Att älska eller hata att springa på en löparbana!

Mjukt underlag, inga backar, skonsamt för kroppen.
Tråkigt?

20131103-101616.jpg

Här ska spendera kommande tre timmar?

Som ni vet det är snart dags att springa Bislett som går inomhus i en liten bana på 525 meter. Coachen tyckte det vore bra om jag kan träna några pass på ett underlag så likt som möjligt som på loppet.
Igår stod på schemat tre timmar långpass.
Skulle jag kunna klara att springa 180 minuter runt, runt, runt på en löparbana? Det kändes jobbigt när jag var hemma. Jag hittade på massa ursäkter för att fördröja starten så mycket som möjligt.
Klockan hann att bli 11:00 när jag var på Edberga IP för att springa.
Mitt huvudet var också redo.
Dagen var inte så fin, det var 7 grader och molnigt.

Jag valde att springa med en långärmad tröja och väst. Det visade sig vara fel val. Jag frös om armarna även om jag rörde mig hela tiden.
En fördel med att springa på en bana är att jag behövde inte bära någonting. Jag kunde lägga min väska på marken.
Jag hade min vätska, bars och mackan där när jag behövde dem.
Jag delade passet. De första två timmarna delade jag på 30 min. Sista timmen delade jag på 20 minuter.
Det gick lättare än vad jag trodde! Det var en överraskning att jag tyckte det var helt ok att springa där också!
Hur stark är huvudet?
Jag visste att jag skulle springa så här och det kändes lätt.
Jag var inne i bubblan direkt.
Benen bara jobbade på. Det blev lättare och lättare, varv efter varv.
Hemligheten för mig är att alltid ha energi i kroppen. Då orkar jag mer och mer.
Jag gick några meter emellanåt, hann kolla alla sociala medier självklart!

Det var ett bra tillfälle att testa mitt energischema. Den här gången sprang jag utan Vitargo, som jag annars brukar springa med på alla mina långpass. Jag körde med bara vatten för att testa hur mycket jag skulle sakna Vitargon.
Det gick bra.
Första timmen åt jag gels. Andra timmen åt jag två mackor med jordnötssmör och sista timmen med gels igen.
Perfekt!

Jag fick en överraskning de sista 45 minuterna av passet. Sara och Göran kom för att göra mig sällskap. De sprang med mig och tiden jag hade kvar på passet gick snabbt!

Hela passet hade jag jättelåg puls! Min klocka pep aldrig. Vilken grej! Att springa hela långpasset fortare än jag i vanliga fall brukar springa mina MAF-långpass och hela tiden med låg puls!

Jag sprang 69 varv!
Visst var det bra träning?
Huvudsaken är att det inte kändes svårt varken fysisk eller mentalt!
_G1L9131

Sara och jag!

Sara och jag!

_G1L9144

Kvällens midddag

Morgonpass

Ska vi göra allt för att ha en bra dag idag?

Kl 8:00 på morgonen var jag ute för att springa mitt pass som inte blev av igår.
Vilken fin höstmorgon!
Det är inte varje dag man får chans att springa när det är ljust på en vardag men idag är jag ledig och passade på.
Bestämde mig för att springa med tom mage och drack bara lite kaffe.
Kroppen var inte helt vaken och benen var lite tunga. Men det gick bra att springa ändå.
På mitt schema stod det att  jag skulle springa med lite fart mitt i passet och det blev 20 tuffa/jobbiga minuter där i mellan.
Kom hem jättenöjd och jättehungrig efter en mil.
Nu ska jag duscha och ladda för att imorgon står långpass på schemat!

Kan ni tror att om en exakt en månad har jag redan kommit i mål på Bislett? Yei!
Jag hoppas jag har gett absolut allt jag kunde då!
Trevlig helg!

20131101-111658.jpg

Bästa Maffetonepass hitills

Det går framåt, tror jag.

Igår hade jag ett pass tuffare än mina behagliga MAF-pass.
Jag hade tänkt på passet hela dagen och det var bara köra på och se hur det skulle gå. Jag fick till och med lite ångest 🙂
Det handlade om att springa 90 minuter men i mitten av passet skulle jag springa 30 minuter som skulle kännas jobbiga!
Andreas sa att jag skulle inte titta på tempo utan det skulle bara kännas tufft!

Jag gjorde det och pulsen gick upp ganska mycket. Men jag blev så överraskad att trots mycket högre tempo än vanligt orkade jag att springa fort i 30 minuter. Jämna och starka 30 minuter!
Det är klart det är jobbigt att springa så fort att mjölksyran sprutar ur öronen men jag orkade det!

Efter det gick jag tillbaka till mitt MAF-tempo dvs jag sprang med lågpuls. Kollade inte på tempot utan bara på pulsen.
Vad hände då?
När jag kom hem efter 90 minuter och tittade på mellantiderna såg jag att mina km på den sista halvtimmen var också ganska snabba!
Vad?
Pulsen vid MAF-puls och benen hade sprungit i mycket snabbare än vad jag brukar springa i MAF-tempo!
Pratade med coachen och vi inser att nu börjar effekten av min MAF-träning att komma.
Vi börjar se att träningen ger precis den effekten coachen hade tänkt sig: Att efter tempoökningen kunna hålla högre fart med samma lågpuls!
Så roligt!

Mitt mål: att bli effektivare! När man bygger en bra grund ska kroppen svara bra när man kör tempoökningar!
Så jäkla peppad!

Hur gör man då för att behålla känslan jag har just nu?

20131030-154257.jpg

20131030-154313.jpg

Ännu en underbar middag fick jag när jag kom hem!

 

20131030-154307.jpg

 

Underbar helg

Helgen är slut. Det var en bra helg med mycket träning.
Jättekul att ha klarat av min 9:e Maffetone vecka!

Jag hade ett Back to Back på schemat igen att köra.
Det börjar att bli ganska mycket träning på mitt konto men det känns helt rätt. Det är verkligen roligt att träna. Det är den här perioden som jag tycker är den bästa av ett ultralopp.

PASS Nr.1
Jag vaknade med en konstig känsla i kroppen. Hade haft huvudvärk nästan hela veckan och var lite osäker hur det skulle det gå. Jag var helt enkelt inte så sugen på att springa. Man kan inte bara ha bra dagar!
Det småregnade och det var mörkt! Jag behövde springa tidigt på morgonen för att hinna med allt jag hade planerat för dagen.
Startade i Björsäter igen.
Från första steget kändes det inte bra. Det var segt, pulsen var hög och det kändes bara tråkigt!
Jag hade dessutom en så in h*vete träningsvärk både i benen och armarna! (Tack kettlebelspasset!)
Benen var inte lätta, jag försökte äta mina gel och mina mackor lite oftare men det hjälpte bara en stund. Sen blev det tungt igen.
Jag gillade inte den känslan. De senaste veckorna har jag haft bara bra känsla. Men inte i lördags.
Tog fram pannbenet och jag fick verkligen kämpa. Jag lyckades.
Jag kom hem efter tre timmar och var supernöjd!
Pratade med coachen och han sa att det var bara äta bra för att återhämta mig och kunna springa på söndag!

20131028-163847.jpg

Mina vyer när jag springer långpass i MAF-tempo.

20131028-163900.jpg

Energipaus

20131028-163907.jpg

Nöjd efter att hade tränat pannbenet!

PASS Nr.2
Igår, söndag var vi i Stockholm. Jag behövde springa tre timmar igen så jag gick upp 5:30 på morgonen och gick ut och sprang 40 minuter själv. Sen kom mina ultravänner Magda och Cecilia och möte mig i receptionen på hotellet. Vi sprang en fin runda. Först i Haga Parken och sen en bra bit runt Brunnsviken. Det var en perfekt höstdag med duggregn. Tiden gick fort. Det går fort när man har det roligt. Den bästa var att det gick mycket bättre att springa och benen var pigga trots att jag fortfarande hade träningsvärk. Ibland har jag lite svårt att förstå varför jag nästan alltid får en kick på slutet av mina pass. Sista timmen går alltid bättre och jag känner mig starkare! Vi kom tillbaka till hotellet efter 2:30 timmar. Vilket bra pass!

20131028-163915.jpg

Kl 6:20 på en söndag?

Vi träffade älsklingen och vi åt alla en bra frukosthotell!
Jag är verkligen nöjd med båda passen även om lördagenspasset inte var lika kul.
Men son sagt, man kan inte bara ha bra pass! Det ingår i träningen!
Jag stängde veckan med 78 km och två styrkepass. Jag klarade ännu en bra vecka!

Idag börjar min 10 Maffetone vecka och målet börjar att närma sig!
Det är bara 5 veckor kvar till Bislett!

20131028-163926.jpg

Magda, jag och Cecilia

20131028-163931.jpg

Mina ultravänner!

20131028-163956.jpg

En älg på vatten!

Lite snabbare än vanligt

Igår hade jag en liten ändring på mitt pass.

Jag kör fortfarande MAF-träning men Andreas hade sagt att vi skulle börja lägga lite fart då och då, för att börja få upp lite fart i benen.
Vi är redan i vecka nr. 9 på min Maffetone träning.
Så under MAF-passet igår skulle jag springa 20 ganska tuffa minuter mitt i passet. Jag har inte sprungit fort på många veckor så det kändes lite läskigt!
Jag vet inte varför men jag var lite nervös inför passet!
Jag skulle inte titta på klockan utan det skulle bara kännas jobbigt. Det gjorde jag!
20 minuter som kändes som en evighet!
Pulsen var så hög!
Men jag kom hem jättenöjd efter 64 minuter.

Nu fortsätter vi med ännu en tuff veckans träning!

20131023-160138.jpg

20131023-160144.jpg

Invigde min finisher SUM tröja 🙂

 

Fasen! Vilken vecka!

Andra tuffa träningsvecka avklarad!

4

Man måste springa nu när det är som vackrast!

Jag hade 5 löppass och två styrkepass. Det betyder jag tränade ca 10 timmar på en vecka.
I helgen var det dags för att köra ”Back to Back” pass. Det betyder att man springer ett långpass både lördag och söndag. Syftet är att springa med trötta ben en dag efter man har sprungit många timmar.

Mina ben är trötta på grund av all veckoträning. Har många km i benen. För många kanske det inte känns som inte så stor mängd men för mig är det många km. Jag tyckte det var spännande att ha två långpass på agendan och testa att springa dem!
Det blev ett tretimmarspass på lördag och ett tretimmarspass på söndag.

LÅNGPASS Nr. 1
LÖRDAG. Jag hade sällskap av Susanne från början av passet. Vi fick skjuts till Grebo som ligger 2 mil hemifrån. Vi sprang på grusväg och på asfalt. När vi var framme i Åtvidaberg mötte vi Sara som hängde med oss. Då tog vi en sista timme i skogen. Jag blir alltid förtrollad när jag är i skogen!
Det gick bra hela passet.
Jag brukar springa ensam men ibland är det roligt med lite sällskap. Passet gick fort. Tre timmars efter var jag glad och nöjd hemma.

20131021-201318.jpg

Långpass på lördag i skogen

20131021-201328.jpg

Hemma efter tre-timmars pass

LÅNGPASS Nr. 2
SÖNDAG: Igår när jag vaknade var det -1 grad och det regnade. Det skulle regna hela dagen, sa väderprognosen! Suck! Det är inte så kul att ta sig ut när det regnar och dessutom är det kallt. Men det gjorde jag, jag gick ut. Den här gången började jag från Björsätter. Björsätter ligger också ca 20 km hemifrån. Jag blev glatt överraskad över att benen kändes så bra. Så lätta steg!

6

Lonely runner

9

8

Bersbo Gruvan

Det är så kul att springa nu!
Allt stämmer som det ska. Benen vill bara springa, det känns lätt, energi-intaget funkar också bra och även om det små regnade var det kul.

Jag undrade många gånger hur det kunde vara möjligt att det skulle kännas så bra!
Att testa vad man ska äta och dricka på sina ultralopp är viktigt! Tror jag har lyckats hitta vad som fungerar för mig!
Mentalt är det inte längre svårt att springa tre timmars i sträck!

Jag är supernöjd med träningsveckan!
Det blev totalt 84 km och två korta styrkepass!
Herre Gud! För många är det säkert inte så många km, men för mig är det otrolig mycket!
v42
Förra veckan landade jag på 80 km och jag hade sprungit ett 50 km lopp. Men nu blev det 84 km bara på träningen!
Men bäst av allt är att idag måndag, är benen hur fräscha som helst!
Jag har aldrig sprungit så mycket som jag har gjort de senaste 7 veckor!
Jag kör i MAF-tempo förstås! Tack kroppen!
Jag mår bra!!
Det går bra nu….

Ha en fin vecka allihopa!

20131021-201341.jpg

Så vackert överallt!

 

Jag är f*n en löpare!

Första gången i mörkret!

Igår mådde jag bra. Ingen förkylning och kraften var tillbaka. Så jag bestämde mig för att ta en tur. Klockan var nästan 19:00 när jag kom ut.
Det var självklart dags att ta fram pannlampan. Jag köpte en billig variant som jag fick tips om och ville testa den.
Vädret är inte så kul just nu på kvällarna! Det var lite kallt och regnigt, men jag ute var jag ändå!

Började att springa på gatorna utan att starta pannlampan. Jag tycker det räcker bra med gatubelysningen och en reflexväst när man springer när det är mörkt. Efter 5 km kände jag för att springa i skogen. Men skulle jag våga?
När jag kom till skogen var det helt svart. Men pannlampan lyste bra så att jag kunde se var jag satte fötterna.
Jag började springa några meter och ångrade mig. Sprang tillbaka till gatan. Men sen tänkte jag bara: hur svårt kan det vara? 😉
Sprang tillbaka till skogen och tänkte köra en km eller något, men när jag var väl där kunde inte låta bli så jag bara fortsatte!
Det var så läskigt! Jag var rädd!
Jag tänkte bara på om hur många ögon som säkert tittade på mig!
Jag tänkte på hur ensam jag var där!
Men framför allt tänkte jag på att för några år sedan hade jag aldrig vågat!
Att springa helt själv i mörkret och i skogen: ALDRIG!

Efter 2.5 km fick jag plötsligt en endorfinkick! Helt plötsligt var det kul! Det var spännande och jag kände att jag, igen hade vunnit mot en rädsla!
Där var jag, ensam, i tystnaden, i mörkret i en regnig natt! Mina ben bara sprang och sprang.
Det spelar ingen roll om det är backigt eller svårt. Man tänker inte på annat än att springa och njuta!
Lite roligt att min puls gick upp direkt trots att jag inte sprang fort! Kan det vara ett täcken på hur rädd jag var?
Jag kom hem jättenöjd efter 90 minuters löpning! Yei!

Jag kände mig som värsta löpare!
Jag är f*n en löpare!
Som Maria skrev: Jag är en löpare som springer på asfalt, på stigen, i skogen, på banan, uppför backen, i snön, i regnet, på natten, på dagen, i ljuset, i mörkret, ensam, med sällskap……
Jag springer långt, jag springer kort, jag springer snabbt, jag springer långsamt!

Jag älskar att springa!
Igår var det underbart att få uppleva och känna på löpningen i en helt annan nivå!

20131018-155008.jpg

Så här mycket kunde jag se med pannlampan!

 

20131018-155014.jpg

20131018-155020.jpg

Mörkt i skogen!

 

Sörmland Ultra Marathon

I lördags var det dags att testa springa Sörmland Ultra Marathon (SUM)
Det är ett 50 km terränglopp och jag hade hört mycket om att det är trevligt att springa den. Loppet går längs den vackra naturen i Sörmlandsleden.

Att tillhöra ultrafamiljen gör att man känner sig riktig välkommen! Det var så jag kände mig när jag kom till starten i Björkhagen.
Jag hann att hälsa och krama många vänner innan det var dags att springa.
Dagen var perfekt för att springa. Strålande sol och lagom varmt.
1

Start området

2

Här skickade vi våra väskor till målet

20131015-132504.jpg

Innan loppet med underbara Anna och Kent

3

Ultragänget innan loppet!
Svetlana, jag, Gisela och Nina

6

Starten

8

Nu kör vi!

Jag hade en energiplan som det gick bra att följa. Det var ett bra tillfälle för att testa (igen) vad min mage gillar och som bekräftar vad som verkligen funkar för mig. Jag körde med Vitargo i ryggan. Jag hade tur att ha Göran med mig, som vid nästan alla vätskekontroller fyllde min rygga med mer Vitargo.
Ibland tog jag en gel för att vara helt säker på jag hade tillräckligt energi. Jag kände mig aldrig svag. Tog också elektrolyttabletter varje timme.
Vid den första vätskekontrollen fick jag också två mackor med jordnötssmör av min support 🙂 Jag hade dem med mig och åt dem senare under loppet. Det gillar min mage också. Det är bra med lite variation och att ha något att tugga på.

11

Andreas sprang med sin fru Jessica. Kul att träffa coachen!

100

Det kändes bara kul att springa!
Här med Nina!

Andreas och jag hade planerat att jag skulle köra mest i MAF-tempo under loppet. De delarna som var terräng var pulsen lite högre men annars försökte jag verkligen behålla pulsen nere och jag tror jag lyckades ganska bra.

Vi sprang på olika underlag: Ibland ganska tekniskt krävande terräng med mycket rötter och många klippor. Ibland var det tät skog och man kunde ibland springa på ganska hal och stenig terräng. Det var också kuperat på vissa ställen. Det fanns också hala spångar men jag sprang inte på dem. Jag sprang bredvid!

19

Vi hade en sådan vacker höstdag!

Jag sprang med mina Hoka skor och den modellen jag har är inte för terräng (Bondi B). Jag ville inte ta risken att halka på spångarna!
Jag är nöjd med skovalet. Jag tvekade fram och tillbaka om det skulle duga med Hoka eller om jag skulle ha riktiga terrängskor. Det visade sig att det var skönare att springa med Hoka mest hela tiden. Framfört allt när det inte var terräng.
Andra delen var några långa sträckor på grus och asfalt. Men allt var så vackert!
20131015-132512.jpg

6

Synd att jag inte sprang under fem timmar!

15

Vätskekontrollen vid Skutan. Ca 41km.

20131015-132518.jpg

Bara 8 km kvar! 🙂

Det var ett roligt lopp! Ibland var det så vackert så jag nästan grät! En underbar fin höstdag i skogen. Jag kände mig glad och stark nästan hela loppet.
Även om jag hade en liten svacka mellan 35-40 km lyckades jag komma ur den och jag tror jag log ändå hela loppet.
Innan man kom i mål behövde vi springa några backar i ett motionsspår! Fy… Vad det var jobbigt de sista backarna! Jag var tvungen att gå där!

Jag kom i mål med en hyfsat bra tid trots MAF-tempot. Jag är nöjd med loppet och det var ett riktigt bra långpass med trevligt sällskap!

20

Jaa. Nu kunde man se målområdet!

21

Nästan i mål!

Att komma i mål och att inte känna mig slut var ett bra kvitto för mig. Jag hade inte dragit ner träningen och kom till loppet med massa km i benen.Jag tror säkert att jag springer loppet igen nästa år!
Tack alla arrangörerna som gjorde ett bra jobb!

26

Så här glad eller mer?

20131015-132533.jpg

Tack mina älskade Hoka One One!

Kunde inte låta bli!

Igår slutade jag tidigare på jobbet och kunde springa när det fortfarande var ljust ute.
På mitt schema hade jag 90 min MAF-löpning.
Jag började på gatorna men sedan kunde jag inte låta bli att ta en sväng i skogen.
Oh vad jag gillar att springa där!
Det är helt enkelt magiskt! Min skog! Min värld!
Det blev två korta varv där inne. När jag är där behöver jag inte tänka på distansen eller tiden. Jag bara njuter!
Så tyst! Så vackert!
När jag kom hem hade jag sprungit 90 min och jag var trött. Det har varit mycket löpning de senaste veckorna!
På bordet stod maten färdiglagad som en överraskning. Tack <3!

Nu är det två vilodagar till på lördag.
På lördag tänker jag springa Sörmland Ultra Marathon (50 km) och jag hoppas på en fin dag i skogen med roligt sällskap och fint väder!
Det jag funderar just nu är att äta lite mer idag och imorgon för att orka springa 🙂

20131010-161050.jpg

20131010-161037.jpg

 

Träning: Fem tuffa veckor

Min träning går åt rätt håll. Det känns så i alla fall.

Fick mitt schema för de kommande veckorna och nu är jag inne i den tyngsta perioden innan Bislett.
Det kommer att bli 5 rätt tuffa veckor.

Först två grundveckor med fokus på att komma upp i mängd.
Sedan kommer två tävlingsförberedande veckor med mängd och ett par pass med lite högre fart.
Sista veckan är med bara tre pass och det är för att veckan efter ligger 6-timmars i Borås så Andreas vill att vi tar det lite lugnt den veckan som är sista tuffa veckan innan Bislett.

MINA PLANER
Just nu är jag verkligen fokuserad och jag har bara en sak i huvudet: Bislett!
Det finns tre viktiga delar för mig som jag måste träna om jag vill orka och springa ett långt lopp.

1. Den mentala biten
Jag försöker att träna den mentala biten så gott det går. Ett sätt för mig är att visualisera mig i loppet. Hur det känns medan jag springer, hur mycket ont det gör, hur jag springer runt och runt i en liten bana, vad gör jag om jag får ont i magen och bland annat hur det känns när vi är klara efter 24 timmar.

2. Rätt kost
Jag jobbar med att äta rätt. För att orka en sådan påfrestning på kroppen måste man fylla den med bra mat.
Samtidigt som jag vill lära min kropp att kunna prestera med mindre mängd mat. Många gånger springer man ett ultralopp med inte så mycket mat i kroppen.
Samtidigt som jag försöker att använda fett som energi. Maffetone är den perfekta metoden för att öva fettförbränningen!
Jag är övertygad om att man inte behöver äta 4000 kcal/dag för att kunna orka springa långt.
Bra mat, mindre portioner med mycket bra fett, proteiner och kolhydrater.
Jag ligger precis på gränsen så jag orkar springa!
Vill komma i bra form till Bislett!
Jag kolhydratladdar definitiv inte 🙂

3. Träning
Försöker att inte glömma mina styrkepass och corepass. Samtidigt har jag bestämt mig för att köra minst ett yogapass per vecka. Jag tycker det hjälper mycket att köra yoga för att vi löpare är ganska stela.
Det är så bra att ha en coach. En sådan coach som jag har, så det är han som har koll på min träning och vad jag behöver!
Vi tror att MAF-träning är en bra ultraträning för mig. Oavsett om metoden är bra eller inte för mig är det bra att träna många kilometer i låg puls som är mitt ultratempo.
Jag vet att jag är ganska uthållig men man kan alltid bli mer uthållig.
Nu är vi i vecka nummer 7 och det känns bra. Vi tänker köra minst 12 veckor.
Stark och lätt.

Så nu är det bara köra!
Det är 7 veckor kvar till Bislett!

20131009-135116.jpg

20131009-140257.jpg

20131009-135154.jpg