Är blodpudding ultramat?

Publicerad den 20 november 2013 av coyntha

Svara

Rune Larsson, Sveriges mest meriterade ultralöpare skrev i ett nummer av Runner’s World att blodpudding, det var bra långdistansmat.

Jag har läst och även frågat många av mina ultralöparvänner om detta.
Själv har jag inte testat än. Det ingår inte riktigt i mina kostvanor. Det ingår inte i min mexikanska kost heller.
Så jag har inte blivit så svensk än för att äta det. Men nu är jag jättenyfiken.
Om man inte är van det kan vara svårt också för magen. Hörde om en löpare som tyckte att springa långpass med blodpudding i magen var som att springa långpass med 15 kilo cement i magen dvs. obehagligt. Kan det vara så?

Jag frågade själva Rune och han sa till mig att han har funnit att blodpudding fungerar utmärkt för honom. Då orkar han längre utan att bli hungrig. Rune tror att blodpudding tar lång tid att bryta ner, samt att den innehåller en bra blandning mellan fett, protein och kolhydrater. Det ska vara riktig blodpudding, gjord på blod. Inte Geas blodpudding, som säljs på ICA. Den är gjord på blodpulver och ”köttbiprodukt”.

Min ultravän, dvs. ultrakungen Johnny Hällneby sa till mig att han inte har testat än men blodpudding innehåller mycket protein, men är samtidigt lättuggat, lätt att äta, och hyfsat stabilt så det mättar länge – bra kombination. Ja, det är sant!

Så nu frågar jag er: vad tycker ni? Är det bra mat att äta innan ett ultralångpass eller ett ultralopp?

6-timmars i Borås

Publicerad den 12 november 2013 av coyntha

Mitt mål på dagens uppgift:
Att kunna hålla ett stabilt och jämnt MAF-tempo, och hålla energinivån jämn under hela loppet.

Prognosen i min SMHI-app såg inte så lovande ut. Jag tycker inte det är lockande att springa i regnet när det är bara 4-5 grader. Men man kan inte göra något åt det så det var bara att försöka klä på sig ordentligt och inte tänka så mycket på vädret.

Magda, Pia och jag hämtade nummerlapparna i Norrby IFs klubbstuga innan kl 9:00. Sen åkte vi direkt till tävlingsområdet för att göra i ordning våra saker. Vi tog fram en parkbänk och det fick duga som energistation för oss.

Vi samlades kl 9:05 och vi gick alla tillsammans till startområdet som var ca 600 meter bort.
Loppet gick på en bana 1295 m lång kring Ramnasjön mitt i Borås. Den var ganska flack med två små nästa osynliga backar som gav lite variation till banan.
Det var Reima som ledde oss dit.

Det var kul att träffa många kända ansikten i Ultra-familjen. Som vanligt många kramar innan starten.
Jag hann även att träffa två tjejer som också hade sprungit Tjejmarathon! Kul! Samt Anneli som också hade sprungit samma lopp!
Träffade även fina Alice och vi peppade varandra.
Marie och Daniel var också där, redo! ❤

Loppet är fortfarande litet och det kändes mysigt. Jag älskar de små loppen med bra personlig stämning.
När starten gick det var fortfarande uppehåll. Skönt.

Att springa det här loppet var en generalrepetition på mina första 6 timmar i Bislett. Vi skulle testa skorna, spring/gå schemat och energiplanen.
Andreas och jag hade skrivit ett energischema som skulle följas. Göran som är nästan alltid med mig på alla mina lopp är min support och han skulle ge mig allt vad jag behövde. Hans uppgift blev svårare och svårare under loppet på grund av regnet.

Timme nr 1
Det gick så segt i början. Det är alltid så för mig. Mina ben behöver många km innan det börjar att kännas bra. Men jag fokuserade på att bara komma igång. Bestämde mig att för springa från början i min egen bubbla. Jag ville inte vara så social, dels för att pulsen går upp och dels för att jag ville njuta av min löpning.
Den känslan! Att börja gå redan från första varvet! Det ingår i min plan och jag skulle testa. Jag hade en gång-sträcka per varv!
Jag sprang ca 1 km och gick ca 295 m varje varv. Alla tittade på mig som: ”ska du börja gå redan nu??”
Jag började första timmen med Vitargo.
Göran gav mig en 2dl flaska var 15 min. Det gick smidigt för jag behövde inte stanna vid varvningen.
Jag fick också två salttabletter per timme.

Timme nr 2
Nu var det dags att äta gel. Tre stycken fick jag under andra timmen + 6dl vatten i små flaskor självklart.
Det regnade rejält nu. Ni ska veta att det regnade nästan alla de 6 timmarna!
Kroppen var på gång nu, på riktigt. Pulsen höll sig låg som det skulle och jag hittade mitt tempo. Alla km skulle springas under 7 min.
Banan var längre än den som vi kommer att springa på Bislett. Kul att springa en lite längre sträcka!
Men jag hade inte räknat med att det var bara asfalt och ni vet hur mycket asfalten kan slita på benen!

Timme nr 3
Nu tog jag en toapaus. Jag började frysa om händerna så jag passade på att byta vantar!
Jag tycker, som alltid på ett lopp, att det är sååå orättvist att killarna behöver bara några sekunder för att kissa!
Vi behöver lite mer än så och kan inte bara kissa vid sjön 🙂
Dessutom var bajamajorna lite höga så man behövde ta 2-3 trappsteg upp!

Tredje timmen var min mackor-timme. Jag skulle ta vitt bröd med jordnötssmör. Göran började också att frysa. Så han gick till bilen och lämnade mina mackor i en plastpåse! Det funkade bra.
Men efter jag ätit en macka började jag att få så ont i magen. Det blev bara värre och värre!
När Göran kom tillbaka till vårt bord sa jag till honom att jag inte ville ha mer mackor!
Vi bytte genast till gel. Nästa varv fick jag en gel istället.
Problemet var inte bara att jag fick ont i magen utan jag kände mig trött!
Mackorna gav mig inte någon energikick!

Timme nr 4
Nu var det kämpigt. Jag brukar ha en dipp här. Det var ännu svårare när jag också hade ont i magen.
Men det var bara att kämpa på. Jag visste att det skulle gå över. Bara fokuserade på att nu hade halva loppet gått, osv.
Jag inbillade mig att jag hade tränat bra. Att jag var stark och magen skulle snart kännas bra igen.
Den här timmen körde vi med Vitargo igen. Det blev bra. Magen vilade från att tugga på något.
Jag stannade aldrig vid bordet med mat serverades på loppet! Jag behövde inte äta annat.
Stämningen var bra trots att nu kunde man börja att se alla snabba som hade sprungit för fort och som började gå.
Maran passerades på bättre tid än Stockholm Marathon i juni! Mitt mål var att passera maraton på under fem timmar!

Timme nr 5
Vad bra. Nu var det bara två timmar kvar. Magen mådde bättre och jag fortsatte med gels och vatten.
Den här timmen var skönast! Jag hade musiken på mig och trots att det regnade mycket fortfarande kändes allt toppen.
Jag kände mig stark. Jag behövde aldrig byta kläder.
Min lila SOC jacka fungerade bra! Jag hade underställströja nära kroppen och en långärmad tröja till.
Jag var glad att för att för en gång skull ha valt rätt kläder!
Jag körde hela loppet med mina nya Hoka Stinson Tarmac! Såå bra skor!
Det var bara ta varv efter varv och njuta!

Timme nr 6
Nedräkning!
Sista timmen!
Tiden går fort när man har det roligt!
Den här timmen blandade vi med Vitargo och Gel.
Hade en hel timme på mig för att komma lite över 50 km som var mitt mål för dagen.
De sista 30 minuter ökade jag tempot något. På de sista tre varven ökade jag farten och samtidigt peppade de löpare som jag hade runtomkring mig. Det var kul att känna mig stark och glad efter nästan sex timmar! Tack kroppen!
Och så kom skottet. Alla stannade, och väntade på att Reima skulle komma med sitt mäthjul.
Några andra funktionärer kom med värmeboxar med en överraskning som jag hade aldrig haft förut på ett lopp: varma hamburgare!!!
Det är inte ofta en hamburgare har smakat så gott.

Jag sprang 52,264 m och kom på 23:e plats av 50 tjejer som sprang trots mina gå-sträckor.
Helt nöjd att ha sprungit med jämna tider i mitt MAF-tempo. Pulssnitt 140 och alla km under 7 minuter.
Jag kände mig nöjd med dagen. Det var mitt sista långpass och min sista tuffa vecka!
Tack Andreas, du hade rätt igen! 🙂

Jag lärde mig massor. Jag vet vad det funkar och vad det inte funkar.
Jag har en bättre aning om hur mina första 6 timmar på Bislett kommer att se ut.
Vi kommer att putsa lite mina schema. Bland annat skall vi göra schemat så att det är lätt att pricka av hur mycket vitargo, gel och piller som går åt per timme, samt att pappret skall fungera även om den blir blöt. Om pennan inte fungerar skall man kunna trycka ett hål som markering.

Med hjälp av min älskade support kommer det att bli sååå bra. Han har verkligen koll nu på vad och hur vill jag äta och dricka. Vilka är mina mellantider, vilka skor passar mig bra, etc. Så viktig med att ha så mycket stöd!
Det kommer att bli så kul att springa den 30:e november! Längtar!

Ja, lite trött efteråt. Bilden i omklädningsrummet.

Fina Alice och jag! ❤

Lite rolig!

Publicerad den 08 november 2013 av coyntha

I lördags, när jag sprang tre timmar på långpasset sprang jag på en löparbana!
När man efteråt tittar på Garmins kartan kan man bara skratta!
Det blev det visst 69 varv på en löparbana på 400 m.
Det tog 3 timmar och jag sprang med jättelåg puls hela passet!
Heja Maffetone!
Imorgon har jag ett sista långpass på 6 timmar.

Ett bra pass med ett tydligt syfte och en bra känsla. Yei!

Att älska eller hata att springa på en löparbana!

Publicerad den 03 november 2013 av coyntha

Mjukt underlag, inga backar, skonsamt för kroppen.
Tråkigt?

Här ska spendera kommande tre timmar?

Som ni vet det är snart dags att springa Bislett som går inomhus i en liten bana på 525 meter. Coachen tyckte det vore bra om jag kan träna några pass på ett underlag så likt som möjligt som på loppet.
Igår stod på schemat tre timmar långpass.
Skulle jag kunna klara att springa 180 minuter runt, runt, runt på en löparbana? Det kändes jobbigt när jag var hemma. Jag hittade på massa ursäkter för att fördröja starten så mycket som möjligt.
Klockan hann att bli 11:00 när jag var på Edberga IP för att springa.
Mitt huvudet var också redo.
Dagen var inte så fin, det var 7 grader och molnigt.

Jag valde att springa med en långärmad tröja och väst. Det visade sig vara fel val. Jag frös om armarna även om jag rörde mig hela tiden.
En fördel med att springa på en bana är att jag behövde inte bära någonting. Jag kunde lägga min väska på marken.
Jag hade min vätska, bars och mackan där när jag behövde dem.
Jag delade passet. De första två timmarna delade jag på 30 min. Sista timmen delade jag på 20 minuter.
Det gick lättare än vad jag trodde! Det var en överraskning att jag tyckte det var helt ok att springa där också!
Hur stark är huvudet?
Jag visste att jag skulle springa så här och det kändes lätt.
Jag var inne i bubblan direkt.
Benen bara jobbade på. Det blev lättare och lättare, varv efter varv.
Hemligheten för mig är att alltid ha energi i kroppen. Då orkar jag mer och mer.
Jag gick några meter emellanåt, hann kolla alla sociala medier självklart!

Det var ett bra tillfälle att testa mitt energischema. Den här gången sprang jag utan Vitargo, som jag annars brukar springa med på alla mina långpass. Jag körde med bara vatten för att testa hur mycket jag skulle sakna Vitargon.
Det gick bra.
Första timmen åt jag gels. Andra timmen åt jag två mackor med jordnötssmör och sista timmen med gels igen.
Perfekt!

Jag fick en överraskning de sista 45 minuterna av passet. Sara och Göran kom för att göra mig sällskap. De sprang med mig och tiden jag hade kvar på passet gick snabbt!

Hela passet hade jag jättelåg puls! Min klocka pep aldrig. Vilken grej! Att springa hela långpasset fortare än jag i vanliga fall brukar springa mina MAF-långpass och hela tiden med låg puls!

Jag sprang 69 varv!
Visst var det bra träning?
Huvudsaken är att det inte kändes svårt varken fysisk eller mentalt!

Sara och jag!

Kvällens midddag

Mina nya älsklingar

Publicerad den 01 november 2013 av coyntha

Jag har köpt ett par nya Hoka One One skor.
Modellen heter Stinson Tarmac.

Allt började när min vän Sonny skulle åka till Arizona i USA och han skulle köpa några par skor.
Sonny erbjöd sig att ta hem ett par skor till mig med.
Jag fick ringa affären och pratade med en jättekunnig kille där.
Jag förklarade att jag ville köpa ett par Hoka och jag ville ha ett par Bondi B till. Han föreslog en annan modell.
Den här modellen är efterföljande modell till Bondi B och Mafate.
De är också ett par skor som passar bra för asfalt och väg men också lätt trail.
Jag beställde ett par och Sonny hämtade dem åt mig.

I lördags hämtade vi mina nya skor. Jag har redan sprungit två pass i dem och sen första steget kändes de rätt!
Jag är van nu, med att springa i Hoka!
Inga skavsår och ingenting konstigt!
Jag har blivit så beroende av Hoka, jag erkänner det.
Min plan är att springa med de nya skorna nu i Borås och om de känns bra jag kommer att springa på Bislett i dem också!

Underbar helg

Publicerad den 28 oktober 2013 av coyntha

Helgen är slut. Det var en bra helg med mycket träning.
Jättekul att ha klarat av min 9:e Maffetone vecka!

Jag hade ett Back to Back på schemat igen att köra.
Det börjar att bli ganska mycket träning på mitt konto men det känns helt rätt. Det är verkligen roligt att träna. Det är den här perioden som jag tycker är den bästa av ett ultralopp.

PASS Nr.1
Jag vaknade med en konstig känsla i kroppen. Hade haft huvudvärk nästan hela veckan och var lite osäker hur det skulle det gå. Jag var helt enkelt inte så sugen på att springa. Man kan inte bara ha bra dagar!
Det småregnade och det var mörkt! Jag behövde springa tidigt på morgonen för att hinna med allt jag hade planerat för dagen.
Startade i Björsäter igen.
Från första steget kändes det inte bra. Det var segt, pulsen var hög och det kändes bara tråkigt!
Jag hade dessutom en så in h*vete träningsvärk både i benen och armarna! (Tack kettlebelspasset!)
Benen var inte lätta, jag försökte äta mina gel och mina mackor lite oftare men det hjälpte bara en stund. Sen blev det tungt igen.
Jag gillade inte den känslan. De senaste veckorna har jag haft bara bra känsla. Men inte i lördags.
Tog fram pannbenet och jag fick verkligen kämpa. Jag lyckades.
Jag kom hem efter tre timmar och var supernöjd!
Pratade med coachen och han sa att det var bara äta bra för att återhämta mig och kunna springa på söndag!

Mina vyer när jag springer långpass i MAF-tempo.

Energipaus

Nöjd efter att hade tränat pannbenet!

PASS Nr.2
Igår, söndag var vi i Stockholm. Jag behövde springa tre timmar igen så jag gick upp 5:30 på morgonen och gick ut och sprang 40 minuter själv. Sen kom mina ultravänner Magda och Cecilia och möte mig i receptionen på hotellet. Vi sprang en fin runda. Först i Haga Parken och sen en bra bit runt Brunnsviken. Det var en perfekt höstdag med duggregn. Tiden gick fort. Det går fort när man har det roligt. Den bästa var att det gick mycket bättre att springa och benen var pigga trots att jag fortfarande hade träningsvärk. Ibland har jag lite svårt att förstå varför jag nästan alltid får en kick på slutet av mina pass. Sista timmen går alltid bättre och jag känner mig starkare! Vi kom tillbaka till hotellet efter 2:30 timmar. Vilket bra pass!

Kl 6:20 på en söndag?

Vi träffade älsklingen och vi åt alla en bra frukosthotell!
Jag är verkligen nöjd med båda passen även om lördagenspasset inte var lika kul.
Men son sagt, man kan inte bara ha bra pass! Det ingår i träningen!
Jag stängde veckan med 78 km och två styrkepass. Jag klarade ännu en bra vecka!

Idag börjar min 10 Maffetone vecka och målet börjar att närma sig!
Det är bara 5 veckor kvar till Bislett!

Magda, jag och Cecilia

Mina ultravänner!

En älg på vatten!

Fasen! Vilken vecka!

Publicerad den 21 oktober 2013 av coyntha

Andra tuffa träningsvecka avklarad!

Man måste springa nu när det är som vackrast!

Jag hade 5 löppass och två styrkepass. Det betyder jag tränade ca 10 timmar på en vecka.
I helgen var det dags för att köra ”Back to Back” pass. Det betyder att man springer ett långpass både lördag och söndag. Syftet är att springa med trötta ben en dag efter man har sprungit många timmar.

Mina ben är trötta på grund av all veckoträning. Har många km i benen. För många kanske det inte känns som inte så stor mängd men för mig är det många km. Jag tyckte det var spännande att ha två långpass på agendan och testa att springa dem!
Det blev ett tretimmarspass på lördag och ett tretimmarspass på söndag.

LÅNGPASS Nr. 1
LÖRDAG. Jag hade sällskap av Susanne från början av passet. Vi fick skjuts till Grebo som ligger 2 mil hemifrån. Vi sprang på grusväg och på asfalt. När vi var framme i Åtvidaberg mötte vi Sara som hängde med oss. Då tog vi en sista timme i skogen. Jag blir alltid förtrollad när jag är i skogen!
Det gick bra hela passet.
Jag brukar springa ensam men ibland är det roligt med lite sällskap. Passet gick fort. Tre timmars efter var jag glad och nöjd hemma.

Långpass på lördag i skogen

Hemma efter tre-timmars pass

LÅNGPASS Nr. 2
SÖNDAG: Igår när jag vaknade var det -1 grad och det regnade. Det skulle regna hela dagen, sa väderprognosen! Suck! Det är inte så kul att ta sig ut när det regnar och dessutom är det kallt. Men det gjorde jag, jag gick ut. Den här gången började jag från Björsätter. Björsätter ligger också ca 20 km hemifrån. Jag blev glatt överraskad över att benen kändes så bra. Så lätta steg!

Lonely runner

Bersbo Gruvan

Det är så kul att springa nu!
Allt stämmer som det ska. Benen vill bara springa, det känns lätt, energi-intaget funkar också bra och även om det små regnade var det kul.

Jag undrade många gånger hur det kunde vara möjligt att det skulle kännas så bra!
Att testa vad man ska äta och dricka på sina ultralopp är viktigt! Tror jag har lyckats hitta vad som fungerar för mig!
Mentalt är det inte längre svårt att springa tre timmars i sträck!

Jag är supernöjd med träningsveckan!
Det blev totalt 84 km och två korta styrkepass!
Herre Gud! För många är det säkert inte så många km, men för mig är det otrolig mycket!

Förra veckan landade jag på 80 km och jag hade sprungit ett 50 km lopp. Men nu blev det 84 km bara på träningen!
Men bäst av allt är att idag måndag, är benen hur fräscha som helst!
Jag har aldrig sprungit så mycket som jag har gjort de senaste 7 veckor!
Jag kör i MAF-tempo förstås! Tack kroppen!
Jag mår bra!!
Det går bra nu….

Ha en fin vecka allihopa!

Så vackert överallt!

Något roligt att göra!

Publicerad den 22 juli 2013 av coyntha

Något roligt att göra! Sade coachen…

Jag har haft en konstig period angående löpningen. Jag älskar att springa men det har inte känts som vanligt när jag springer.
Sedan Stockholm Marathon har varit som det inte är jag som springer. Coach Falk och jag trodde mycket att jobbet, stressen och för lite sömn hade påverkat mig.
Vi bestämde att jag skulle glömma allt som hade med prestation att göra.

Visst följer jag Andreas program men han har anpassat schemat beroende på hur kroppen mår.
Den här veckan har jag bara gjort roliga saker! Eller sedan jag började semestern har jag gjort bara roliga saker!
Coachen sa att jag skulle ha det roligt när jag tränar!

Så i torsdags pratade jag med honom och han sa min idé att springa en transportsträcka jag hade velat göra sedan jag började att springa var en bra idé.
Jag ville någon gång testa att springa sträckan jag åker varje dag till jobbet: Åtvidaberg – Linköping som är 35 km.

I lördags gjorde jag det. Jag tog det lugnt och njöt. Min plan var att ha det kul.

Jag tog bussen till Linköping och sedan en buss till Ekholmen Centrum.
Därifrån började jag att springa. Fick sällskap av Susanne de första 21 km.
Vi passar jättebra ihop när vi springer.
Vi behöver inte säga så mycket om vi inte vill. Vi förstår varandra otrolig bra när vi springer!

Första paus var vid slussen i Göta Kanalen. De hade en liten kaffestuga som var obemannad. Jättegullig!
Vi köpte en cola och fyllde vatten i våra ryggsäckar.

Vi sprang och ibland gick vi i backarna!
Vi hade verkligen inte bråttom och värmen var verkligen stark så vi tog det ganska lugnt för att kunna orka hela vägen hem.

Susanne ringde hennes pappa för att bli hämtad när vi hade passerat Bestorp.

I Bestorp bor några vänner och jag stannade för att gå på toa och fylla i vatten. De hade även köpt bananer för mig!
Tack!

Nu var det riktigt varmt! Ca 30 grader och jag fortsatte själv i den stekande solen!
Det var bara 17 km kvar till Åtvidaberg plus några till hela vägen hem.

Vägen här var ännu finare!
Jag passade på och testade igen energi som funkar bra under ett lopp. Det blev Vitargo Pure i ryggan blandad med vatten som räckte de 3 första timmarna! Sedan fortsatt jag med gel och vatten. Tog också en kex choklad och en banan. Energin funkade kanon, kände mig stark hela vägen hem! Kul! Nu är det bekräftad vad det funkar för mig!

Jag tänkte hela tiden att det här var mitt beslut! Jag ville springa!
Vilket bra sätt att spendera min semester!
Att springa en solig sommardag själv är precis vad jag älskar och ger mig så mycket kraft!

När jag kom till Åtvidaberg var jag trött.
Benen var helt ok men värmen hade påverkat mig ganska mycket!

Så jag gick en stund och drack mer vatten!
Det var bara några km till för att komma hem!

Vad nöjd var jag efteråt. Men framför allt var jag lycklig!
Att göra precis vad jag älskar är vad jag behövde!

Välkomna till Åtvidaberg!
(Jag i entrén)

Jag spenderade resten av dagen hemma. Jag är jättesolbränd och igår kände jag mig ganska uttorkad.
Det blev 38.5 km. Helt ok sätt att spendera en lördag morgon.
Men den här, kommer att göra om!

30 km

Publicerad den 13 maj 2013 av coyntha

Långpass.

Igår var det dags att springa sista långpass innan Stockholm Marathon.
Det var en fin, solig dag.
Jag laddade med en bra frukost: yoghurt, blåbär och cashewnotter, kaffe och två ägg.
Fyllde vätskeryggan med två liter vatten. Hade med mig några gel och 1 liten snickers.

Planerade min runda med starten i Grebo.
Älsklingen körde mig dit som är ca 18 km hem ifrån.
Jag började att springa från Grebos kyrkan. Man springer i både grus och asfalt och det är inte så många bilar där.

Jag kände mig igen så lycklig att få kunna springa i en såååå vacker miljö!
När jag kom fram till Åtvidaberg tog en sväng runt Bysjön. Vilken känsla!
Allt har blivit grönare och finare. Härlig att hittat ett tempo som jag kunde springa hur mycket som helst.

Jag kom hem med en kropp full av härliga endorfiner och jag hade sprungit 30 km.

Älsklingen väntade med en underbar middag: Entrecote stekt i blandad chile, tomatpulver och paprikapulver. Grovt råriven potatis stekt som potatisbiffar i smör garnerad med hackad gräslök. Ugnsbakade tomathalvor toppat med gegga av smör, vitlök, ströbröd, persilja, salt och peppar. Hemlagad grönpepparsås med konjaken och extra grönpeppar i lag. Mycket grädde och extra kalvfond. Super mums!

Stängde veckan med 66 km och noll rehab/styrkapass!! Aja baja!!
Nu blir det mer kvalitetspass (fartlek, tempo och distanas) de kommande veckorna. Idag: vila.

Sexy tonight?

Ett långpass med några paus

Publicerad den 07 maj 2013 av coyntha

Söndag = långpass
Blommor överallt!
En fin blå himmel!

I söndags var en underbar vårdag.
Vi hade 12-14 grader, soligt och det var perfekt för att springa.
Jag skulle testa att springa ett långpass. Enligt Andreas behövde jag testa för att se hur mycket jag hade skadat musklerna. Om det kändes bra skulle jag fortsätta.
Jag skulle ändå springa i långpassfart så det är ett lugnt tempo.

Träffade tjejerna kl10:00. De skulle springa ca en mil och det var bra för mig att springa med trevligt sällskap första milen.
Vi var ganska nära hemma ifall det skulle göra ont i mitt ben. Då var det lättare att gå hem.
Vi valde en jättefin runda, mest i skogen och på stigar.
Vi ville passa på och springa i den fina naturen nu när det är möjligt.
Det kändes ganska mycket i svanken och på baksidan av låret. Jag tog det lugnt.

Första paus.
Efter ca 11 km Susanne mådde inte bra. Vi bestämde oss för att gå en stund så hon kunde återhämta sig.
Vi gick ca 2 km.
De var klara för dagen och jag sprang hem för att hämta mitt vätskebälte och passade på att äta lite.
Ute igen.
Nu hade jag sprungit 15 km och tänkte jag kunde lika gärna springa 10 km till.
Jag hade bra musik och kände mig piggare och piggare.

Det gjorde mindre ont och kroppen blev inte stelare, tvärtom, det blev bara roligare att springa!
Andra paus.
Mina tights gick sönder igen. Jaa, en söm gick upp igen och det skavde lite mellan benen.
Nej, jag kunde inte springa så här och få skavsår igen.
Jag ringde Älsklingen och han kom och räddade mig. Han sydde hålet! 🙂
Gud vad skönt. Nu kunde jag fortsätta att springa. *kärlek*

Det var nu, när jag inte tänkte mer på hur många km till jag skulle springa.
Jag bara bestämde en runda och körde.
Gud vad skönt! Det var länge sen jag sprang med energi och glädje.
Kan det vara dagen som var så fin?
Jag lyckades hitta ett tempo som jag trivdes i och det kändes som jag skulle kunnat fortsätta länge!
Det blev 31 km i ett lugnt tempo!

Jag tog två st. gel och vatten under hela turen.
Ja, det var ett pass med några stopp. Men det kändes bra. Riktig bra.

Dag efter är jag inte stel, är jag inte hungrigare utan allt känns helt normalt.
Och det gör mindre ont i benet!
Andreas tyckte att hade det varit allvarligt problem hade det inte gått som det gjorde.

Vilken söndag!