Ett bra kvittot när träningen börja att ge resultat.

I lördags sprang jag tillsammans med lite mer än 200 löpare i Skövde. Det var fint väder, ca 10 grader och soligt. Men lite blåsigt. Det var inte så svårt att välja kläder, för min del blev långa tights, långärmad tröja och väst.
Det blev verkligen en superkul dag med bra stämning!
En stort kramkalas med alla kända ansikten och en del nya också!

En del av mitt underbart TEC-team: Pia och Susanne och finaste Cecilia innan starten!

Med Sonny!

Med snabba Staffan Blixt!

Min uppgift för dagen var att hålla ett jämt tempo under alla sex timmar och inte stanna. Jag skulle försöka behålla en lågpuls under hela loppet (MAF).
Jag hade som vanligt, mitt energi- och vätskeschema. Jag hade med mig mina lådor med tre små flaskor per timme. Jag tar gel en timme och Vitargo nästa timme, osv.
Det är så enkelt att ha koll på hur mycket jag tar per timme. Det här systemet har jag testat några lopp och än så länge har det funkat.

Lördags godis!

De två första timmarna gick snabbare än planerat men det kändes så lätt och bra! Jag gick in i min bubbla från början med min musik. Men ofta pausade jag musiken för att peppa någon, för att höra vad andra löpare peppade eller för att helt enkelt prata med någon.
På tredje timmen sprang jag som planerat, alltså lite långsammare än de två första. Det kändes som jag hade hittat mitt tempo. Jag kan springa hur långt som helst när jag springer i MAF-tempo.
Stämningen på banan var underbar!

Var det så roligt att springa? 🙂

När fjärde timmen började behövde jag ta en toapaus, där tappade jag några minuter! Toan var inte så nära banan.
Men det var också efter toabesöket som jag började må illa. Jag vet inte exakt varför det blev så. Men illamående kan bero på många saker, bland annat för mycket eller för lite vätska. För mycket eller för lite energi. För lite salt/för mycket elektrolyter…
Jag slutade dricka och äta och ville bara kräkas. Bestämde mig för att gå några meter och funderade hur kunde jag fixa problemet. Det var första gången jag mådde så.
Ellen kom förbi mig och erbjöd en saltgrogg i cocosvatten. Efter 15 minuter började jag att må lite bättre.
Jag tänkte aldrig bryta eller gå. Jag visste att det bara var att fortsätta. Det är så det är med ultra.

Jag passerade maradistansen 45 sekunder bättre än min bästa maratontid! Va? Hur kunde det vara möjligt?
Sista två timmarna blev ganska jämna också. Benen var glada av att springa och dagen kunde inte varit bättre!
Det var kul när folk började att samlas vid varvningen och klappade och hejade!
Efter slutskottet stannade vi. Det var slut och jag var supernöjd med mitt lopp.

Efter slutskottet. Nöjd!

Aj aj! Mina tår!

Det var ett bra långpass. Jag lyckades springa alla sex timmar i ett jämt och fint lågpulstempo med lite energi på grund av mitt illamående.

Ett bra kvitto efter mycket träning. Jag sprang nästan 56 km i en snittfart på 6.25/km.
Det ni! För ett år sen trodde jag inte det var möjligt att springa i mindre än 7.30 tempo!

Jag är inne i de sista tuffa veckorna så det är bara köra på!
Jag är taggad!

Underbara vänner Kent (@Kenandvik) och Kristian (@42km.se) på stationen efter loppet!