Nu har jag sprungit min fjärde vecka och jag följer så strikt det går Maffetones metoden.

Som ni vet jag tränar med den här metoden som innebär att lågintensiv träna. Man försöker bygga en solid bas av aerob träning. Inför en tävlingssäsong har man stärkt upp kroppen och lägger på kvalitetsträning ovanpå den aeroba basen.
Vad är Maffetone metod? Man ska se till att pulsen aldrig stiger över den maximala aeroba-puls. Inte ens i backarna, i slutet av långpasset eller ens om man måste springa ikapp bussen 🙂 Jag tänker som sagt, köra minst 12 veckor för att kunna utvärdera metoden och se om det fungerar för mig.

Jag älskar att springa i skogen och tycker det är ganska tråkigt att springa på asfalt. Sedan jag började med MAF träning (Maximum Aerobic Function) har jag sprungit mest i skogen. Det är ännu svårare att hålla pulsen nere i skogen, där måste jag gå mycket och ofta.
Efter att har pratat med Andreas i onsdags kom vi överens att jag skulle undvika skogen för ett tag. Torsdagspasset blev på asfalt och ja, jag märkte det var lite enklare att hålla mig i den rätta pulsnivån.

Från och med den här veckan har Andreas ökat mängden lite till.
Obs! Mina pass handlar inte om mängd kilometer utan det handlar om mängd minuter! Dvs tiden jag håller på.
Målet är att bli ännu mer uthållig.

Igår när jag kom hem efter långpasset var jag så ledsen. Kände att träningen var inte kul. Började gråta lite när jag under den sista timmen var tvungen att gå ganska mycket. Varje gång jag började springa tog det bara några sekunder innan jag behövde gå igen. Det var inte kul!
Det är egentligen så på slutet av ett pass! Att pulsen går upp lättare!
Men jag visste från början att när man kör Maffetone så skulle det komma en dag när det skulle kännas trist och tråkigt.
Igår var det den dagen!
De flesta har inte tålamodet med att bygga den aerobica fasen  de första 12 veckor som metoden kräver.
Jag tyckte bara det var tråkigt att behöva gå så mycket!
Jag blev ganska tveksam om metoden verkligen var något för mig.
Så jag kontaktade coachen direkt och idag har vi pratat om det.
Världens bästa coach som alltid är där för att lyssna på mig!
Han tror det kan vara värt att fortsätta testa. Vi kan inte utvärdera innan jag gör ett test igen som kommer att bli i v.40.
Vi ska öka 5 slag till min MAF-zon och se om det går att springa med lite mer kontinuitet.
Jag känner mig peppad nu igen. Jag ska köra några veckor till.
Vi får hoppas metoden ger ett bra resultat!
Den bästa är att efter 6.5 mil träning i veckan känner jag inte mig sliten. Inte alls. Det  känns verkligen ingenting i kroppen. Det är den bästa av allt!
Som Andreas sa, det är ändå en bra träning att träna i ultra-tävlingstempot!

Min träning under hela veckan v. 37:
Onsdag: 90 minuter
Torsdag: 80 minuter
Lördag: 80 minuter
Söndag: 180 minuter
Totalt: 66.450 km på en Maffetone vecka.

Det som jag märker nu när jag tränar är:

• Jag svettas inte lika mycket som förut
• Blir inte sliten i kroppen efter varje långpass
• Längtar redan när jag kommer hem att gå ut igen och springa
• Svårt att hålla ner pulsen om jag springer i skogen
• Det känns som jag kan springa i evighet i den här tempot
• Blir hungrigare

Jag fortsätter och hoppas på att snart kunna springa lite fortare med samma låg puls!
Heja Maffetone metoden!

Bild: Sprang långpasset på bara asfalt! Så här såg det ut!