Ultra Trail Spain Camp 2015

Äventyret är slut för den här gången. Jag har spenderat 5 fantastiska dagar med ett gäng löpare lika galna (eller ännu mer) som jag är.

Vyn från sovrummet



Vi åkte ner till Alicante i tisdags för att sen åka bil till Javea, Costa Blanca där vi bodde på La Finca. Vår egen privata resort med pool, härliga umgängesytor  och vår egen kock Nancy.
Jag måste berätta att hon jobbade hård för att mata oss. Hon lagade all mat från grunden och använde lokala råvaror. Det var verkligen en upplevelse och lyx att få den perfekta maten för oss löpare även om det var svårt att gissa hur mycket mat det skulle lagas!

11212254_10152891327821288_1397913091_n

Med Tone ( i vit), Torbjörn och Johnny

Jag delade rum med Tone från Norge. Det var så smart att bo på La Finca för att kunna umgås med alla. Vi hade en mötespunkt vid poolen. Vi åt alla måltider ute under parasollerna. Det fanns två kök och ett vardagsrum med tv som ingen använde.

Dagarna bestod av morgonyoga kl 07:00 varje morgon innan frukost. Frukost vid poolen, ett löppass i bergen och ett löppass på eftermiddag. På kvällen en gemensam aktivitet typ en föreläsning eller en workshop.

Varje kväll blev det tyst vid kl 21:30. Alla gick och la sig ungefär samtidigt. Trötta efter långa dagar, många km och höjdmeter i det fina vädret! Solen gjorde sitt jobb också, vi var alla ganska solbrända. Jag har även fått soleksem och det kliar såå mycket! Även vi som är lite mörkare kan drabbas av det!

Vi sprang på olika berg varje dag och vi  kom upp till topparna. För mig var det perfekta tillfället för att träna och öva på mina svagheter. Det kändes så rätt att vara där! Vi var uppe på fyren San Antonio, klättrade ner i en grotta, vi sprang förbi spökstaden och väderkvarnarna Los Molinos.
Andra dagen, Den långa dagen var vi uppe på  Castell de Castells. En annan dag som var återhämtningsdag var vi uppe på berget Montgó. Sista dagen klättrade vi upp på El Forat de Bernia där vi kröp igenom en tunnel för att komma på andra sidan berget. Efter det sprang vi en del av Skyrace La Perimetrals bansträckning på berget Bernia. Riktigt häftig och bitvis mycket brant och teknisk löpning, scrambling, klättring.

Trixigt och mycket teknisk terräng var den gemensamma nämnaren i varje pass. Jag som är så höjdrädd var det ännu en sak till jag behövde träna på för att inte tala om att lära mig att springa/jogga på en stening terräng.

Det var roligt att se hur dag efter dag blev det lättare att springa på en sådan typ av terräng. Man blir bra på det man tränar! De jobbiga stenarna blev inte lika svåra sista dagen.

Jag hade med mig mina stavar. Nu vet jag i alla fall hur ska jag bära dem när jag är ute och springer. Men tyvärr, känns det fortfarande som om de bara är i vägen.

Men de kan vara bra om jag kan vänja mig att använda dem och framför allt om jag kan lära mig hur man utnyttjar dem!

11216502_10152891327776288_1975040842_n

ha ha * smile *

I gruppen jag sprang med hade vi en spansk guide. Han var en otrolig bra löpare och cyklist som hade mycket erfarenhet både om området och om hur man springer i en sådan miljö. Vi snackade förstås massor på spanska och jag kunde översätta för gruppen. Allt funkade perfekt.

Jag måste säga att varje dag var magisk! Hela resan var en upplevelse!

Det är inte så konstigt när man delar sitt intresse med andra! Inga konstigheter om att prata om 100-miles lopp, Iron Man, Swim-run, 24-timmars lopp, etc. Inte heller att prata om gels och mat under ett långpass eller olika skor eller klockor! Ganska nördiga var vi!
11195441_10152891327786288_1070375028_n

På toppen!

På toppen!

Jag är hemma nu och det känns också bra. Jag har laddat och tagit hem alla stunder jag njöt med alla underbara vyer. De ligger i mitt huvud och jag ska ha ta dem fram när jag tränar här.

En sammanfattning av det jag har fått i resan är:

* Jag fick många bra tips för att förbättra löptekniken i berg. Både uppför och nerför.

* Nu vet jag lite mer vad jag gör för fel när jag springer. Det verkar vara grunden på mina hälseneproblem

* Jag har övat i den riktiga miljön med stavarna.

* Jag har stått på huvudet för första gången. En av de sakerna jag inte trodde jag skulle kunna göra

* Att kunna öva för att bli av höjdrädslan var stort! I år var det lättare att kontrollera min panik. Fick tips som att andas, inte titta ner osv

* Vi åt fantastisk mat från regionen! Jag kommer inte att glömma den stora Paellan och bäckfisk salladen bland annat.

* Fem dagar utan tv. Saknade inte det. Helt bortkopplad från världen.

Tack Pace on Earth, Tua och Ingemar! Ni skapade magi!

Vi ses nästa år!

Johnny Pace on earth och jag

Yei!! Jag gjorde det!


   

#birka 12-timmar över Ålands hav

Ännu en löpargalenskap som Sverige ännu inte skådat!
Vad säger ni om att springa 12-timmar på Birkas däck mitt i natten 15-16:e november?
10371329_10152733987064479_5318758514792119123_o
Galenskapen har ingen ände och i det här fallet kommer den att gå runt, runt!
På en Finlandsbåt Jag och ett gäng härliga löparkompisar ska springa över Ålands hav. Ett 12-timmars lopp ombord på ett kryssningsfartyg från Sthlm-Åland den 15 november.
Vi springer för att vi kan! För Tjejmarathons insamling till Panzisjukhuset!

Idén började egentligen som ett skämt. Det var på slutet av augusti när vi träffas varje år för att springa.
Vi var på bussen tidigt en söndagsmorgon och vi var på väg ut för att springa i ösregn och blåst, vi skojade och skrattade om att de flesta nog väljer att stanna inne i detta väder och om hur galna vi egentligen är som ger oss ut.
Någon annan kommenterade att tjejträffar oftare sker ombord på en Ålandsbåt med vin och dans istället för joggingrundor i ösregnet. Då frågade någon annan, mest på skämt, men kan man inte springa på en Ålandsbåt? Nu är det verklig och det är snart!

10649945_10152782711309479_470224288871955070_n

I Skåne medan vi väntade på bussen i ösregn och blåst!

Vi kommer att få sällskap av en Sveriges bästa ultralöpare! Andreas Falk kommer att springa med oss!
Ni får gärna utmana honom! Hur mycket tror ni han kommer att springa på 12h?

Vi kommer att springa på natten från 20:00-08:00, ute, högst upp på båten, ute på havet i mörka november.
Mitt mål är att minst två maraton (84,4 km). Jag behöver din hjälp!
10688068_10152733987019479_7713279457033131431_o
10649055_10152733987059479_5242853444097546864_o
10371329_10152733987064479_5318758514792119123_o

Hur?
Vad säger ni att peppa mig med 25kr (eller hur mycket ni vill skänka)per maraton jag springer? Det skulle motiveras mig massor och att orka fortsätta kämpa, hela natten, i novemberblåsten, ute på havet!
Om jag når mitt mål betyder det en utgift för dig på 50 kr. Visst låter det som en bra plan?
Inte ens vad en lunch kostar ute på stan men för kvinnorna som behöver tas omhand på Panzisjukhuset kan det betyda liv eller död.

Så snälla… Gilla och följ oss på vår Facebook hemsida sidan och skänk en slant! Varför? Jo, för att du ka! För att vi kan!

Vill du köpa ett armband som stödjer insamlingen?

Lämna en kommentar här eller maila mig till coyntha@gmail.com allt pengar går direkt till insamlingen!
Vill du ge en donation till detta kan du gå in här. Varenda krona går direkt till Panzi.

I media: Travel News skrev om oss!

Hur svårt kan det vara?

Är jag lite galen?
Ja, det är jag. Men vid det här laget vet alla det!
Imorse när vi åt frukost bestämde jag mig för att köra en liten utmaning: att köra 10 armhävningar per timme.
Jag hade fortfarande träningsvärk sedan Corepasset jag körde igår men 10 st går att göra ändå!
Starten gick kl 8:00 och vi skulle hålla i gång till kl 16:00.
Det låter inte särskilt svårt men… att göra dem på jobbet!! Kontoret eller på toan?
Jag skrev om det på Facebook och frågade om någon ville hänga med. Det var roligt att ha fått så mycket svar.
Vi var några stycken som körde och rapporterade!
Nu körde jag de sista här i köket 🙂

Visst, det går att göra armhävningar var som helst!

20131121-184404.jpg

Påskutmaning

påskägg
Jakten på påskäggen!

Påsken betyder för de flesta: godis. Inte för mig den här gången i alla fall.Finaste Anna har en superbra utmaning. Det handlar om att samla ägg och det är också en tävling.
Den som samlar mest ägg vinner!
Hur gör man då?

Du ska samla ihop så många påskägg som möjligt mellan onsdag 27.3 och måndag 1.4. Den som har flest påskägg då vinner. Det finns en pris till vinnaren 🙂

Du får 1 påskägg per följande:

30 minuters träning – av vilken sort som helst. Muskelträning, yoga, jogg, löpning, bollsport, crossfit, dans, skidåkning – vad som helst. Kravet är att du ska ha bytt om för att träna och att du faktiskt skulle kategorisera det som träning. Om du promenerar till affären gälls det inte, men om du byter om och knatar iväg på en powerwalk och tar affären nånstans på vägen så gälls det. Äh, ni förstår säkert. 30 minuters träning ger 1 poäng.

Du får också påskägg för det här:

Du får också påskägg för varje sak som du aktivt har gjort annorlunda – men som inte är träning. Ett val som du har gjort som har lett till att du mår lite bättre, eller att någon annan blir glad!

Kanske såhär:

  • Du valde att belöna dig själv på ett sätt som du inte brukar (kan ju vara en bra tidning istället för den där påsen med godis, i mitt fall …) = 1 ägg till dig.
  • Du stängde ner datorn i tid för en gångs skull och lekte en stund med barnen – eller pratade med din partner = 1 ägg till dig.
  • Du fick ut familjen/vännen/grannen/chefen på en promenad istället för stillasittande tv/fika/prat/möte = 1 ägg till dig.
  • Du fick tummen ur och kom en bit på vägen med den där hopplösa surdegen som du verkligen bara har blundat för så länge = 1 ägg till dig.
  • Du hjälpte någon fast du egentligen varken hade tid eller lust från början = 1 ägg till dig.

Jag har börjat idag. Jag har redan två ägg!
två ägg
Visst låter det jätteroligt?
Hänger du med?

Viktigt beslut

Det har varit ett enormt krig i mitt huvudet sedan i januari.

Jag har inte tränat som jag har velat och därför behöver jag bestämma mig med en sak.

Här är min historia efter Bislett:

  • Vilade två veckor (årsvila)
  • Började att träna men hade ont i hälen och fotleden. Jag antar det var konsekvenserna efter Bislett.
  • Blev lite bättre och ökade mängden lite.
  • Sprang en ultrahelg 26-27 januari. Lördag 20 km och Söndag 57 km (ultraintervaller)
  • Efter helgen fick mycket ont i baksidan av låret,i hälen och foten.
  • Besök hos en sjukgymast i Linköping och även besök hos Acces Rehab i Stockholm
  • Besked: Irritation i ischiasnerven som påverkade vänstersidan: höften, midja, benet och hälen.
  • Besökte Jessica Falk och fick ett rehab program den 16 februari.
  • Sedan dess har jag tränat bara för att inte tappa för mycket formen. Fokus på att bli av problemet.
  • Mycket träning på corepartiet och för att bli stark.

Som ni ser, scenariot har inte varit det bästa när man har ett stort mål att springa den 13 april.
Det är TEC 50 miles (80 km).
Jag har funderat mycket på loppet. Det har alltid funnits hopp om att det skulle bli bättre.
Jag är självklart mycket bättre idag och det känns som jag kommer att snart kunna börja träna hårt igen.

Men min stora fråga är: Hinner jag att träna mig bra på sex veckor till TEC?

Det är bara sex veckor och jag känner mig inte i bästa formen.
Jag har snackat mycket med Andreas och vi båda vet att jag borde klara distansen (80 km) på grund av min envishet.
Jag säger inte detär lätt men jag tror jag kan klara det.

Men vill jag springa oavsett hur jag mår efteråt?
Kommer jag att bli nöjd?
Vill jag springa och känna mig stark och i form? Ja, det vill jag.

Men jag vet också att om jag springer utan att har tränat enligt planen det finns en stor risk attjag skadar mig igen och behöver vila och även rehaba migen ännu en längre period.
Så jag har tagit ett beslut. Jag ska inte springa TEC i år.
Det är jobbigt att tacka nej men jag ska istället träna mig stark och springa mina tre lopp jag har planerat på sommaren.

Jag vill njuta av att springa på sommaren och resten av året istället för att inte kunna göra det om jag skadar mig.
Tråkigt men jag hoppas det är ett smart beslut.
Andreas har en plan som jag kommer att följa.
Han hjälper mig och snart ska vi öka dosen med träningen.

Jag kanske kan vara pacer om någon behöver det? Eller funktionär?

20130303-211514.jpg

Fokus på kosten också!

Det är dags igen.

Dags att fokusera inte bara på träningen utan också på kosten. Båda hör ihop.
Som  löpare behöver jag få en bra träning och för att nå mina mål har jag bästa löparcoachen Andreas.
Han hjälper mig även att lära mig hur min kropp fungerar så jag kan använda fett som bränsle. Det behöver man när man springer ultra.

Det är rätt komplicerad för mig att kunna bestämma mina måltider på rätt sätt.  Det krävs en bra planering och framför allt är det lite svårt för mig att veta hur mycket och vad ska jag äta för att äta rätt.
Så från och med imorgon kommer jag att få Maddes hjälp igen.
Hon hjälpte mig förra året och jag gick ner 9 kilo. (Du kan läsa om det här!)
Jag mådde så bra och kunde träna bra också.

Nu ska bästa fitnesscoachen hjälpa mig igen så jag slipper att tänka på vad ska jag äta.
Madde lyssnade verkligen på mina önskemål och  med sin kunskap ska hon strukturera mina måltider.
Jag behöver verkligen hennes hjälp för att veta hur och vad ska jag äta. Också för att inte äta för mycket. För mig är ganska lätt att äta för stora portioner!
Hon kan så bra om det här! Vi kommer inte att köra någon diet.
Madde ska göra ett matschema som passar just mig, min kropp, min ålder och framför allt mina mål.

Vad är mina mål då?

Orka att springa långt.
För att springa långt måste man ha bra energi i kroppen och vi ska göra allt som går för att jag skall använda fett som energi när jag springer.
Målet är att må bra, ha en pigg kropp som orkar att springa mycket.
På köpet vill jag också gå ner i vikt några kilo.
Jag tror det kommer att gå bra med Maddes hjälp.

Vet ni vad? Jag har en bra nyhet också!

Du som läser min blogg har också chansen att få hjälp av Madde, till extra bra pris!
Om du vill ha hjälp med din kost.  Ange ”Coyntha” som rabattkod när du mailar henne så får du testa en månads kostrådgivning med 20 % rabatt,
för 1000 kronor (ord pris  1250). Rabatten gäller till sista mars.
Passa på! 🙂

 

20130224-205206.jpg

Morgondagens lunch.

20130224-205244.jpg

Önskar er en fin vecka!

#plankanwars (uppdaterad)

Dagen är här. Idag ska man maxa!
Utmaningen började den 1 januari. En månad hade vi på oss för att förbättra starttiden.
Jag har tränat Tabata intervaller , med bollen, dynamiska och sidoplankan.
Min starttid är 2:02.4 minuter.
Men idag ska jag försöka sätta rekord. I alla fall för mig.
De flesta som är inne i utmaningen är för duktiga!
Vi får se hur det går…

Laddar!!
PS. Jag återkommer med rapporten ikväll!

20130131-163326.jpg
______________________________________________________________________
UPPDATE
Tjoho!!!
Rekord med 08:45.2!!
Det kändes inte såååå svårt! Jo lite, det var inte så lätt framför allt på slutet!
Jag hade bestämt mig. Tänkte på annat…
Vad roligt!
Mycket sitter i huvudet och det krävs lite träning förstås!
Hur gick för er andra som också maxade idag?

20130131-195806.jpg

1/6 #1milvartredjetimme

Att gå upp kl 5:20 på en söndag låter lite galet.
Är det normalt? Och frilligt!!
Kankse inte, men det är nyttigt roligt att ha en utmaning framför sig.

Kl6:00 började vi.
Susanne och jag tog en runda i bostadsområdet för att undvika pannlampor.
Det var ett lugnt pass.
För mig var det tugnt. Jag tror de två milen på TEC spåret igår satt kvar i benen.
Men mycket sitter i huvudet. Det är klart det ska gå..
Här gäller att träna tanken också!
Nu är jag hemma och har ätit en rejäl frukost.
Ska vila lite för att om en timme är det dags för nästa intervall!

Du kan följa oss på Facebook: En mil var tredje timme
Eller på twitter #1milvartredjetimme

Distans: 9 km

20130127-075508.jpg

Jag hade inte träningsvärk…

… jag hade s.m.ä.r.t.a!!

Det har gått 10 dagar sen jag sprang mitt första 24h lopp och jag har hunnit att analysera lite.
Det känns nästan overklgit och det är svårt att förstår hur långt sprang jag och att det har hänt på riktigt.
Ultra är fantastisk!
Allt smärta och alla jobbiga stunder försvinner och jag har bara trevliga stunder i mitt huvudet.
Det är svårt att förklara för någon varje gång jag får frågan om varför gjorde jag det!
… men varför?
Det är svårt att berätta att jag nästan äslkade den där banan där jag sprang runt och runt!
Att det var mysigt på sitt eget sätt!
Att kunna umgås under så många timmar med så många galna löpare!
En av mina närmaste vänner blev arg på mig när hon såg bilderna på mina fötter. Hon sa att jag var dum i huvudet som utsätter mig för gör mig illa!
Hon kunde absolut inte acceptera jag kunde gilla det!

Jag älskar utmaningar.
Jag älskar att kriga mot mig själv och jag tävlar bara mot mig!

Jag har aldrig i mitt liv (förutom när mina barn föddes) fått så mycket smärta som jag hade söndag och måndag efter loppet.
Det var i hela kroppen! Jag kunde inte röra mig, jag kunde inte ens lyfta en fot några centimeter.
När jag log på sängen kunde inte byta positionen! Det gjorde ont överallt: höften, benen, fötter, naglar, axlar, etc.
Dessutom hade munnen varit så torr så jag hade små skavsår i läpparna.
Var det värt? Jajamensan!
Det var en smärta som påminde mig vad jag hade gjort!
Det var som en hat-kärlek som var där och jag bara älskade det!

Jag har lärt mig mycket under 24 timmar. Så nu tänker jag skriva ner några saker som jag inte vill glömma.
Jag måste fundera om hur kan det bli bättre.
Det finns ganska mycket att utvärdera:

* Jag måste skaffa ett par större skor. Minst 1.5 storlek större än mina vanliga.
* Jag får inte glömma klippa kort kort mina naglar. Jag glömde det den här gången.
* Sova mer en natt innan. Jag sov inte så många timmar på fredag.
* Mäta ordentligt så jag har tillräckligt energidrick med mig. Vitargon räckte inte för hela natten.
* Dricka mer vatten om det är så varmt. Jag hade skavsår i läpparna.
* Smörja ännu mer tårna för att försöka undvika blåsorna.
* Varför blev jag så kissnödig? Måste fråga coachen… vad gjorde jag fel?
* Varför orkade jag inte äta vanlig mat? Jag nästa mådde illa när jag såg maten.
* Ta med ett schema för att ha kunna skriva ner energiintaget.
* Att ha med mig minst två par skor till. Helst mycket större än mina vanliga.
* Fortsätta jobba och träna både fysiskt och mentalt.

Visst! Man glömmer snabbt smärtan och vill bara göra om det men lite bättre!

Ett stort tack till alla som har skrivit så underbara kommentarer och stort tack till alla som stöttade mig!
Ni är bäst!

20121211-174310.jpg

20121211-174622.jpg

Vem sa det var lätt?

Ja, vi är lite galna.
Idag håller vi på en ny utmaning. Jag och 3 tjejer till: Helen, Åsa och Anna (mina twitter-kompisar).
Vi kör 10 armhävningar per timme.
Jag har fortfarande ont i vänster handen sedan jag ramlade när vi sprang i Sörmlandselden så det gör ont men 10 st går att göra ändå!
Starten gick kl 8:00 och vi ska hålla i gång till kl 20:00 ikväll.
Det låter inte särskilt svårt men… att göra de på jobbet!! Kontoret eller på toan?
Eller i köket?
Det är inte alltid lätt att köra  i höga klackar heller.
Visst, det går att göra armhävningar var som helst!

Jag har redan kört 7 rundor 🙂

20121105-143442.jpg