Venice Marathon 2011

Var ska jag börja? Det här är ett långt inlägg…. bara så du vet 😉

Venedig Maraton var magiskt!
 

Men vi tar det från början. Vi gick upp kl 05:00 för att äta frukost i rummet. Hotellets kök öppnade kl 07:30 och de ville inte öppna bara för mig 😉

Vi gick till samlingen nära stationen. Vi gick vilse i Venedig som vanligt. Med de här labyrinterna är inte lätt att hitta nåt och att det var mörkt gjorde inte saken lättare. Men vi hittade.

Älsklingen och jag sa hejdå till varandra. Jag åkte buss till startområdet som låg ca 30 km från Venedig.

När vi kom fram var det bara 10 minuter för att lämna påsarna med kläder i lastbilar som skulle ta alla påsar tillbaka till Venedig.
Det var stressigt och jag tog bara av mina kläder och behöll allt i handen så jag kunde lämna min påse innan de stängde.

Det kändes spännande att vara på plats ensam och i Italien.

Att det snart var dags springa genom många små byar för att komma fram till Venedig.

Taktiken för loppet var enkelt enligt coachen: Gå 1 minut vid varje vätskekontroll för att dricka och äta nåt. Försöka ligga på 6:30-7:00 min/km, hitta känslan och framför allt lita på mig själv och njuta av loppet!

Jag hade också tre små flaskor med perpetuem. Jag skulle dricka en flaska per 90 min och hade 3 gel för att äta i km 10, 20 och 30.

Vi började loppet i en liten by som heter Stra. Vi sprang de första 26 km genom många små byar på landet. Det var riktiga italienska byar och jag trodde det skulle vara tråkigt. Men ack så fel jag hade! Det var folk vid vägen hela tiden. Folk som bara kom ut och satte sig eller stod där för att heja på ALLA!!
Det var verkligen glada människor som kom ut med ett leende på läpparna för oss alla löpare som sprang förbi dem.
Det fanns också ganska ofta musik. Liveband som spelade. Vid km 9-10 träffade jag ett gäng med tre svenska tjejer. Jag kände igen en av dem. Det var Martina Haag och Bea som är författare. Den tredje tjejen visste inte jag vad hon hette. Jag började prata med dem och vi sprang ca 1 km tillsammans tills vi hittade ett bra ställe för att gå på toa.
En sak som inte var så bra i loppet var just toaletterna. Det fanns nästan inga och ibland fanns en toa och den var upptagen.
Så jag hittade några buskar och högt gräs så vi kunde gömma oss lite och gå på toa 🙂
Efter det sprang jag förbi dem. Men det var kul att snacka lite med tjejerna. De hade verkligen kul! Jag gick lite vid varje station och drack min portion Perpetuem jag hade.
En annan annorlunda sak var vatten. Vi fick riktiga vattenflaskor vid varje vätskekontroll. Ganska stora. Det var bra. Det är lätt att dricka från flaskan medan man springer. Ibland sprang jag med en flaska i handen, ibland fyllde jag i en av mina små flaskor för att ha mitt egen vatten och ibland kastade jag flaskan efter ha druckit lite.
När vi kom till km 20 började vi att få Gatorade, frukter och kakor vid varje station.

Jag passerade halvmaran på 2:18 och mådde jättebra. Jag hade delat loppet i 4×10 km + 2 km. När jag kom till km 25 började jag att känna en sådan glädje som jag inte kan beskriva. Jag var bara glad, jättelycklig att kunna få springa. Jag kände mig stark och lyckligt lottad att kunna få springa. Det spreds en glädje genom mig. Jag sjöng och log hela tiden. Har aldrig känt mig så… kunde det vara ”runners high”?? (Någon som vet?)

Hur som helst, det kändes bara bra att springa och jag kunde verkligen njuta!!

När vi kom till km 30 började det att bli tungt. Efter vätskekontrollen började foten att göra ont. Men jag försökte verkligen fokusera på någonting annat. Jag satte på musiken för första gången och började att sjunga. Det hjälpte för att inte tänka på att det gjorde lite ont.

Jag visste att efter 32km skulle vi komma till Venedig. Men innan dess sprang vi över den stora bron mellan fastlandet och Venedig. Det var roligt men det kändes verkligen som bron skulle aldrig ta slut. Här gick jag några meter för att dricka igen.

När vi kom till Venedig var jag lycklig igen trots att benen var verkligen sega. Jag sprang inte fort alls utan jag joggade mest. Men det kändes stort att jag snart skulle komma i mål.

Vi sprang över den coolaste bron man kan tänka sig: de hade byggt en tillfällig bro som stod på båtar, över södra inloppet till Canal grande från Dorcoduro till San marco. Såå häftigt!!!!

Bild: Kolla hur de byggde bron!!

Nu var det BARA 14 broar kvar 🙂 Och det fanns folk överallt som hejade! Efter 8 broar sprang vi genom San Marco torget. Så imponerande!! Så vackert!

Jag sprang förbi 5-timmars farthållaren och då visste jag att jag skulle komma under 5 timmar i alla fall.

När det var en kilometer kvar sprang jag så fort jag bara kunde!

Det var på riktigt!! Jag hade sprungit ett maraton igen!

Yes! Älsklingen väntade på mig vid målet, ropade och hejade så mycket, jag blev så glad!!

Jag kom i mål bara en minut efter min tid i Stockholm marathon förra året. Men tanke på omständigheterna tyckte jag det var kanon!
Jag är supernöjd och glad!

Efter loppet träffade ett gäng från Mexico som hade också sprungit! Coolt!

Tack älskling once more time! För ditt stöd och allt din kärlek som gör att jag sitter här med en medalj till bredvid dig 🙂 Älskar dig!

Tack Andreas! Det har varit superroligt att träna med dig och följa dina kloka råd! Tack för allt stöd även när jag tvivlat.
Tack ALLA hemma i Sverige som skickade massa energi och peppande ord. Det hjälpte massor!

Bara en dag kvar

Dag 3 – Venedig

Idag har vi tagit det lite lugnare än de första dagarna. Efter frukosten gick vi till Rialto för att kolla på marknaden. Det var fint och intressant men hur många turister som helst.

En bra sak är att vädret har blivit bättre. Det känns dock lite kallt när det blåser. 
Jag är så osäkert på många saker. Vad ska jag ha för kläder imorgon? Jag glömde att ta med en långarmad tröja. Har en t-shirt och ett linne. Vad ska jag välja? Långa eller korta tights?
Men framför allt känner jag mig osäker om jag kommer att orka och komma i mål?
Hur kommer kroppen att kännas imorgon?
Oj så mycket som jag inte vet idag.
Jag har i alla fall fått några mail från coachen och det är så bra att få pepp när det behövs som mest!


Nu vilar vi en stund medan vi lyssnar via internet på Åtvidabergs sista fotbollsmatch för säsongen! Sedan ska vi äta middag för att lägga oss tidigt. Vi måste gå upp kl5:00 imorgon!!

Mycket på en gång

Dag 2- Venedig

Vi började dagen med att åka buss till Mestre (en by på fastlandet utanför Venedig) för att hämta nummerlappen.
Vi kollade runt i mässan. Jag köpte en nackskydd från Venice marathon som jag ville ha som ett minne från loppet.

Efter mässan åkte vi till centrum i Mestre för att kolla i affärerna men vi hittade ingenting. Vi köpte bara mat och vi hade en picknick mitt i en park.

Tillbaka till Venedig och där gick vi mycket! (ja, jag vet. Det är inte bra laddning)
Vi gick en liten del av banan som vi ska springa på maran. Så vackert!
Det börjar att kännas på riktigt! Så nära och så läskigt! Men spännande!

En av våra stopp var vid Accademica bron! Där stannade jag på ett kaffe bredvid och köpte den godaste och dyraste kaffelatte i mitt liv! Men det var det värt! Jag fikade på det mysigaste stället medan jag väntade på Göran!

Lite shopping och tillbaka till hotellet för att äta middag. Det var pasta!!
Oj vad trötta vi är! I morgon ska vi ta det lugnare!
I morgon ska jag ladda! Med mat och vila!
Det närmar sig…

20111022-093953.jpg

20111022-094147.jpg

20111022-094157.jpg

20111022-094213.jpg