Jag har varit nyss hos sjukgymnasten i Linköping. Han tejpade mig med kinesisk tejp och är dessutom rosa.Som kommer att matcha mitt linne jag kommer att ha på mig på lördag. Som Magda sade: Kinesisk tejp och armvärmare är nya svarta på OS. Vi är trendiga! ha ha
Jag hoppas det hjälper något…
Det närmar sig… verkligen!!
Det är bara tre dagar kvar…
Igår var jag i Stockholm för att träffa David Felhendler på Acces Rehab. Jag var där i god tid så jag även hann att fika innan dess med finaste Annie. Hon hade också varit hos David.
Det var så trevligt som vanligt. Vi snackade mycket om våra nästa äventyr: AXA Fjällmarathon.
Jag vet inte om hon skrämde mig mer eller om hon peppade mig mer, hi hi 🙂
Så roligt att prata loss om löpningen, loppet och hur ska vi ladda när vi ses i fjällen igen. För att vi ska förstås ladda med bra mat där! Vi ska ses dagar innan loppet!
Sedan vidare till Acces Rehab.
David kollade igen genom mitt problem och han sa glatt att det hade blivit mycket bättre sedan förra veckan. Så jag får öka distansen successivt och känna efter.
Vi får se hur det känns till starten. Men jag är inställd på att det kommer gå bra. Jag ska starta och göra allt jag kan för att ha det roligt och ha en superupplevelse i fjällen.
David tror att det kan göra ont… efter ett par timmar.
Men jag tänker så här: det kommer att göra ont ändå!
Oavsett om jag springer tre, fyra eller mer timmar hi hi
Så nu med Coach Andreas hjälp är det bara fokus på att bli bättre och starkare inför loppet.
Efter jag hade varit hos David träffade jag Sirpa på Acces Rehab gymmet. Vi tränade en timme tillsammans och vi gick genom ett program hon gjorde till mig som jag kan jobba med själv hemma. Det är efter Davids ordination och det är ett styrkeprogram med fokus på bål, höft och rumpa.
Det är mina svaga delar i kroppen och som löpare behöver jag jobba stenhårt på dessa. Om jag blir stark här kan jag undvika att få löparknä igen.
Jag hade berättat för David hur mycket jag hade styrketränat under året men han sa det var bra om någon kunde se om jag gör mina övningar rätt. Det är ganska möjligt att jag kör fel och hjärnan lär sig att göra fel.
Efter träningen åkte jag till stan för att äta en superlunch!! Mums!
Den här gången hann jag inte med mycket mer. Det var dags för mig för att åka hem igen.
Glad och nöjd med dagen i huvudstaden.
I söndags var det dags för ett långpass. Jag hade med mig Perpetuem för två timmar, vätskeryggan och musik.
Men det kan inte vara som man planerar alla gånger.
Efter ca 10 km började jag att få ont i knät. Jag stannade och stretchade. Joggade lite till men efter det var jag tvungen att stanna ofta för att stretcha.
Jag satte ett knäband efter 8 km men jag tror jag satte det fel. Coachen säger att bandet ska jag sätta rakt under knäskålen, det skall spännas hårt.
Jag testar igen nästa gång jag springer. Det borde hjälpa 🙂
Efter 15 km var jag hemma igen. Det gick inte att springa längre. Tyvärr.
Jag var ganska besviken. Jag vill så mycket med mitt knä sätter stopp. Jag ville inte pressa för hårt. Jag måste skynda mig långsamt.
Det kommer att bli mycket stretch och styrka fram över.
Kommer jag kunna springa Fjällmara om 4 veckor?
Bild: Stretchar och stretchar
Bild: Hur vet jag att satt knäbandet rätt?
Tack för alla kommentarer och råd angående mitt löparknä.
Det är inte kul när man får ett sådant besked, det låter hemskt eller hur? Men idag tycker jag inte det är så farligt… eller jag hoppas inte.
Jag har lagt mycket tid på nätet och läst mycket om hur man gör för bli av med löparknä.
Som vanligt det finns så många åsikter och varje person är olika. Vad det som funkar för en måste inte funka för den andra.
Jag har några personer som har mycket erfarenhet om detta som jag litar 100% på.
Man måste tyvärr inte lyssna på allas ord annars finns det risk att man blir lite vilse. Hur som helst, en av världens bästa naprapat som finns och är vän till oss sa till mig att jag behöver inte vänta på att läka utan det går att laga! Tack David 😉
Coachen har också samma princip. Han säger att det inte går att vila bort löparknät utan man måste fixa det genom bland annat mycket stretching.
Jag kommer förstås att ta det lugnt några dagar till. Jag har vilat ganska mycket sedan den 16 juni. Det är nästan tre veckor nu.
Jag ska öka successivt och känna mig för. Coachen kommer att ändra mitt program dag efter dag.
Men vi tror verkligen det kommer att bli bra.
Jag var hos min sjukgymnast igår igen och jag fick några övningar till jag ska köra. Han tror det kommer att gå bra. Jag fick springa så länge inte gör ont och inte för långa pass.
Fick fin tejp på benet igår också!!
Så jag är snart fit to fight!
Bild: Andreas visar en bra övning för att stretcha löparknät.
Förra veckan var jag hos en sjukgymnast i Linköping.
Jag fick beskedet: löparknä 😦
Drabbar ffa långdistanslöpare, vid stor belastning och ensidig löpning. Ofta ligger en liten bursa mellan senan och benet och även den kan bli inflammerad.
Behandlingen är att avstår långdistanslöpning ett tag, töja senan (kan även töja lår, säte) och stabiliseringsträning lår/höft.
Men det finns hopp. Han sa inte att jag skulle vila eller sluta springa.
Jag fick springa korta distanser under kommande vecka, jag ska köra rehab övningar och styrketräna med vikt för att förstärka lår och höft.
På onsdag har jag återbesök och då hoppas jag att höra det går framåt.
Jag deppar inte, utan jag ska verkligen göra allt för att bli bra och starkare snart.
Träningen under helgen:
Fredag: styrketräning på gymmet
Lördag: 7 km distanspass (det gjorde lite ont efter 3 km så jag joggade resten av passet)
Söndag: 8 km Powerwalk (jag går verkligen fort så det blir lite jobbigt)
Det känns helt okej. Jag kommer att bli stark!
Jag är orolig för alla roliga lopp som är planerat under sommaren men framför allt AXA fjällmarathon!!
Vi får hoppas det blir bra. J.a.g v.i.l.l. s.p.r.i.n.g.a i fjällen!!
Coynthas blogg 