fotbollssäsong på college. Det var fantastiskt att vara med honom och heja i de sista matcherna hela vägen till finalen. Att kunna umgås med honom, hans kompisar och uppleva hans college-miljö.
Mitt hjärta stannade hos sonen medan jag sprang NYCM. Alla hade pratat så mycket om loppet och det blev visst som alla hade sagt. Superfin stämning och ett fint och bra arrangerat lopp. Det blev check på det i min Bucket lista. Men jag insåg och bekräftade en gång till att jag får mycket mer på loppen som är närmare naturen än att springa på gatorna!
img_5385

IMG_1192

24-TIMMARS LOPP

En fin resa tillsammans med min vän Helena och min älskling. Ett fint lopp med alla svenskar och norska kompisar. Jag gjorde ett försökt att springa enligt ”backyard principen”. Jag ville se om det funkade och springa 16 mil på 24 timmar. Det gick bra första 6-7 timmarna. Sedan kunde jag inte hålla km som jag hade tänkt. Jag ändrade målet till att springa minst 130 km för att få medalj.
Det var roligt och jag åkte hem med en till fin medalj om halsen. Nöjd ändå!



LÖPARJULKALENDER

Det handlade om att springa enligt julkalendern från 1 december till den 24e december. Jag började med att springa 1 km den första december, 2 km den andra december, 3 km den tredje december … osv tills den 24e december där man springer 24 km på julafton.
Jag fick en rejäl dos motivation och framför allt hittade löparglädje tillbaka! Efter 311 km på 24 dagar är jag i gång igen. Året slutade med att springa varje dag året ut! Tanken är att fortsätta med en runstreak minst hela januari som en rivstart!

img_5838

ÅTVIDABERGSPLAKETTEN 2017

Jag vann Åtvidabergsplaketten. Ett pris som Åtvidabergskommun delar för årets idrottsprestation. Så tacksamt! Första gången jag får ett pris för att göra det jag älskar. Lite stolt blev jag!

RUNSTREAK

Jag började (om) den 1 december och tänker fortsätta minst hela januari. Jag anmälde mig till utmaningen hos Pace on Earth och ska göra det tillsammans med massa andra som också anmälde sig. Den här gången ska bara vara en rolig grej utan någon krav. Jag ska göra det varje dag, minst 20 minuter och ska lära mig att känna mig duktig och inte vara så hård mot mig. Vem vet? Jag kanske fortsätter efter januari-utmaningen! Nu har jag redan kört 31 dagar i alla fall.

FullSizeRender 25

Totalt sprang jag 12 lopp/äventyr under 2017:

  1. TEC 50 miles
  2. Blodomloppet med jobbet (en mil)
  3. Göteborgsvarvet (som hare)
  4. Stockholm maraton (som farthållare)
  5. Göta Kanal Run (200 km-ish)
  6. Lighthouse Run i Öland (110 km)
  7. Jonköping halvmaraton
  8. OCC i Chamonix ( I UTMB vecka) 57 km – 3800 höjdmeter. Alperna FINISHER!
  9. Stockholm halvmarathon (som hare)
  10. New York Maraton – check på min bucket list!
  11. Bislett 24 hours indoor challenge
  12. Löparjulkalender – 300 km på 24 dagar

SIFFROR

  • Jag sprang 2836,5 km under 2017. Det vill säga snitt 54,39 km per vecka.
  • Totalt löpningspass under 2017: 250 st.= 375:40:41 timmar
  • Totalt träningspass: (annat än löpning bl.a styrka och yoga) 88 pass=55:14:49 timmar.
  • Totalt träningstimmar under 2017: 433:42:25 timmar

Mitt mål var att springa 300 km per månad men det räckte inte. Jag hade en dålig träningshöst och det syns där september var den sämsta månaden men även oktober var inte så bra. Jag får försöka nu i 2018 att springa 300 km per månad!

Skärmavbild 2017-12-31 kl. 15.15.39

Stark och stolt över mitt löparår! Jag ser fram emot ett nytt 2018!
Bring it on!

#Löparjulkalender

Jag är i en Facebookgrupp som heter Lonesome Runners och i slutet av november läste jag om en utmaning som jag tyckte det lät rolig: att springa enligt julkalender 1-24 december.


Jag har haft en tuff höst där jag har prioriterat bort det som jag älskar mest och som gör att jag mår bäst: min träning. Det har varit mycket på jobbet, nya arbetsuppgifter som kräver mycket av mig. Jag har blivit spanskalärare på Medborgskolan och har dessutom har jag gett mexikanska matlagningskurser. Allt detta har krävt mycket mer tid av mig än vad jag trodde.
Det har blivit många långa dagar per vecka och när jag kommit hem har jag varit helt slut. För att inte tala om höstvädret som inte har hjälpt heller.

Löparjulkalender passade mig bra. Jag behövde något roligt som var utmanande och så jag kunde fokusera på min löpning igen! Jag bestämde mig för att köra löparkalender!

Det handlade om att springa enligt julkalendern från 1 december till den 24e december. Jag började med att springa 1 km den första december, 2 km den andra december, 3 km den tredje december … osv tills den 24e december där man springer 24 km på julafton.

Allt började bra. Ganska lätt de första 10 dagarna!
Efter det började att bli svårt. Problemet blev i stort sätt att hitta tiden för att springa mitt i julkaoset, familjen och jobb för att springa ganska många km per dag. Men som jag brukar säga, det finns tid om man riktigt vill och det krävdes mycket planering så klart.


Till exempel en dag sprang jag kl. 4.30 på morgonen 7 km. Efter jobbet skulle vi julhandla. Jag bytte om och sprang till Shoppingcentret, 6 km. Vi julhandlade och åkte hem med bil till Åtvidaberg. När vi kom till Åtvid släpptes jag av vid entrén och sprang 7km hemåt. Då fick jag ihop 20 km den 20e december.

Sista dagarna blev ännu svårare. Speciellt den 22e och 23e december. Fredagen den 22e gick jag upp kl. 4.00 för att springa 22 km innan jobbet för att efter jobbet åkte vi till en Viking line-resa. På lördag den 23e december kom vi hem till Åtvidaberg kl 21.00. Jag hade då bara tre timmar innan dagen var slut för att springa 23 km. Gissa om jag var sugen på att gå ut och springa? Men jag var beredd och bestämd! Bytte om och gick ut. Det var tufft! Som tur var hade jag kolhydratladdat ordentligt! Ha ha, men efter 14 km började regna och blåsa så mycket. Jag kom hem och bytte till torra kläder och tog min fantastiska UTMB-regnjacka och gick ut igen.


Jag nöjt och kände mig stolt och stark med att inte banga! Jag fixade 23 km även om det inte var gratis!

Äntligen kom den 24:e december. Sista luckan! Även idag var pusslig men jag lyckades bra! Jag sprang på eftermiddagen 16 km och kom lite innan Kallen Anka var slut. Så skönt att vara ute, och märkligt att inte se en enda människa! Alla tittade på TV. Jag duschade snabbt och vi hade en jättemysig jul. Ganska sent på kvällen, när alla var trötta var det dags för mig att springa de sista 8 km. Det var nu min tid, min julklapp: Jag sprang i mörkret med julmusik i öronen och ett stort leende på läpparna!


När jag kom hem hade jag klarat att springa hela löparjulkalendern: 300 km på 24 dagar! Så jäkla stolt!

Reflexioner:

  • Jag är i gång igen efter en dålig höst
  • Det var roligt att ha ett mål att springa varje dag
  • Inspirationen kom tillbaka
  • Superviktigt att hitta något som motiverade mig att hålla igång.
  • Kroppen mår kanon
  • Jag har nu börjat en runstreak
  • Jag tänker inte vila eller sluta springa efter julkalendern. Jag ska springa varje dag även om det inte kommer att bli lika mycket
  • Jag förväntar mig en bra träningseffekt
  • Tack för allt stöd jag har fått! Ni är bäst!