Varför runstreak?

Runstreak är inte ett sätt att samla kilometer och tro att bara för att man springer varje dag kommer man att bli en bättre löpare på en månad.


VAD ÄR RUNSTREAK?

Runstreak är att springa varje dag. Det finns några enkla regler: springa minst 20 minuter eller/och minst 1.6 km, ombytt och den ska hamna inom ett kalenderdygn.

Just nu pågår en Runstreak-utmaning under hela januari. Dvs om man är med i utmaningen ska man springa hela 31 dagar under januari. Det är ett event som mina vänner på Pace on Earth arrangerar. Jag tyckte det var kul att göra det tillsammans med många andra och få lite pepp på vägen. Så jag är med.

Det finns många åsikter angående runstreak. Jag var en av de som inte tyckte det var något bra. Byta om och svettas i 20 minuter och behöva duscha? Nä, det var det inte värt!
Jag har läst en del bloggare som har skrivit just precis att de inte tycker runstreak är en bra idé. Jag håller inte med!

MIN BAKGRUND

Jag har sprungit i ca 8 år och springer idag ultralopp. Det betyder att jag har en del rutin angående träning och en del km i benen. Man behöver tid för att kunna förstå sin kropp och hur ska man kunna få en bra träningseffekt. Det är viktigt att förstå syfte med vad vi gör inför varje pass. Det ger mer resultat att veta varför man gör ett pass. Det är så klart också viktigt med lite variation.
FullSizeRender 26

FÖRSTA FÖRSÖK

För ungefär ett år sedan körde jag en runstreak. Då satte jag som krav att jag skulle springa minst 5 km varje dag. För att i min värld, det var inte värt att byta om för att springa bara 2 km? Inte ens värt att behöva duscha osv?
Så minst 5 km lät rimligt! Jag skulle förstås springa längre om jag hade tid på vardagar och långpass på helgerna. Det var en bra plan!

Så här skulle jag hålla en längre tid eller för alltid? Det trodde jag. Men det jag inte visste var att istället för att få något tillbaka blev det bara ett krav eller ett måste för mig. Det var inte kul. Det gav mig bara ångest inför varje pass. Ibland var jag trött och jag tvingade mig att gå ut ändå, så som man brukar göra när man har ett schema att följa.
Men jag var på fel spår. Jag krävde ännu mer av mig då. Jag hade inga vilodagar och det blev bara jobbigare och jobbigare. Kroppen skrek efter vila eller något annat. Löpningen var inte kul längre och jag blev inte en bättre löpare. Jag bröt efter 125 dagar.

img_8745

MIN NYA RUNSTREAK
Från 1 december 2017


Jag började 1 december med en min egen #löparjulkalender i jakten för att få tillbaka träningsglädje och inspiration efter en tuff höst. Jag sprang 1 km den 1st december, 2 km den andra december … 24 km den 24e december. Lite jobbig utmaning men den gav mig det jag letade tillbaka till och jag var så nöjd och stolt med lite över 300 km på 24 dagar. Jag fortsatte december ut och fick ihop 31 dagar och därmed en månads runstreak.

Nu är jag med tillsammans med ca 700 personer på Pace on Earths event. Jag ska nu fortsätta att runstreaka men den här gången är helt annorlunda.
Det sägs så mycket om en runstreak. Det är många som inte tycker det är ok. Det är många som undrar om hur kan det vara bra om kroppen aldrig får vilodagar. Hur ska man göra om man är sjuk osv.

Jag har funderat och kom fram om varför jag vill göra en runstreak, hoppas det hjälper er alla som är fundersamma eller tveksamma:

  • Med ett schema tex att göra tre pass i veckan mår jag inte bra om jag missar ett pass. Med runstreak kan jag springa pretentionslöst. Jag vill framför allt bli av min prestationsångest jag alltid har haft.
  • Jag vill kunna gå ut minst 20 minuter om dagen och det ska vara så enkelt och självklart som om att borsta tänderna.
  • Jag tror på att min runda kommer att ge mig glädje medan jag springer.
  • Jag vill lära mig att kunna klappa mig på axeln och berömma mig för passet jag gjorde idag. Dvs jag vill tycka jag är duktig istället.
  • Jag vill känna jag är en nöjd löpare med den träningen som blir av.
  • Jag tror stenhårt att de dagarna jag bara springer 20 minuter är bästa återhämtningen. Rörelse är alltid bra och ännu bättre om det är varje dag.
  • Jag får utrymme att springa längre om jag vill eller om jag har ett lopp som mål. Jag kan lätt springa mina längre rundor utan problem. Jag har en bra grundträning som gör att min kropp är stark och alltid redo att springa.
  • Jag vill kunna springa längre distanser precis när som helst. T. ex. ett maraton imorgon, varför inte?
  • Jag spenderar tid ute och andas.

FÖRDELAR:

  • Att tänka det är bara 20 minuter av min dag känns lätt. Alla har 20 minuter. Detta istället för att titta på tv eller Facebook eller hur? Om jag springer 10 minuter och vänder tillbaka det är helt görbart.
  • När jag är ute och springer tänker jag inte på prestation. Jag tänker inte: – nu måste jag springa fort eller göra bättre tid än igår. Det är inte syftet.
  • Jag kan variera mina pass och träna de passen jag brukar som jag känner för. T. ex. långpass, distanspass osv.
  • Jag blir glad varje gång jag är ute. Det är min tid, min belöning även om det är bara 20 minuter.
  • Sover bättre om jag rör på mig varje dag
  • Behåller bättre min kost så länge jag tränar. Tränar jag varje dag, äter jag bättre varje dag.
  • Jag bygger en bra bakgrund. Jag tror jag kommer att bli ännu mer uthållig. Om vi tänker att jag springer 20–25 minuter 3–4 gånger/vecka och har kraft för 2 distanspass/kvalitépass + minst 1 långpass.
  • Jag hinner att träna annat om jag vill: styrka, gruppass och yoga
  • Jag återhämtar mig snabbare
  • Jag har tid att göra andra saker de dagar jag springer kort, med gott samvete. T. ex umgås med familjen, gå på bio, läsa en bok osv. Annars brukar jag mår dåligt när jag missar ett pass.
  • Jag är så bra! Jag springer varje dag!

NACKDELAR

  • Det kan bli lite jobbigt att gå ut. Jag har dock inte upplevt det än den här gången. Jag tänker att 20 minuter är ingenting jag inte kan göra. Vad är 20 minuter/dag av mitt liv?
  • Jag hittar inte mer…

SUMMA SUMMARUM


Ta inte runstreak som är sätt att samla massa km. Det handlar inte om det. Om du gör det finns en risk att du inte kommer orka en lång period och därmed inte få någon träningseffekt.

Springer du långt varje dag, speciellt om du är nybörjare, du kommer inte att ha vilo-dagar (20 minuter) och du kommer inte orka. Skaderisken är större.

Springer du fort varje dag, du kommer inte att utvecklas och din kropp och hjärnan kommer att börja pusha dig att sluta springa.

Jag får återkomma med utvärderingen när januari är slut. Jag lovar!

Du bygger, även om du inte tror på det nu, en bra träningsbakgrund. Du kommer att bli starkare både i din kropp och mentalt.

Våga jogga.
Våga ta det lugnt.
Våga testa bara 20 minuter när du vill bara vara ute och andas och njuta av det privilegium du har att just du och då har en kropp som kan springa varje dag!

 

2017 är slut

Ett år till är slut och det är dags för mig att summera året som gått. Lite siffror och några upplevelser får det bli i dagens inlägg!

FullSizeRender 26

I år hade jag inte så svårt att välja vilka lopp jag skulle springa. I januari fick jag en plats för att springa The OCC: Orsières-Champex-Chamonix, at the UTMB® igen. Då var det enkelt att ha det loppet som mitt stora mål. I år skulle jag klara loppet. Punkt slut.
Alla andra lopp jag sprang skulle vara träning inför OCC.

Jag planerade hur säsongen skulle se ut för att komma i så bra form som möjligt till Chamonix.
Min riktlinje var att ha kul! Att springa saker som gav mig något tillbaka!
Det är inte bara lopp som gör mig lycklig! Jag älskar att springa och uppleva nya ställen.Jag blir fortfarande förvånad varje gång jag inser jag kan transportera mig med mina egna fötter. Bästa känsla som finns! Jag kan, jag orkar!

  • Att jag se den fantastiska naturen som gör det värt att springa och leva på det sättet jag gör!
  • Att få njuta av att vara ute själv och inte bli rädd! Det är inte så självklart för en person som växte upp i Mexico mitt i ett asfaltsmonster som Guadalajara, staden jag kommer ifrån, som har ca 10 miljoner invånare.
  • Att få umgås med så många likasinnade som jag och har haft tur att träffa ett gäng nya vänner som nu finns i mitt liv.

MINA LOPP 2017

TEC – Täby Extreme Challenge stod först på min planering. Här är det alltid kul att springa och det var två år sedan jag sprang sist. Jag valde 50-miles och det kändes lagom för att kunna fortsätta träna några dagar efter loppet. Lagom för att njuta stämningen och allt folk runt omkring i Täby-skogen.



GÖTA KANAL RUN som var mycket mer än att bara springa fem maraton på fem dagar! Här upplevde jag hur löpningen kan ge så mycket kärlek. Det blev 200 km men vi kom längre än så, resan vi gjorde inom oss. Tillsammans skapade vi minnen för livet. Vi delade många timmar och vi hann prata om allt mellan himmel och jord. Allt det här gjorde oss till bättre människor!

Hela resan var stor! Men det var ännu större alla samtalen, skratten och kärleken längs vägen! Så magiskt! Den här är en av de mest fantastiska saker jag har gjort och jag är så tacksam för de nya vänner jag har fått 25 personer jag delade hela fem dagar med!
Jag kommer för alltid bära med mig dessa fem dagar i mitt hjärta!


LIGHTHOUSE RUN ÖLAND

I slutet av juli åkte vi till Öland.
Lighthouse Run arrangerar långdistans löpupplevelser för välgörenhet.
Målet var att springa mellan Långa Erik och Långe Jan under 3 dagar (170 km) och samla in pengar åt stiftelsen Min Stora Dag.
Löpningen i sin enkelhet gav en fantastisk helg med många fler minnen i löparhjärtat. Jag sprang inte sista dagen på grund av att problemet med benhinnorna kom tillbaka och jag behövde fortsätta träna inför mitt stora mål i augusti.



ANDRA SMÅ LOPP, TRÄNING OCH BLEV SUPPORT

Därefter var några små lopp som också var träning. Men mitt fokus var att ha kontinuitet i min träning. Det blev många km och framför allt mycket backträning. Att bo i ett så platt ställe gör inte det lättare. Jag gjorde allt för att hitta backar. Det blev många svängar till skidbacken i Kisa, många besök till Glasberget i Falerum och många timmar i lilla Sockertoppen i Åtvidaberg. Mitt mål var att känna mig stark i backarna! Lyckades ganska bra!

Jag supportade min vän Richard Andersson på Trosa Backyard och vann. Jag blev också support under Black River Run åt några av mina Göta Kanal Run vänner. Jag tycker det är roligt att hjälpa och supporta. Så i år har jag också blivit officiell en support i ultravärlden.

The OCC: Orsières-Champex-Chamonix, at the UTMB®

Resan till Chamonix blev höjdpunkten på året. Jag hade en plan, jag var fokuserad och visste hur skulle jag göra för att hinna komma i mål. Reptiderna är tuffa och den här gången lyckades jag trots sämsta vädret i Mont Blanc. Jag kom i mål och min dröm blev uppfylld! Jag blev en stolt OCC-finisher!



NEW YORK MARATHON

Först en vecka i Pennsylvania för att hälsa på sonen som spelade sin sista fotbollssäsong på college. Det var fantastiskt att vara med honom och heja i de sista matcherna hela vägen till finalen. Att kunna umgås med honom, hans kompisar och uppleva hans college-miljö.
Mitt hjärta stannade hos sonen medan jag sprang NYCM. Alla hade pratat så mycket om loppet och det blev visst som alla hade sagt. Superfin stämning och ett fint och bra arrangerat lopp. Det blev check på det i min Bucket lista. Men jag insåg och bekräftade en gång till att jag får mycket mer på loppen som är närmare naturen än att springa på gatorna!
img_5385

IMG_1192

24-TIMMARS LOPP

En fin resa tillsammans med min vän Helena och min älskling. Ett fint lopp med alla svenskar och norska kompisar. Jag gjorde ett försökt att springa enligt ”backyard principen”. Jag ville se om det funkade och springa 16 mil på 24 timmar. Det gick bra första 6-7 timmarna. Sedan kunde jag inte hålla km som jag hade tänkt. Jag ändrade målet till att springa minst 130 km för att få medalj.
Det var roligt och jag åkte hem med en till fin medalj om halsen. Nöjd ändå!



LÖPARJULKALENDER

Det handlade om att springa enligt julkalendern från 1 december till den 24e december. Jag började med att springa 1 km den första december, 2 km den andra december, 3 km den tredje december … osv tills den 24e december där man springer 24 km på julafton.
Jag fick en rejäl dos motivation och framför allt hittade löparglädje tillbaka! Efter 311 km på 24 dagar är jag i gång igen. Året slutade med att springa varje dag året ut! Tanken är att fortsätta med en runstreak minst hela januari som en rivstart!

img_5838

ÅTVIDABERGSPLAKETTEN 2017

Jag vann Åtvidabergsplaketten. Ett pris som Åtvidabergskommun delar för årets idrottsprestation. Så tacksamt! Första gången jag får ett pris för att göra det jag älskar. Lite stolt blev jag!

RUNSTREAK

Jag började (om) den 1 december och tänker fortsätta minst hela januari. Jag anmälde mig till utmaningen hos Pace on Earth och ska göra det tillsammans med massa andra som också anmälde sig. Den här gången ska bara vara en rolig grej utan någon krav. Jag ska göra det varje dag, minst 20 minuter och ska lära mig att känna mig duktig och inte vara så hård mot mig. Vem vet? Jag kanske fortsätter efter januari-utmaningen! Nu har jag redan kört 31 dagar i alla fall.

FullSizeRender 25

Totalt sprang jag 12 lopp/äventyr under 2017:

  1. TEC 50 miles
  2. Blodomloppet med jobbet (en mil)
  3. Göteborgsvarvet (som hare)
  4. Stockholm maraton (som farthållare)
  5. Göta Kanal Run (200 km-ish)
  6. Lighthouse Run i Öland (110 km)
  7. Jonköping halvmaraton
  8. OCC i Chamonix ( I UTMB vecka) 57 km – 3800 höjdmeter. Alperna FINISHER!
  9. Stockholm halvmarathon (som hare)
  10. New York Maraton – check på min bucket list!
  11. Bislett 24 hours indoor challenge
  12. Löparjulkalender – 300 km på 24 dagar

SIFFROR

  • Jag sprang 2836,5 km under 2017. Det vill säga snitt 54,39 km per vecka.
  • Totalt löpningspass under 2017: 250 st.= 375:40:41 timmar
  • Totalt träningspass: (annat än löpning bl.a styrka och yoga) 88 pass=55:14:49 timmar.
  • Totalt träningstimmar under 2017: 433:42:25 timmar

Mitt mål var att springa 300 km per månad men det räckte inte. Jag hade en dålig träningshöst och det syns där september var den sämsta månaden men även oktober var inte så bra. Jag får försöka nu i 2018 att springa 300 km per månad!

Skärmavbild 2017-12-31 kl. 15.15.39

Stark och stolt över mitt löparår! Jag ser fram emot ett nytt 2018!
Bring it on!

#Löparjulkalender

Jag är i en Facebookgrupp som heter Lonesome Runners och i slutet av november läste jag om en utmaning som jag tyckte det lät rolig: att springa enligt julkalender 1-24 december.


Jag har haft en tuff höst där jag har prioriterat bort det som jag älskar mest och som gör att jag mår bäst: min träning. Det har varit mycket på jobbet, nya arbetsuppgifter som kräver mycket av mig. Jag har blivit spanskalärare på Medborgskolan och har dessutom har jag gett mexikanska matlagningskurser. Allt detta har krävt mycket mer tid av mig än vad jag trodde.
Det har blivit många långa dagar per vecka och när jag kommit hem har jag varit helt slut. För att inte tala om höstvädret som inte har hjälpt heller.

Löparjulkalender passade mig bra. Jag behövde något roligt som var utmanande och så jag kunde fokusera på min löpning igen! Jag bestämde mig för att köra löparkalender!

Det handlade om att springa enligt julkalendern från 1 december till den 24e december. Jag började med att springa 1 km den första december, 2 km den andra december, 3 km den tredje december … osv tills den 24e december där man springer 24 km på julafton.

Allt började bra. Ganska lätt de första 10 dagarna!
Efter det började att bli svårt. Problemet blev i stort sätt att hitta tiden för att springa mitt i julkaoset, familjen och jobb för att springa ganska många km per dag. Men som jag brukar säga, det finns tid om man riktigt vill och det krävdes mycket planering så klart.


Till exempel en dag sprang jag kl. 4.30 på morgonen 7 km. Efter jobbet skulle vi julhandla. Jag bytte om och sprang till Shoppingcentret, 6 km. Vi julhandlade och åkte hem med bil till Åtvidaberg. När vi kom till Åtvid släpptes jag av vid entrén och sprang 7km hemåt. Då fick jag ihop 20 km den 20e december.

Sista dagarna blev ännu svårare. Speciellt den 22e och 23e december. Fredagen den 22e gick jag upp kl. 4.00 för att springa 22 km innan jobbet för att efter jobbet åkte vi till en Viking line-resa. På lördag den 23e december kom vi hem till Åtvidaberg kl 21.00. Jag hade då bara tre timmar innan dagen var slut för att springa 23 km. Gissa om jag var sugen på att gå ut och springa? Men jag var beredd och bestämd! Bytte om och gick ut. Det var tufft! Som tur var hade jag kolhydratladdat ordentligt! Ha ha, men efter 14 km började regna och blåsa så mycket. Jag kom hem och bytte till torra kläder och tog min fantastiska UTMB-regnjacka och gick ut igen.


Jag nöjt och kände mig stolt och stark med att inte banga! Jag fixade 23 km även om det inte var gratis!

Äntligen kom den 24:e december. Sista luckan! Även idag var pusslig men jag lyckades bra! Jag sprang på eftermiddagen 16 km och kom lite innan Kallen Anka var slut. Så skönt att vara ute, och märkligt att inte se en enda människa! Alla tittade på TV. Jag duschade snabbt och vi hade en jättemysig jul. Ganska sent på kvällen, när alla var trötta var det dags för mig att springa de sista 8 km. Det var nu min tid, min julklapp: Jag sprang i mörkret med julmusik i öronen och ett stort leende på läpparna!


När jag kom hem hade jag klarat att springa hela löparjulkalendern: 300 km på 24 dagar! Så jäkla stolt!

Reflexioner:

  • Jag är i gång igen efter en dålig höst
  • Det var roligt att ha ett mål att springa varje dag
  • Inspirationen kom tillbaka
  • Superviktigt att hitta något som motiverade mig att hålla igång.
  • Kroppen mår kanon
  • Jag har nu börjat en runstreak
  • Jag tänker inte vila eller sluta springa efter julkalendern. Jag ska springa varje dag även om det inte kommer att bli lika mycket
  • Jag förväntar mig en bra träningseffekt
  • Tack för allt stöd jag har fått! Ni är bäst!

Tillsammans kan vi göra mycket!


Det blev inte så mycket sömn natten från torsdag till fredag eftersom jag var för uppspelt av alla känslor. Jag vaknade tidigt på fredag morgon, och medan alla sov tog jag fram mobilen. Jag började att läsa alla kommentarer och alla peppande ord från min facebook, samt gick genom alla swish överföringar till min mobil. Jag grät, tårarna kunde inte sluta rinna.

Tack alla underbara ni som har peppat, stöttat och swishat! Jag visste att ni hade swishat många många gånger eftersom jag kände ett konstant plingande i min telefon medan jag sprang, men att jag skulle få så här mycket stöd hade jag aldrig kunnat föreställa mig! Det blev verkligen en morot, och det gav mig styrka att fortsätta och aldrig ge upp när det kändes som tyngst. Det var fantastiskt att veta det var så många som följde mig genom min dotters rapport och sociala medier och Utmbs hemsida. Tack vare er, kände jag mig aldrig ensam uppe i bergen, och jag kände verkligen att jag sprang för fler än bara mig själv.
Jag är överväldigad över generositeten och kärleken ni har visat mig och min familj i Houston. Jag kommer aldrig glömma allt ni har gjort för oss! Jag är galet tacksam!

Vi samlade 10 609 kr. Jag önskar att jag kunde krama varenda en av er underbara människor och tacka er personligen, men tyvärr är det lite svårt. Därför vill jag nu säga TUSEN TACK från hela mitt hjärta, till ALLA som har stöttat oss! Ingen nämnd ingen glömd!

När jag ringde till min familj för att berätta vad vi hade gjort för dem, började vi alla att gråta.  De kunde de inte tro det var sant! De var så glatt överraskade och jättetacksamma!
De har Förlorat så mycket tack vara stormen, så de är verkligen i behov av detta stöd. De är verkligen glada och hälsar att de kommer att få mycket bra användning av pengarna!
Tack tack tack!

All kärlek från oss!
Jag är så varm i hjärtat – Tillsammans kan vi göra så mycket i denna världen!

Ska vi göra OCC tillsammans?


Imorgon den 31e augusti springer jag The OCC: Orsières-Champex-Chamonix, at the UTMB® med start kl. 8:15

Ett lopp som är 57 km med ca 4000 höjdmeter. Maxtiden är 14.5 timmar. Vi har fått varning att det förväntas ”heavy rain” på kvällen. Oj oj! Det kommer att bli ännu jobbigare! Men jag försöker inte tänka så mycket på det.

Loppet går i två länder. Starten går i Schweiz i bergsbyn Orsières. Dalen erbjuder på unika landskap på östra sidan av Mont Blanc.

OCC-banan går genom naturen i en mysig atmosfär innan man kommer till Champex. Sista delen är magisk (och tuff) innan man kommer i mål i Chamonix.

Imorse skrev jag om natur katastrofen, orkanen Harvy, som har drabbat min bror och hans familj i Houston, Texas.
Med denna katastrof i åtanke, vill jag att mitt lopp ska räknas för något mer än mig. Jag vill fråga er, min fantastiska löpar-community, om ni vill hjälpa mig att ge betydelse till detta lopp och samtidigt hjälpa min familj i Houston som står hemlösa på grund av stormen. Hjälp mig att komma i mål genom att skänka lite pengar för varje kilometer jag tar mig fram på loppet, som insamling till min familj i Houston. Till exempel, om ni skänker 1-10 kr per avklarad kilometer jag springer, kommer ni att ha skänkt mellan 57-570 kr per person.
Ni får gärna swisha till 073 9745285. Det kommer att bli en extra morot att ta mig igenom loppet. Varje gång det plingar i mobilen kommer jag att veta, att vi gör det här tillsammans för en bra ett bra ändamål!
Tack från hela mitt hjärta!

Du får gärna följa mig live på:

Alternativ 1
* Följ min gps-sändare som uppdaterar kontinuerligt via dotvision, finns som app för android men om man har en iphone så gäller hemsidan (följande länk):
http://live2.dotvision.com/live?guid=bca50306-f8d4-48da-943d-9288f98af1d0&lang=fr&intro=true&utm_source=urls.fr&utm_content=OCC17

Alternativ 2

* Livetrail, finns både som app eller att man kollar via hemsidan, fördelen med appen är att man kan få uppdateringarna som notifikationer.
Sök efter mitt bib nummer: 11220. Här uppdateras endast vid varje checkpoint  i följande länk:
http://utmbmontblanc.com/en/live/runner/11220 

2016 ÄR SLUT

Året är slut och det är dags för mig att summera det. Lite siffror och några upplevelser får det bli på dagens inlägg!

Det är alltid svårt  att bestämma mig för vilka lopp jag kommer att springa under det nya året. Jag får ångest! Jag vill springa alla roliga lopp men jag måste ta hänsyn till två saker: tid och pengar. Jag måste välja noga och det tar tid innan jag har en plan klar.

För 2016 hade jag en perfekt plan, enligt mig!

Min riktlinje är att inte springa för många lopp som jag brukade göra när jag började springa. Utan jag är mycket mer selektiv och springer bara lopp som är utmanande och vackra! (Dvs jobbiga!)
BestNine 2016.png

Traversé-OCC CHALLENGE

Det var mitt första beslut jag tog för 2016. Jag skulle springa två fina och tuffa bergslopp: Traversé 61 km och 4100 höjdmeter i Schweiz och det andra OCC i 55 km och 3500 höjdmeter i Chamonix.
Man behöver springa och vara finisher samma sommar. En tuff utmaning, precis som jag gillar.
Det var bara att sätta i gång med backträning! Älskar att utmana mig!
* Traversé: Finisher
* OCC: Gick inte som jag hade tänkt mig. Med bara 8 km till mål fick jag inte fortsätta på grund av reptiden.
Så surt! Så revanschsugen! Jag vet att jag kan det! Jag behöver bara bli lite snabbare och jag har en plan för det!

LTBCN-LONG TRAIL BARCELONA

Som träning anmälde jag mig till ett bergslopp utanför Barcelona. Jag behövde träna och lära mig att springa i berg. Det var ett fint lopp som jag älskade/hatade att springa och kom i mål som finisher.
Loppet var 70 km och 3100 höjdmeter.

Därefter var några små lopp som också var träning. Men mitt fokus var att ha kontinuitet i min träning. Det blev många km och många svängar till skidbacken i Kisa för att backträna.

FÖRSÖKT MED 48-TIMMARS LOPP SOM  BARA BLEV 24-TIMMARS

Under hösten behövde jag en till utmaning. Jag var beredd att för första gången springa 48-timmars. Jag litade mycket på all träning som jag hade genomfört under hela året och var redo för utmaningen. Men ett problem med en tå hindrade mig. Jag bestämde mig för att köra ”bara” 24-timmars ändå och jag var nöjd med loppet. Det blir så klart ett nytt försökt, snart igen! Jag måste testa 48-timmar!

Stark och stolt över mitt löparår.

LOPP 2016

Totalt sprang jag 11 lopp:

  1. LTBCN. Long Trail Barcelona. 70 km – 3100 höjdmeter
  2. Blodomloppet med jobbet
  3. Linköpings Halvmaraton (som träning)
  4. Stockholm maraton (som farthållare)
  5. High Coast Ultra 75 km – 2218 höjdmeter
  6. Traversé i Schweiz 61 km – 4100. Alperna
  7. OCC i Chamonix ( I UTMB vecka) 55 km – 3500. Alperna (DNF)
  8. Stockholm halvmarathon (som hare)
  9. Gränsö Ultra i Västervik – Det blev 42 km
  10. Österlen halvmaraton (som träning)
  11. Bislett 48 hours indoor challenge – som blev 24 hours

SIFFROR

Jag sprang 3303,9 km under 2016.
Det vill säga snitt 63,53 km per vecka eller 275,3 km per månad. Mitt mål var att springa 300 km per månad men det räckte inte. Jag får försöka nu i 2017.

Totalt träningspass under 2016: 476 st.= 462:32:14 timmar där 85 pass=55:20:00 timmar var annat än löpning som styrka och yoga.
Totalt  träningstimmar under 2016: 518:38:16 timmar
löparår2016.png

Jag ser fram emot ett nytt löparår!
Bring it on!

Bislett Indoor Challenge 2016

De flesta runt omkring mig har svårt att förstå varför ska man springa runt runt runt på en 546 meters bana under en lång period. Det finns inte något konkret svar. Det är inte många som kan förstå det även om jag försöker förklara. Jag tror starkt att man måste springa och uppleva det i så fall. Då gillar man det eller så hatar man det.
Jag spenderade 24 timmar där och jag känner mig starkare än innan jag kom till starten.

Som jag berättade i förra inlägget skulle jag testa 48-timmars tillsammans med ett gäng löpare lika galna som jag.
Jag var redo både mentalt och fysiskt för utmaningen.

Jag hade en plan att följa. Ganska enkelt jämfört med andra gånger. Jag visste hur många km per timme skulle jag springa. Det var realistiska km per timme. Ska man springa 48h måste man vara realistisk.
Skönt att veta i alla fall, hur de första 24h skulle springas: (1 block = 6 timmar)
Block 1: 7 km per timme
Block 2: 6 km per timme
Block 3: 5 km per timme
Block 4: 5 km per timme

Innan starten!

Den norska maffian och jag!

Laddad!

BLOCK 1. Kl. 10:00 – Kl. 16:00
6 timmar

Jag startade i mina Vivobarfoot skor. Jag tänkte att jag kunde komma i gång med lätta steg från början. Jag hade sprungit i dem som längst några pass på 12 km. Allt kändes bra, precis som det skulle. Jag tog det lugnt från början. Det enda jag behövde hålla koll på var min puls för att veta när jag behövde gå. För att planen var att springa i lågpuls så långt som möjligt! Supersmidigt!

Nu kör vi!

Efter två timmar bytte jag till Altra Superior som är mina lättaste ”normala” skor. Perfekt. Jag trivs i dem också. Älsklingen lade fram energi och dricka på bordet. Jag kunde ta det jag behövde vartannat varv ungefär.

Skobyte till Altra Superior

Planen var också att försöka äta bara fett och proteiner under första blocket och dricka bara vatten.

PROBLEM NR 1

Jag hade sprungit ungefär en timme efter jag bytt skor, då började jag få ont i en tå. Den pulserade och det blev bara sämre och sämre. Jag stannade och kollade. Tån var inflammerad och gjorde ont varje steg jag tog.
Första försöket med en lösning. Älsklingen kollade och det såg ut som nageln trängde ner i  köttet på kanten. Han försökte klippa bort det som var fel med en liten kniv vi hade. Det gjorde mer ont men jag hoppades han hade löst problemet.
Det fungerade inte!

Efter några varv besökte vi Sjukvården som fanns på plats. De kunde inte heller göra något mer än att råda mig att sluta springa.

BESLUT

Jag blev ledsen när jag insåg min tå inte skulle hålla hela loppet. Plötsligt försvann min plan. Jag hade tappat mycket tid, många km och hade ont.
Jag var tvungen att ta ett beslut. Bryta loppet som sjukvården sade? Nej, det fanns inte en chans! Inte efter bara 4 timmar.
Jag meddelade Göran att jag skulle fortsätta. Jag skulle inte kunna springa 48 timmar men jag skulle kämpa mig genom 24 timmar istället.

Block nr 2. Kl. 16:00 – kl. 22:00
12 timmar

Jag var tvungen att byta skor igen. Jag hade ett tredje par som jag hade tänkt använda under andra dagen. Dvs när mina fötter skulle bli svullna och för att kunna springa sista timmarna på mitt 48h lopp.
Men det var nu jag behövde dem. Ett par gamla Hokaskor som var uppklippta i tårna. Varför ville jag inte byta till dem så tidigt?
Jo, för att jag ville inte springa med tjocka skor så tidigt under loppet. Jag har börjat att springa med tunnare skor. De uppklippta hokaskorna funkade. De gjorde att det inte fanns något som klämde ihop tårna.

Uppklippta Hoka

PROBLEM NR. 2

ENERGI. Min plan under första blocket med att springa med bara fett, proteiner och vatten funkade inte längre. Jag var låg på energi. Jag kände mig trött.
Jag var rädd för att ändra min kost även om jag visste jag behövde göra det och det ingick i mitt schema. Jag hade en liten dialog med Ultra-drottningen Maria Jansson och hon sa direkt: Ta socker! Drick cola!
Jag behövde socker så min kropp kunde fortsätta fettförbränna. Sagt och gjort. Jag drack cola och började med Tailwind. När arrangören serverade mat, åt jag mat. Jag tog en tallrik med lite ris och tomatsås.

Svettig!

Nu började energi komma tillbaka. Det var bara att köra och försöka hitta ett tempo som passade min smärtande tå.

Richard Andersson som också sprang 48h och som också hade en tydlig plan var min räddningsplanka för ögonblicket. Jag sprang några varv med honom just för att hitta flytet igen. Han hade gå-sträckor och spring-sträckor under ett varv.  Jag kunde springa igen lite mer jämnt.

Block n3. kl 22:00- 04:00
18 timmar

Natten hade kommit. Jag brukar springa bra under natten, tror jag är lite starkare då!

Jag hade lovat mig själv att efter 12-timmar skulle jag kunna ta fram musik som en belöning. Jag var faktiskt ganska trött på musiken som spelades i stadion. Jag såg fram emot min egen musik. Skönt att kunna komma in i min egen bubbla.

Lite tidigare, när jag var ledsen och besviken för att inte kunna springa 48h, kom Lotta Thörn till mig och såg mig i ögonen: – ”Du, du vet att smärtan kommer att gå över! Bit ihop nu!”

Jag bet ihop. Försökte ignorera smärtan och sprang. Jesus, vad jag sprang under natten. Jag ville komma ikapp alla km jag hade tappat tidigare.

Jag har hittat lite min grej. Jag gillar att ta rygg på någon och bara springa utan att tänka. Först gjorde jag det med Richard. Nu tog jag rygg på Anna Grundhal som hade ett jämt tempo under hela loppet. Jag frågade henne om det var ok och hon sa det var bara kul! Vi sprang. Vi pratade inte mycket. Jag njöt över att jag kunde springa, springa fort trots allt.

Ungefär kl. 3:00 på natten fick vi våfflor med sylt. De smakade gott och jag fick en bra kick! Här någonstans testade jag, för första gången att ta 1 koffeintablett. Jag tror det hjälpte. Jag kände mig piggare!

I det här blocket hade Göran lagt sig. Efter att ha sprungit några gånger på Bislett har vi fått mer erfarenhet och hade med oss: liggunderlag, sovsäck, en liten kudde, ett lakan och en filt. Ah! Öronproppar också! De var viktiga så han verkligen kunde sova.

Innan han gick och la sig, fick jag vila 8 minuter i ”vår säng”. Vid den här tiden hade jag inte ens kommit upp till 80 km. Men jag lovade att köra hela natten och jag hade tänkt överraska honom när han vaknade. Jag passade på att stretcha lite med några yoga  övningar. De körde jag då och då.

Block nr 4. kl 04:00 – 10:00
24 timmar

Vid varje 6 timmar bytte vi håll. Nu var det dags att göra sista bytet för om bara 6 timmar skulle vi alla vara i mål.

Jag hade sprungit bra hela natten men jag var trött, mest sömning. Ont i fötterna är inte konstigt men jag tröstade mig med att tänka att alla har ont i fötterna just nu. Det som störde mig mycket var att jag behövde kissa ofta. Nästan vartannat varv. Det här problemet hade jag inte haft i mina senaste lopp. Vad gjorde jag för fel den här gången?

Jag vilade mina fötter i omklädningsrummet en stund. Efter att ha varit på toan, lade jag mig på bänken, blundade några minuter och vilade lite. Jag kände mig annars stark.

Inte många som sprang under natten

kl 7:00 väckte jag Göran. Det var dags att börja plocka upp sakerna och jag behövde lite assistens med att blanda Tailwind och få fram lite mer saker att äta. Jag behövde också en kram. Han blev glad när han såg hur långt hade jag kommit medan han sov.

Jag sprang igen med Anna, några varv till.
Sista halvtimme var magisk, som alltid. Jag visste det var sista minuterna på loppet så jag ökade farten. Fort fort, jag var inte trött. Jag flög verkligen fram. Så jäkla kul att ha en sådan känsla efter att ha varit i rörelse så många timmar.
Så nöjd med att kunna springa mer än medaljtiden!

Jag fick lite soppa i väntan på att de skulle mäta sista metrarna

Nöjd efter slutsignalen!

SUMMA SUMMARUM

Sedan september har jag en plan om saker som jag behöver ändra för att bli en bättre löpare. Nu fick jag kvitto att jag är på rätt väg! Så skönt! Jag kommer att skriva ett inlägg just om det! Jag lovar!

Det jag tar med mig nu är känslan! Känslan att jag är starkare, har lättare steg och vågar att springa lite snabbare än jag brukar göra under ett ultralopp. Jag orkar!

Dagen efter loppet mådde jag för bra. Nästan synd att inte behöva ligga på sängen med mycket träningsvärk under några dagar. Inga blåsor, ingenting. Det kanske betyder att jag har tränat bra hela året?

Jag har varit på vårdcentralen och har fått hjälp med min tå. Problemet var att efter ha tappat stortånageln många gånger är den skadad. När den nya kom ut, den kom nageln lite fel. Den växte åt sidorna istället. Det var en kant där som växte in i tån och gjorde ont. Som en nageltrång. Men det gick inte att klippa eller nåt. Jag behöver vänta några dagar så det läker och snart blir den bra igen.
Otroligt hur en sådan liten sak kan påverka så mycket och vara avgörande för att kunna springa eller inte.

Jag blev nu ännu mer nyfiken på hur det hade gått om jag hade kunnat springa 48 timmar!
Det återstå att se! Jag kommer att göra ett försökt nästa år! Det är jag säker på!
Hoppas bara att Bislett blir av nästa år igen!

Tack älskling för ditt stöd och kärlek. Vi är ett bra team. Utan dig hade jag inte kunnat göra mina galna äventyr!
Tack er mina vänner som alltid peppar och hejar på mig! Det betyder så mycket.
Speciellt tack till Lotta Thörn, Henrik Roos och Maria Jansson!

Matchade naglarna med min outfit så klart!

 

Följ oss live på Bislett 2016

img_4461
Bislett International Indoor Endurance Festival

Här sitter jag på ett hotellrum i Oslo, igen. Det blir fjärde gången jag springer i tunneln under Bislett stadion på den 546 meters långa banan. Men den här gången blir det inte 24-timmars utan jag har bestämt mig för att testa 48-timmars.

Varför? Det kan man undra! Jag funderar starkt på vad det är som gör att jag alltid tar så stora utmaningar?

Efter ett fantastiskt år med många lopp ute i naturen. Uppe på olika bergskedjor och underbara miljöer hade jag svårt att föreställa mig att spendera en hel helg inomhus i november.
Men jag anmälde mig ändå. Jag är otrolig nyfiken på att se hur min kropp reagerar under så lång tid! Den längsta jag har sprungit är 31 timmar och 16 mil. Så nu känner mig jag redo att ett ännu steg vidare.
Om jag någon gång vill springa långt ute på berget vill jag gärna veta hur det känns att inte sova, hur ska jag äta för att orka, etc. Gärna inomhus första gången!

Så loppet kommer att bli en test. Men det betyder inte att jag inte tar det på allvar. Jag jobbar med små förändringar som kan bidra att bli en lite bättre löpare i framtiden.
Jag har en plan. Någonstans måste jag börja och jag började nu i september!

Jag är också medveten att jag saknar en del långpass under hösten. Jag har inte sprungit tillräckligt många, jag vet. Men jag litar på all hård träning jag har gjort under hela  året plus de små saker jag har börjat att ändra.

Det kommer att bli intressant det här! Jag har inga särskilda mål mer än springa längre än 16 mil och framför allt hålla i gång alla timmar. Testa energi, fettförbränning och se till att springa snyggt!
img_4460

I morgon kl 10:00 går starten på Bislett stadion och målet är på söndag kl 10:00. Jag har nummer 230.

Live uppdatering:
Ni kan följa mig och alla andra löpare som springer, även olika distanser på följande länk:
https://topptid.no/results/dashboard/1248  
Facebooksidan: https://www.facebook.com/BislettInternationalIndoorEnduranceFestival/posts/1682579902072903?notif_t=notify_me_page&notif_id=1479330476142545

Video live:
Förra året hade de en videokameran. Kolla här, jag tror de kommer att sända igen:
video: http://www.ustream.tv/channel/bislett-24-hour-indoor-challange 
Meddelande till speakern:
Mejla gärna in hälsningar som pepp på bislett48@gmail.com
Han kommer (kanske) att läsa dem!

Min mobil:
Hälsningar direkt till mig kan sms:as 0739745285

Kontakta Göran annars! Han finns på Facebook och kommer att uppdatera där så ofta han kan! Han kommer att läsa era hälsningar och pepp till mig!

Det kommer att bli fest! En stor ultrafest under en helg! Finns det något bättre att göra än spendera 48 timmar där?
Ultravänner och ultrafamiljen är bäst!

Höstlöpning

Helgen har varit perfekt för att springa. Vad jag har längtat att få sol och klara dagar! Ja, det är lite kyligt men det gör inget! Så vacker natur det finns där ute!

LÖRDAG

Igår fick Susanne och jag skjuts till Bjärka-Säby för att springa hem via Östgötaleden. Närmaste mål är Bislett i November så det var ett bra tillfälle att öva på: energi, tempo och benen!


Vi tog det lugnt. Mitt mål var att behålla låg puls. När pulsen är låg jag kan låta min kropp använda fett som energi när jag springer. Jag har tränat så i några veckor nu och det börjar att funka. Jag springer alla mina pass utan socker, utan kolhydrater och med bara vatten.

Dagen var fantastisk och vi fick sällskap av massa hjortar och rådjur. Solen var också med oss. Passet gick bra och snart var vi hemma igen. Jag brukar nästan alltid springa själv men när jag får sällskap försvinner bara tiden.

SÖNDAG

Idag var det en till fantastisk höstdag och jag kunde inte låta bli att bara vara hemma. Jag fick skjuts igen av min älskling som alltid ställer upp. Den här gången startade jag i Grebo.
Planen var minst två mil, lågpuls och njuta av naturen.

Älskar att springa i mitt tempo inne i min lilla bubbla! Jag sprang förresten för första gången 12 km i barfotaskor och det kändes bra. Hade ett par skor till i ryggan för att kunna byta.

Jag är nöjd med helgen och mitt Back-to-Back. Jag är också nöjd med den extra timmen vi fick idag idag! Det känns som jag gjorde mycket!

Det finns alltid en lösning om man följer ljuset. At the end of the road!

Hoppas i morgon blir det lättare att gå till jobbet. Man kan till och med hinna att springa på morgonen med dagsljus?

Har du haft en bra helg?

 

Utrustning och förberedelser inför OCC

img_8083

Ibland när jag ser bilder på Instagram eller Facebook med en färdigpackad tävlingsryggsäck så undrar jag vad den innehåller.
Jag blir alltid nyfiken. Jag vill dela med mig av min ryggsäck så ni kan se vad jag kommer att ha!

Det finns en lista med obligatorisk utrustning som UTMB kräver. Sen är det alla andra grejer som jag tycker jag behöver.

Jag har försökt minimera allt, vill verkligen inte bära på onödiga saker. Här gäller inte: ”bra att ha ifall jag skulle behöva.. ”

UTRUSTNING

Förra året hade med mig några kilo i ryggan. I år blir det inte lika många. Dels är det ett kortare lopp och dels har jag lärt mig att bara ha med mig de mest nödvändiga sakerna och de som är obligatoriska.

Obligatorisk utrustning:

  • Fungerande mobil telefon som funkar i båda länderna
  • Mugg för minst 1.5 dl
  • Räddningsfilt
  • Vatten/vind jacka med huva
  • En pannlampa
  • 1 liter vätska
  • Första förband med elastisk självhäftande linda
  • Energi
  • Heltäckande byxor t.ex. tights, alt. ¾ byxa och långa strumpor
  • Det finns en lista till ifall det blir dåligt väder som man också måste ha med sig. Men det ser ut som vi kommer att ha fint väder. Å andra sidan, i bergen kan vädret ändra sig dramatiskt fort.
  • 20 Euros
  • ID-kort

Övrig utrustning som  jag tänker ha:

  • Väst Salomon S-lab 8 liter. Supertestad och som sitter perfekt. Nästan att jag glömmer jag har den på mig.
  • Två mjuka 6dl flaskor: en med Tailwind och en med vatten
  • Black Diamond stavar. Jag har tränat mycket i dem och tycker de är guld värda när balansen sviker när man är trött
  • Skor:  Inov-8 Race Ultra 270 som jag har sprungit i berg både i Barcelona och i Schweiz.
  • Korta handskar utan fingrar. Jag känner mig trygg i dem. Perfekta både för att inte få blåsor från stavarna och för att kunna hålla mig i stenar om det behövs.
  • Ett par tunna ull vantar
  • USB-laddare som funkar för att ladda både Iphone och pannlampa
  • Ipren, 2 st compeed

Kläder:

  • Björn Borg sport trosor
  • 2XU sport BH
  • Salomon kjol med korta tights
  • Nike linne eller Aclima ull tröja. Har inte bestämt mig.
  • Flipbelt för att ha videokameran och mobilen lätt tillgängliga
  • X-kross sol glasögon som har också testat massor och sitter som en smäck
  • Salomon calfs
  • ullstrumpor
  •  Två stycken svettband från Gococo för handleden som absorberar svetten snabbt och är perfekta för att torka mig i ansiktet.
  •  I huvudet kan vara en buff eller en keps. Bestämmer mig på plats. Det beror på vädret.

Energi

Tänker följa samma linje som för Traversée. Det  här loppet är självförsörjande och man får inte ha support under loppet. Det betyder att jag har tänkt ännu mer på detaljer hur jag skall få allt med mig jag behöver.

Jag har räknat och vet på ungefär hur ofta vill jag fylla på en ny flaska med Tailwind. Men idag fick vi sms från UTMB med varning på varmt väder under loppet. Det kan bli upp till 32 oC och vindstilla. De kräver att man ska ha med sig 2 liter vätska och det är obligatoriskt!

Det som är bra är att den obligatoriska utrustningen som det krävs i händelse av dåligt väder kommer inte behövas. Pooh, så bra. Några saker mindre att bära.

Jag kommer att ha med mig förutom Tailwind: några gels, 2 snickers, några nöt-creme, en påse med nötter och torkade frukter.
Jag tänker äta av det som serveras på kontrollen. De brukar ha ett bra sortiment och det finns mycket att välja på. Bland annat gillar jag olika ostar, korv, salami och skinka. Soppa och buljong. Frukt och kakor, etc.

En sak till värt att nämnda är att under alla lopp på UTMB-veckan måste man ha sin egen mugg för att få dryck. Det finns inte pappersmuggar. Bra att man tänker på miljön! Tänk hur många tusen pappersmuggar man sparar! Man får också en liten skräppåse att ha med sig under hela loppet. Man får inte slänga skräp!

BANPROFIL

Under mina senaste lopp har jag gjort en banprofil och har skrivit viktig information för mig under loppet. Superbra för att få veta höjdmeter, nästa kontroll, hur många km mellan kontrollerna, etc. Den här gången har jag även skrivit tempo att hålla för att klara reptiderna. Jag plastar in den och hänger den på västen så jag kan kika på den hur ofta jag behöver! Jag kan rekommendera att göra det! Funkar kanon!

Jag känner mig redo. Så redo jag kan vara. I dag är det dags att hämta nummerlappen och kolla lite på mässan! Suga in stämningen!
Det är inte varje dag man ser bara trallöpare över allt från så många länder!
Så spännande!