I söndags sprang jag mitt sista långpass för den här gången.
Jag har aldrig kört så mycket som de senaste veckorna.Det gör att jag känner mig trygg.
Trygg inför en utmaning som jag kommer att testa för första gången.
Jag tänker göra precis allt jag kan till den dagen jag står på startlinjen.
Jag vill känna att jag är förberedd. Så jag har följt Andreas program ganska exakt.
De senaste fem veckor har jag haft en tuff period med många kvalité pass, distanspass och ett långpass varje helg + minst 2 gånger styrka per vecka.
Den fantastiska är hur bra det känns i kroppen.
Det bara tre veckor och vi ska börja lätta på träningen.
Nu ska de här sega benen få lite lättare jobb fram till den 1 december, hoppas jag 🙂
Distansen i söndags var 180 minuter och ett par stumma ben var grymt nöjda med att få stanna efter passet.
Det var inte lätt, det var segt och framför allt det kändes jobbigt båda i benen och mentalt.
Jag orkade verkligen inte.
Men det gick! Sakta men det gick! #pannaben
När jag kom hem var jag supernöjd att ha kunnat genomföra passet.
Nu kör vi sista veckorna!
Är du med?
Jag är med … och hejar på dig! 😉 Det där klarar du galant! Och tryter krafterna klarar du nog av att gå runt på pannbenet!