Vi kommer inte att frysa!

Publicerad den 13 december 2014 av coyntha

Vi är några tjejer på jobbet som träffas och stickar tillsammans.

Nu ska vi tillsammans sticka fyra mössor i ull till mig och mitt Supportteam för att använda på Arctic Ultra den 30 januari.
Igår kom ett paket med ett jättefint garn så vi kan börja sticka och så vi hinner i tid!
De kommer från Garnaffären och de vill gärna stödja och peppa mig med min utmaning.
De skickade som pepp dessa fina nystan. Vi kommer att sticka fyra mössor av garnet som heter Drops Deligth Soluppgång 07 som symbol för att jag springer mot soluppgången 🙂

De fina mössorna kommer att hålla oss varma i den kalla januari månad!

Tack Garnaffären!

Söndag

Publicerad den 02 februari 2014 av coyntha

Idag har det varit en bra dag.
Man gör dagen till det man vill. Det är bara att önska sig det.

Jag vaknade tidigt efter 7 timmars sömn. Åt frukost och drack kaffe i lugn och ro och sen bytte jag om för att gå ut och springa ett distanspass.
Temperaturen var +2 grader.
Skönt att slippa frysa om rumpan, tänkte jag.

Träffade Susanne och vi sprang till Mormorsgruvan som ligger en bit utanför Åtvidaberg. Vi pratade hela tiden och hade så trevligt.
Jag sprang i MAF-tempo som gör att jag kan prata utan problem.
Vi blev blöta om skorna men det gjorde inget. Det var en fin dag!

Bild: Invigde mina nya vinter-linser till mina X-kross

Efter Susanne hade sprungit hem körde jag lite till för att få ihop 16.5 km.Det blev en bra träningshelg: 24 km igår + 16.5 km idag.Den bästa är att kunna springa igen i lågpuls.
Jag kände att jag kunde fortsätta springa hur långt som helst idag.
Frågade Andreas om jag kunde ta ett kvällspass och fick ett nej som svar!
Vi vill ha en träningseffekt efter min träning!
Jag måste vila också.
Det är så kul att känna mig stark och att bli så sugen för att springa mer och mer!Run Coyntha Run!

Min lunch var enkelt, nyttig och gott: falafel, spenat, tomater och kesella sås. Mums!

Löpningens dag

Publicerad den 01 februari 2014 av coyntha

Svara

Hur firar men en sådan dag? Med att springa?

Löpningens dag

Jag tycker inte man behöver ha en speciell dag för att springa och fira dagen.
Jag firade inte 🙂 Vadå fira?
Jag sprang som vanligt. Som jag brukar springa på helgerna.
Älskar att springa när det är ljust och njuta av att kunna springa även i skogen.
Idag var en fin dag men med mycket ny snö som hade kommit igår. Lite svårare att springa i de spåren som var upptrampade. Det blev ett riktigt snöpulsning pass!
Jag fick dessutom sällskap några kilometer av min man och en kompis. De var ute och sprang också. Sen träffade jag Sara och Jenny som också var ute och sprang. Har löpningen blivit en social aktivitet? 🙂

Sara, jag och Jenny

Idag har jag äntligen sprungit ett lagom långpass med lågpuls. Det har varit svårt att springa i mitt MAF-tempo igen. Men det verkar som att nu kan jag köra igen.

Jag kommer att köra några veckor till. Det är en perfekt träning för mig inför TEC.
Andreas har inte ökat mängden så mycket än. Han vet vad han gör… (som alltid) och snart är vi där igen.

Dags att titta på Melodifestivalen och sen till sängen.
Månadens mål är att försöka sova minst 7 timmar per natt!
Hänger ni med? Idag är det första februari!
Nu kör vi!

Snöpulsning

Publicerad den 18 januari 2014 av coyntha

Jag hade sett fram emot att springa på dagen. Jag visste att helgen innebär att springa medan det är lust.

Kl 9:30 var jag ute för att springa ett distanspass i MAF-tempo. Passade på att hänga med två snyggingar som också skulle springa idag.
Det var vackert i de oplogad vägar! Det var tungt men det var skoj.
Älskar när snön faller i ansiktet! Tror man blir lite snyggare också! Ha ha
Allt såg ut som ett vykort!

Jag sprang med mina gamla Icebugs! Ah…. det var bara att konstatera hur mycket jag hatar dem! De är hårda och jag får ont även på kortapass. Idag fick jag till och med en blåsa! Nja, jag gillar inte dem. De är bra för att de är dubbade men de passar inte mina fötter. Tror det är sista gången jag använder dem!
Någon som vill köpa dem?

Hur som helst att jobba i MAF-tempo 11 km var bra. Det var en bra känsla och riktigt mysigt med snön 🙂
Benen är hur pigga som helst!
I morgon blir det långpass. Nu ska jag städa min garderob och sen blir det mys framför tv.
Jag hör att någon lagar mat i köket. Det luktar gott.
I köket puttrar en oxbringa i tryckkokaren, det finns rö-vin kvar i tetrapacket så det finns risk att kvällen utvecklar sig i goda anda.
Ha en fin kväll allihopa!

Nästan som tofflor

Publicerad den 17 februari 2013 av coyntha

Idag testade jag att springa ute igen.
Jag har bara sprungit på löpbandet i veckan som varit för att det gör ont att springa med mina vinter-ute-skor just nu.
Det har gått bra att springa på löpbandet så jag tänkte att idag ville jag testa om jag kunde springa ute utan att det gjorde ont igen.
Jag träffade Susanne och Sara kl 10:15 och vi tog en härlig runda på 7 km.
Jo, det var så härligt!
Jag hade på mig mina vanliga NB skor och hade mina gamla Yaktrax pro.
För ett år sedan, innan jag köpte Icebugsen, körde jag alltid med dem på vintern.
Så idag sprang jag med dem på skorna igen.
Det var verkligen som att springa i tofflor!!
Herregud! Såååå skönt!
Den bästa var att det inte gjorde ont alls!
Jag har inte ont i benet och inte ont i hälsenan!

Summa kardemumma: Icebugs är inte bra för mina fötter!
Jag hoppas på från och med imorgon kunna träna ännu bättre och längre!

När det inte finns ork

Publicerad den 13 januari 2013 av coyntha

Idag var en sådan dag.

Vi var på en fest igår och vi kom ganska sent hem. Som tur är dricker jag inte alkohol men att lägga sig så sent påverkar mig en hel del. Ja, jag har blivit ganska osocial bara för att prio ett för mig är att kunna springa dagen efter.

Hur som helst, idag var jag trött. Vi åt frukost ganska sent och då var det dags att börja förbereda mig för att springa mitt första längre pass efter Bislett.
Det var ett långpass på två timmar som stod på schemat.

Tiden började att gå och klockan var efter 12. Näää, jag orkade verkligen inte.
Jag vet inte vad det var exakt, men jag funderar på om att jag inte har kommit i rätt flow än.
Nu var det verkligen dags.
Det var nu eller aldrig för nu var det några timmar sedan frukosten och snart skulle jag behöva äta igen och sen skulle det bli ännu senare för att springa.

Jag skrev på Facebook och Twitter och fick pepp och det var några till som också skulle springa!
Oh vad det hjälper att få lite press och stöd där!
Tack alla ni, som peppade!
Men pricken över iet var när jag fick ett sms från coachen!
Han vet precis vad han behöver säga så jag inte kan stå emot det!
Tack Andreas!

Jag var ute och det var segt och jobbigt.
Jag kände mig trött, trodde jag hade kramp i vaderna men det var träningsvärk från mina tåhävningar (rehab-övningar jag gör just nu).
Jag skulle testa att springa med bara vatten.
Jag vill tvinga min kropp att använda fettet som energi.
Det funkade kanon. Jag kände mig aldrig tom på energi.
Kilometer efter kilometer kändes bättre och bättre.
Det var så vackert så jag tror jag slutade tänka på hur jobbigt det var.

Jag började att njuta mitt pass.
Det tog många kilometer idag, men vid kilometer nummer 14 släppte det.
Nu var det roligt att springa!
Jag kände mig bara glad och hittade en fart som jag bara kunde springa och springa utan att aldrig mer stanna. (Ja, nu överdriver jag! Men det var så roligt då)
När jag kom hem hade jag sprungit en halvmara.
Mitt första pass längre en än mil sedan Bislett!
Tack kroppen. Jag tror jag är på gång nu…