och träningen då?

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/240/770536/files/2014/12/img_1542.jpg
Den här är min andra vecka med mer strukturerad träning. Mängden har ökat en del och kroppen har protesterat en del också. Men framför allt min hjärna som säger att det räcker. Att jag ska springa hem igen efter några kilometer. Det känns nästan som att jag har glömt hur man springer mer än 2 kilometer!

Förra helgen körde jag en Back to back. Jag sprang 120 minuter på lördag och 120 minuter på söndag. Det var tufft för att vara första veckan med några längre löppass.
Det har varit svårt att komma igång. Inte för att jag känner mig så otränad men mest för att jag tycker det är jobbigt att orka mer än en timme. Efter 8-9 km  vill min hjärna gå hem. Den säger att det räcker. Men benen är inte riktig trötta. Det har bara känts långtråkigt!

Den här veckan blev 5 löppass, ett pass i crosstrainer och några korta yogapass. I helgen blev det Back to back igen men lite längre. Problemet var temperaturen som helt plötsligt sjönk jättemycket!
I lördags var det runt -7 grader och vi sprang i helt ny snö! Det var magiskt! Det kändes inte kallt men det var så klart lite svårare för låren. Jag hade fint sällskap!

I söndags sprang jag själv från Grebo – hem i -15 grader. Det var ett bra test. Om jag ska springa ett 100-miles i januari måste jag förstås springa i kyla. För första gången jag upplevde att vattnet frös i slangen på min ryggsäck och jag försökte hitta en lösning. Jag la slangen innanför  mina kläder. Det tog ca en timme för att kunna dricka igen. Jag märkte också hur obehagligt det är att öppna en gel eller ta fram en näsduk när man fryser i händerna. Jag frös förresten mycket om händerna hela passet! Min mobil stängdes av och jag kunde inte lyssna på musik!
Jag konstaterade också vilka kläder som kan funka bättre, vilka skor borde jag ha, etc.

Jag är nöjd med veckan med ca 7 mil. Men framför allt att jag långsamt får tillbaka en bra löparkänsla. Jag har några veckor till att jobba med!
Som tur är jag också ledig några dagar till och jag kommer att hinna med att springa på dagen i ljuset!

Den 31e kommer vi att springa sista löppass! Springer du också?

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/240/770536/files/2014/12/img_1543.jpg

Äntligen!

drug
En hel vecka har gått och jag har äntligen kommit i gång med träningen på riktigt igen. Eller inte 100 % än men det känns som jag tränar åt rätt håll.

Det är bara 7 veckor kvar till Arctic Ultra och det är nu som jag skulle behöva komma upp i rejäl mängd för att ha en ärlig chans att lyckas!
Det är lite riskabel att öka för fort men jag har inget annat alternativ. Coachen har en plan och vi har pratat om det. Vi tror det skulle kunna funka men jag vill inte skada mig igen. Vi måste öka successivt ändå.
Jag börjar inte från noll (som tur) och tror absolut inte jag är så otränad men jag måste vara ärlig med mig själv: jag har inte sprungit på 9 veckor! Jag måste springa och jag måste springa många km. Det är långpassen som behöver komma regelbundet nu.

I veckan blev det 3 löparpass, 3 crosstrainerpass, 2 korta styrkepass och 3 yogapass. Det känns bra. En bra första vecka med lite mer löpning/jogging.

Igår hade jag ett första lite längre pass på 90 minuter. Jag sprang på dagen och jag bara älskar att göra det när det är ljust. Jag passade på att springa i skogen. Min älskade skog som jag har saknat så mycket. Kroppen kändes konstig! Jag tror att kroppen frågar mig: ‘vad håller du på med? Vi har inte sprungit på länge….’
Men efter 30-40 minuter började att kännas bättre.
Jag känner mig inte tyngre men det går inte fort ändå. Det är inte meningen jag ska springa fort eller på en viss puls just nu. Jag ska köra de kommande två veckorna på känsla. Det skulle inte stämma min MAF-puls ändå. Tanken är att fortsätta träna MAF efter det.

Det var underbart att vara tillbaka i löparkläder och löparskor!
Jag ska fortsätta att göra allt jag kan för att komma i bästa formen till Arvika!

IMG_1351.JPG