Vad tycker ni? Är alternativträning ett bra upplägg inför ett 100-miles lopp?
Kan man verkligen träna bra med annat än att springa och var redo för 100-miles?

Den alternativa träningen är inte över som jag trodde. För två veckor sedan fick jag besked om att kunna börja träna lite.
Jag började med att jogga. Första två gångerna joggade jag 20 minuter. Ingen smärta.
Nästa gång 40 minuter. Ingen smärta.
I lördags testade jag hela 10 km på Tunnelrun. Ingen smärta.

Nu har jag fått ett mer ordentligt schema från coachen och den här veckan har jag tränat med mer struktur.
Sedan jag skadade mig tränar jag medvetet med fokus varje gång. Jag ser mig själv springandes i kylan i januari. Jag ser mig stark i en vit miljö! Jag tycker det är viktigt med den mentala delen också.

I somras när jag sprang Axa Fjällmaraton var jag efter loppet på en föreläsning med Johan Johansson som hade sprungit UTMB 100-miles och kom på 15:e plats i 2013. Det var jätteintressant och bland allt annat berättade han vad han hade svarat när han fick följande fråga: Vad hade du gjort annorlunda när du tränade för ett sådant lopp jämför med vad du gjorde?
Johans svar fastnade i mitt huvud. Han hade tränat mycket. Han hade sprungit mycket. En stor mängd kilometer för att han trodde han behövde orka springa jättelångt.
Han sa att idag hade han ändrat sitt träningsupplägg. Han hade tränat annat. Hade använt alternativträning för att komma ännu starkare. Han tyckte det var viktigt att ge variation till musklerna så de kunde få mindre belastning. Han tyckte att simma, cykla, cross-traina mm skulle ha varit bättre för sin träning.

När jag började att träna annat på grund av jag inte kunde springa tänkte jag på hans ord. Jag pratade med Andreas och han var säker på att det går att träna sig stark genom alternativträning. Men coachen påpekade att jag också behövde tro på det. Jag måste erkänna att i början var det svårt. Jag bara tyckte det var jobbigt och tråkigt. Men dag efter dag blev roligare eller i alla fall blev det lättare att köra mina pass.
Jag har kört många veckor med ganska intensiva och långa pass på crosstrainer, trampmaskin och roddmaskin.  Jag har också kört core, funktionellstyrka och lite yoga.
Allt med bara ett syfte: att inte tappa konditionen och den dagen jag skulle kunna springa igen skulle jag inte börja från noll.
Viktigaste av allt: Jag skulle inte springa med smärta längre!

Gjort och sagt!
Dagen kom och jag har börjat att jogga. Men jag kör fortfarande alternativträning.
De första passen har varit fyllt med löparglädje! Att kunna vara ute igen och röra på mig i naturen är den bästa som finns. Men det är segt! Det går långsamt just nu.
Jag vet det kommer att släppa. Det bara tar tid för löparmusklerna att hitta tillbaka igen.

Jag är stark. Nu börjar det. Nu börjar på riktig min väg tillbaka!
Arctic Ultra är den 30 januari. Då kommer jag att stå där på startlinje!