15 dagar kvar

Publicerad den 15 augusti 2019 av coyntha

Svara

Det börjar att pirra i magen mycket nu. Det börjar att kännas på riktigt! Jag kan inte tänka på annat än på upplevelsen som knackar på dörren. Det är helt sjukt att det är så nära nu! Den 30 augusti kommer jag att stå på startlinjen i Cormayeur, Italien.

När det BARA var en dröm
Det bästa som finns, när man har ett konkret mål, är resan dit. Det är så spännande när allt börjar med en dröm, tills att få stå på startlinjen på ett drömlopp.
Mina tankar: – kan jag verkligen springa ett sådant lopp?… jag är inte en sådan ultralöpare!

Jag fick en startplats för att springa CCC under UTMB-veckan i Chamonix och efter det gällde det att planera. Att göra allt för att göra min dröm till verklighet. Den här gången fick jag möjlighet att anlita Micke som coach och jag är tacksamt för det. Förra året hade jag inte alls något bra träningsår. Så jag hade ett akut behov av att få professionell hjälp för att ha en chans att klara loppet.

Mitt mål har varit tydligt från början: att göra mitt bästa. Prioritera, träna bra, ändra min kost och jobba med den mentala biten.
Jag vill komma till starten och känna jag har gjort allt jag har kunnat.

Grundträning
Coach Mikael och jag började att träna tillsammans i slutet av januari. Grundträning. Från den nivån jag var då: ganska dålig nivå kan jag säga! Jag hade hamnat i en gång/jogg-spiral! Men Micke förstod det och därifrån började jag att successivt öka.
Jag har varit disciplinerad och följt mitt schema. Vi bestämde att jag skulle ha en lång grundperiod samtidigt som jag började styrketräna 1 eller 2 gånger per vecka. Här fick jag också hjälp av en PT som gjorde ett program just för mig och för mitt mål som löpare. Inte för att bli snygg-stark utan för att bli löpar-stark.

Några lopp på vägen
Vi bestämde att fokusera på träningen och förbereda kroppen till det intensiva jobbet som skulle komma på sommaren. Men som löpare hade jag några roliga löparaktiviteter ändå. Man ska ha det kul också och vara lite social.
Jag var farthållare på Göteborgsvarvet. Jobbade som sista löpare på Göta Kanal Run. Jag sprang Blodomloppet med jobbet och vi var ett ultrateam på Ragnar stafett runt Mälaren. Men det var allt. Det räckte bra för att ha kul men mitt fokus var hela tiden mot sommaren och den hårda träningen som var planerat.

Ragnar Stafett runt Mälaren i ett ultralag

Och så kom den tiden: backträning
Runt midsommar var det dags att börja träna backar och att få varje vecka minst 2-3 styrkepass. Jag fick instruktioner att oavsett jag skulle åka på semester skulle jag se till att ha en backe nära.
Det planerades att spendera midsommar i Åre (med backar), en helg i Höga kusten med mina tjejkompisar (med backar), några resor till Stockholm för att träna i Växjöbacken, en resa till Slovakien för att träna mer backar och många rundor i de små backarna nära mig. Det har varit roligt och spännande att se hur jag blev starkare och starkare.

Med hjälp av Micke kunde fick jag bra teknik med att använda stavarna. De är verkligen en hjälp och de är inte längre i vägen. Jag har fått många långpass i backen. Långa dagar! Har testat skor, energi mm. Har testat att springa med trötta ben men har också lärt mig att lyssna på alla signaler som kroppen ger. Försöker undvika skador. Vila när det behövs och inte blunda för skavanker.
I Slovakien fick jag en reality check! Man glömmer fort hur stora verkliga backar är!

Nedtrappning
Jag har aldrig tränat så många höjdmeter i mitt liv. Jag börjar att känna mig redo. Jag är inte rädd längre när jag kommer till en backe!

I söndags var mitt sista tuffa backpass. Jag körde nämligen ett sista ”Back to back i backen” Nu ska jag inte samla mer höjdmeter. Jag har samlat många många stenar den här sommaren!
Meter på höjdmeterskontot är:
Juni: 4 827
Juli: 15 942
Augusti: 7 885
Totalt: 28 654 höjdmeter på 8 veckor av backträning
Från och med i måndags, vecka 33 började jag nedtrappningen.

Nu handlar det att vara smart. För den träningsfasen som jag var inne i från midsommar till i söndags behövs större och längre backar, men för den nedtrappnings-/tillspetsningsfas som jag är inne i nu behövs bara något som ger lite motstånd för fartträningen. Vi ska försöka med kortare pass få lite fart i mina trötta ben.

Vad är som gäller nu? Jo, att bibehålla formen, spetsa till formen och få nödvändig återhämtning. Hellre lite mindre än för mycket… Spännande!

Är jag redo?

Altra-ambassadör

Publicerad den 19 mars 2019 av coyntha

Svara

Det var på tiden!
Jag har blivit altra-ambassadör. Bättre person kunde de inte hitta!

Jag har alltid sagt hur nöjd jag är med Altraskor. Alla mina fotproblem försvann när jag hittade Altra. I många år hade jag testat nästan alla möjliga märken och hade alltid ont någonstans: från skador, att få ont, till konstiga ställen med skavsår och fula blåsor.

Mina favoritskor: Torin. En sko för att springa nästan över allt men främst använder jag de på gymmet och på asfalt. Även på lätt terräng funkar de bra!

Altra passar mig och mina fötter. De får plats och det finns olika modeller för alla smaker och olika underlag. Det finns ett rätt par beroende på var ska jag springa och hur långt ska jag springa.

Lone Peak 4

Superior 3.5 Mina favorit!

King MT 1.5

Har du testat Altra skor? Vad tycker du?

2019 kommer att bli ett bra löparår!

Publicerad den 23 januari 2019 av coyntha

År 2018 var inte mitt bästa löparår. Mycket hände i livet och jag tappade fokus ganska tidigt. Göran blev sjuk och mycket på jobbet men även att vi gjorde många spännande resor. Jag fortsatte ändå framåt och deltog i några lopp. Mest för att ha kul men jag startade inte ett enda lopp som jag kände mig väl förbered för.

Nu blir det en ändring på det!

ÅRETS MÅL

Jag har ett tydligt mål och det känns bra: jag ska springa CCC den 30e augusti (Courmayeur-Champex-Lac-Chamonix). Loppet är 101 km och 6100 hm+ med starten i Courmayeur, Italien och mål i Chamonix, Frankrike. Det är alltså ett av loppen under UTMB veckan runt Mont Blanc. För att få starta loppet behövde jag först samla ITRA-poäng genom att springa några lopp, ansöka till loppet och vara med på ett lotteri. Den 14 januari fick jag besked om att jag hade fått en startplats för det efterlängtade loppet.
Bildresultat för ccc utmb

För två år sedan klarade jag OCC, 56 km och 3900 hm+. I år blir det nästan dubbelt så mycket och jag tar emot utmaningen med öppna armar! Det kommer att bli så kul!

TRÄNINGSPLAN

Jag har blivit med coach och det känns så rätt. Han är en erfaren bergslöpare och jag har följt honom på sina magiska lopp han har sprungit. Mikael Melto kommer att hjälpa mig med min träning från och med nu fram till loppet i augusti. Jag gillar hans träningsfilosofi som matchar så mycket med mitt sätt att se på träningen och löpningen. Vi har börjat att prata ihop oss och han har tagit fram ett träningsschema. Han har kollat på alla detaljer och han älskar siffror, som jag ha ha.

Vi har några viktiga punkter som vi kommer att jobba på. T. ex. behöver jag bli lite snabbare i berg för att inte springa loppet med stressen av att klara reptiderna. Vi tänker starta med en grundperiod för att sedan fokusera på en intensiv backträningsperiod under sommaren.
fjäll.jpg

CCC är huvudmålet och jag har bestämt mig för att inte springa massa lopp dessförinnan. Det kan bli några lopp bara som träning. Jag vill inte spendera tid med återhämtning och missa träning.

Det finns så många andra viktiga saker som vi kommer också att jobba med: sömn, kost, mental träning, alternativ träning mm.

Det kommer att bli så spännande. Framför allt jag har hittat motivationen att träna med struktur som jag har saknat lite. Så roligt att ha en proffs med mig och kunna hitta mina svaga punkter och jobba med att bli starkare.

VARFÖR EN COACH?

Det är många år sedan jag hade en coach. När jag tränade med A. Falk lärde jag mig mycket. Det var han som hjälpte mig att bli en ultralöpare. Sedan dess har jag tränat själv.
Eftersom jag har haft ett tufft år men brist på motivation funderade jag på vad jag behövde för att inspirera mig att träna och framför allt hitta glädje igen.
Jag behövde en ändring. Jag behövde andas på nytt sätt.
Mikael lyckades inspirera mig! Det kändes rätt från början. Han är den rätta coachen att hjälpa just mig med att nå mina mål!

Så beslutet var enkelt! Men hans erfarenhet och noggrannhet kommer vi att komma lång med min träning! Det är jag säker på!
Har jag en coach och ett program, är det lättare för mig att bara följa.

VAD DRIVER MIG?

Det är resan till startlinjen i Courmayeur. Jag älskar att ha ett mål och jobba mot det. Men jag tycker om mycket mer jobbet, träning för att komma dit! Det är så spännande att se hur kroppen kommer att reagera. Kämpa, njuta, utvecklas!

Jag kommer att dokumentera min resa till CCC här och på mina sociala medier. Följ gärna mig och peppa!

Nu kör vi 2019!

Utrutsning: kläder, övrig och min necessair till HMDS

Publicerad den 21 september 2018 av coyntha

Svara

Men ett antal resor per år har jag lärt mig att packa min väska bättre. Men den här gången har jag verkligen minskat till max! Jag har försökt packat en mindre variant av allt och som inte väger mycket!
Här är min packning som är verkligen minimalistisk. För övrigt zip-påsar äger!

KLÄDER:

2 tåstrumpor Injiji
1 calvs Gococo
1 vanliga Gococo strumpor till vilodagen
2 handsvettband Gococo
2 buffar: TNT och Eco trail Stockholm
2 trosor Björn Borg
1 långärmad tröja SOC
1 short Röhnisch
1 tunn vindjacka Salomon
1 par vantar
1 BH Röhnisch
1 tshirt Göta Kanal Run (med klippta armar)

Min plan är att prioritera fötter och underkläder för att undvika blåsor och skavsår. Samt känna mig ren. Så har jag resonerat:

* En t-shirt. Eftersom jag svettas så mycket misstänker jag att det kommer vara bra att ha en t-shirt att byta till.
* Jackan är avgörande. Även om det är varmt kommer det att blåsa mycket.
* Calvs och strumpor från Gococo är för att återhämta mig på campingen och ifall jag fryser kan de funka som värmeplagg.
* Långarmad tröja och shorts är mina ”mys” kläder på campingen och vilodag.

img_3144-1

ÖVRIGA ARTIKLAR

Det behövs en del saker som är obligatoriska och andra som jag bara måste ha.

Powerbank: eftersom vi inte kommer att kunna ladda varken telefonen eller klockan. Jag kommer att använda min mobil minimalt men vill kunna ta några bilder och kunna ringa eller smsa om det behövs. Vem vet? Det kanske kan komma någon bild på sociala medier också.
Stavar: Vi kommer att springa i öken, berg och strand. Jag tror det kommer att bli bra att ha mina stavar speciellt när vi är i bergen!
Bliswool: Det är ull som man kan ha inuti strumporna eller de ställen man kan få skavsår. Jag tänker ha nära tårna. Den ska funka för att undvika framför allt blåsor.
Mini sy kit: alltid bra att ha nål och tråd. Med dem går att ”fixa” allt.
Toapapper: jag har vikt den i en liten zip-påse. Det är också ett måste.
Disktrasor: två stycken (den blåa runda) som kommer att funka som handduk.
Mini first aid kit: plåster, tejp, alcohol pad och två compeed.

MIN NECESSÄR

För mig var det viktigt att ha med mig hygienartiklar. Allt ligger i fina zip-påsar. Det ser mycket ut men det blir ganska kompakt när jag har packat allt.

* Solskydd. Det är obligatoriskt.
* Vaselin i små individuella förpackningar. Det är det vita/gröna i första zip-påse. Superbra att undvika en helt burk.
* Våtservetter. Några stycken också i individuella förpackningar.
* En liten påse Ice Power
* 3 st. våtservetter som är deodorant. Man kan använda de båda för att göra sig ren och förebyggande inför dagen efter. Den ska sitta på plats hela natten.
* 2 st. paket näsdukar.
*Pannlampa + extra batteri. Obligatoriskt.
* Tändare. Obligatoriskt. Jag har även lagt tändstickor.
* Kök och bränsle. Obligatoriskt.
* 1 kåsa
* 1 lång sked
* 1 liten schweizisk kniv som jag fick från älsklingen
* 10 st. säkerhetsnålar. Obligatoriska.
* Hygienartiklar: Alcogel, tandborste, tandkräm, body lotion, kam/spegel, pocket soap, snoddar.

Det ser mycket ut men jag har verkligen valt små saker och som väger lite.
Packningen pågår….

2017 är slut

Publicerad den 01 januari 2018 av coyntha

Ett år till är slut och det är dags för mig att summera året som gått. Lite siffror och några upplevelser får det bli i dagens inlägg!

FullSizeRender 26

I år hade jag inte så svårt att välja vilka lopp jag skulle springa. I januari fick jag en plats för att springa The OCC: Orsières-Champex-Chamonix, at the UTMB® igen. Då var det enkelt att ha det loppet som mitt stora mål. I år skulle jag klara loppet. Punkt slut.
Alla andra lopp jag sprang skulle vara träning inför OCC.

Jag planerade hur säsongen skulle se ut för att komma i så bra form som möjligt till Chamonix.
Min riktlinje var att ha kul! Att springa saker som gav mig något tillbaka!
Det är inte bara lopp som gör mig lycklig! Jag älskar att springa och uppleva nya ställen.Jag blir fortfarande förvånad varje gång jag inser jag kan transportera mig med mina egna fötter. Bästa känsla som finns! Jag kan, jag orkar!

Att jag se den fantastiska naturen som gör det värt att springa och leva på det sättet jag gör!
Att få njuta av att vara ute själv och inte bli rädd! Det är inte så självklart för en person som växte upp i Mexico mitt i ett asfaltsmonster som Guadalajara, staden jag kommer ifrån, som har ca 10 miljoner invånare.
Att få umgås med så många likasinnade som jag och har haft tur att träffa ett gäng nya vänner som nu finns i mitt liv.

MINA LOPP 2017

TEC – Täby Extreme Challenge stod först på min planering. Här är det alltid kul att springa och det var två år sedan jag sprang sist. Jag valde 50-miles och det kändes lagom för att kunna fortsätta träna några dagar efter loppet. Lagom för att njuta stämningen och allt folk runt omkring i Täby-skogen.

GÖTA KANAL RUN som var mycket mer än att bara springa fem maraton på fem dagar! Här upplevde jag hur löpningen kan ge så mycket kärlek. Det blev 200 km men vi kom längre än så, resan vi gjorde inom oss. Tillsammans skapade vi minnen för livet. Vi delade många timmar och vi hann prata om allt mellan himmel och jord. Allt det här gjorde oss till bättre människor!

Hela resan var stor! Men det var ännu större alla samtalen, skratten och kärleken längs vägen! Så magiskt! Den här är en av de mest fantastiska saker jag har gjort och jag är så tacksam för de nya vänner jag har fått 25 personer jag delade hela fem dagar med!
Jag kommer för alltid bära med mig dessa fem dagar i mitt hjärta!

LIGHTHOUSE RUN ÖLAND

I slutet av juli åkte vi till Öland.
Lighthouse Run arrangerar långdistans löpupplevelser för välgörenhet.
Målet var att springa mellan Långa Erik och Långe Jan under 3 dagar (170 km) och samla in pengar åt stiftelsen Min Stora Dag.
Löpningen i sin enkelhet gav en fantastisk helg med många fler minnen i löparhjärtat. Jag sprang inte sista dagen på grund av att problemet med benhinnorna kom tillbaka och jag behövde fortsätta träna inför mitt stora mål i augusti.

ANDRA SMÅ LOPP, TRÄNING OCH BLEV SUPPORT

Därefter var några små lopp som också var träning. Men mitt fokus var att ha kontinuitet i min träning. Det blev många km och framför allt mycket backträning. Att bo i ett så platt ställe gör inte det lättare. Jag gjorde allt för att hitta backar. Det blev många svängar till skidbacken i Kisa, många besök till Glasberget i Falerum och många timmar i lilla Sockertoppen i Åtvidaberg. Mitt mål var att känna mig stark i backarna! Lyckades ganska bra!

Jag supportade min vän Richard Andersson på Trosa Backyard och vann. Jag blev också support under Black River Run åt några av mina Göta Kanal Run vänner. Jag tycker det är roligt att hjälpa och supporta. Så i år har jag också blivit officiell en support i ultravärlden.

The OCC: Orsières-Champex-Chamonix, at the UTMB®

Resan till Chamonix blev höjdpunkten på året. Jag hade en plan, jag var fokuserad och visste hur skulle jag göra för att hinna komma i mål. Reptiderna är tuffa och den här gången lyckades jag trots sämsta vädret i Mont Blanc. Jag kom i mål och min dröm blev uppfylld! Jag blev en stolt OCC-finisher!

NEW YORK MARATHON

Först en vecka i Pennsylvania för att hälsa på sonen som spelade sin sista fotbollssäsong på college. Det var fantastiskt att vara med honom och heja i de sista matcherna hela vägen till finalen. Att kunna umgås med honom, hans kompisar och uppleva hans college-miljö.
Mitt hjärta stannade hos sonen medan jag sprang NYCM. Alla hade pratat så mycket om loppet och det blev visst som alla hade sagt. Superfin stämning och ett fint och bra arrangerat lopp. Det blev check på det i min Bucket lista. Men jag insåg och bekräftade en gång till att jag får mycket mer på loppen som är närmare naturen än att springa på gatorna!

24-TIMMARS LOPP

En fin resa tillsammans med min vän Helena och min älskling. Ett fint lopp med alla svenskar och norska kompisar. Jag gjorde ett försökt att springa enligt ”backyard principen”. Jag ville se om det funkade och springa 16 mil på 24 timmar. Det gick bra första 6-7 timmarna. Sedan kunde jag inte hålla km som jag hade tänkt. Jag ändrade målet till att springa minst 130 km för att få medalj.
Det var roligt och jag åkte hem med en till fin medalj om halsen. Nöjd ändå!

LÖPARJULKALENDER

Det handlade om att springa enligt julkalendern från 1 december till den 24e december. Jag började med att springa 1 km den första december, 2 km den andra december, 3 km den tredje december … osv tills den 24e december där man springer 24 km på julafton.
Jag fick en rejäl dos motivation och framför allt hittade löparglädje tillbaka! Efter 311 km på 24 dagar är jag i gång igen. Året slutade med att springa varje dag året ut! Tanken är att fortsätta med en runstreak minst hela januari som en rivstart!

ÅTVIDABERGSPLAKETTEN 2017

Jag vann Åtvidabergsplaketten. Ett pris som Åtvidabergskommun delar för årets idrottsprestation. Så tacksamt! Första gången jag får ett pris för att göra det jag älskar. Lite stolt blev jag!

RUNSTREAK

Jag började (om) den 1 december och tänker fortsätta minst hela januari. Jag anmälde mig till utmaningen hos Pace on Earth och ska göra det tillsammans med massa andra som också anmälde sig. Den här gången ska bara vara en rolig grej utan någon krav. Jag ska göra det varje dag, minst 20 minuter och ska lära mig att känna mig duktig och inte vara så hård mot mig. Vem vet? Jag kanske fortsätter efter januari-utmaningen! Nu har jag redan kört 31 dagar i alla fall.

FullSizeRender 25

Totalt sprang jag 12 lopp/äventyr under 2017:

TEC 50 miles
Blodomloppet med jobbet (en mil)
Göteborgsvarvet (som hare)
Stockholm maraton (som farthållare)
Göta Kanal Run (200 km-ish)
Lighthouse Run i Öland (110 km)
Jonköping halvmaraton
OCC i Chamonix ( I UTMB vecka) 57 km – 3800 höjdmeter. Alperna FINISHER!
Stockholm halvmarathon (som hare)
New York Maraton – check på min bucket list!
Bislett 24 hours indoor challenge
Löparjulkalender – 300 km på 24 dagar

SIFFROR

Jag sprang 2836,5 km under 2017. Det vill säga snitt 54,39 km per vecka.
Totalt löpningspass under 2017: 250 st.= 375:40:41 timmar
Totalt träningspass: (annat än löpning bl.a styrka och yoga) 88 pass=55:14:49 timmar.
Totalt träningstimmar under 2017: 433:42:25 timmar

Mitt mål var att springa 300 km per månad men det räckte inte. Jag hade en dålig träningshöst och det syns där september var den sämsta månaden men även oktober var inte så bra. Jag får försöka nu i 2018 att springa 300 km per månad!

Skärmavbild 2017-12-31 kl. 15.15.39

Stark och stolt över mitt löparår! Jag ser fram emot ett nytt 2018!
Bring it on!

#Löparjulkalender

Publicerad den 28 december 2017 av coyntha

Jag är i en Facebookgrupp som heter Lonesome Runners och i slutet av november läste jag om en utmaning som jag tyckte det lät rolig: att springa enligt julkalender 1-24 december.

Jag har haft en tuff höst där jag har prioriterat bort det som jag älskar mest och som gör att jag mår bäst: min träning. Det har varit mycket på jobbet, nya arbetsuppgifter som kräver mycket av mig. Jag har blivit spanskalärare på Medborgskolan och har dessutom har jag gett mexikanska matlagningskurser. Allt detta har krävt mycket mer tid av mig än vad jag trodde.
Det har blivit många långa dagar per vecka och när jag kommit hem har jag varit helt slut. För att inte tala om höstvädret som inte har hjälpt heller.

Löparjulkalender passade mig bra. Jag behövde något roligt som var utmanande och så jag kunde fokusera på min löpning igen! Jag bestämde mig för att köra löparkalender!

Allt började bra. Ganska lätt de första 10 dagarna!
Efter det började att bli svårt. Problemet blev i stort sätt att hitta tiden för att springa mitt i julkaoset, familjen och jobb för att springa ganska många km per dag. Men som jag brukar säga, det finns tid om man riktigt vill och det krävdes mycket planering så klart.

Till exempel en dag sprang jag kl. 4.30 på morgonen 7 km. Efter jobbet skulle vi julhandla. Jag bytte om och sprang till Shoppingcentret, 6 km. Vi julhandlade och åkte hem med bil till Åtvidaberg. När vi kom till Åtvid släpptes jag av vid entrén och sprang 7km hemåt. Då fick jag ihop 20 km den 20e december.

Sista dagarna blev ännu svårare. Speciellt den 22e och 23e december. Fredagen den 22e gick jag upp kl. 4.00 för att springa 22 km innan jobbet för att efter jobbet åkte vi till en Viking line-resa. På lördag den 23e december kom vi hem till Åtvidaberg kl 21.00. Jag hade då bara tre timmar innan dagen var slut för att springa 23 km. Gissa om jag var sugen på att gå ut och springa? Men jag var beredd och bestämd! Bytte om och gick ut. Det var tufft! Som tur var hade jag kolhydratladdat ordentligt! Ha ha, men efter 14 km började regna och blåsa så mycket. Jag kom hem och bytte till torra kläder och tog min fantastiska UTMB-regnjacka och gick ut igen.

Jag nöjt och kände mig stolt och stark med att inte banga! Jag fixade 23 km även om det inte var gratis!

Äntligen kom den 24:e december. Sista luckan! Även idag var pusslig men jag lyckades bra! Jag sprang på eftermiddagen 16 km och kom lite innan Kallen Anka var slut. Så skönt att vara ute, och märkligt att inte se en enda människa! Alla tittade på TV. Jag duschade snabbt och vi hade en jättemysig jul. Ganska sent på kvällen, när alla var trötta var det dags för mig att springa de sista 8 km. Det var nu min tid, min julklapp: Jag sprang i mörkret med julmusik i öronen och ett stort leende på läpparna!

När jag kom hem hade jag klarat att springa hela löparjulkalendern: 300 km på 24 dagar! Så jäkla stolt!

Reflexioner:

Jag är i gång igen efter en dålig höst
Det var roligt att ha ett mål att springa varje dag
Inspirationen kom tillbaka
Superviktigt att hitta något som motiverade mig att hålla igång.
Kroppen mår kanon
Jag har nu börjat en runstreak
Jag tänker inte vila eller sluta springa efter julkalendern. Jag ska springa varje dag även om det inte kommer att bli lika mycket
Jag förväntar mig en bra träningseffekt
Tack för allt stöd jag har fått! Ni är bäst!

Ska vi göra OCC tillsammans?

Publicerad den 29 augusti 2017 av coyntha

Svara

Imorgon den 31e augusti springer jag The OCC: Orsières-Champex-Chamonix, at the UTMB® med start kl. 8:15

Ett lopp som är 57 km med ca 4000 höjdmeter. Maxtiden är 14.5 timmar. Vi har fått varning att det förväntas ”heavy rain” på kvällen. Oj oj! Det kommer att bli ännu jobbigare! Men jag försöker inte tänka så mycket på det.

Loppet går i två länder. Starten går i Schweiz i bergsbyn Orsières. Dalen erbjuder på unika landskap på östra sidan av Mont Blanc.

OCC-banan går genom naturen i en mysig atmosfär innan man kommer till Champex. Sista delen är magisk (och tuff) innan man kommer i mål i Chamonix.

Imorse skrev jag om natur katastrofen, orkanen Harvy, som har drabbat min bror och hans familj i Houston, Texas.
Med denna katastrof i åtanke, vill jag att mitt lopp ska räknas för något mer än mig. Jag vill fråga er, min fantastiska löpar-community, om ni vill hjälpa mig att ge betydelse till detta lopp och samtidigt hjälpa min familj i Houston som står hemlösa på grund av stormen. Hjälp mig att komma i mål genom att skänka lite pengar för varje kilometer jag tar mig fram på loppet, som insamling till min familj i Houston. Till exempel, om ni skänker 1-10 kr per avklarad kilometer jag springer, kommer ni att ha skänkt mellan 57-570 kr per person.
Ni får gärna swisha till 073 9745285. Det kommer att bli en extra morot att ta mig igenom loppet. Varje gång det plingar i mobilen kommer jag att veta, att vi gör det här tillsammans för en bra ett bra ändamål!
Tack från hela mitt hjärta!

Du får gärna följa mig live på:

Alternativ 1
* Följ min gps-sändare som uppdaterar kontinuerligt via dotvision, finns som app för android men om man har en iphone så gäller hemsidan (följande länk):
http://live2.dotvision.com/live?guid=bca50306-f8d4-48da-943d-9288f98af1d0&lang=fr&intro=true&utm_source=urls.fr&utm_content=OCC17

Alternativ 2

* Livetrail, finns både som app eller att man kollar via hemsidan, fördelen med appen är att man kan få uppdateringarna som notifikationer.
Sök efter mitt bib nummer: 11220. Här uppdateras endast vid varje checkpoint i följande länk:
http://utmbmontblanc.com/en/live/runner/11220

Bislett Indoor Challenge 2016

Publicerad den 29 november 2016 av coyntha

De flesta runt omkring mig har svårt att förstå varför ska man springa runt runt runt på en 546 meters bana under en lång period. Det finns inte något konkret svar. Det är inte många som kan förstå det även om jag försöker förklara. Jag tror starkt att man måste springa och uppleva det i så fall. Då gillar man det eller så hatar man det.
Jag spenderade 24 timmar där och jag känner mig starkare än innan jag kom till starten.

Som jag berättade i förra inlägget skulle jag testa 48-timmars tillsammans med ett gäng löpare lika galna som jag.
Jag var redo både mentalt och fysiskt för utmaningen.

Jag hade en plan att följa. Ganska enkelt jämfört med andra gånger. Jag visste hur många km per timme skulle jag springa. Det var realistiska km per timme. Ska man springa 48h måste man vara realistisk.
Skönt att veta i alla fall, hur de första 24h skulle springas: (1 block = 6 timmar)
Block 1: 7 km per timme
Block 2: 6 km per timme
Block 3: 5 km per timme
Block 4: 5 km per timme

Innan starten!

Den norska maffian och jag!

Laddad!

BLOCK 1. Kl. 10:00 – Kl. 16:00
6 timmar

Jag startade i mina Vivobarfoot skor. Jag tänkte att jag kunde komma i gång med lätta steg från början. Jag hade sprungit i dem som längst några pass på 12 km. Allt kändes bra, precis som det skulle. Jag tog det lugnt från början. Det enda jag behövde hålla koll på var min puls för att veta när jag behövde gå. För att planen var att springa i lågpuls så långt som möjligt! Supersmidigt!

Nu kör vi!

Efter två timmar bytte jag till Altra Superior som är mina lättaste ”normala” skor. Perfekt. Jag trivs i dem också. Älsklingen lade fram energi och dricka på bordet. Jag kunde ta det jag behövde vartannat varv ungefär.

Skobyte till Altra Superior

Planen var också att försöka äta bara fett och proteiner under första blocket och dricka bara vatten.

PROBLEM NR 1

Jag hade sprungit ungefär en timme efter jag bytt skor, då började jag få ont i en tå. Den pulserade och det blev bara sämre och sämre. Jag stannade och kollade. Tån var inflammerad och gjorde ont varje steg jag tog.
Första försöket med en lösning. Älsklingen kollade och det såg ut som nageln trängde ner i köttet på kanten. Han försökte klippa bort det som var fel med en liten kniv vi hade. Det gjorde mer ont men jag hoppades han hade löst problemet.
Det fungerade inte!

Efter några varv besökte vi Sjukvården som fanns på plats. De kunde inte heller göra något mer än att råda mig att sluta springa.

BESLUT

Jag blev ledsen när jag insåg min tå inte skulle hålla hela loppet. Plötsligt försvann min plan. Jag hade tappat mycket tid, många km och hade ont.
Jag var tvungen att ta ett beslut. Bryta loppet som sjukvården sade? Nej, det fanns inte en chans! Inte efter bara 4 timmar.
Jag meddelade Göran att jag skulle fortsätta. Jag skulle inte kunna springa 48 timmar men jag skulle kämpa mig genom 24 timmar istället.

Block nr 2. Kl. 16:00 – kl. 22:00
12 timmar

Jag var tvungen att byta skor igen. Jag hade ett tredje par som jag hade tänkt använda under andra dagen. Dvs när mina fötter skulle bli svullna och för att kunna springa sista timmarna på mitt 48h lopp.
Men det var nu jag behövde dem. Ett par gamla Hokaskor som var uppklippta i tårna. Varför ville jag inte byta till dem så tidigt?
Jo, för att jag ville inte springa med tjocka skor så tidigt under loppet. Jag har börjat att springa med tunnare skor. De uppklippta hokaskorna funkade. De gjorde att det inte fanns något som klämde ihop tårna.

Uppklippta Hoka

PROBLEM NR. 2

ENERGI. Min plan under första blocket med att springa med bara fett, proteiner och vatten funkade inte längre. Jag var låg på energi. Jag kände mig trött.
Jag var rädd för att ändra min kost även om jag visste jag behövde göra det och det ingick i mitt schema. Jag hade en liten dialog med Ultra-drottningen Maria Jansson och hon sa direkt: Ta socker! Drick cola!
Jag behövde socker så min kropp kunde fortsätta fettförbränna. Sagt och gjort. Jag drack cola och började med Tailwind. När arrangören serverade mat, åt jag mat. Jag tog en tallrik med lite ris och tomatsås.

Svettig!

Nu började energi komma tillbaka. Det var bara att köra och försöka hitta ett tempo som passade min smärtande tå.

Richard Andersson som också sprang 48h och som också hade en tydlig plan var min räddningsplanka för ögonblicket. Jag sprang några varv med honom just för att hitta flytet igen. Han hade gå-sträckor och spring-sträckor under ett varv. Jag kunde springa igen lite mer jämnt.

Block n3. kl 22:00- 04:00
18 timmar

Natten hade kommit. Jag brukar springa bra under natten, tror jag är lite starkare då!

Jag hade lovat mig själv att efter 12-timmar skulle jag kunna ta fram musik som en belöning. Jag var faktiskt ganska trött på musiken som spelades i stadion. Jag såg fram emot min egen musik. Skönt att kunna komma in i min egen bubbla.

Lite tidigare, när jag var ledsen och besviken för att inte kunna springa 48h, kom Lotta Thörn till mig och såg mig i ögonen: – ”Du, du vet att smärtan kommer att gå över! Bit ihop nu!”

Jag bet ihop. Försökte ignorera smärtan och sprang. Jesus, vad jag sprang under natten. Jag ville komma ikapp alla km jag hade tappat tidigare.

Jag har hittat lite min grej. Jag gillar att ta rygg på någon och bara springa utan att tänka. Först gjorde jag det med Richard. Nu tog jag rygg på Anna Grundhal som hade ett jämt tempo under hela loppet. Jag frågade henne om det var ok och hon sa det var bara kul! Vi sprang. Vi pratade inte mycket. Jag njöt över att jag kunde springa, springa fort trots allt.

Ungefär kl. 3:00 på natten fick vi våfflor med sylt. De smakade gott och jag fick en bra kick! Här någonstans testade jag, för första gången att ta 1 koffeintablett. Jag tror det hjälpte. Jag kände mig piggare!

I det här blocket hade Göran lagt sig. Efter att ha sprungit några gånger på Bislett har vi fått mer erfarenhet och hade med oss: liggunderlag, sovsäck, en liten kudde, ett lakan och en filt. Ah! Öronproppar också! De var viktiga så han verkligen kunde sova.

Innan han gick och la sig, fick jag vila 8 minuter i ”vår säng”. Vid den här tiden hade jag inte ens kommit upp till 80 km. Men jag lovade att köra hela natten och jag hade tänkt överraska honom när han vaknade. Jag passade på att stretcha lite med några yoga övningar. De körde jag då och då.

Block nr 4. kl 04:00 – 10:00
24 timmar

Vid varje 6 timmar bytte vi håll. Nu var det dags att göra sista bytet för om bara 6 timmar skulle vi alla vara i mål.

Jag hade sprungit bra hela natten men jag var trött, mest sömning. Ont i fötterna är inte konstigt men jag tröstade mig med att tänka att alla har ont i fötterna just nu. Det som störde mig mycket var att jag behövde kissa ofta. Nästan vartannat varv. Det här problemet hade jag inte haft i mina senaste lopp. Vad gjorde jag för fel den här gången?

Jag vilade mina fötter i omklädningsrummet en stund. Efter att ha varit på toan, lade jag mig på bänken, blundade några minuter och vilade lite. Jag kände mig annars stark.

Inte många som sprang under natten

kl 7:00 väckte jag Göran. Det var dags att börja plocka upp sakerna och jag behövde lite assistens med att blanda Tailwind och få fram lite mer saker att äta. Jag behövde också en kram. Han blev glad när han såg hur långt hade jag kommit medan han sov.

Jag sprang igen med Anna, några varv till.
Sista halvtimme var magisk, som alltid. Jag visste det var sista minuterna på loppet så jag ökade farten. Fort fort, jag var inte trött. Jag flög verkligen fram. Så jäkla kul att ha en sådan känsla efter att ha varit i rörelse så många timmar.
Så nöjd med att kunna springa mer än medaljtiden!

Jag fick lite soppa i väntan på att de skulle mäta sista metrarna

Nöjd efter slutsignalen!

SUMMA SUMMARUM

Sedan september har jag en plan om saker som jag behöver ändra för att bli en bättre löpare. Nu fick jag kvitto att jag är på rätt väg! Så skönt! Jag kommer att skriva ett inlägg just om det! Jag lovar!

Det jag tar med mig nu är känslan! Känslan att jag är starkare, har lättare steg och vågar att springa lite snabbare än jag brukar göra under ett ultralopp. Jag orkar!

Dagen efter loppet mådde jag för bra. Nästan synd att inte behöva ligga på sängen med mycket träningsvärk under några dagar. Inga blåsor, ingenting. Det kanske betyder att jag har tränat bra hela året?

Jag har varit på vårdcentralen och har fått hjälp med min tå. Problemet var att efter ha tappat stortånageln många gånger är den skadad. När den nya kom ut, den kom nageln lite fel. Den växte åt sidorna istället. Det var en kant där som växte in i tån och gjorde ont. Som en nageltrång. Men det gick inte att klippa eller nåt. Jag behöver vänta några dagar så det läker och snart blir den bra igen.
Otroligt hur en sådan liten sak kan påverka så mycket och vara avgörande för att kunna springa eller inte.

Jag blev nu ännu mer nyfiken på hur det hade gått om jag hade kunnat springa 48 timmar!
Det återstå att se! Jag kommer att göra ett försökt nästa år! Det är jag säker på!
Hoppas bara att Bislett blir av nästa år igen!

Tack älskling för ditt stöd och kärlek. Vi är ett bra team. Utan dig hade jag inte kunnat göra mina galna äventyr!
Tack er mina vänner som alltid peppar och hejar på mig! Det betyder så mycket.
Speciellt tack till Lotta Thörn, Henrik Roos och Maria Jansson!

Matchade naglarna med min outfit så klart!

Höstlöpning

Publicerad den 30 oktober 2016 av coyntha

Helgen har varit perfekt för att springa. Vad jag har längtat att få sol och klara dagar! Ja, det är lite kyligt men det gör inget! Så vacker natur det finns där ute!

LÖRDAG

Igår fick Susanne och jag skjuts till Bjärka-Säby för att springa hem via Östgötaleden. Närmaste mål är Bislett i November så det var ett bra tillfälle att öva på: energi, tempo och benen!

Vi tog det lugnt. Mitt mål var att behålla låg puls. När pulsen är låg jag kan låta min kropp använda fett som energi när jag springer. Jag har tränat så i några veckor nu och det börjar att funka. Jag springer alla mina pass utan socker, utan kolhydrater och med bara vatten.

Dagen var fantastisk och vi fick sällskap av massa hjortar och rådjur. Solen var också med oss. Passet gick bra och snart var vi hemma igen. Jag brukar nästan alltid springa själv men när jag får sällskap försvinner bara tiden.

SÖNDAG

Idag var det en till fantastisk höstdag och jag kunde inte låta bli att bara vara hemma. Jag fick skjuts igen av min älskling som alltid ställer upp. Den här gången startade jag i Grebo.
Planen var minst två mil, lågpuls och njuta av naturen.

Älskar att springa i mitt tempo inne i min lilla bubbla! Jag sprang förresten för första gången 12 km i barfotaskor och det kändes bra. Hade ett par skor till i ryggan för att kunna byta.

Jag är nöjd med helgen och mitt Back-to-Back. Jag är också nöjd med den extra timmen vi fick idag idag! Det känns som jag gjorde mycket!

Det finns alltid en lösning om man följer ljuset. At the end of the road!

Hoppas i morgon blir det lättare att gå till jobbet. Man kan till och med hinna att springa på morgonen med dagsljus?

Har du haft en bra helg?

Gränsö Ultra

Publicerad den 16 oktober 2016 av coyntha

Får ett par månader sedan fick jag en inbjudan på Facebook om ett litet lopp i Västervik: Gränsö Ultra. Det lät kul och framför allt var det ganska nära hemma. Jag läste upplågget och det kändes rätt direkt: – ”Ett lopp i naturskön miljö där du själv väljer distans”
Loppet gick av stapeln igår, lördagen den 15 oktober.

Fantastiska miljöer och varierad löpning mitt i en av Västerviks guldklimpar.
Det fanns två banalternativ att välja på, det långa varvet på 14,4 km eller det korta varvet på 7,7 km. Man kunde välja att kombinera dessa och det var helt och hållet upp till en själv.

Det viktiga var att man vid varje värvning lämnade över rätt i förväg utvalda boksidor som bekräftelse på att man passerat kontrollpunkterna. Lite Barkley maraton-baserad, kanske?

Det var i alla fall jättekul att ha några delmål under banan. När man kom till varvningen registrerade man sig vid kontrollbordet, lämnade sina sidor och fick ett nytt nummer för att plocka de nya sidorna på ute på banan. Riktigt kul!

Loppet började kl 8:00 och vi hade till kl 18:00 för att springa. Det blåste rejält vid varvningen men sen ute på banan var det bättre.
En otrolig fin bana på mestadels trevliga stigar av mer teknisk karaktär.

Jag valde att starta med det långa varvet och körde sen på många korta sträckor. Det kändes så lätt och roligt.

Älskar sådana små lopp där det inte är någon prestige eller några krav. Det handlade bara om att ha roligt.

Jag funderade på varför ska man betala så mycket pengar för att göra det man gillar? Det här är ett exempel om att det går att göra bra saker bara man vill. Loppets karaktär var: