Det är supernära nu. Jag är här men ändå inte.

Publicerad den 08 april 2014 av coyntha

Just nu är jag inte riktigt här.

För mitt huvud och mina tankar är redan i Täby, på lördag morgon. Varje stund när jag inte jobbar eller umgås med min familj så är jag där. Jag funderar och tänker, planerar med kläder, utrustning, energi, pacers, nattlöpning, musik och inställning!
Allt kan hända då och jag vet det kommer att bli tufft!

Om exakt fyra dagar springer vi på TEC. Det kommer att bli mitt första ultralopp på riktigt och det pirrar i magen. Första gången jag springer ett 100 miles lopp!
Jag börjar att få en hel del nerver men det känns framför allt spännande. Jag har tränat allt jag borde ha gjort.
Det känns tryggt men man vet aldrig hur kroppen kommer att kännas när man står på startlinjen.
Jag hoppas att mängden inför 161 km räcker. Det kommer att bli jobbigt ändå, det vet vi alla.

Jag har två pass till: Core/styrka idag tisdag och ett kort MAF-pass i morgon och Thats it!
Vilodagar torsdag och fredag.

På fredag åker vi till Täby men på väg dit ska vi stanna och hämta en ny vätskeryggsäck jag beställde hos RunnerGears. Den ska jag använda på TEC!

Just nu pågår alla förberedelser som ett sådant stort lopp kräver. Men framför allt den mentala delen!
Jag har jobbat mycket med att se mig under loppet, jag tar fram känslan och hur kommer att bli. Jag ser mig också att komma i mål!
Idag hade jag telefonmöte med coachen och vi har gjort en plan. Det kommer att bli bra!

Hela veckan tänker jag sova minst 7 timmar per natt och från och med imorgon tänker jag äta lite mer. Just nu ligger jag på gränsen att vara lite för snål med min kost. Planen är att onsdag och torsdag öka mängden och på fredag äta normalt.
Jag vill inte ha en tung känsla i kroppen, utan jag vill känna mig lätt! Jag kommer att äta mycket under loppet ändå.

Det kommer ett inlägg om alla förberedelser och min outfit! Jag lovar!

Som sagt, jag är redan där. På TEC-banan och det känns härligt.
Jag vet att smärtan och tröttheten kommer att finnas.
Snart är jag där!
Bara fyra dagar kvar.

Formtoppning?

Publicerad den 03 april 2014 av coyntha

Svara

Det är bara 9 dagar kvar och som coachen brukar säga: Jobbet är gjort nu!

PM från TEC kom igår på e-posten det betyder att det är riktigt nära nu. Jag är inne i de sista dagarna innan tävlingen.
Jo, det är perioden som kallas att Toppforma.
Coachen och jag kör på samma upplägg som inför Bislett, vi vet att det funkade ju så bra då! Så varför ändra konceptet liksom?

Upplägget är att köra mindre pass per vecka. Jag kör bara två pass i MAF-tempo och ett tempopass med några ökningar men inte lika många kilometer som förut.
På de pass som är kvar är det viktigt att jag hittar flyt och jag skall känna när jag springer att det bara rullar på.
Coachen sa, för att han vet hur mycket jag gillar att springa i skogen, att jag kunde gärna köra i terräng men jag ska se till att jag kan springa hela tiden.

Nu är det verkligen superviktigt att våga vila.
Det finns ingen anledning att försöka klämma in mas nu.
Om man vågar vila, det är då formen skall komma.

Igår träffade jag mitt tjejgäng kompisar som jag brukade springa mycket förut. Vi samlades för att springa i Elljusspåret som är ganska kuperad.
Det var så vackert kväll. Jag sprang i MAF-tempo och kände hur stark har jag blivit. Det kändes bara lätt att springa 10.5 km!
Det var så njutbart pass!

Jag tänker och planerar. Jag vill inte glömma något!
Fokus på att påverka det jag kan påverka nu: bra kost, vila, sova minst 7 timmar, fixa utrustningen och göra klar mina energi/pacers schema.
Ja. Lätt va?
Fokus fokus! Ladda ladda!

Formtoppa?

Publicerad den 19 november 2013 av coyntha

Jag har kört 12 veckor med Maffetoneträning och som Andreas säger: jobbet är gjort nu!

Nu är det bara 11 dagar kvar till Bislett 24-timmars och jag är nu inne i den sista perioden innan en tävling.
Det är den delen som kallas att Toppforma.
Vi fortsätter ändå med några MAF-pass i veckan men med några tempoökningar. Inte lika många kilometer som förut.
Nu är det verkligen viktigt att våga vila, det är då formen skall komma.

Igår hade jag svårt att gå ut och springa.
Kontaktade coachen och jag sa att jag inte orkade, ville inte säga att jag var lat.
Ha ha vad trodde jag?
Att han skulle tycka synd om mig och säga att det var helt ok att stanna hemma?
Nejdå, han sa på sitt smart sätt att: Du har väl stuckit iväg och kört nu…. (ajdå)
Jag gjorde det.
Jag hade inte trötta ben utan jag var bara inte sugen på att gå ut.
Meningen just nu är inte att springa med trötta ben och idag har jag det viktigaste passet i hela veckan.
Det är också viktigt att köra precis som coachen har skrivit.
Vi är i Toppformvecka ju!
Och det blev ett bra pass!
På schemat hade jag bara 50 min i MAF-tempo och det gjorde jag.
Otrolig hur lätt det kändes och så njutbart!
Problemet jag hade är att jag hade inte ätit något sedan kl. 11:30 då jag åt lunch.
Jag blev så hungrig medan jag sprang men jag hade god mat serverad på bordet när jag kom hem! ❤

Jag har två viktiga saker att följa utöver träningen:

Sova minst 7 timmar per natt
Äta bara bra mat. Kör en strikt kostschema just nu.

Det känns så spännande och jag ser fram emot att åka till Oslo!
Det är så mycket som ska förberedas innan dess…

En röd lampa i håret! Så inga bilar missar mig 🙂

Passet avklarad

Publicerad den 22 november 2012 av coyntha

Svara

Ja, jag lyckades springa idag.
Klockan började att bli mycket idag också men jag var ute och sprang ändå.
När jag kom hem klockan var redan 20:45. Men så skönt med 60 min Fartlek.
Jag tänkte hela tiden att maten var på spisen!
Nu ska jag äta sent middag: äkta mexikansk mat!
Den heter ”Carne en su jugo” och det är som en soppa med kött och bönor och chili.
Benen börjar att bli lite lättare…

Formtopp vecka

Publicerad den 22 maj 2012 av coyntha

Svara

Igår började en ny vecka. Det är min första Formtopp vecka inför Stockholm Marathon.
Det känns så spännande med allt som kommer att hända.
Jag hade ett Templöpningspass på schemat. Usch!
Jag var så trött! Har hostat mycket, det kliar i halsen och tror inte jag är 100% frisk. Men jag har inte feber och känner inte mig förkyld.
Hur som helst jag bytte om kläder och gick ut.
Passet var så här: uppvärmning + 25 min i jobbigt tempo + nedjogg. Jag sprang totalt 45 minuter och det blev 8.5 km, snittpuls 89%.
Att springa fort i 25 min trodde jag inte jag skulle orka. Men det gick! Ganska bra faktiskt!

Bild: SOC linne, Nike capribyxor, GoCoCos kompressionsstrumpor
och ADIDAS skor.