Coolt som f*n!

Jag har alltid tyckt att på vissa ställen kommer jag aldrig att vara. Men jag säger också att man ska aldrig säga aldrig.
Ibland har jag svårt att se mig som en ultralöpare på riktig. Jag är bara en tjej som älskar att springa långt! That’s it!

Igår publicerade Ultradistans.se en artikel om mig och min väg att genomföra The Swedish 100-miles challenge nästa helg.
Vilken ära! Där läser man bara om de duktiga ultralöpararna med stora prestationer!
Jag känner mig hedrad att vara där. Lite kul också är att dela med mig om hur min resa har varit inom ultravärlden!

Jag är redo för utmaningen. Snacka om att ha världens morot att jobba med under loppet!
Men framför allt tänker att jag skall ha kul! Det är bara köra och göra allt jag kan så det håller hela vägen!
Ladda, ladda! Hepp hepp!

Tack Ultradistans!

(Klick på bilden för att komma till artikeln)
10715_1588845048015978_3164430927788619087_n-350x350

och träningen då?

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/240/770536/files/2014/12/img_1542.jpg
Den här är min andra vecka med mer strukturerad träning. Mängden har ökat en del och kroppen har protesterat en del också. Men framför allt min hjärna som säger att det räcker. Att jag ska springa hem igen efter några kilometer. Det känns nästan som att jag har glömt hur man springer mer än 2 kilometer!

Förra helgen körde jag en Back to back. Jag sprang 120 minuter på lördag och 120 minuter på söndag. Det var tufft för att vara första veckan med några längre löppass.
Det har varit svårt att komma igång. Inte för att jag känner mig så otränad men mest för att jag tycker det är jobbigt att orka mer än en timme. Efter 8-9 km  vill min hjärna gå hem. Den säger att det räcker. Men benen är inte riktig trötta. Det har bara känts långtråkigt!

Den här veckan blev 5 löppass, ett pass i crosstrainer och några korta yogapass. I helgen blev det Back to back igen men lite längre. Problemet var temperaturen som helt plötsligt sjönk jättemycket!
I lördags var det runt -7 grader och vi sprang i helt ny snö! Det var magiskt! Det kändes inte kallt men det var så klart lite svårare för låren. Jag hade fint sällskap!

I söndags sprang jag själv från Grebo – hem i -15 grader. Det var ett bra test. Om jag ska springa ett 100-miles i januari måste jag förstås springa i kyla. För första gången jag upplevde att vattnet frös i slangen på min ryggsäck och jag försökte hitta en lösning. Jag la slangen innanför  mina kläder. Det tog ca en timme för att kunna dricka igen. Jag märkte också hur obehagligt det är att öppna en gel eller ta fram en näsduk när man fryser i händerna. Jag frös förresten mycket om händerna hela passet! Min mobil stängdes av och jag kunde inte lyssna på musik!
Jag konstaterade också vilka kläder som kan funka bättre, vilka skor borde jag ha, etc.

Jag är nöjd med veckan med ca 7 mil. Men framför allt att jag långsamt får tillbaka en bra löparkänsla. Jag har några veckor till att jobba med!
Som tur är jag också ledig några dagar till och jag kommer att hinna med att springa på dagen i ljuset!

Den 31e kommer vi att springa sista löppass! Springer du också?

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/240/770536/files/2014/12/img_1543.jpg

Coynthas mössa

Igår träffade jag mina vänner (kollegor) för att sticka och se hur det går med våra mössor. Vi mötes inne på fiket som biblioteket har här i Linköping.
Jättekul att ha en syjunta en stund innan julstöket!
/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/240/770536/files/2014/12/img_14721.jpg
Det var mysigt och vi hann med mycket! Första mössan är nästan klar!
Så fina färger! Garaffären har verkligen fina garn!

Jag tycker den är sååå fin!
Vem vet? Det kanske finns några där som också vill ha en Coynthas mössa?

Vi kommer säkert att bli det snyggaste och varmaste teamet på loppet!

För övrigt, träningen går åt rätt håll. Det kommer att bli skönt med några lediga dagar för att här ska det tränas!!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/240/770536/files/2014/12/img_1460.jpg

Goda nyheter

1377971_10151635711552391_73379547_n
Det går framåt!

Idag har det varit en bra dag och jag har hunnit att göra massor. Redan när klockan var kl 12:00 på dagen kände mig mycket effektiv!
Säg aldrig: jag hinner inte okej? 🙂

I morse gick jag upp kl 04:30 och körde 65 minuter på den älskade crosstrainern. Duschade, åt frukost och pendlade 35 km till Linköping. Hade tid hos sjukgymnasten. Sen köpte en kaffelatte på väg till jobbet. Klockan 09:30 var jag på plats för att jobba.

Vad sade sjukgymnasten då?

Han kollade med ultraljudet och jag fick ett bra besked.
Höger hälsena är frisk nu! Yei!
Vänster är fortfarande lite irriterad men det är bara fortsätta med tåhävningarna och väntar på att den ska läka.
Jag får öka distans mer nu. Det får bli successivt precis  som jag har gjort hittills!
Det känns sååå bra!
Jag hoppas att kunna hinna köra några riktiga grisiga långpass snart igen!

Jag har varit så envis och duktig som har alternativtränat mycket. Nu är det dags!
Åh vad jag är taggad!

IMG_1321.JPG

Torsdagskjol

 

Alternativ träning

Efter jag kom i mål på Black River Run var jag helt slut. När jag säger helt slut menar jag det. Det fanns ingenting kvar i min kropp. Jag slet i så många timmar så jag inte kunde röra mig.
Jag visste jag skulle betala konsekvenserna efter det.
Följande 30 timmar efter loppet var inte kul. Jag kunde inte ligga, jag kunde inte sitta, jag kunde inte gå. Inte sova heller. Det kröp i benen och jag hade mycket ont. Framför allt i mina fötter och ben.
Dag efter dag blev allt lite bättre. Men redan då bestämde jag mig att den här gången skulle jag inte börja träna förrän jag var helt återställd.

Jag måste erkänna att första veckan efter loppet ville jag definitiv inte träna. Men efter 8 dagar började suget att komma tillbaka.
Då började att kännas jobbigt att inte kunna träna.
Att vilja träna men känna smärtan i fötterna var inte bra. Dagarna när man inte tränar går ganska långsamt kan jag meddela!

Coachen och jag planerade min comeback.
Jag skulle börja alternativträna för att inte belasta benen och fötter. Inte ett enda löparsteg tills jag är helt frisk.
Sedan förra veckan började jag att gå till gymmet. Jag började med 40 minuter kondition varje dag och lite yoga. Oj vad stel och seg jag var!
Sen i måndags har vi ökat till 60 minuters kondition plus 2-3 styrkepass/yoga. Idag är det torsdag och jag har kört varje dag. Jag börjar till och med att gilla crosstrainern och roddmaskinen, ha-ha (not!)
Så skönt att svettas och få lite endorfiner i kroppen.

60 minuter = 9.1 km = 350 kcal = jobbigt

60 minuter = 9.1 km = 350 kcal = jobbigt

Jag ska till sjukgymnasten på måndag för att få rehab-övningar och jag vill gärna höra att jag är frisk och kan köra igen.

Jag kanske får testa att jogga lite i helgen. Det jag vet, är jag mår jättebra och har nästan inget ont alls.
När jag börjar att träna igen, då tänker jag inte ha några pauser.

Jag ska komma i mitt livs form i nästa 100-miles i januari!

IMG_0552

The Swedish 100-miles challenge

Anmäld till Arctic Ultra 100-miles (3/4)
anmälan
I  år har jag satsat på att göra en Grand Slam. Att springa riktigt långa lopp som 100-miles (161 km) är rätt ambitiöst!
Jag vill göra The Swedish 100-miles challenge.  Det handlar om att springa fyra 100-miles lopp i Sverige. Ett för varje årstid. Jag har sprungit TEC (april) och GAX (juli) och BRR (september)

Årstid Lopp Datum
Vinter Arctic Ultra 100 i Arvika 31 January 2015
Vår TEC 100 i Täby 12 April 2014 Check!
Sommar The GAX100 i Skåne 12 July 2014 Check!
Höst BRR 100 i Västerås 20 Sep 2014 Check

Om man springer tre lopp inom ett år är man i guldlistan och jag är med där. Men man vill så klart vara med på diamantlistan.

  • 2 lopp inom 12 månader är man på Sylverlistan
  • 3 lopp inom 12 månader är man på Guldlistan
  • 4 lopp inom 12 månader är man på Diamantlistan

Diamanten låter fint. Jag tror jag kan gilla det!
Så nu är jag anmäld till den fjärde och sista 100-miles loppet som ingår i utmaningen!